Jarkko Huovinen 14.2.2018

Dags att skapa innehåll för en alliansmodell inom tillväxttjänsterna

Jarkko Huovinen, alueet ja yhdyskunnat -johtaja

Den heta potatisen i reformen av tillväxttjänster har varit hur landskapens tillväxttjänster ska samordnas med kommunernas livskraftstjänster. Målet med samordningen är att en så stor effekt som möjligt ska uppnås, vilket förutsätter att instrumenten kompletterar varandra sinsemellan.   Regeringens lösningsförslag är att man också på tillväxttjänsterna tillämpar den alliansmodell som är bekant från olika byggprojekt.

Utgångspunkten är att landskapet, kommunerna och serviceproducenterna ska ha möjlighet att avtala om samarbete kring tillväxttjänsterna i form av upphandling genom förhandlat förfarande. Man kunde ingå ett alliansavtal som varierar såväl till innehåll som till geografisk täckning. De kommuner kunde delta som vill utnyttja den här sortens instrument i sitt samarbete med landskapet.

I motsats till situationen vid byggprojekt finns det inte i produktionen av tillväxttjänster en enda stor ”huvudentreprenör”. Därför känns det naturligt att det här skulle vara fråga om en så kallad anordnarallians, där landskapet och kommunerna avtalar sinsemellan om de tjänsteupphandlingar som gäller tillväxttjänster och kommunernas livskraftstjänster samt om hur de offentliga förvaltningsuppgifterna ska ordnas och resurserna fördelas.

Med en alliansmodell går det inte att avtala om överföring av landskapets organiseringsansvar och inte heller om överlåtelse av offentliga förvaltningsuppgifter åt privata aktörer. Avtalet ska också vara i linje med de bestämmelser som gäller organisering och produktion av tillväxttjänster.

Kunde sysselsättningsförsöket i Tammerforsregionen passa in i ramen för en alliansmodell?

Inledningen på sysselsättningsförsöket i Tammerforsregionen har varit lovande. Mot den bakgrunden lär tanken inte vara alltför långsökt att alliansmodellen kunde passa för verksamhet av detta slag.

I sysselsättningsförsöket är det i högsta grad fråga om gemensam upphandling och utöver detta görs, som en offentlig förvaltningsuppgift, olika bedömningar av servicebehovet baserade på personliga kundmöten. I försöket ansvarar kommunerna i stadsregionen för bedömningen av servicebehovet och för upphandlingen av behövliga tjänster. Helhetsfinansieringen består av medel från den statliga arbetskraftsförvaltningen och av den finansiering kommunerna riktar till verksamheten. För att kunna sköta förvaltningsuppgiften behöver kommunens anställda ha tillgång till arbetskraftsförvaltningens datasystem, vilket nu är möjligt i det pågående försöket.

Enligt min uppfattning följer sysselsättningsförsökets indelning av uppgifterna i offentliga förvaltningsuppgifter och i tjänster som produceras på marknaden riktlinjerna i reformen av tillväxttjänsterna. I en verksamhet i enlighet med försöket i Tammerfors tycker jag att anordnarna kunde anses vara två: kommunerna (när det gäller den finansiering kommunerna riktar till verksamheten) och landskapet (när det gäller de uppgifter som hör ihop med tillväxttjänsterna).

Den stora frågan lyder: skulle landskapet och kommunerna i en ny situation sinsemellan kunna avtala om det operativa genomförandet av den offentliga förvaltningsuppgiften? I exemplet Tammerfors står kommunerna för genomförandet. Landskapet skulle då uppfylla sin skyldighet som anordnare genom att  komma överens om att kommunerna sköter förvaltningsuppgifterna via ett alliansavtal och genom att samtidigt fastställa randvillkoren för uppgiften. Är detta möjligt? Eller borde man fråga: Vill man göra detta möjligt?

För att kommunerna ska kunna sköta förvaltningsuppgiften borde landskapen också ha möjlighet att avtala om att den kommunala anordnaren ska få tillgång till de datasystem som är viktiga för skötseln av uppgiften. Borde också detta vara möjligt? Det är ju fråga om ett avtal mellan två offentliga organisationer, vilket inte ändrar uppgiftsfördelningen mellan offentliga och privata aktörer. Om detta är vad man vill borde det så vitt jag förstår också skrivas in i lagen.

Alliansavtal och stärkt livskraft

I ett bredare perspektiv kan man i alliansmodellen se inslag av ett ”tillväxtavtal” mellan landskapet och kommunerna, inom vilket man kunde avtala om gemensamma mål i fördelningen av resurser för tillväxttjänster och om de båda parternas satsningar för att nå dessa mål. Avtalsparterna kunde naturligtvis gemensamt fastställa omfattningen. Den kunde exempelvis begränsas till att gälla endast utvecklingstjänster för företag och upphandling av dessa tjänster, eller också utsträcka sig exempelvis till uppbyggnad och utveckling av ett lokalt innovationsekosystem.

Volymen på tillväxttjänsterna påverkas i fortsättningen inte bara av landskapets ambitioner utan också av en tillräcklig finansiering. I en del inlägg har man framfört uppskattningar enligt vilka social- och hälsovårdsuppgifterna kräver en större andel än planerat av landskapens allmänna, icke öronmärkta finansiering, och finansieringen av tillväxttjänsterna kommer inte på långt när att motsvara den nuvarande. Kunde ett alliansavtal vara ett element genom vilket det vore möjligt att också påverka resursfördelningen i landskapet?

Författare
Jarkko Huovinen

Jarkko Huovinen on Kuntaliiton alueet ja yhdyskunnat -yksikön johtaja.