Kalevi Luoma 23.10.2017:

Det finns en risk att det kommer ytterligare förpliktelser från EU-håll som ställer till det för kommunernas arbete med att förbättra energieffektiviteten. Det här arbetet har gjorts framgångsrikt i Finland redan ett par årtionden på frivillig basis och med hjälp av avtalen om energiprestanda.

En översyn av energieffektivitetsdirektivet (2012/27/EU) är för närvarande under behandling i Europaparlamentet. Röstningen i parlamentet sker i slutet av november. Under ledning av EU-parlamentariker Adam Gierekin har det utarbetats ett förslag till yttrande om kommissionens förslag.

Gierek har tillsammans med 26 andra, främst socialist- och demokratparlamentariker, framfört ett ändringsförslag till artikel 5 i kommissionens förslag. Enligt artikeln måste 3 % av varje medlemsstats byggnader, som ägs av offentliga myndigheter eller vars ibrukvarande yta är över 250 m2, årligen renoveras för att uppfylla minst minimikraven för energiprestanda.

I det ikraftvarande direktivet, liksom i kommissionens förslag, berör renoveringsskyldigheten endast den centrala statsförvaltningen, samt de byggnader som används av EU-institutionerna.

År 2011 behandlades ett närapå likadant förslag som lagts fram av kommissionen. På den tiden uppskattade man att av sammanlagt 35 miljoner kvadratmeter av Finlands offentliga byggnader, omfattas en miljon av den årliga renoveringsskyldigheten. Man förutsåg ungefär en miljard euro som kostnadseffekt per år och ynka fem miljoner euro i energibesparing per år. Renoveringstvångets genomsnittliga återbetalningstid hade varit ofantliga 200 år.

Det som gör det 3 %:iga renoveringstvånget problematiskt är enögdheten. Som om kommunens byggnaders renoveringsbehov endast hängde på energiförbrukningen. Har varje kommun råd att genomföra renoveringen? Tänker man sig att byggnaden i evigheter används för samma ändamål? Eller ens på samma plats? Och ska t.ex. en intakt byggnad eller en byggnad som håller på att tömmas renoveras? Kunde kommunerna utföra andra effektiveringsåtgärder än sådana som gäller byggnader?

Skolor och daghem bör vara belägna på rätt plats i enlighet med sina allmännyttiga skyldigheter. Många kommuner har klassificerat de byggnader de äger i sådana som ska bevaras, sådana som ska utvecklas för andra användningssyften, sådana som ska användas till slut på grund av sin konstruktionslivslängd och sådana som man kan avstå från. Av dessa kommer renovering i fråga närmast gällande de byggnader som ska bevaras och de som ska utvecklas. Av kostnads- och användningsskäl kan nybygge eller rivning av gammalt vara ett alternativ till renovering.

Energirenoveringar i sig är ganska sällsynta. Energieffektiviteten förbättras bäst i samband med andra nödvändiga renoveringar. Typiska exempel är tilläggsisoleringar och förnyande av fönster i samband med fasadrenoveringar. Genom att förbättra ventilationen skapas bättre arbetsförhållanden. Speciell fokus läggs på byggnader som lider av dålig inomhusluft, såsom skolor och daghem.

Det eftersatta underhållet (fördröjda reparationer) i kommunernas fastigheter är omfattande. Även kommunerna vet detta. De gör utvärderingar av byggnadens skick och energibesiktningar. Energieffektiviteten kan förbättras betydligt när det gäller kostnaderna. Förbättringen av energieffektiviteten som förutsätts i direktiven och kommunernas föregångarskap, främjas bäst genom kommunsektorns förfarande med avtal för energiprestanda.

Parlamentet röstar om ändringsförslagen den 28 november. Därefter börjar förhandlingarna mellan kommissionen och medlemsstaterna. Man kan bara hoppas på att Giereks och kollegernas renoveringstvångsförslag nummer 345 endast uppnår blygsam framgång.

 

Författare
Kalevi Luoma

Kalevi Luoma on Kuntaliiton energiainsinööri.

Lägg till ny kommentar

Ren text

  • Inga HTML-taggar tillåtna.
  • Rader och stycken bryts automatiskt.
  • Webbadresser och e-postadresser görs automatiskt om till länkar.