Lag om klientens ställning och rättigheter inom socialvården
Lagen om klientens ställning och rättigheter inom soci-al-vården (812/2000) träder i kraft den 1 januari 2001. Den tillämpas både på socialvård som ordnas av myn-digheter och på socialvård som ordnas av privata. I la-gen betonas klientens självbestämmanderätt och med-bestämmande.
I kap. 3 i lagen finns bestämmelser om sekretess, tyst-nads-plikt och utlämnande av sekretessbelagda upp-gifter. I kap. 4 finns bestämmelser om socialvårds-myndigheternas rätt att få tillgång till sekretessbelagda uppgifter och handräckning.
I lagen ingår också bestämmelser om socialombuds-mannen och om framställande av anmärkning. Enligt lagen skall kommunen utse en socialombudsman. So-cialombudsmannen kan dock vara gemensam för två eller flera kommuner. Några särskilda behörighetskrav har inte ställts för uppgiften.
Vid årsskiftet träder också en ändring av 10 § social-vårdslagen i kraft. Efter det skall kommunen ha till-gång till tjänster vilka tillhandahålls av en tjänsteinne-havare som deltar i klientarbetet och har behörighet som socialarbetare. Behovet är särskilt påtagligt i barn-skyddsfrågor.
Närmare upplysningar:
Heli Sahala, tfn (09) 771 23 03
Outi Raitoaho, tfn (09) 771 24 72
Sami Uotinen, tfn (09) 771 26 23
(särskilt frågor om datasekretess)
Bilagor
Lagar 812?819/2000
Allmänt
Lagen träder i kraft 1.1.2000. Den tillämpas både på socialvård som ordnas av myndigheter och på socialvård som ordnas av privata, om inte något annat bestäms i lag.
Till lagen hör: regeringsproposition 137/1999 rd, grundlagsutskottets utlåtande 7/2000 och 7a/2000 rd, förvaltningsutskottets utlåtande 7/2000 rd samt social- och hälsovårdsutskottets betänkande 18/2000 rd.
Kuntakoulutus kommer att ordna utbildning om den nya lagen. Även länsstyrelserna kommer i samarbete med social- och hälsovårdsministeriet att ordna utbildning. Social- och hälsovårdsministeriet kommer att utarbeta en handbok för de anställda inom socialvården, där lagen och dess bakgrund utreds. För klienterna kommer det dessutom att ges ut en broschyr om huvudprinciperna i lagen. Finskt material om klientlagen finns också på Kommunförbundets webbsidor under ?Lakiasiat?.
Syftet med lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården (nedan klientlagen) är att klarlägga och förenhetliga samarbetet och växelverkan mellan klienten och socialvården. Målet är att trygga klienternas ställning och rättigheter. Socialvården anordnas fortfarande med stöd av speciallagar och inom de gränser som resurserna medger, med undantag av de subjektiva rättigheterna.
Enligt 3 § 1 mom. 2 punkten klientlagen avser begreppet socialvård socialservice som nämns i 17 § socialvårdslagen (710/1982), stödåtgärder, utkomststöd, underhållsstöd samt med nämnda tjänster och förmåner sammanhängande åtgärder som är avsedda att främja och upprätthålla enskilda personers eller familjers sociala trygghet och funktionsförmåga.
Klientens rättigheter
I kap. 2 i lagen finns bestämmelser om klientens rättigheter och skyldigheter. Klienten har rätt till socialvård av god kvalitet och gott bemötande. Socialvårdspersonalen skall för klienten utreda hans eller hennes rättigheter och skyldigheter samt olika alternativ och deras verkningar liksom också andra omständigheter som är av betydelse för klientens sak. Utredningen skall vara sådan att klienten i tillräcklig grad förstår dess innehåll och betydelse.
Ordnande av socialvård skall basera sig på ett myndighetsbeslut eller, när privat socialvård ordnas, på ett skriftligt avtal mellan klienten och den som lämnar socialvård.
En service-, vård-, rehabiliterings- eller någon annan motsvarande plan skall alltid utarbetas, om det inte är fråga om tillfällig rådgivning och handledning eller om det inte i övrigt är uppenbart onödigt att utarbeta en plan. Planen bör i regel göras upp i samråd med klienten. Om klienten är minderårig eller på grund av nedsatt funktionsförmåga inte kan delta i planeringen och genomförandet av servicen, bör planen göras upp i samråd med klienten och dennes lagliga företrädare eller med klienten och en anhörig eller annan närstående person.
Om en myndig klient är i uppenbart behov av intressebevakning i en sak som gäller klientens person eller förmögenhet , skall det organ som avses i 6 § 1 mom. socialvårdslagen göra en anmälan till magistraten enligt lagen om förmyndarverksamhet. När det i ett enskilt socialvårdsärende som gäller en minderårig klients person finns grundad anledning att anta att vårdnadshavaren inte opartiskt kan bevaka barnets intresse, skall ovan nämnda organ göra en ansökan till tingsrätten enligt lagen om förmyndarverksamhet eller en i lagen föreskriven anmälan till magistraten om förordnande av en intressebevakare för den minderårige, om det är viktigt för att trygga den minderåriges intresse.
När socialvård lämnas bör klientens självbestämmanderätt respekteras och klientens önskemål och åsikter beaktas. Klientens sak skall behandlas och avgöras med hänsyn i första hand till klientens intresse. Klienten skall också ges möjlighet att delta i planeringen och genomförandet av tjänsterna. I lagen om förvaltningsförfarande finns bestämmelser om hörande av klienten innan beslut om honom fattas. Det finns särskilda bestämmelser om vård oberoende av vilja t.ex. i lagen om missbrukarvård.
Om klienten på grund av nedsatt funktionsförmåga inte kan delta i och påverka planeringen och genomförandet av tjänsterna eller inte kan förstå alternativa lösningar, skall klientens vilja utredas i samråd med klientens lagliga företrädare, en anhörig eller någon annan närstående person.
Minderåriga klienters ställning
En minderårig klients önskemål och åsikt skall utredas och beaktas på det sätt som klientens ålder och utvecklingsnivå förutsätter. Vid alla åtgärder skall den minderåriges intresse beaktas i första hand.
En minderårig kan med hänsyn till sin ålder och utvecklingsnivå samt sakens natur av vägande skäl förbjuda att upplysningar som gäller honom eller henne lämnas ut till den lagliga företrädaren, om detta inte klart strider mot den minderåriges intresse.
Anmärkning och socialombudsman
I klientlagen har införts bestämmelser om anmärkning och om socialombudsmannen i enlighet med bestämmelserna i lagen om patientens ställning och rättigheter. En klient kan framställa anmärkning med anledning av hur han eller hon bemötts till den som ansvarar för en verksamhetsenhet inom socialvården eller till en ledande tjänsteinnehavare inom socialvården. Ändring i ett svar på en anmärkning får inte sökas genom besvär. Framställandet av anmärkning hindrar inte att klienten söker ändring på det sätt som föreskrivs särskilt. Det inverkar inte heller på klientens rätt att anföra klagan hos de myndigheter som övervakar socialvården.
Till socialombudsmannens uppgifter hör att ger råd, att bistå vid framställande av anmärkning, att informera om klientens rättigheter, att arbeta för att klientens rättigheter skall bli tillgodosedda, att följa hur klientens rättigheter och ställning utvecklas i kommunen och årligen avge en redogörelse om detta till kommunstyrelsen.
Kommunen skall utse en socialombudsman. Några särskilda behörighetskrav för socialombudsmannen har inte angetts. Uppdraget kan ges någon anställd att skötas utöver hans eller hennes ordinarie uppgifter. Socialombudsmannen kan vara gemensam för två eller flera kommuner. Vid behov kan kommunen ha flera socialombudsmän.
När socialombudsmannen utses bör man beakta att han eller hon skall vara opartisk och oberoende så att klientens rättsskydd kan garanteras. Detta förutsätter i allmänhet att socialombudsmannen inte arbetar med kundtjänst där beslut fattas.
Klientens skyldighet att lämna uppgifter och rätt att få information
Enligt 12 § klientlagen skall klienten och dennes lagliga företrädare till ett organ som avses i 6 § socialvårdslagen lämna de uppgifter som organet behöver vid ordnande och lämnande av socialvård.
Klienten skall upplysas om vilka uppgifter om honom eller henne som kan inhämtas oberoende av samtycke och vilka andra källor som då kan användas. Klienten skall beredas tillfälle att ta del av uppgifter som inhämtats från andra källor och möjlighet att lämna en behövlig utredning i saken.
Informationen om behandlingen av uppgifter regleras i 13 § klientlagen. Innan klienten eller dennes företrädare lämnar uppgifter till den som ordnar eller lämnar socialvård har han eller hon rätt att få veta varför uppgifterna behövs, vilket användningsändamålet är, för vilka ändamål uppgifterna normalt lämnas ut samt i vilken registeransvarigs personregister (enligt personuppgiftslagen) uppgifterna kommer att registreras. Klienten eller dennes lagliga företrädare skall också upplysas om hur han eller hon kan utöva de rättigheter som föreskrivs i personuppgiftslagen, om klienten inte redan har fått denna information. Av den registrerades (klientens) rättigheter enligt personuppgiftslagen är det främst information om ovan nämnda behandling av uppgifter, rätt till insyn och rättelse av en uppgift som kommer i fråga här.
Utöver den allmänna informationen om behandlingen av uppgifter, som regleras i 13 § klientlagen, innehåller lagen även andra uttryckliga bestämmelser som förutsätter information till klienten. Innan begäran enligt 20 § 2 mom. klientlagen framställs till ett penninginstitut skall klienten underrättas om begäran. Också då uppgifter lämnas med hjälp av teknisk anslutning enligt 21 § klientlagen, skall klienten i förväg underrättas om denna möjlighet.
Parters rätt att få uppgifter, rätt att ta del av handling som gäller klienten själv och klientens rätt att kontrollera uppgifter i socialvårdens register
Klientens och dennes lagliga företrädares rätt att i egenskap av part få uppgifter och rätt att ta del av en handling som gäller klienten själv regleras i 3 kap. lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (nedan offentlighetslagen). I klientlagen finns en hänvisningsbestämmelse om detta. Bestämmelser om förfarandet finns i 4 kap. offentlighetslagen och bestämmelser om sökande av ändring i 33 §.
I klientlagen finns också en hänvisningsbestämmelse till personuppgiftslagen angående klientens rätt att kontrollera sådana uppgifter om sig själv som ingår i socialvårdens personregister. Rätten till insyn regleras i 26?28 § personuppgiftslagen.
Minderårigs rätt att förbjuda utlämning av uppgifter till sin lagliga företrädare
I 11 § 3 mom. klientlagen finns en bestämmelse om minderårigs rätt att förbjuda utlämning av uppgifter. En minderårig kan med hänsyn till sin ålder och utvecklingsnivå samt sakens natur av vägande skäl förbjuda att upplysningar som gäller honom eller henne lämnas ut till den lagliga företrädaren, om detta inte klart strider mot den minderåriges intresse.
En minderårig kan alltså förbjuda att uppgifter om honom eller henne lämnas ut till den lagliga företrädaren, om han eller hon har ett vägande skäl. När förutsättningarna för ett förbud övervägs skall den minderåriges ålder och utvecklingsnivå samt sakens natur beaktas. Ju äldre och mer utvecklat barnet är och ju mindre sak det är fråga om, desto lättare är det att följa förbudet. Även om förutsättningarna beträffande ålder, utvecklingsnivå, sakens natur och vägande skäl uppfylls, kan man inte låta bli att lämna ut uppgifter om det klart strider mot den minderåriges intresse.
Om den minderårige eller den lagliga företrädaren är parter i ett socialvårdsärende, har den lagliga företrädaren dock rätt att få uppgifter enligt vad som bestäms i 11 § offentlighetslagen. En parts rätt att få uppgifter åsidosätter en minderårigs ovan nämnda rätt till förbud. Den lagliga företrädaren har alltså rätt att trots den minderåriges förbund få sekretessbelagda uppgifter han eller hon behöver i sin egenskap av part eller i en situation där den lagliga företrädaren för den minderåriges talan när denne är part i ett socialvårdsärende. En parts rätt att ta del av en handling har dock begränsats med en mängd förbehåll i 11 § 2 mom. offentlighetslagen.
Handlingssekretess, tystnadsplikt och förbud mot utnyttjande
Lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet är en allmän lag om bl.a. sekretess och om undantag från sekretessbestämmelserna. Bestämmelserna i klientlagen är primära i förhållande till offentlighetslagen. Offentlighetslagen tillämpas till den del inget annat uttryckligen föreskrivs i klientlagen. Detta måste beaktas i den praktiska tillämpningen. Märk också att offentlighetslagen inte gäller socialvård i privat regi, vilket däremot klientlagen gör. Vid uppdrag blir offentlighetslagen tillämplig genom definitionen på myndighetshandling i 5 § 2 mom. offentlighetslagen. Genom hänvisningsbestämmelserna i klientlagen blir vissa bestämmelser i offentlighetslagen tillämpliga också på socialvård i privat regi.
Genom klientlagen upphävs socialvårdslagens 56?58 §, som gäller rätt att få upplysningar samt handräckning, tystnadsplikt och straffansvar. Allt detta finns det bestämmelser om i klientlagen.
I 14 § klientlagen ingår bestämmelser om handlingssekretess. Socialvårdshandlingar som innehåller uppgifter om socialvårdsklienter skall hållas hemliga. I 14 § 2 mom. klientlagen anges vad handlingssekretessen innebär. Enligt bestämmelsen får en sekretessbelagd handling eller en kopia eller utskrift av en sådan handling inte företes för eller lämnas ut till utomstående eller med hjälp av teknisk anslutning eller på något annat sätt företes för eller lämnas ut till utomstående. Begreppet utomstående har inte definierats i klientlagen. Hjälp för tolkningen finner man i lagen om patientens ställning och rättigheter, där begreppet definieras. Angående upphörande av sekretess hänvisas i klientlagens 14 § 3 mom. till 31 § offentlighetslagen.
I 15 § klientlagen finns bestämmelser om tystnadsplikt. Denna bestämmelse motsvarar till innehållet 23 § offentlighetslagen. Tystnadsplikten är mer omfattande än skyldigheten att iaktta sekretess, eftersom tystnadsplikten också inbegriper uppgifter som fåtts på annat sätt än genom handlingar. Enligt klientlagen får den som anordnar eller producerar socialvård samt den som är anställd hos anordnaren eller producenten, liksom den som innehar ett förtroendeuppdrag inom socialvården, inte röja en handlings sekretessbelagda innehåll eller en uppgift som vore sekretessbelagd om den ingick i en handling, och inte heller någon annan omständighet som han eller hon har fått kännedom om i samband med uppdrag inom socialvården och för vilken tystnadsplikt föreskrivs genom lag. En uppgift för vilken tystnadsplikt gäller får givetvis inte heller röjas efter det att verksamheten hos den som anordnar eller producerar socialvård har upphört eller det uppdrag som utförts för dennes räkning har avslutats. Enligt 15 § 2 mom. klientlagen gäller tystnadsplikten också praktikanter, civiltjänstgörare och frivilligarbetare. Inte heller en klient eller hans eller hennes företrädare eller biträde får för en utomstående röja en sekretessbelagd uppgift som erhållits på grundval av klientskapet och som gäller någon annan än klienten själv.
I 19 § klientlagen finns bestämmelser om tystnadspliktens räckvidd. Vad offentlighetslagen eller klientlagen föreskriver om upphörande av eller undantag i fråga om handlingssekretess tillämpas även på information som omfattas av tystnadsplikt. Grunderna för upphörande av eller undantag i fråga om handlingssekretess gäller med andra ord också tystnadsplikten. I offentlighetslagen finns motsvarande bestämmelse i 32 §.
I 15 § 3 mom. klientlagen föreskrivs om förbud mot utnyttjande av sekretessbelagda uppgifter. En person med tystnadsplikt får inte använda sekretessbelagda uppgifter för att skaffa sig själv eller någon annan fördel eller för att skada någon annan. Förbudet mot utnyttjande hindrar dock inte en klient eller hans eller hennes företrädare eller biträde från att använda en uppgift om en annan person än klienten själv när det är fråga om ett ärende som gäller den rätt, det intresse eller den skyldighet som klientens rätt att få information har grundat sig på.
Huvudregel ? sekretessbelagda uppgifter lämnas ut med klientens samtycke
Sekretessbelagda uppgifter om klienten får lämnas i första hand med klientens uttryckliga samtycke. Denna huvudregel framgår av 16 § klientlagen. Med uttryckligt samtycke avses i praktiken skriftligt samtycke. Om klienten saknar förutsättningar att bedöma betydelsen av samtycket, får uppgifter lämnas ut med samtycke av klientens lagliga företrädare. Uppgifter får emellertid inte lämnas ut med samtycke av en minderårig klients lagliga företrädare, om företrädaren själv inte har rätt att få informationen av en anledning som avses i 11 § 3 mom. klientlagen. Då är det fråga om en situation där den minderårige med beaktande av sin ålder, utvecklingsnivå och ärendets natur har rätt att av vägande skäl förbjuda att uppgifter om honom eller henne lämnas ut till den lagliga företrädaren. Förbudet får inte heller klart strida mot den minderåriges bästa.
Utlämnande av uppgifter utan klientens samtycke
För att trygga vård, omsorg eller utbildning (17 §)
I 17 § klientlagen finns bestämmelser om utlämnande av sekretessbelagda uppgifter för att trygga vården av och omsorgen om klienten. Bestämmelsen är inte lätt att tolka. Enligt förarbetet till lagen har rådande myndighets- och rättspraxis införts i 17 och 18 §, så några större praktiska förändringar borde inte vara att vänta. I 17 § klientlagen anges när uppgifter kan ges trots att samtycke enligt 16 § inte kan erhållas eller klienten eller dennes lagliga företrädare uttryckligen förbjuder att en uppgift utlämnas.
Den som anordnar eller lämnar socialvård får utan hinder av sekretessbestämmelserna ge uppgifter som är nödvändiga för att man skall kunna
utreda,
anordna eller
genomföra
- den vård, omsorg eller utbildning som klienten behöver eller
- trygga förutsättningarna för försörjningen.
I momentet anges ytterligare tre sinsemellan alternativa förutsättningar. Uppgifter får dock lämnas ut endast om
den som handlingen gäller är i uppenbart behov av vård eller omsorg på grund av att hans eller hennes hälsa, utveckling eller säkerhet äventyras och det inte annars går att utreda behovet av vård eller omsorg eller att vidta vård- eller omsorgsåtgärder,
uppgifterna behövs på grund av ett barns intresse, eller om
uppgifterna behövs för att trygga klientens oundgängliga intressen och rättigheter och klienten själv saknar förutsättningar att bedöma sakens betydelse.
Punkt 1 kan bli tillämplig t.ex. vid anordnande av specialomsorg för utvecklingsstörda eller vid förordnande om missbrukarvård oberoende av klientens vilja. Punkt 2 kan bli tillämplig t.ex. i samband med olika barnskyddsåtgärder. Bestämmelsen har ansetts nödvändig för att vårdnadshavaren annars skulle kunna vägra ge sitt tillstånd och därmed förhindra att barnets bästa utreds och tillgodoses. Punkt 3 blir tillämplig när exempelvis åldringar med demens behöver akut hjälp.
I 2 mom. föreskrivs till vem uppgifter får ges med stöd av 1 mom. Sådana instanser är
en annan socialvårdsmyndighet,
personer eller sammanslutningar som på uppdrag av socialvårdsmyndigheten sköter uppgifter inom socialvården, samt
andra myndigheter.
I mom. 3 anges ytterligare villkor för fall där uppgifter ges till en privat socialvårdsanordnare, en privat hälso- och sjukvårdsenhet eller till en yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården. Uppgifter i de fall som avses i 1 mom. får dock lämnas ut endast i den utsträckning som är nödvändig för genomförande av omedelbar vård av eller omsorg om klienten eller av någon annan orsak som kan jämställas med detta.
Enligt mom. 4 får dessutom en socialvårdsmyndighet på de villkor som anges i 1 mom. 1?3 punkten lämna ut uppgifter till klientens lagliga företrädare eller till någon annan person eller sammanslutning som det är nödvändigt att lämna ut uppgifter till
för att man skall kunna
- utreda klientens vilja, eller
- utreda behovet av socialvård, eller
- genomföra socialvårdsåtgärder.
Detta kommer i fråga till exempel när uppgifterna ges klientens lagliga företrädare för avgörande av om han eller hon skall ge sitt samtycke för klientens räkning då klienten saknar förutsättningar att bedöma betydelsen av sitt samtycke (se 16 § klientlagen). Uppgifter kan också ges till gårdskarlen eller disponenten om socialvårdsmyndigheterna måste ta sig in i klientens bostad för att kunna utreda behovet av vård (situationer som avses i 41 § socialvårdslagen). Även vid utredning av barnskyddsanmälningar kan socialvårdsmyndigheterna bli tvungna att ge ut uppgifter om barnet eller familjen till exempelvis släktingar eller grannar. Uppgifter får lämnas ut endast i den utsträckning det är nödvändigt för ovan nämnda syften.
Utlämnande av uppgifter i vissa andra situationer (18 §)
I 18 § klientlagen finns bestämmelser om vissa andra situationer där sekretessbelagda uppgifter kan lämnas ut oberoende av klientens samtycke. Det första momentet gäller fall där socialvårdsmyndigheten har lagstadgad rätt eller skyldighet att anhängiggöra ärendet eller att delta i behandlingen eller verkställandet av ett anhängigt ärende.Den som ordnar eller lämnar socialvård får då, om det är nödvändigt på grund av ett barns intresse eller ett synnerligen viktigt allmänt eller enskilt intresse, lämna ut uppgifter ur en sekretessbelagd handling till en domstol eller någon annan myndighet. Dessutom får uppgifter ur en sekretessbelagd handling lämnas ut till en myndighet eller inrättning som behandlar sociala förmåner för utredande av oegentligheter som gäller en förmån, om det finns grundad anledning att misstänka oegentligheter.
Mom. 2 gäller skyldighet att på begäran lämna ut sekretessbelagda uppgifter till polisen, en åklagarmyndighet eller en domstol. Den som ordnar eller lämnar socialvård skall på begäran lämna ut uppgifter ur en sekretessbelagd handling till någon av ovan nämnda instanser, om det är nödvändigt för utredande av ett brott som omfattas av anmälningsskyldighet enligt 15 kap. 10 § strafflagen eller för vilket det strängaste straffet är fängelse i minst fyra år. I samma paragraf i strafflagen finns bestämmelser om skyldigheten att anmäla grova brott och om vilka brott skyldigheten omfattar.
I mom. 3 finns bestämmelser om utlämnande av uppgifter på eget initiativ till polisen, en åklagarmyndighet eller en domstol. Uppgifter ur en sekretessbelagd handling får lämnas ut även på eget initiativ vid misstanke om ett brott som avses i 2 mom. eller när det föreligger misstanke om ett brott som är mindre grovt än vad som där nämns, om den som ordnar eller lämnar socialvård bedömer att utlämnandet är nödvändigt på grund av ett barns intresse eller ett synnerligen viktigt allmänt eller enskilt intresse.
Enligt mom. 4 får en socialvårdsmyndighet förutom i de ovan nämnda fallen lämna ut uppgifter ur en sekretessbelagd handling, om det är nödvändigt för kontroll av uppgifter som är av väsentlig betydelse för att socialvårdsmyndigheten skall kunna sköta sin lagstadgade uppgift i situationer där myndigheten själv har rätt att få uppgifter.
Skyldighet att lämna sekretessbelagda uppgifter till socialvårdsmyndigheterna
Enligt 20 § klientlagen är statliga och kommunala myndigheter samt andra offentligrättsliga samfund, folkpensionsanstalten, pensionsskyddscentralen, pensionsstiftelser och andra pensionsanstalter, försäkringsanstalter, utbildningsanordnare, producenter av socialservice, sammanslutningar och verksamhetsenheter som bedriver hälso- och sjukvårdsverksamhet samt yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården skyldiga att på begäran av en socialvårdsmyndighet avgiftsfritt och utan hinder av sekretessbestämmelserna lämna till denna sådana uppgifter och utredningar som de förfogar över och som i väsentlig grad inverkar på en klientrelation inom socialvården och som är nödvändiga för myndigheten på grund av dess lagstadgade uppgifter för att utreda klientens behov av socialvård, för att ordna socialvård och genomföra därtill anknutna åtgärder samt för att kontrollera uppgifter som lämnats till myndigheten.
Enligt 20 § 2 mom. gäller skyldigheten också penninginstitut, om socialvårdsmyndigheten inte får tillräckliga uppgifter och utredningar av dem som nämns ovan och om det finns grundad anledning att misstänka att de uppgifter som klienten eller dennes laglige företrädare har lämnat är otillräckliga eller otillförlitliga. Begäran skall framställas skriftligt till penninginstitutet, och en tjänsteinnehavare inom socialvården vilken tillförordnats av ett organ som anges i 6 § socialvårdslagen är berättigad att fatta beslutet om att begäran skall framställas. Innan begäran framställs till penninginstitutet skall klienten underrättas om den. För sökande av ändring i ett förvaltningsbeslut om framställande av begäran gäller normala rättsmedel.
Utlämnande av uppgifter med hjälp av teknisk anslutning
Enligt 21 § klientlagen kan skattemyndigheterna och Folkpensionsanstalten med hjälp av teknisk anslutning lämna ut uppgifter som avses i 20 § för fastställande av avgift och kontroll av uppgifter. Socialvårdsmyndigheten skall i förväg underrätta klienten om denna möjlighet. Innan en teknisk anslutning öppnas skall den myndighet som ber om uppgifter förete en utredning om att uppgifterna kommer att skyddas på tillbörligt sätt.
Kommunerna kan ingå avtal med Folkpensionsanstalten om att öppna teknisk anslutning till Folkpensionsanstaltens datasystem för kommunernas social- och hälsovårdsväsende (SOKY). I samband med detta måste kommunen påvisa att uppgifterna kommer att skyddas på tillbörligt sätt. Socialvårdsmyndigheterna skall informera klienterna om att uppgifter kan ges ut via teknisk anslutning.
Socialvårdsmyndigheternas rätt att få handräckning
Enligt 22 § klientlagen har en socialvårdsmyndighet rätt att av andra myndigheter få den handräckning som den behöver för att sköta sina lagstadgade uppgifter. Den som ger handräckning skall utan hinder av skyldigheten att iaktta sekretess röja för socialvårdsmyndigheten de uppgifter som handräckningsuppdraget förutsätter.
Tillämpningsområdet för bestämmelserna om datasekretess och handräckning
När en uppgift enligt klientlagen är sekretessbelagd röjs i en domstol, skall den muntliga förhandlingen till behövliga delar ske utan att allmänheten är närvarande och rättegångsmaterialet skall hållas hemligt i enlighet med 9 § 2 mom. lagen om offentlighet vid rättegång. Vid förfarandet tillämpas nämnda lag.
Vad som i 3 och 4 kap. bestäms om handräckning och om rätt att få och utlämna sekretessbelagda uppgifter gäller också de i 3 § socialvårdslagen nämnda myndigheter som svarar för ledningen och övervakningen av socialvården, dvs. främst social- och hälsovårdsministeriet och länsstyrelserna, när dessa sköter uppgifter som gäller enskilda personer och övervakning.
Vad som bestäms i 3 och 4 kap. och 27 § 1 mom. klientlagen gäller i tillämpliga delar också samarbetet med sådana utländska instanser som sköter uppgifter som avses i nämnda bestämmelser. När sekretessbelagda uppgifter utlämnas skall om möjligt särskild försorg dras om att de används bara för sådana ändamål som avses i denna lag och att de skyddas på tillbörligt sätt.
Vad klientlagen föreskriver om skyldigheten att iaktta sekretess och om avvikelse från denna skyldighet gäller också den som har fått en sekretessbelagd uppgift i fall som avses i 3 och 4 kap. eller 27 § klientlagen.
Behandling och förvaring av handlingar
Enligt 26 § klientlagen kan social- och hälsovårdsministeriet vid behov ge allmänna anvisningar om behandling och förvaring av klientuppgifter. Ministeriet kommer dock inte under den närmaste framtiden att ge ut sådana anvisningar.
Anteckning om inhämtande eller utlämnande av uppgifter
Den som ordnar eller lämnar socialvård skall göra en anteckning i handlingarna, om uppgifter inhämtas hos utomstående eller lämnas ut med stöd av 16?22 eller 27 §.
Straffansvar
Straff för brott mot skyldigheten att iaktta handlingssekretess enligt 14 § klientlagen och mot den tystnadsplikt och det förbud mot utnyttjande som avses i 15 § utdöms enligt 40 kap. 5 § strafflagen, om inte gärningen skall bestraffas enligt 38 kap. 1 eller 2 § strafflagen eller om inte strängare straff för den föreskrivs någon annanstans i lag.
I 40 kap. 5 § strafflagen finns bestämmelser om brott mot tjänstehemlighet och brott mot tjänstehemlighet av oaktsamhet. Högsta straffet för brott mot tjänstehemlighet är två års fängelse. I 38 kap. 1 § strafflagen finns bestämmelser om sekretessbrott och i 2 § om sekretessförseelse. Högsta straffet för sekretessbrott är ett års fängelse.
Den som bryter mot skyldigheten att lämna uppgifter enligt 20 § och 22 § 2 mom. klientlagen kan dömas till straff enligt lagens 29 § 2 mom. För brott mot den skyldighet att lämna uppgifter som föreskrivs i lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården utdöms böter eller fängelse i högst ett år.Den allmänna åklagaren får inte väcka åtal för en sådan gärning, om inte en socialvårdsmyndighet har anmält den till åtal.
Lag om ändring av socialvårdslagen
En lag om ändring av socialvårdslagen (813/2000) träder i kraft vid årsskiftet.Enligt tillägget till 10 § skall kommunen ha tillgång till tjänster vilka tillhandahålls av en tjänsteinnehavare som deltar i klientarbetet och har yrkesmässig behörighet som socialarbetare. Detta kan genomföras som avtal mellan kommunerna om köp av myndighetstjänster (se 76 § 3 mom. kommunallagen).
Enligt delegeringsbestämmelsen (12 §) har en ovan avsedd tjänsteinnehavare som utsetts av ett organ och som har yrkesmässig behörighet som socialarbetare rätt att enligt de av organet fastställda grunderna och dess allmänna anvisningar i brådskande fall besluta om vård oberoende av vilja. Om fallet inte är brådskande är det alltid organet som beslutar om vård oberoende av vilja. Efter ändringen av 12 § 2 mom. socialvårdslagen kan det hända att den ledande tjänsteinnehavaren inom socialvården inte längre har befogenheter i brådskande fall, om han eller hon inte har yrkesmässig behörighet som socialarbetare.
Ändringen av delegeringsbestämmelsen kan innebära att instruktionen måste ändras.
FINLANDS KOMMUNFÖRBUND
Pekka Alanen
vice verkställande direktör
Jorma Back
chef för social- och hälsovården