Blogg, Elisa Kettunen, december 2019

Har vi tålamodet att låta digitaliseringen ta form?

Digitaliseringen inom den offentliga förvaltningen har tagit fart. I regeringsprogram efter regeringsprogram är det digitaliseringen som förväntas lösa både produktivitetsutmaningen och bristen på arbetskraft – givetvis med kunden i centrum. Med dessa och alla andra problem får vi hjälp av den artificiella intelligensen, som också tar hand om all information som människan inte hinner eller klarar av analysera på egen hand.

Vi är etiska, exemplariska, europeiska föregångare och vi har också hittat på informationspolitiken, bland de första i världen. Den nya lagen om informationshantering ger struktur åt förvaltandet av vår viktigaste nationella resurs, kunskapen. Alla mätare blinkar grönt och de stora städerna klarar sig utmärkt i internationella jämförelser. Allt är bra med andra ord, fortsätt på samma kurs, eller?

Ur kommunernas synvinkel ser det inte lika ljust ut. Kommunernas ekonomi är i botten. De får ekonomisk uppmuntran i form av statsandelsnedskärningar för att utveckla det digitala, samtidigt som de betalar priset för tidigare digitala framsteg, bland annat inkomstregistret och skattekortsreformen. Suomi.fi-tjänsterna får inte heller många rosor av kommunerna och stödet för implementeringen möter inte kommunernas behov.

Digitaliseringen förutsätter investeringar men det är svårt att hitta såväl kompetens som andra resurser för den. Vad borde vi ta oss till för att förmå kommunerna att digitalisera sina tjänster och funktioner mer än i dag? Och vilka saker borde lösas tillsammans på riksnivå? Det viktigaste är att fundamentet för det digitala samhället är stadigt. 

Det digitala Finland vilar på lagstiftningen, basregistren och finansieringen

Basregister. Nationella register dvs. basregister har en lång historia i Finland. Basregister är bl.a. befolkningsdatasystemet (BDS), företags- och organisationsdatasystemet (YTJ) samt handelsregistret och fastighetsdatasystemet. Trots den centrala roll som basregistren har talas det inte mycket om utvecklingen av dem. Det talas mycket mer om artificiell intelligens och agila system.

Möter basregistrens tekniska plattform och innehåll behoven i det moderna digitala samhället? Hurdant behov av basregister har Finland på 2020-talet? Och hur kan det se ut år 2060? Hur användarvänligt är det att uppdatera och underhålla basregistren för till exempel kommunerna? Varför har man flera parallella register?

Ett stort problem är till exempel att adressuppgifter förfaller samtidigt som den geografiska informationens betydelse ökar.

För kommunernas del är den elektroniska arkiveringen viktig, den som varje år varit fem före klar att tas i bruk. Staten borde både fastställa vilka uppgifter som ska arkiveras permanent och erbjuda lösningarna för den permanenta elektroniska arkiveringen. I synnerhet som det allt oftare krävs att digitalt material ska arkiveras permanent. Det är en utmaning som kommunerna inte kan lösa ensamma.

Lagstiftningen och verkställandet. Till följd av digitaliseringen måste verkställandet av lagstiftningen uppmärksammas mer. Lagstiftningen ska inte i kundperspektivets namn föra över arbete från kunderna till myndigheterna utan på allvar effektivera arbetet för bägge parter.

Kommunerna är tvungna att använda Suomi.fi-tjänsterna men trots det tillfredsställer användningsgraden knappast varken ministerierna, Befolkningsregistercentralen eller skattebetalarna. Det finns skäl att läsa kundresponsen: varför är tjänsterna så svåra att ta i bruk för kommunerna och varför kräver inte medborgarna att förvaltningen tar de här fantastiska tjänsterna i bruk i större skala? Att avgiftsbelägga tjänsterna kommer inte att ordna situationen, istället tär det på kommunens knappa resurser för väsentliga ändamål.

Gemensam bedömning av effekterna av digitaliseringen?

All lagstiftning idag påverkar och påverkas av digitaliseringen. I alla lagstiftningsprojekt borde man därför som en del av konsekvensbedömningen också bedöma de digitala konsekvenserna. Bedömningen borde omfatta stödet som kommunerna behöver för implementeringen också ur digitaliseringssynvinkeln: vad innebär implementeringen för utvecklingsarbetet, hurdan ansvarsfördelning och kompetens förutsätter den?  Resursfördelningen för efterarbetet bör vara i nivå med bedömningen.

Bedömningen borde inte göras endast ur ministeriernas eller myndigheternas synvinkel utan tillsammans med kommunerna och andra intressentgrupper. När bedömningen är gjord kunde man tillsammans fundera på verkställandet, tillräckliga resurser och det stöd som behövs.

Första steget kunde vara att tänka på justitieombudsmannens påpekande om att lagstiftningen inte är tidsenlig när det gäller automatiskt beslutsfattande. Vilket är ett betydande hinder för digitaliseringen både för kommunerna och staten. Kunde ärendet tas upp med en gång i den pågående uppdateringen av kommunallagen?

Länkar till källor som hänför sig till texten:

Sitra, Eettinen tekoäly tarvitsee eettistä dataa (blogg om att etisk AI behöver etiska data): https://www.sitra.fi/blogit/eettinen-tekoaly-tarvitsee-eettista-dataa/

DESI-indexet: https://vm.fi/kv-digi

Informationspolitik, finansministeriet: https://vm.fi/sv/informationspolitik

STT, De mest inflytelserika personerna inom digital förvaltning: https://www.sttinfo.fi/tiedote/digitaalisen-hallinnon-vaikutusvaltaisimmat-henkilot-listattiin---vaestorekisterikeskuksen-janne-viskari-ja-kimmo-rousku-edustettuina?publisherId=3777&releaseId=69867063

BearingPoint, Suomen digimenestyjät 2019: https://www.bearingpoint.com/en-fi/our-success/insights/suomen-digimenestyjaet-2019/

Lagen om informationshantering RP: http://finlex.fi/sv/esitykset/he/2018/20180284.pdf

 

Författare

Elisa Kettunen on tietoyhteiskunta ja digiasioihin erikoistunut kehityspäällikkö Kuntaliitossa.

Elisa Kettunen Twitterissä: @elisakettunen