Jaana Viemerö 16.5.2019

Lagstiftningen om grupper med särskilda behov bör avgränsas noggrant, annars rusar kostnaderna iväg

Ansvaret för att anordna funktionshinderservice ligger på kommunerna. Reformen av lagstiftningen om funktionshinder har varit under beredning sedan 2012. Syftet har varit att kombinera lagen angående specialomsorger om utvecklingsstörda och lagen om service och stöd på grund av handikapp, som bägge två skulle upphävas.

Propositionen med förslag till ny lag om särskild service för personer med funktionsnedsättning förföll i och med att riksdagen inte hann behandla den under våren 2019. Lagreformens öde var dock osäkert redan tidigare, då beredningen av klient- och patientlagen avbröts. Det var meningen att de paragrafer gällande självbestämmanderätt som nu finns i specialomsorgslagen skulle överföras till klient- och patientlagen. De var inte inkluderade i propositionen till den nya lagen.

Både den nuvarande handikapplagen och det nya lagförslaget innehåller huvudsakligen bestämmelser om avgiftsfria tjänster som personer som fastställs i lagen har en subjektiv rätt till. Det innebär att tjänsterna ska ordnas oavsett vilket anslag kommunen har reserverat för ändamålet. Subjektiva rättigheter är bland annat skälig färdtjänst jämte följeslagarservice, dagverksamhet, personlig assistans samt serviceboende.

I den nuvarande handikappservicelagen finns en så kallad begränsning på grund av åldrande, och på basis av den omfattas inte personer vars behov beror på ”sjukdomar och funktionshinder som har samband med normalt åldrande” av rätten till personlig assistans. Till följd av det har bland annat minnessjuka äldre personer fallit utanför lagens tillämpningsområde.

Då utkastet till den nya lagen var på remiss sommaren 2017 fanns begränsning inskriven i lagens 2 §. Begränsningen gällde då tillämpningsområdet för hela lagen. I det senaste förslaget hade begränsningen avlägsnats. I fortsättningen skulle äldre personer med sjukdomar och funktionshinder som har samband med normalt åldrande vara en ny grupp som omfattas av funktionshinderslagens tillämpningsområde.

Eftersom funktionshinderstjänster i huvudsak är avgiftsfria subjektiva rättigheter kan man anta att tjänsterna är attraktiva. Potentiella nya användare av funktionshinderstjänster är med andra ord äldre personer som är klienter inom den intensiva hemvården. Enligt THL:s statistik är de cirka 50 000 till antalet. Om samtliga överfördes till den personliga assistansens tillämpningsområde vore den kalkylerade kostnadseffekten cirka två miljarder euro.

Beredningen av lagen torde inledas på nytt under nästa regeringsperiod. Eftersom det är fråga om speciallagstiftning som innehåller subjektiva rättigheter bör lagens tillämpningsområde vara mycket noga avgränsat. I annat fall finns det en risk att kostnaderna stiger okontrollerat. Om man tappar kontroll över utgifterna blir man med stor sannolikhet tvungen att skära ner på servicenivån. I sådana fall är det främst de betalande kommunerna men även tjänsternas primära målgrupp som lider.

Författare
Jaana Viemerö

Jaana Viemerö on Kuntaliiton sosiaali- ja terveysyksikössä työskentelevä erityisasiantuntija.