Terhi Päivärinta 19.1.2018:

Kommunernas insatser behövs också framöver för att trygga tillgången till regional konst

Terhi Päivärinta

Merparten av framför allt de stora städernas kulturanslag riktar sig till bibliotek samt konst- och kulturinstitutioner, dvs. teatrar, orkestrar och museer. Nätet av konst- och kulturinstitutioner täcker rätt väl hela landet och har varit avgörande för invånarnas möjligheter att uppleva och utöva konst.  Institutionerna erbjuder också stadigvarande arbete och kreativ konstnärlig verksamhet för professionella inom konst- och kultursektorn, även på andra håll än i huvudstadsregionen.

I augusti 2016 tillsatte Undervisnings- och kulturministeriet en arbetsgrupp för att utarbeta ett förslag till nytt finansieringssystem för museer, teatrar och orkestrar. Arbetsgruppen, där också Kommunförbundet är representerat, överlämnade en promemoria med sina ändringsförslag till kulturminister Sampo Terho den 17 januari. De föreslagna ändringarna avses träda i kraft i början av 2019.

Enligt lagen om finansiering av undervisnings- och kulturverksamhet beviljas museer, teatrar och orkestrar statsandel för sina driftskostnader inom ramen för statsbudgeten. För närvarande betalas statsandel till 57 teatrar, 28 orkestrar och 124 museer. Statsandelspotten för konstinstitutioner och museer uppgår till sammanlagt 104,5 miljoner euro per år.

Av de teatrar som omfattas av statsandelssystemet är 16 procent kommunala. Dessutom drivs många teatrar av ett kommunägt bolag eller en kommunägd förening eller stiftelse. Av orkestrarna och museerna är 57 procent kommunala.

Inalles finansierar kommunerna musei-, orkester- och teaterverksamhet med över 300 miljoner euro per år. Merparten går till konst- och kulturorganisationer som får statsandel.

Det behövs ändå även i fortsättningen också annan offentlig finansiering för konst och kultur. Statsandelarna räcker inte till för att driva verksamheten. När social- och hälsovårdstjänsterna överförs till landskapsförvaltningen i början av 2020 blir bildningssektorn, som omfattar bland annat konst och kultur, kommunernas största serviceområde. Kommunerna får då en större roll när det gäller att understöda och tillhandahålla konst- och kulturtjänster, men staten måste bära sitt eget ansvar för finansieringen.

Verksamheten kan inte finansieras med enbart kommunala pengar. Närmare information om kommunernas satsningar på konst och kultur ges den 29 januari vid evenemanget Kulttuurin kuntakuva ja tulevaisuus på Kommunernas hus i Helsingfors. Då offentliggörs den senaste informationen som Kommunförbundet, den kulturpolitiska forskningscentralen Cupore och 24 kommuner tagit fram om kommunernas kulturverksamhet samt kostnaderna och inkomsterna för verksamheten i landets största städer.

Reformarbetet ur kommunernas synvinkel

Under de kommande åren äger kommunerna kanske inte så många teatrar, orkestrar och museer som nu, men kommunerna kommer att ha en betydande roll när det gäller att understöda konst och kultur, underhålla olika lokaler och stödja konstnärernas verksamhetsförutsättningar. Därför är det viktigt att statsandelssystemet är enkelt och flexibelt och att det stöder en bestående verksamhet.

Många av de ändringar som arbetsgruppen föreslår vore klart ett steg i rätt riktning. Förslaget preciserar på många punkter vad som krävs för att finansiering ska beviljas och motiveringarna till helhetsbedömningen, vilket förhoppningsvis gör besluten mer genomskinliga. 

Enligt förslaget kunde en till statsandel berättigad aktör inom museibranschen eller scenkonsten få en finansieringsplan för flera år framåt. Planen skulle bland annat innehålla en uppskattning av för hur många årsverken aktören har rätt att få statsandelar under de kommande åren. Eftersom scenkonstaktörerna i det nya systemet skulle indelas i sexåriga och treåriga, skulle också finansieringsplanen gälla tre eller sex år. Finansieringsplanen för museer skulle göras upp för tre år.

På många punkter är konsekvenserna av förslaget svåra att bedöma. Det är därför motiverat med en övergångsperiod på flera år, så att också fältet hinner reagera på de förändringar som finansieringen medför. På Kommunförbundet är vi också nöjda med att reformens konsekvenser kommer att utvärderas senare.

Kommunförbundet har förhållit sig skeptiskt till att rätten till statsandelar föreslås bli tidsbegränsad i det kalkylerade statsandelssystemet för scenkonst. Det är den största och mest betydande förändringen i reformen och samtidigt den svagaste punkten.

Tidsbegränsning har hittills bara  gällt statsunderstöd, medan den kalkylerade statsandelsfinansieringen har gällt tillsvidare. I konstkretsarna har statsunderstöden kritiserats just för att de beviljas för alltför korta perioder. Vi på Kommunförbundet anser att den nu föreslagna rätten till statsandel för tre år är rätt kort när man vill utveckla en bestående och konstnärligt ambitiös verksamhet.

Statsandelsfinansieringen har också tryggat det regionala utbudet på olika håll. Finansieringen har i relation till invånarantalet fördelats rätt jämnt över hela landet och har understötts av kommunernas finansiering för kultur- och konstorganisationer, vilken varit större än statsandelarna.

Finansieringen borde vara långsiktig och förutsägbar

Utan permanenta ”institutioner” skulle konsten knappast ha så bred efterfrågan och så stora resurser som den har idag och det skulle inte heller finnas ett så stort utbud av yrkesutbildning inom konst på olika håll i landet.

Tack vare beständigheten är det möjligt att ta emot besökare samt resa runt och ordna festivaler och evenemang. Konsten och kulturutbudet på olika orter sysselsätter professionella i branschen, främjar invånarnas välmående, ger möjligheter att utöva konst som hobby och skapar tillväxtpotential för kreativ ekonomi i regionerna.

Arbetsgruppen förslår en måttlig höjning av anslagen för konst och museer, sammanlagt närmare 11 miljoner euro, varav närmare 6 miljoner euro för scenkonst och närmare 5 miljoner för museer. Förslaget är motiverat. År 2012 skars statsandelarna ner med 10 miljoner euro och år 2015–2018 har det gjorts nedskärningar på ytterligare 10 miljoner. Dessutom har indexhöjningarna frusits för hela regeringsperioden.

Om den nya finansieringsmodellen inte ger sektorn tillräckligt med anslag är det klart att ett problem som konstaterats redan tidigare kommer att fortsätta: de knappa anslagen har varit en av de viktigaste orsakerna till att många nya aktörer inte har kunnat beviljas statsandelar, trots att många dans- och talteatrar ansökt om det. Detta konstaterades redan i en regeringsproposition år 2007 (RP 45/2007).

Författare
Terhi Päivärinta

Terhi Päivärinta är chef för Kommunförbundets utbildnings- och kulturenhet.

Lägg till ny kommentar

Ren text

  • Inga HTML-taggar tillåtna.
  • Rader och stycken bryts automatiskt.
  • Webbadresser och e-postadresser görs automatiskt om till länkar.