Organiseringsansvaret inom miljö- och hälsoskyddet

Den föreslagna överföringsmöjligheten beaktar inte städernas önskemål

Regeringen har till riksdagen avgett en proposition om möjligheten att överföra organiseringsansvaret för uppgifterna inom miljö- och hälsoskyddet från landskapet till kommunen. I propositionen beaktas inte stadsregionernas vilja att ansvara för uppgiften. Propositionen är skriven så att överföringsmöjligheten skulle gälla endast landskapet Nyland och kommunerna i huvudstadsregionen.

Kommunen bär också framöver ansvaret för en hälsosam och trygg miljö, och de viktigaste besluten om livsmiljön fattas av kommunerna. När lagen bereddes och i utlåtandefasen har Kommunförbundet poängterat att det behövs en genuin möjlighet att avtala om i synnerhet organiseringsansvaret inom hälsoskyddet. I många regioner har verksamheten utvecklats framgångsrikt så att myndighetsverksamheterna miljöhälsa, miljövård och byggnadstillsyn har koncentrerats till en och samma enhet. Inom samarbetet har personalens kompetens kunnat utnyttjas över förvaltningsgränserna. Exempelvis en tjänsteinnehavare som är insatt i bullerfrågor har kunnat sköta dessa frågor för både hälsoskyddet och miljövården. Hälsoskyddet har också kompetens att sköta problem med inomhusluft, en kompetens som kommunen behöver allt mer i fortsättningen. Att splittra myndighetssamarbetet inom en och samma organisation skulle leda till att hälsoeffekterna beaktas mindre på kommunal nivå och också splittra det för närvarande välfungerande samarbetet mellan kommunerna inom andra sektorer.

Städerna har sin egen verksamhetsmiljö och så till vida är det motiverat att de skulle sköta alla de uppgifter som de anser vara verksamhetsmässigt väsentliga för den övergripande utvecklingen av kommunen. Om enheterna för miljö- och hälsoskydd överförs från städerna till landskapet och blir större leder det inte till några förbättringar. Tvärtom skulle en överföring till landskapet leda till att verksamheten differentieras, processerna går långsammare och förmågan att tillgodose lokala behov blir svagare samt till förändringar i samhälls- och näringsstrukturerna. Samtidigt skulle det minska kommunens egen kompetens att bedöma hälsoeffekterna, kommunens beredskap inför störningar och kommunens möjligheter att främja välfärd och hälsa.

I regeringspropositionen om överföring av organiseringsansvaret inom miljö- och hälsoskyddet föreslås en möjlighet att avtala om att kommunen kunde organisera uppgifterna enligt hälsoskydds-, tobaks- och livsmedelslagstiftningen. Uppgifterna har sammanförts till en helhet som inte går att dela upp. Enligt propositionen bör en kommun ha personalresurser som motsvarar minst 30 årsverken för att sköta uppgifterna. Det samma gäller landskapet. Den fastslagna uppgiftshelheten ändamålsenlig men förslaget om 30 årsverken är ett omotiverat högt krav. Kommunförbundet har föreslagit att det bör finnas avtalsmöjlighet för sådana enheter som har tillgång till 15 årsverken för den fastslagna uppgiftshelheten då man bortser från veterinärvården. I praktiken är också detta krav dubbelt jämfört med de nuvarande välfungerande samarbetsområdena för miljö- och hälsoskyddet, och möjliggör den specialisering som skötseln av uppgifterna kräver. Med tanke på genomslagskraften har det varit viktigt att miljö- och hälsoskyddet funnits inom samma organisation som andra kommunala tillsynsmyndigheter nära kopplade till markanvändningsplaneringen och planläggningen.

Inte ens de minsta landskapen kommer att kunna uppfylla propositionens krav på minst 30 årsverken. För närvarande ska ett samarbetsområde inom miljö- och hälsoskyddet ha minst 10 årsverken när veterinärvården räknas med. Verksamheten har i många utredningar gett utmärkta resultat.

Möjlighet att avtala om organisering av veterinärtjänster

Enligt propositionen kunde kommunen också, om den så vill, avtala om organiseringsansvaret för veterinärtjänster, men då skulle antalet veterinärer med praktik inte räknas med i antalet årsverken. Enligt utredningarna är veterinärtjänsterna inte kopplade till kommunens övriga sektorer, de förutsätter ofta vidsträckta geografiska jourområden och å andra sidan är utbudet privata veterinärtjänster stort i stadsregionerna.

Kommunen kan vid behov också avtala om vem som ska ta han om upphittade djur. Skyldigheten i djurskyddslagen att förvara hittedjur har inte ingått i helheten miljö- och hälsoskydd, inte heller är den kopplad till kommunens övriga sektorer. Det är viktigt att denna uppgift inte heller i propositionen är obligatorisk för det kommunala miljö- och hälsoskyddet, trots att möjligheten ges att avtala om skötseln av uppgiften.

Kommunens och landskapets miljö- och hälsoskydd löper parallellt

Miljö- och hälsoskyddet är redan utifrån verksamhetens natur organiserat på landskapsnivå på sådana områden där landskapsmodellen fungerar. Så har skett i Kajanaland och Norra Karelen. De regionala skillnaderna är dock stora och samma modell fungerar inte för alla.

Kommunernas och landskapens enheter för miljö- och hälsoskydd bör styras utgående från att de löper parallellt. Enligt propositionen är det landskapen som finansierar uppgiften. Landskapet och kommunen ska avtala om vem som sköter uppgiften. I avtalet ska parterna komma överens om hur kostnaderna täcks i den utsträckning som överföringen av organiseringsansvaret kräver.

Möjlighet att ingå avtal bör finnas också i framtiden

Möjlighet att ingå avtal föreslås bli en engångsföreteelse och avtalet skulle ingås senast 31.7.2019. Kommunförbundet anser att möjligheten att ingå avtal bör finnas också senare, om kommunerna är missnöjda med det miljö- och hälsoskydd som landskapet organiserar och om de anser det motiverat att verksamheten organiseras på kommunnivå.

Kommunförbundets sakkunniga som kan ge mer information

Läs mer om dessa teman

Mindre byråkrati, mer fungerande tjänster

Men vilka normer kunde avvecklas? Samla in onödiga normer nu i november och december 2023! Kommunförbundet manar alla städer och kommuner  till insamling av normer som kunde avvecklas. Läs mera.