Cirkulär 7/80/2003, Taisto Ahvenainen, 21.2.2003

Lagen om hemkommun ändras 1.9.2003 – tillfällig bostad måste anmälas till magistraten

Lagen om hemkommun (201/1994) trädde i kraft vid ingången av juni 1994. Lagen innehåller allmänna grunder för hur en persons hemkommun bestäms. Om en speciallag saknar bestämmelser om något som är förknippat med t.ex. hur hemkommunen eller boendet bestäms, skall lagen om hemkommun tillämpas också i denna myndighetsutövning. Varje myndighet avgör i sin egen verksamhet självständigt de frågor som gäller hemkommun och bostad. 
 

​Hemkommunen enligt lagen om hemkommun registreras i befolkningsdatasystemet, liksom även bostaden i hemkommunen samt folkbokföringskommunen för finska medborgare som är fast bosatta utomlands. När en person byter hemkommun eller bostad i hemkommunen skall han eller hon tidigast en vecka före och senast en vecka efter flyttningsdagen meddela flyttningen till registerbyrån (=magistraten).

I befolkningsdatasystemet har även registrerats tillfälliga bostäder om den som flyttar har meddelat magistraten. Paragraferna 1 och 7 i lagen om hemkommun har nu ändrats så att man är skyldig att meddela också tillfälliga bostäder till magistraten i det fall att boendet varar längre än tre månader. Personers tillfälliga bostäder antecknas i befolkningsdatasystemet. Ändringen gör att det blir lättare att få aktuella uppgifter av magistraten om var personer bor.

Närmare upplysningar:
Juridiska frågor: Taisto Ahvenainen, tfn (09) 771 24 73
Heikki Harjula, tfn (09) 771 20 73
Sami Uotinen, tfn (09) 771 26 23
Frågor som gäller IT-samhället: Leena Meisalo, tfn (09) 771 22 63

Bilagor
(finns bara på finska)

 

 

 

Obligatorisk anmälan av tillfällig bostad till magistraten

Enligt 1994 års lag om hemkommun skall en person som flyttar från sin hemkommun, eller till en annan bostad i hemkommunen, tidigast en vecka före och senast en vecka efter flyttningsdagen anmäla flyttningen till magistraten. Anmälningar som görs inom utsatt tid registreras omedelbart i befolkningsdatasystemet och registreringen görs i enlighet med anmälan. Flyttningsdagen anses då vara den dag som uppges som flyttningsdag.

Om anmälan kommer försenad betraktas den dag då anmälan anlände som flyttningsdag. Om en anteckning om att en person flyttat görs utifrån uppgifter som en myndighet eller någon utomstående givit, betraktas den dag då anteckningen görs som flyttningsdag.

Det har varit frivilligt att anmäla en tillfällig bostad. Från och med september 2003 gäller dock obligatorisk anmälning till magistraten även för tillfälliga bostäder; tillfälliga bostäder skall anmälas till magistraten om boendet varar längre än tre månader. Magistraten registrerar i befolkningsdatasystemet den tillfälliga bostad som anmälaren uppgett. Anmälaren är också skyldig att ge magistraten nödvändiga ytterligare uppgifter om den tillfälliga bostaden.

 

En tillfällig bostad ändrar inte på hemkommunen

 

En persons hemkommun bestäms fortfarande i regel med stöd av 2 § lagen om hemkommun och utgörs av den kommun där personen bor.

Förändringar som gäller en tillfällig bostad föranleder inga ändringar i de registreringar som gjorts utifrån den fasta bostaden och således inte heller i bestämningen av hemkommunen. En persons hemkommun förändras således inte till följd av en anmälan som gäller en tillfällig bostad och de registreringar som görs i fråga om denna. Om ett tillfälligt boende blir stadigvarande måste en ny anmälan göras om detta.

Om en persons boende i en annan kommun i huvudsak beror på någon av de orsaker som anges i 3 § lagen om hemkommun, såsom t.ex. vård eller omsorg vid en verksamhetsenhet inom social- och hälsovården eller annars under motsvarande förhållanden (3 § 2 punkten), förändras hemkommunen inte, utan boendet betraktas då som tillfälligt.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att hemkommunen förändrades för en person när denne, som vårdats på hälsocentralens bäddavdelning, förflyttades till ett sjukhus i en annan kommun på grund av att hans hustru och minderåriga barn hade flyttat varaktigt till denna kommun. Förflyttningen till sjukhuset berodde därför inte i huvudsak på vården (HFD 2.7.1997, L:1671).

Husägare och kommuner skyldiga att meddela uppgifter även om tillfälliga bostäder

En husägare är skyldig att vid behov ge magistraten uppgifter om de personer som bor eller bott i huset om magistraten behöver uppgifterna för att bestämma hemkommunen och bostaden för dessa. De kommunala myndigheterna har också denna skyldighet att ge uppgifter till magistraten.

Från och med september 2003 skall husägare, den som företräder en husägare och kommunala myndigheter vid behov ge magistraten uppgifter också om personer som bor eller har bott tillfälligt i en bostad, om uppgifterna behövs för bestämningen av en tillfällig bostad för dessa.

Magistraten kan utifrån uppgifter av kommunala myndigheter eller andra utomstående på eget initiativ göra rättelser i fråga om en persons hemkommun och bostad i kommunen. Efter lagändringen kan motsvarande ändringar även göras för tillfälliga bostäder.

När det gäller tillfälliga bostäder iakttas även i övrigt tillämpliga delar (kapitel 3, 4 och 5) av de bestämmelser om förfarande, rättelse, och ändringssökande som ingår i lagen om hemkommun.

De boende är inte skyldiga att anmäla till fastighetsägaren

Lagen om hemkommun påför inte de boende någon uttrycklig skyldighet att lämna anmälningar om sitt boende till hus- eller fastighetsägaren. Inte heller lagändringen medför sådana skyldigheter. Men förvaltnings-

utskottet framhöll att fastighetsägarna behöver få uppgifter av de boende.

Förvaltningsutskottet ansåg det vara klart att fastighetsägarna med tanke på bolagens förvaltning måste få aktuella uppgifter om vem som bor i bolagens byggnader och vem som använder dem. I sin egenskap av fastighetsägare behöver bostads- och fastighetsaktiebolagen de här uppgifterna bland annat för betalningsrörelsen (vederlag, vattenavgifter,

serviceersättningar) och för fördelningen av parkeringsplatser, bastutider och byktider. Vidare bör man i fastigheterna känna till vem man kan öppna dörren för om någon meddelar att han har glömt nyckeln hemma (se FvUB 17/2002 rd, "Övriga synpunkter").

De kommunala myndigheterna avgör självständigt hemkommun och bostad

På många ställen i speciallagar där kommunerna ges i uppgift att anordna service refereras det till personers hemort, bostad, hemkommun, eller

något annat motsvarande begrepp som gäller boendet (t.ex. 14 och 15 § socialvårdslagen, 14 § 5 mom. folkhälsolagen, 3 § lagen om specialiserad sjukvård, 4 § 1 mom. och 28 § 2 mom. lagen om grundläggande

utbildning).

Lagen om hemkommun är en allmän lag som främst tillämpas på folkbokföringen. Om en speciallag saknar bestämmelser om något som är förknippat med hur hemkommunen eller bostaden bestäms, skall lagen om hemkommun tillämpas också i denna myndighetsutövning.

De kommunala myndigheterna anlitar befolkningsdatasystemets uppgifter om hemkommun och bostad i hemkommunen t.ex. när de bedömer frågor om hemkommun. Befolkningsdatasystemets uppgifter är emellertid inte juridiskt bindande vare sig för kommunerna eller för myndigheter inom andra förvaltningsområden.

De skilda kommunala myndigheterna bedömer och avgör frågan om hemkommun och bostad självständigt också i sådana fall då myndigheterna tillämpar lagen om hemkommun i sin verksamhet.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att en registrering i befolkningsdatasystemet inte är juridiskt bindande för övriga myndigheter, som har att med tillämpning av behöriga bestämmelser och oberoende av registreringarna i befolkningsdatasystemet självständigt avgöra bland annat vilken som är en persons bostad utifrån den utredning som företes (HFD 26.5.1999, L:1275).

FINLANDS KOMMUNFÖRBUND

Risto Parjanne
verkställande direktör

Kari Prättälä
chef för juridiska enheten

tags