Ville Nieminen 10.11.2017:

​​​​​​​Varför skulle kommunerna främja välfärden i framtiden om det inte längre gagnar dem?

Rubrikens fråga ställdes till mig vid ett kaffebord. Eftersom jag sysslar med välfärdsfrämjande arbete var jag först något chockad men insåg snabbt avsikten med frågan. Om användningen av social- och hälsovårdstjänster syns i budgeten är det lättare att motivera kostnadsminskningar.

Det här fick mig att fundera på hur kommunerna kommer att agera i framtiden. Enligt vilken logik fattas besluten i kommunen och hur motiveras de?

Främjandet av välfärden är en gemensam lagstadgad uppgift för kommunen och landskapet även i framtiden. Det har den varit också tidigare, men ekonomin har alltid varit av central betydelse. ”Pengarna styr”.

Det är verkligen synd, men stämmer säkert. I många kommuner har diskussionen förts endera med välfärden eller livskraften som drivande kraft. I framtidens kommun är det viktigt att det finns en dialog mellan dessa två. Välmående kommuninvånare skapar lokal livskraft och välmående företag skapar välmående kommuninvånare.

Inom nätverksprojektet Kommunen som främjare av välfärd dryftades i en workshop en gemensam syn på välfärdsfrämjandet. En tjänsteinnehavare öppnade mina ögon med att konstatera att livskraft och välfärd båda är sådana saker som inte direkt kan föras framåt.

Denna iakttagelse ger en viktig upplysning om vilken slags värld framtidens tjänsteinnehavare verkar i. Hur ska de motivera sina åtgärder och investeringar för de förtroendevalda då det inte går att räkna ut någon direkt nytta i reda pengar för dem? Fördelarna för välfärden och livskraften är också indirekta och svårverifierbara. Samma problemställning har man säkert brottats med nu också, då det talats om framförhållning. Framförhållningen kommer även i framtiden att vara en viktig synvinkel för kommunerna i främjandet av välfärden och livskraften.

Vi står ofrånkomligen inför en förändring av kulturen. Framförhållning har behövts också tidigare, men det finns skäl att nu lyfta upp den till följande nivå. Utöver tjänsteinnehavarna förväntas kommunernas politiska beslutsfattare ha förmågan att se längre än den pågående och den därpå följande perioden. Vilka konsekvenser har våra åtgärder och hur kan vi bevisa effekten? Förhandsbedömningar av konsekvenser kommer att behövas i allt större utsträckning, även om utförarna i framtiden kommer att vara allt färre i kommunerna.

Det står klart att det måste finnas ett hållbart samband mellan kommunernas strategi, välfärdsberättelse och planering av ekonomin och verksamheten. Ledningen skapar möjligheterna för verksamheten och därmed också en fast kärna för livskrafts- och välfärdsarbetet. Det är ledningens uppgift att fördela de allt knappare resurserna med allt större noggrannhet och starkare förankring i fakta.

Vilken är alltså den framtida kommunens intjäningslogik? Hur ser kommunerna till att det ekonomiska resultatet blir positivt? Satsningarna på välfärd och livskraft måste ses som investeringar, vilkas konsekvenser på kommunens ekonomi är svåra att verifiera. De incitament kommunen beviljas för främjande av välfärd och hälsa (den s.k. HYTE-koefficienten) erbjuder här ett ”stöd” som högst motsvarar priset på en biobiljett per kommuninvånare. Ett alternativ som i det här sammanhanget kan skapa klarhet är ett incitamentsystem som kommunerna och landskapen gemensamt kommer överens om. Några stora summor är det ändå inte fråga om här.

Sist och slutligen kommer främjandet av välfärden sannolikt fortgående att vara som backhopp ut i dimman där man bara får lita på att hoppet bär långt och att publiken med jubel tar emot dem som vågat ta rekordsprånget. Pokalerna delas ut först efter det arbete som pågått hela arbetskarriären.

Författare
Ville Nieminen

Ville Nieminen on projektipäällikkö Kuntaliitosta.

Ville Nieminen Twitterissä: @ViVaNieminen