Vesa Peltola och Johanna Vilkuna 15.4.2019

Hårda och snabba EU-krav på upphandling av rena fordon – kan Finland leva upp till dem?

EU nådde 11.2.2019 ett förhandlingsresultat om ett direktiv om s.k. rena fordon (Clean Vehicle Directive, CVD). Direktivet ställer väldigt ambitiösa krav på de offentliga upphandlingsenheterna. Direktivet väntas bli slutgiltigt godkänt av parlamentet inom den närmaste tiden. Därefter ska den nationella lagstiftningen börja beredas. Direktivet gäller upphandling av såväl bilar som person- och godstransporter.

EU vill via den offentliga upphandlingen främja marknaden för rena fordon i Europa. För varje medlemsland sätts mål för hur stor andel av upphandlingarna som ska uppfylla kraven på rena fordon, men målen baserar sig inte på egentliga landsspecifika analyser. Trots det är direktivet förpliktande för medlemsländerna.

Direktivets syfte är gott. Definitionen på rena fordon är dock väldigt snäv och målen ska uppfyllas extremt snabbt. I slutskedet av EU-förhandlingarna luckrades kraven på bussar upp en aning, men i stället blev villkoren för lätta fordon strängare (!). Som rena fordon räknas märkvärdigt nog inte de personbilar, paketbilar, stora taxibilar eller små bussar som kör med hållbart biobränsle, såsom biogas eller förnybar diesel.

För Finland kommer följande minimimål att gälla för olika fordonsklasser:

  • Personbilar, paketbilar, stora taxibilar små bussar

    • I fråga om upphandlingskontrakt som ingås mellan åren 2021 och 2025 ska sammanlagt minst 38,5 % av fordonen ha koldioxidutsläpp på högst 50 g/km (i praktiken helt eldrivna fordon eller laddbara hybrider av det mest energieffektiva slaget) 
    • I fråga om upphandlingskontrakt som ingås mellan åren 2026 och 2030 ska sammanlagt minst 38,5 % av fordonen vara helt eldrivna fordon eller vätgasfordon (koldioxidutsläpp 0 g/km) 
  • Bussar
    • I fråga om upphandlingskontrakt som ingås mellan åren 2021 och 2025 ska minst 41 % av fordonen vara rena, varav minst hälften elbussar och resten bussar som till 100 % drivs med alternativa bränslen.
    • I fråga om upphandlingskontrakt som ingås mellan åren 2026 och 2030 ska sammanlagt minst 59 % av fordonen vara rena, i övrigt med samma krav som ovan.
    • kraven gäller endast stadsbussar (med ståplatser)
  • Lastbilar
    • I fråga om upphandlingskontrakt som ingås mellan åren 2021 och 2025 ska sammanlagt minst 9 % av fordonen vara rena (fordon som drivs till 100 % med alternativa bränslen)
    • I fråga om upphandlingskontrakt som ingås mellan åren 2026 och 2030 ska sammanlagt minst 15 % av fordonen vara rena (fordon som drivs till 100 % med alternativa bränslen).

En lättnad är att kravet inte ska tillämpas på anpassade taxibilar (M1) med plats för rullstol. Mål sätts också för sopbilar.

Kostnaderna för offentlig upphandling hotar växa

Det finns många öppna frågor när det gäller verkställandet av direktivet. När och i vilken utsträckning kommer det att finnas fordon som uppfyller direktivets krav på den finländska marknaden? Hur länge kommer priset på dessa fordon att vara rentav det dubbla jämfört med traditionella fordon? Hur mycket hotar kostnaderna för offentligt upphandling att växa när beställaren kräver att företagen ska investera i dyrare fordon? Hur går det om beställaren inte får ett enda anbud på grund av sina krav?

Informationen om utbudet av eldrivna stadsbussar är uppmuntrande. Priset är dock högt jämför med dieselbussar. Till en början har kollektivtrafiken i stora stadsregioner de bästa förutsättningarna att införa elbussar, eftersom utvecklingsarbetet och försök redan inletts. Med undantag av el kommer det inte att finnas tillgång till alternativa bränslen i hela landet inom den närmaste framtiden. Bussar och lastbilar kan inte ha tankningsintervall på tiotals eller hundratals kilometer.

Väsentligt ur taxiföretagens synvinkel är i vilket skede kostnaderna för anskaffning och bruk av elbil blir så låga att bilen blir lönsam. Avgörande faktorer är bland annat hur långt bilen kan köras med en laddning, hur ofta den behöver laddas i olika förhållanden och hur mycket arbetstid som går åt till laddningen.

I april 2019 finns det inte en enda helt eldriven bil eller laddbar hybrid med plats för 1 + 8 personer på marknaden. År 2021 ser det ut att komma ut en ny modell som ska kunna köras 150 kilometer. Under vinterförhållanden lyckas det knappast, då bilens kupé ska hållas varm.  

Bäst kan kommunerna påverka de fordon som är i deras eget bruk. Bussar och taxibilar som används vid kommunala transporter ägs av företag. Kommunen kan dock uppmuntra företagen att investera i rena fordon som uppfyller behoven. Det kan låta sig göras genom proaktiv information om kommande upphandlingar, marknadsdialoger och utförande av upphandlingarna på ett sätt som väcker företagens intresse. Kommunen är dock i sista hand beroende av det utbud som företagen är beredda att förbinda sig till ekonomiskt. Det lönar sig för kommunen att vara konsekvent med sina miljökriterier, men ändå realistisk. Annars finns risken att det inte kommer in ett enda anbud eller att det inte uppstår någon priskonkurrens. Upphandlingspriserna stiger om det inte finns någon verklig konkurrens.

Flexibiliteten bör utnyttjas klokt i den nationella lagstiftningen

Direktivet bör införlivas i den nationella lagstiftningen på ett sätt som sporrar olika aktörer och bromsar kostnaderna, men som inte innebär orimliga krav på de enskilda kommunerna. Man måste också försöka förhindra att konkurrensen snedvrids på transportmarknaden. Lagstiftningen får inte sätta käppar i hjulet för en ändamålsenlig upphandling. Det gäller nu för alla parter att tillsammans utveckla innovativa upphandlingsmodeller. Uppföljningen av direktivet bör ske digitalt och får inte bli en extra börda för kommunerna.

I Finland varierar marknaden för transportupphandling väldigt mycket mellan olika regioner och kommuner. Finland bör på ett effektivt sätt utnyttja den nationella flexibilitet som direktivet ger möjlighet till. I motiveringarna till direktivet rekommenderas rena fordon särskilt på områden som har problem med avgaser och buller. Det är möjligt att beakta regionala skillnader i den ekonomiska bärkraften, luftkvaliteten, folktätheten och trafiksystemen när man främjar trafik med små utsläpp.

För att direktivets mål ska kunna nås i Finland krävs det bättre tillgång till rena fordon och den energi de drivs med och fordonen behöver blir totalekonomiskt mer fördelaktiga. Här krävs också insatser av staten. Annars hotar kostnaderna för offentlig upphandling av fordon och transporttjänster att öka kännbart. Mindre utsläpp måste understödas, men stegen får inte vara orimligt stora. Och det får inte bli kommunerna som ska stå för de extra kostnaderna.

Kommunförbundet har försökt påverka direktivets innehåll genom att informera bland annat Regionkommittén och parlamentarikerna om problemen. Förbundet har bland annat betonat att definitionen på rena fordon också för person- och paketbilarnas del borde innefatta bilar som drivs med biogas och höginblandade biobränslen. Statsrådet har haft samma inställning i denna fråga. I EU:s beslutsfattande ser det dock inte ut att uppfyllas.

Läs mer:

Förslag till direktiv om rena fordon (Clean Vehicles Directive)

 

Författare
vesa peltola

Vesa Peltola työskentelee energia-asiantuntijana Kuntaliitossa.

Johanna Vilkuna on Kuntaliiton liikenneasiantuntija. Hän vastaa liikennepolitiikkaan, yhdyskuntien liikenteen suunnitteluun ja ohjaukseen sekä henkilöliikenteeseen liittyvistä asioista.

Johanna Vilkuna Twitterissä: @JohannaVilkuna