Laura Hassi 30.8.2017:
Laura Hassi

Bostadsandelslag har haft stor framgång i många europeiska städer. Också hos oss har ett bostadspolitiskt intresse för andelslag väckts. Regeringen har varit aktiv; i våras gav miljöministern överdirektör Hannu Rossinlahti vid Finansierings- och utvecklingscentralen för boendet i uppdrag att utreda andelslagskonceptets möjligheter inom den sociala bostadsproduktionen.

Utredarens rapport är på remiss.

När jag läste utredarens andelslagsrapport kom jag att tänka på Esko Nurmis historik om  hitasreglering som utkom för några år sedan. Historiken är fortfarande läsvärd eftersom den går igenom kraftiga svängningar i de pris- och kvalitetsreglerade bostädernas historia i Helsingfors under 40 år.

I likhet med dessa hitasbostäder tänker sig utredaren att också de sociala andelslagsbostäderna ska vara prisreglerade ägarbostäder. Kan andelslagsmodellen ta lärdom av hitasmodellen?

Även om hitasbostadsbeståndet i Helsingfors krymper både kvantitativt och relativt sett, är över tio procent av ägarbostäderna producerade inom hitassystemet. Antalet sjunker till följd av att det i slutet av förra decenniet infördes en frist på 30 år och att det kalkylerade återförsäljningspriset i priskänsliga områden höjdes till samma nivå som marknadspriset i dessa områden. Nya hitasobjekt färdigställs långsammare än gamla försvinner ur systemet, och dagens produktion gynnar halvhitas där återförsäljningspriset inte regleras.

Uppmuntrar erfarenheterna av hitas till reglering av ägarboendet?

Av hitashistoriken framgår hur pris- och kvalitetsregleringen har inspirerat den bostadspolitiska diskussionen och beslutsfattandet, sparrat bostadsbyggandet och bostadsarkitekturen samt bidragit till att underlätta bostadssituationen för barnfamiljer genom att erbjuda ett anskaffningspris som ligger en femtedel under den allmänna prisnivån. Systemet har också framgångsrikt lett till att flera nya områden anslagits för bostadsbyggande.

Frågan om hur rättvist systemet är har debatterats mycket och lett till förändringar i systemet under årens lopp. Det bästa med hitas har varit att förmedlingen av bostäder inte varit diskriminerande och att inga mellanhänder felaktigt har tjänat på affären.

Av historiken framgår också vad som regleringen inte rått på trots alla förhoppningar. Hitasproduktionen har aldrig uppnått en så stor marknadsandel att den allmänna prisnivån skulle ha stabiliserats. Inte heller har det alla gånger varit lätt att byta från en hitasbostad mot en annan.

En av de intressantaste frågorna är hur andelslagsmodellen skulle påverka bostadsmarknaden och boendepriserna. Vad kan utredarens rapport säga om det? Modellen har som mål att sänka boendekostnaderna för låginkomsttagare. Det kräver att modellen sprider sig snabbt och etableras på bred basis. Utredaren föreslår därför att städerna ska bilda andelslag för sociala bostäder.

Snarare än att bromsa den allmänna prisnivån planeras andelslaget utgöra ett skydd för löntagare med små inkomster. En trygg hamn för låginkomsttagare, en vågbrytare som isolerar reglerade ägarbostäder till en rofylld värld för sig förefaller ändå inte sannolik när man ser till erfarenheterna av hitassystemet.

I Nurmis bok framhålls att hitas aldrig roddes i hamn;  den kommunala bostadspolitiken är kompromissandets konst och ett ständigt motiverande av de använda formerna och förnyelsen av dem. Namnet på historiken säger sitt: Herkkä hitas (känslig pris- och kvalitetsreglering).

Städernas känsla för de nya generationernas behov är en konkurrensfaktor. Om konsument- och medborgarrörelserna tog initiativ vore det den mest övertygande garantin för ett livskraftigt bostadsandelslag och en framtid för det.

Löntagare med små inkomster utgör i dagens samhälle ingen enhetlig konsumentgrupp. Deras beteende på bostadsmarknaden är inte heller så likriktat som utredaren tycks anta. Livsskede, sociokulturell bakgrund och individuella val differentierar valen och preferenserna i fråga om boende också bland hushåll med små inkomster. Ett andelslag skulle säkerligen erbjuda många ett alternativ som kan tävla med exempelvis aktiebostäder och hyresbostäder i billigare stadsdelar och med bostadsrättslägenheter.

Det går att lära sig av erfarenheter. Nya finansieringsmodeller skapar mångfald i boendet, men för att prisstabilitet ska uppnås behövs det redskap av en annan kaliber; långsiktig markpolitik och planläggning.

Boendekoncepten byts ut på marknaden, men också ett insiktsfullt tjänstemannaarbete kan skapa behov av reformer. Utredarens rapport om andelslag uppmuntrar till reformer och påminner oss om outnyttjade möjligheter.

Författare
Laura Hassi

Laura Hassi är sakkunnig i bostadsfrågor vid Kommunförbundet.

Lägg till ny kommentar

Ren text

  • Inga HTML-taggar tillåtna.
  • Rader och stycken bryts automatiskt.
  • Webbadresser och e-postadresser görs automatiskt om till länkar.