Cirkulär 34/80/2000, Auli Valli-Lintu, 3.11.2000

Ekonomisk rådgivning och skuldrådgivning

Lagen om ekonomisk rådgivning och skuldrådgivning (713/2000) trädde i kraft 1.9.2000. De första avtalen om ekonomisk rådgivning och skuldrådgivning vinner emellertid giltighet 1.1.2001. 

Det är länsstyrelserna som skall bära ansvaret för rådgivningen. Det är således inte fråga om en obligatorisk uppgift för kommunerna. Kommunen kan ta på sig uppgiften genom ett uppdragsavtal med länsstyrelsen. Om en kommun inte tar på sig uppgiften är det länsstyrelsens sak att på något annat sätt se till att servicen fungerar i kommunen.

Riksdagen behandlar som bäst budgetförslaget för nästa år. I detta har reserverats 16,5 miljoner mark för ekonomisk rådgivning och skuldrådgivning. Enligt förslaget till avgiftsgrunder skall ca 16 miljoner mark fördelas enligt invånarantal. Man har då utgått från en grundersättning på 3,08 mk/invånare. I alla län utom Åland skulle det dessutom finnas möjlighet till ett tilläggsanslag på 100 000 mark. För Ålands del skulle tillägget vara ca 25 000 mark.

Konsumentverket har gjort upp en mall för uppdragsavtal för länsstyrelserna. Uppdragsavtalet skulle till en början gälla två år, men sedan skulle det vara i kraft tills vidare. Avtalet skulle kunna sägas upp om den ersättning som staten betalar minskar.

Närmare upplysningar:
Auli Valli-Lintu, tfn (09) 771 23 08

Bilagor
Lag om ekonomisk rådgivning och skuldrådgivning 713/2000
Uppdragsavtal om ekonomisk rådgivning och skuldrådgivning

 

En lag om ekonomisk rådgivning och skuldrådgivning (713/2000) har trätt i kraft. Lagen trädde i kraft 1.9.2000. De första avtalen om ekonomisk rådgivning och skuldrådgivning vinner emellertid giltighet 1.1.2001.

Uppgiften inte obligatorisk för kommunerna

Lagen om ekonomisk rådgivning och skuldrådgivning föreskriver att länsstyrelserna under konsumentverkets överinseende skall ansvara för den ekonomiska rådgivningen och skuldrådgivningen. Länsstyrelserna skall i första hand gå in för att uppgiften sköts av kommunerna genom uppdragsavtal. Det är således inte fråga om någon obligatorisk uppgift för kommunerna, utan varje kommun kan själv välja om den vill ta på sig uppgiften. Om en kommun inte arrangerar skuldrådgivning skall länsstyrelsen se till att också denna kommuns invånare har tillgång till rådgivning.

När en kommun tar på sig rådgivningen kan den sköta den antingen själv, i samarbete med andra kommuner eller som köptjänst. I motiveringen till regeringens proposition har man utgått från att regionalt samarbete är det mest ändamålsenliga. Rådgivningen skall dessutom kunna ske på hel- eller deltid och i kombination med någon annan uppgift, under förutsättning att den kan skötas på ett ändamålsenligt sätt.

Finansiering

Riksdagen behandlar som bäst budgetförslaget för nästa år. I detta har reserverats 16,5 milj. mark för ekonomisk rådgivning och skuldrådgivning. Enligt Konsumentverkets förslag till handels- och industriministeriet i fråga om avgiftsgrunder bör anslaget fördelas enligt invånarantal med en grundersättning på 3,08 mk/invånare. Eftersom tanken är att en skuldrådgivare skall stå för 60 000 invånare, innebär det att kommunen skulle få en ersättning på ca 185 000 mark.

Resten, dvs. ca 0,5 miljoner mark, skulle på speciella grunder fördelas på länen på ett sådant sätt att alla län utom Åland skulle få en extra ersättning på ca 100 000 mark. Åland skulle få ca 25 000 mark. De speciella grunder som skulle ge möjlighet till extra ersättning av länsstyrelserna skulle vara vidsträckt område för rådgivningen och speciella kostnader för ärenden som är under behandling vid rådgivningen. Det skulle inte gå att få extra ersättning med motiveringen att man har högre löneutgifter för rådgivningen t.ex. på grund av att man varit tvungen att anställa jurister eller kontorspersonal.

Ersättningsgrunderna kan ännu förändras om riksdagen ändrar storleken på anslaget eller om handels- och industriministeriet fattar ett beslut som avviker från Konsumentverkets förslag.

Mall för uppdragsavtal

Länsstyrelserna skall enligt 3 och 5 § lagen om ekonomisk rådgivning och skuldrådgivning ingå ett uppdragsavtal med den som producerar servicen. Konsumentverket har gjort upp en mall för uppdragsavtal för länsstyrelserna.

I uppdragsavtalet anges villkoren för bl.a. verksamhetsområdet, antalet skuldrådgivare, utbetalningen av ersättningen, avtalets giltighetstid och uppsägning av avtalet. Meningen är att länsstyrelsen ingår avtal bara med de kommuner som själva producerar servicen och med övriga serviceproducenter. I den händelse att en kommun även arrangerar service för en annan kommuns invånare och denna andra kommun också vill delta i finansieringen eller produktionen av servicen, skall kommunerna komma överens om detta i ett separat avtal.

Uppdragsavtalet skall till en början gälla två år, men skall efter det vara i kraft tills vidare, såvida det inte har blivit uppsagt. Att avtalen till en början bara skall gälla två år beror på att Konsumentverket har för avsikt att utifrån uppföljning under 2001 kontrollera om modellen med rådgivning baserad på invånarunderlaget garanterar en tillräcklig och behovsanpassad finansiering. Efter den inledande perioden på två år skall avtalet kunna sägas upp varje kalenderår. Avtalsmallen ger utrymme för minskad statlig ersättning. Kommunerna har emellertid rätt att i så fall säga upp avtalet.

FINLANDS KOMMUNFÖRBUND

Risto Parjanne
verkställande direktör

Kari Prättälä
chef för juridiska enheten

tags