Jenni Lahtinen 15.6.2018

Nya lärdomar – erfarenheter av tjänstemannautbyte vid Kommunförbundet

Jenni Lahtinen

Under våren 2018 har jag deltagit i ett småskaligt tjänstemannautbyte vid Kommunförbundet. Till vardags håller jag till vid enheten för politisk analys vid statsrådets kansli, där jag arbetar med olika framtids- och prognostiseringsuppgifter tillsammans med min kollega Kaisa Oksanen. Denna vår var vi sysselsatta med bland annat regeringens följande framtidsredogörelse om förändringar i arbetslivet, statsministerns evenemang Kohti seuraavaa sataa (Med sikte på följande hundra), samt de framtidsöversikter som ministerierna publicerar i juni. Tjänstemannautbytet vid Kommunförbundet är en del av statsförvaltningens introduktionsprogram, en utbildning som jag till övriga delar redan för länge sedan slutfört, med undantag av tjänstemannautbytet. Det är inte fråga om att ett tjänstemannautbyte skulle ha känts som en otrevlig tanke, utan snarare att jag länge och väl har sökt ”den perfekta platsen” för utbytet när nu en sådan chans erbjuds. Eftersom prognostiseringsarbetet kring regioner och kommuner har verkat mycket intressant, var praktiken vid Kommunförbundet en utmärkt plats för mig.

Denna vår har jag deltagit i Kommunförbundets pilotarbete med en strategi-, prognostiserings- och utvecklingsmodell där Åbo stad, Nylands förbund och många fler varit engagerade. Arbetet har varit mycket givande och delvis bekant eftersom det på många sätt är kopplat till Kommunförbundets koncept drivkrafter för förändring. I mitt eget jobb har jag fått vara med i ett motsvarande arbete, dvs. beredningen av  statsrådets gemensamma kort över förändringsfaktorer, och det har lett till intressanta iakttagelser att spegla dessa två mot varandra. Den huvudsakliga iakttagelsen är ändå den att man i båda har identifierat rätt liknande förändringsfaktorer. Här väcks också den för prognostiseringsarbetet typiska frågan om hur mycket tid och resurser vi skulle kunna spara genom samarbete eller genom att dra nytta av redan utfört arbete. Å andra sida är prognostisering en inlärningsprocess som för att lyckas kräver en sådan bearbetning som inte kan överlåtas åt någon annan. Som lärdom av detta kan man kanske konstatera att om någon kommun eller region nu planerar att till exempel bearbeta förändringsfaktorer som påverkar den egna framtiden, rekommenderar jag att man utnyttjar redan utfört arbete så mycket som möjligt och berikar detta med den egna regionens eller kommunens perspektiv.

Som en del av modellens pilotskede och min egen praktik deltog jag i fyra olika idéraffinaderier som ordnades under våren och sommaren och som kulminerade i juni i ett evenemang där varje grupp puffar för sin egen idé. Jag fick delta i Kommunförbundets grupp ledd av Ville Nieminen, där vi jobbade med en försöksidé för en socialt hållbar stad tillsammans med Maari Parkkinen vid Kuntoutumissäätiö och Erkko Anttila vid Kommunförbundet. En tanke bakom försöket var uppfattningen om att ojämlikheten mellan städerna och stadsdelarnas differentiering är en utvecklingstrend som kräver många slags åtgärder. Som ett resultat av idéraffinaderierna kom vi fram till den värdefulla slutsatsen att det försök vi hittat på redan var i bruk i flera kommuner, men att försöket absolut borde utformas till en modell och skalas upp. Idéraffinaderiet är en process där man lär sig mycket av andra människor som alla är sakkunniga inom något delområde. Det intensiva arbetet garanterar att saker framskrider rätt mycket på en dag och värdefullt tankearbete sker mellan raffinaderierna. Jag rekommenderar detta varmt för alla som funderar på någon idé till ett försök, för den följande serien av idéraffinaderier startar på hösten: https://www.kunta.tv/hae-mukaan-syksyn-kokeilujalostamoon/

Fastän mitt korta tjänstemannautbyte tar slut sommaren 2018 kommer vi antagligen i fortsättningen att hålla närmare kontakt än tidigare och åtminstone för min del har nätverken och kontakterna till kommunfältet blivit starkare. Dessutom fick vi Jenni Airaksinen, forsknings- och utvecklingsdirektör vid Kommunförbundet, som medlem i styrgruppen för prognostisering som leds av statssekreterare Paula Lehtomäki, så vårt samarbete har stärkts också på det hållet. Mitt försök denna vår har gett mig insikten att jag egentligen vill delta i en regelrätt tjänsterotation i framtiden, sedan när ”den perfekta platsen” igen dyker upp. Ett dylikt utbyte, som är baserat på ett fenomen eller som fokuserar på att tackla någon specifik utmaning eller uppgift, borde i fortsättningen vara en vanligare praxis än nu och det är något som man provar på bland annat i Sitras Siilonmurtajat-försök ”Kestävän kehityksen verkosto – ilmiölähtöinen osaamisen liikkuvuus” (”Nätverket för hållbar utveckling – en fenomenbaserad kompetensrotation”). Miljoner små kunskapsskärvor rikare vill jag önska Kommunförbundets personal en riktigt skön sommar och rikta ett särskilt tack till Tuula Jäppinen, mentorer som hon behövs inom den finländska offentliga förvaltningen!

Jenni Lahtinen
jenni.lahtinen(at)vnk.fi
Projektplanerare

Författare

I denna blogg publiceras blogginlägg av kommunala sakkunniga och påverkare utanför Kommunförbundet.