Blogg: Johanna Laaja
Olika ansikten

Vi lever i två olika världar. Å ena sidan bor vi i ett av världens mest jämställda och likvärdiga länder. Å andra sidan upplever många ständig hatretorik i sin vardag, könsrelaterat våld eller diskriminering i skolan och på arbetsmarknaden. #Metoo-kampanjen har visat det som stängda dörrar döljer. Trakasserier sker ofta också på öppen gata. Då är det sårande med alla passiva åskådare som blundar och håller käft.

Också kommunen kan, ibland av ren ouppmärksamhet, blunda för diskriminering som kommuninvånarna möter. Diskrimineringen är i många fall strukturell eller indirekt. Den kräver då extra uppmärksamhet för att bli upptäckt och för att tas upp till diskussion. Exempel på indirekt diskriminering är en skola som i sin ordningsstadga förbjuder slöjor som täcker ansiktet. Förebyggande av diskriminering är viktigt, men det räcker inte. För att uppnå verklig likabehandling behövs mer än lika mycket av allt till alla kommuninvånare. Vissa av oss kan behöva positiv särbehandling för att nå startlinjen.

Alla kommuninvånare har rätt till ett liv utan diskriminering och en vardag som präglas av medinflytande och likabehandling. Kommunerna som myndighet är de som har ansvaret och som ska garantera att dessa rättigheter respekteras. Kommunernas uppgift att främja jämställdheten och likabehandlingen grundar sig på gällande lagstiftning, så som grundlagen, diskrimineringslagen, jämställdhetslagen och internationella överenskommelser om mänskliga rättigheter och etik.

Diskrimineringslagen förutsätter att varje kommun har en plan för hur jämställdheten främjas såväl inom kommunens verksamhet som i personalpolitiken. Kommunens läroanstalter förutsätts också ha sina planer. Planerna ska innehålla en bedömning av likabehandlingssituationen i nuläget samt konkreta åtgärder för att främja likabehandlingen. Som en del av Justitieministeriets projekt Rainbow Rights stöder Kommunförbundet kommunernas praktiska arbete med likabehandlingsplanerna. En handbok om god praxis riktad till kommunerna kommer att ges ut hösten 2018.

Ett av målen för främjandet av likabehandling är att vidga synen på vad som är en normal kommuninvånare. Den trånga lådan vi alla antas passa in i behöver utvidgas. Redan en försiktig bedömning av alla finländska familjer visar att sammansättningen i mer än en tredjedel varierar på olika sätt från normen. Varför då fortsätta att planera kommunal verksamhet endast kring den traditionella kärnfamiljen?

Några tjänsteinnehavare i en stad har berättat att de fått ta emot kritik för att stadens tidning visade upp för mycket mångfald i förhållande till det verkliga befolkningsunderlaget. En sådan ”överrepresentation av mångfalden” är ett exempel på hur likabehandlingen kan främjas. Det är ett exempel på hur man redan nu kan måla upp en framtida bild av kommunen som mer mångfaldig och där kommuninvånarna är mindre rädda och fördomsfulla.

Projektet Rainbow Rights har fått finansiering från EU:s program för rättigheter, jämlikhet och medborgarskap.

Författare
Johanna Laaja.

Adviser, Rainbow Rights Project.

"Esimerkki tällaisesta välillisestä syrjinnästä on oppilaitos, joka järjestyssäännöllä kieltää kaikilta opiskelijoiltansa kasvot peittävät huivit."

Naaman peittäminen ei kuulu suomalaisen yhteiskunnan yleisesti hyväksyttyihin arvoihin, kuten ei esim. alastomana opiskeleminenkaan!

Ja jop muslimimaissakin on ollut rajoituksia huivien käytölle, esim. Turkki. Tällä on taisteltu mm. ääri-islamilaista radikalisaatio vastaan.

Kasvojen peittäminen estää myös tunnistamisen ja on jopa turvallisuusuhka. Lisäksi se eristää kasvot peittävän yksilön muista ihmisistä, mikä ei auta esim. maahanmuuttajataustaisten integraatiota suomalaiseen yhteiskuntaan ja sen arvoihin.

Sanaton viestintä on aivan keskeinen osa kommunikaatiota, merkittävämpi kuin sanallinen ja esim. pikkulapsi jopa tarvitsee kasvokontaktin kehittyäkseen normaalisti.

Todellakaan mikään täysin peittävä asu ei ole kouluihin sopiva asu. Sehän on jo vaarallinen ja sen takia kiellettävä.

Monikulttuurisuus tuhoaa Suomalaisen kulttuurin. Itse en halua kuntaani yhtään enempää ulkomaalaisia. Haluan asua Suomalaisessa kunnassa enkä missään vihervasemmiston utopiassa.

"Tällainen ”moninaisuuden yliedustus” on yksi esimerkki yhdenvertaisuuden edistämisestä. Esimerkki siitä, että maalataan nyt jo tulevaisuudessa odottava moninaisempi kuva omasta kunnasta. Ehkä siinä kuvassa me kuntalaisetkin olemme jo vapaampia peloistamme ja ennakkoluuloistamme?"

Kännissäkö sä näitä kirjoittelet? Vähemmistöjen pakotettu suhteellinen yliedustus kantaväestöön nähden on jotenkin "yhdenvertaista"? Herätys taliaivo.

Vapaampia peloistamme? Kuten kunniakulttuurien ja islamismin ilmenemisistä tai rinnakkaisyhteiskuntien syntymisestä omine lakeineen, jotka ovat hyvin todellisia kehittyviä asioita? Pelko ei ole osuva sana, pikemminkin tuntisin oloni vastenmieliseksi jos asuisin sellaisessa yhteiskunnassa.

Hei. Onko olemassa yhteisöä, maata tai paikkaa jossa kasvot peittävät huivit on sallittu ja se ei ole kääntynyt pitkässä juoksussa vapautta ja hunnuttomuutta kannattavia naisia vastaan? Niin että he ovat voineet pukeutua kuten tahtovat? Vai onko se vähintäänkin alkanut muuttamaan myös muiden pukeutumistyyliä kokoajan peittävämmäksi ja ei niin itsenäiseksi?

Varmana tietona tiedän ainoastaan, että kristityt maat tai yhteisöt ovat joutuneet usein hyökkäyksen kohteeksi muslimien äärimerkkien yleistyessä ja levitessä. Esim. Ranskasta tuli juuri dokumentti jossa tavalliset kristityt naiset eivät uskalla pukeutua edes kesällä kevyesti,koska joutuvat räityiksi tai piestyiksi tai pahempaa. Mielestäni tässä liikutaan nyt todella vaarallisilla vesillä.

Lägg till ny kommentar

Ren text

  • Inga HTML-taggar tillåtna.
  • Rader och stycken bryts automatiskt.
  • Webbadresser och e-postadresser görs automatiskt om till länkar.