Leena Pöntynen 4.10.2017

Att förnya grundskolan kräver långsiktighet och helheltssyn

Vi lever i en värld som förändras snabbare än någonsin tidigare. Samtidigt förändras den långsammare än någonsin. I den världen är inget bestående eller säkert utom det att vi måste ändra vårt agerande.

Barnfamiljernas levnadssätt har förändrats och blivit mer mångfacetterat. I många familjer har ökade sociala och ekonomiska problem försvagat möjligheterna att stödja barnens harmoniska uppväxt och inlärning.

Utvecklingstrenden i inlärningsresultaten har under det senaste decenniet varit nedåtgående. Enligt många olika mått har jämlikheten i fråga om kompetenser försvagats. Grundskolan lyckas inte mera på samma sätt som förr jämna ut de kunskapsskillnader som beror på familjebakgrund eller boningsort.

I de största städerna håller närhetsprincipen på att brytas ner då skillnaderna i inlärningsresultat ökar och föräldrarna väljer och vrakar bland skolorna för sina barn. Grundskolans uppdrag att ge en grund för livslångt lärande blir för alltför många elever ouppfyllt.

Digitaliseringsfrälsta och bakåtsträvare är ytterligheter: båda behövs

De krav på kunnande som behövs i framtiden är inte främmande för oss finländare som känner till skolvärlden. Skolorna har tagit i bruk en rykande färsk läroplan som framhäver bred kompetens och sporrar till inlärning på många områden.

Trots det har det finländska skolfältet samtidigt tudelats. Om  motståndarna skulle få namnge varandra skulle motparterna närmast kallas ”digitaliseringsfrälsta utvecklingsivrare” och ”motsträviga och bakåtsträvande tjurskallar”. Om du dessutom råkar arbeta inom förvaltningen är du den värsta sortens företrädare för båda inriktningarna för då fattar du ju inte någonting om den ”riktiga” skolan.

I verkligheten är ingenting fullt så svartvitt. I båda grupperna finns det tänkande pedagoger för vilka den finländska skolan är en hjärtesak. Med tanke på utvecklingen räcker det inte med att de båda ytterligheterna och olika mellanting mellan dem finns till, det behövs också en vision om i vilken riktning man vill styra den grundläggande utbildningen.

I det arbetet behövs det både lokomotiv och bromsvagnar. Det väsentliga är ändå vart spåren leder. Nu om någonsin behöver vi en vision om riktningen för den finländska utbildningen och ett starkt ledarskap på flera plan för att föra oss till nästa station.

Kommuner med stark självstyrelse fick de bästa PISA-resultaten

Kommunerna ansvarar för ordnande av grundläggande utbildning i Finland. Världens bästa PISA-resultat har alltså uppnåtts i den offentliga, kommunala grundskolan. Kommunernas starka självstyrelse är en viktig del av systemet. I själva verket nåddes de bästa resultaten på den tiden då det fanns ännu mer lokalt spelrum.

På det lokala planet vet man hur undervisningen bör ordnas under olika förhållanden. Med utgångspunkt i huvudstaden kan man omöjligt veta hur det är förnuftigast att ordna saker på olika håll i landet. Förhållandena är väldigt olika i olika hörn av vårt avlånga fosterland.

Där finns alla slags skolor, från den urbana stadsskolan med sitt breda språkutbud till den lilla skärgårdsskolan som får sin särprägel av den skogsklass man byggt ute i skogen.

De goda finländska resultaten bygger just på detta. Finländarna har kunnat – och kan fortfarande – lita på att varje skola kan ge barnen en god undervisning som förmedlas av världens mest utbildade lärare och att vem som helst, oberoende av bakgrund, kan nå hur långt som helst genom att satsa på studierna.

Om vi kunde glömma intressebevakningen och vår politiska popularitet och istället utveckla något tillsammans!

Många av dessa grundläggande faktorer står i alla fall just nu inför något nytt. Samma principer gäller inte lika väl i den värld vi är på väg mot. Det är lätt att stämpla reformförsöken som intressebevakning eller fiskande efter politiska poäng då man ingriper i någon enskild sak som gäller utbildningssystemet. Nu är det dags att tänka om. Det är ytterst viktigt att förena våra krafter och se kronjuvelen i det finländska kunnandet, den grundläggande utbildningen, som en helhet och bedöma dess behov av förändringar.

Vi behöver synpunkter exempelvis på definitionen av läroplikt, ordnandet av utbildning och utbildningens innehåll, ett nytt lärarskap, finansieringen av hela systemet och frågor som gäller ledning av allt detta.

Kommunförbundet lyfte redan 2015 fram denna tanke i sin vision för den finländska utbildningen (Riktlinjer för bildningen 2015). Nu antar vi utmaningen genom att starta en debatt om viktiga frågor som gäller grundskolans framtid. Under vintern 2017 publicerar vi en bloggserie som vi hoppas att skall väcka gemensamma diskussioner om den grundläggande utbildningen som helhet, samt om behovet av att se över de förordningar som gäller denna utbildning.

Delta i diskussionen i Twitter under hashtaggen #braskola.

Författare
Leena Pöntynen

Leena Pöntynen är sakkunnig inom förskoleundervisning och grundläggande utbildning.

Lägg till ny kommentar

Ren text

  • Inga HTML-taggar tillåtna.
  • Rader och stycken bryts automatiskt.
  • Webbadresser och e-postadresser görs automatiskt om till länkar.