Konkurrensverkets framställning hos marknadsdomstolen angående asfaltkartellen och eventuella åtgärder med anledning av framställningen

​Finlands Kommunförbund informerade den 5 april 2004 om att förbundet som bäst utreder vilka åtgärder det finns skäl att vidta med anledning av konkurrensverkets framställning hos marknadsdomstolen angående asfaltkartellen.

I detta cirkulär behandlas i korthet konkurrensverkets framställning den 31 mars 2004 hos marknadsdomstolen om bestämmande av konkurrensbrottsavgift för ett antal företag i asfaltbranschen. I cirkuläret behandlas huvudsakligen de omedelbara åtgärder som Kommunförbundet rekommenderar att kommunerna och samkommunerna vidtar i detta skede för att bevaka sina egna intressen och rättigheter med anledning av konkurrensverkets framställning.

De omedelbara åtgärderna för tillvaratagande av kommunernas och samkommunernas intressen gäller preskriptionsavbrytande åtgärder för skadeståndsfordran/återbäring av obehörig vinst och preliminär utredning av skadeståndsbelopp.

En mall för meddelande för avbrytande av preskription bifogas cirkuläret.

Enligt Kommunförbundets uppfattning gäller de mest brådskande preskriptionsavbrytande åtgärderna de asfaltentreprenadavtal som ingicks år 1994 med Lemminkäinen Abp eller Skanska Asfaltti Oy eller med de företag som förvärvats av det sist nämnda bolaget, dvs. Asfaltti-Tekra Oy eller Sata-Asfaltti Oy, antingen den 2 maj 1994 eller vid ett senare datum.

Det finns en risk att skadeståndsfordringar som utgår från dessa avtal preskriberas, eftersom det snart gått tio år från det av det att dessa avtal undertecknades.

Närmare upplysningar:
Pirkka-Petri Lebedeff, jurist, tfn (09) 771 27 73
Antero Oksanen, ledande jurist, tfn (09) 771 24 54

Bilaga
Meddelande för avbrytande av preskription av skadeståndsfordran/återbäring av obehörig vinst

Konkurrensverkets framställning hos marknadsdomstolen angående asfaltkartellen och eventuella åtgärder med anledning av framställningen

Konkurrensverkets framställning hos marknadsdomstolen om åläggande av konkurrensbrottsavgift för ett antal företag i asfaltbranschen

Konkurrensverket har genom sitt beslut den 31 mars 2004 (dnr 1198/61/01) framställt att marknadsdomstolen ska slå fast

1. att Lemminkäinen Abp, åtminstone under tiden 2.5.1994–11.2.2002, gjort sig skyldigt till verksamhet som strider mot 5 och 6 § i lagen om konkurrensbegränsningar och ålägga företaget att betala en påföljdsavgift

2. att Valtatie Oy, åtminstone under tiden 1.1.1995–11.2.2002, gjort sig skyldigt till verksamhet som strider mot 5 och 6 § i lagen om konkurrensbegränsningar och ålägga företaget att betala en påföljdsavgift

3. att Skanska Asfaltti Oy eller de företag som bolaget förvärvat, dvs. Asfaltti-Tekra Oy och Sata-Asfaltti Oy, åtminstone under tiden 2.5.1994–11.2.2002, gjort sig skyldiga till verksamhet som strider mot 5 och 6 § i lagen om konkurrensbegränsningar och ålägga Skanska Asfaltti Oy att betala en påföljdsavgift

4. att Interasfaltti Oy, åtminstone under tiden 7.7.1997–11.2.2002, gjort sig skyldigt till verksamhet som strider mot 5 och 6 § i lagen om konkurrensbegränsningar och ålägga NCC Roads Oy att betala en påföljdsavgift

5. att SA-Capital Oy (tidigare Savatie Oy), åtminstone under tiden 1.5.1995-15.2.2002, gjort sig skyldigt till verksamhet som strider mot 5 och 6 § i lagen om konkurrensbegränsningar och ålägga företaget att betala en påföljdsavgift

6. att de företag som Lohjan Rudus Oy förvärvat, dvs. Espoon Asfaltti Oy, Asfalttineliö Oy och Asfalttipiste Oy, åtminstone under tiden 1.1.1997-16.10.2000, gjort sig skyldiga till verksamhet som strider mot 5 och 6 § i lagen om konkurrensbegränsningar och ålägga Rudus Asfaltti Oy att betala en påföljdsavgift

7. att Super Asfaltti Oy, åtminstone under tiden 16.4.1998–7.7.2001, gjort sig skyldigt till verksamhet som strider mot 5 och 6 § i lagen om konkurrensbegränsningar och ålägga företaget att betala en påföljdsavgift

8. att Asfalttiliitto ry år 1997 gjort sig skyldigt till verksamhet som strider mot 6 § i lagen om konkurrensbegränsningar och ålägga förbundet att betala en påföljdsavgift.

Konkurrensverket har på grundval av de vittnesmål, handlingar, bandupptagningar och ekonomiska analyser som närmare framgår av beslutet ansett att de ovan nämnda företagen har delat upp asfaltmarknaden i Finland och att uppdelningen har skett på många olika sätt, bland annat efter antal entreprenader, efter kund och efter geografiskt område. Enligt konkurrensverkets uppfattning har de ovan nämnda företagen i syfte att dela upp och upprätthålla uppdelningen av marknaden också gjort sig skyldiga till många andra förseelser mot lagen om konkurrensbegränsningar. Enligt konkurrensverkets uppfattning har de ovan nämnda företagen förutom att de delat upp marknaden

• tillämpat ett avtal eller annat arrangemang som innebär att en del företag vid anbudstävlingar ska låta bli att lämna anbud eller ge ett högre eller lägre anbud än övriga företag eller att anbudssumman i övrigt bygger på samråd mellan anbudsgivarna

• skapat ett system för övervakning av den överenskomna marknadsuppdelningen och för utjämning av marknadsandelarna så att det inte var lönsamt för kartellmedlemmarna att ta emot uppdrag utöver sin egen andel och så att de å andra sidan fick gottgörelse för uteblivna andelar, vilket sporrade företagen att hållas kvar i kartellen

• organiserat kartellen på företagens ledningsnivå varvid ledande personer aktivt deltagit i kartellverksamheten

• inom Asfaltförbundet diskuterat priserna på asfaltmassa, principerna för prissättning och villkoren för försäljning till företag utanför kartellen, strävat efter att tillämpa ett högre pris på asfaltmassa för företag utanför kartellen och försäljningsvillkor som begränsar deras verksamhet och försvårat inköpet av massa i det fall att företaget lämnar anbud på entreprenader som hör till kartellen

• satt upp produktionsbegränsningar för medlemmarna i kartellen genom att fastställa det antal ton per år som medlemmarna får göra och begränsat verksamheten för de små företag som är med i kartellen genom att i avtalen om försäljning av massa ta in villkor som begränsar entreprenadstorleken

• förhindrat och gjort det svårt för nya företagare att komma in i

• branschen

• sinsemellan utbytt information som kan klassificeras som affärshemligheter.

Enligt konkurrensverkets uppfattning har företagen genom denna verksamhet gjort sig skyldiga till brott mot förbudet mot anbudskarteller och förbudet mot marknadsuppdelning, priskarteller, produktionsbegränsning och informationsutbyte enligt 5 respektive 6 § i lagen om konkurrens-begränsningar samt till brott mot förbudet mot marknadsuppdelning, priskarteller, anbudskarteller, produktionsbegränsning och informationsutbyte enligt artikel 81, punkt 1, i EG-fördraget.

Företagens uppfattning om konkurrensverkets framställning

Enligt de uppgifter som kommit ut i offentligheten bestrider de misstänkta företagen konkurrensverkets påståenden om att de skulle ha agerat i strid med lagen om konkurrensbegränsningar.

Konkurrensverkets framställning om domstolsbehandlingen

Konkurrensverket framställer att marknadsdomstolen ska slå fast att de företag som nämns i framställningen har gjort sig skyldiga till verksamhet som strider mot 5 och 6 § i lagen om konkurrensbegränsningar och ålägga dem att betala en påföljdsavgift enligt lagen om konkurrensbegränsningar.

Marknadsdomstolen är i detta ärende första rättsinstans.

De företag som framställningen gäller har rätt att hos rättsinstansen, dvs. marknadsdomstolen, bemöta konkurrensverkets framställning. Marknadsdomstolen avgör om det i asfaltbranschen förekommit verksamhet som strider mot konkurrenslagstiftningen och i vilken omfattning. I detta sammanhang beslutar marknadsdomstolen om eventuella påföljdsavgifter. Parterna får överklaga marknadsdomstolens beslut hos högsta förvaltningsdomstolen.

Med beaktande av ärendets art och omfattning är det sannolikt att ärendets behandling i marknadsdomstolen och högsta förvaltningsdomstolen kan ta flera år innan det finns ett beslut som har vunnit laga kraft.

Marknadsdomstolen behandlar över huvud taget inte frågor om skade-ståndsansvar på grund av olaglig konkurrensbegränsning. Tvistemål som rör skadeståndsskyldighet faller under civilrätten (tingsrätten). Dessutom anhängiggörs mål som rör skadeståndsskyldighet endast genom att den skadelidande på eget initiativ väcker skadeståndstalan (stämningsansökan) i tingsrätten.

Åtgärder för att ta till vara kommunernas och samkommunernas rättigheter och intressen

Finlands Kommunförbund anser det vara bäst att kommunerna och samkommunerna, för att ta till vara sina egna rättigheter och intressen, börjar vidta åtgärder mot de företag son nämns i konkurrensverkets framställning. Detta trots att riktigheten i konkurrensverkets uppfattning ännu inte har prövats i marknadsdomstolen.

Vad beträffar tillvaratagandet av kommunernas och samkommunernas intressen handlar det i detta skede närmast om åtgärder för avbrytande av preskriptionen av skadeståndsfordran/återbäring av obehörig vinst och en preliminär utredning av skadeståndsbelopp/återbäringsbelopp.

Preskriptionstider

På preskription av skadeståndsansvar för skada som tillfogats genom konkurrensbegränsning tillämpas flera olika preskriptionstider. Preskriptionsfrågan bör prövas utgående från den särskilda preskriptionsbestämmelsen i lagen om konkurrensbegränsningar och de allmänna preskriptionsbestämmelserna.

Tillämpningen av bestämmelserna beror på när den olagliga konkurrensbegränsande åtgärd som orsakat skadan har ägt rum.

a) Lagen om konkurrensbegränsningar och preskriptionstiden för skadeståndstalan

Skyldigheten att ersätta skada som tillfogats genom konkurrensbegränsning regleras i 18 a § i lagen om konkurrensbegränsningar. Enligt bestämmelsen är en näringsidkare som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot något av förbuden i 4–7 § skyldig att ersätta en annan näringsidkare för den skada som han tillfogat denna. Skadeståndet omfattar en ersättning för kostnader, prisskillnad, utebliven vinst samt annan direkt eller indirekt ekonomisk skada som orsakats av konkurrensbegränsningen. Begreppet näringsidkare definieras i 3 § 1 mom. lagen om konkurrensbegränsningar.

Preskriptionstiden för rätten till skadestånd regleras i 18 a § 3 mom. lagen om konkurrensbegränsningar. Enligt bestämmelsen preskriberas rätten till skadestånd, om skadeståndstalan inte har väckts inom fem år från det att näringsidkaren fick kännedom eller borde ha fått kännedom om att en skada har uppstått.

18 a § i lagen om konkurrensbegränsningar trädde i kraft den 1 oktober 1998. Enligt ikraftträdelsebestämmelsen tillämpas 18 a § på sådana konkurrensbegränsande åtgärder som vidtagits efter att lagen trätt i kraft. På grund av ikraftträdelsebestämmelsen kan inte bestämmelsen om skadestånd i 18 a § i lagen om konkurrensbegränsningar direkt tillämpas på sådana åtgärder i strid med lagen om konkurrensbegränsningar som vidtagits före den 1 oktober 1998.

Skadeståndsansvar för olagliga konkurrensbegränsande åtgärder som vidtagits före den 1 oktober 1998 prövas utan ovan nämnda bestämmelse om skadestånd (dvs. 18 a § i lagen om konkurrensbegränsningar). Frågan om preskription av skadeståndsfordran avgörs inte heller enbart enligt bestämmelsen i fråga, utan även på annan grund.

b) Preskription av skadeståndsfordran/återbäring av obehörig vinst

Före den 1 januari 2004, dvs. innan lagen om preskription av skulder (15.8.2003/728) trädde i kraft, var den allmänna preskriptionstiden för skadeståndsfordran/återbäring av obehörig vinst 10 år. Enligt vedertagen rättspraxis har preskriptionstiden för skadestånd som grundar sig på avtalsförhållande i regel ansetts börja löpa från den tidpunkt då avtalet ingicks. Om skadeståndet inte bygger på avtalsförhållande har preskriptionstiden för skadestånd börjat löpa från det skadan inträffade (7 kap. 2 § i skadeståndslagen).

c) Preskriptionstid enligt lagen om preskription av skulder

Enligt 4 § i lagen om preskription av skulder, som trädde i kraft den 1 januari 2004, preskriberas en skuld tre år efter en tidpunkt som bestäms i 5–7 §, om preskriptionstiden inte har avbrutits före det. Enligt ikraftträdelse- och övergångsbestämmelserna i 21 § i lagen om preskription av skulder tillämpas denna lag också på en skuld vars rättsgrund uppstått innan lagen trätt i kraft. Lagen om preskription av skulder föreskriver dock att en skuld preskriberas tidigast tre år efter att lagen trätt i kraft, om inte skulden i fråga också enligt de tidigare gällande bestämmelserna skulle preskriberas före det.

Avbrytande av preskription

Enligt Kommunförbundets framställning har Lemminkäinen Abp och Skanska Asfaltti Oy eller de företag som det sist nämnda bolaget förvärvat, dvs. Asfaltti-Tekra Oy eller Sata-Asfaltti Oy, åtminstone sedan den 2 maj 1994, gjort sig skyldiga till verksamhet som strider mot lagen om konkurrensbegränsningar. Därför rekommenderar Finlands Kommunförbund att kommunerna och samkommunerna i fråga om dessa företag omedelbart vidtar åtgärder för att avbryta preskriptionen av skadeståndsfordran/återbäringen av obehörig vinst. I avtalsförhållande börjar preskriptionstiden på 10 år löpa från det datum som varje enskilt entreprenadavtal undertecknades.

Meddelande för avbrytande av preskription ska lämnas innan det gått 10 år från att varje enskilt entreprenadavtal undertecknats, annars preskriberas skadeståndsfordran/återbäringen av obehörig vinst i anslutning till avtalet. Meddelande för avbrytande av preskription är ett sätt att förhindra att rätten att få skadeståndsfordran/återbäring av obehörig vinst preskriberas dels innan marknadsdomstolen fattat sitt beslut, som fastställer om de bolag som nämns i konkurrensverkets framställning har agerat i strid med lagen om konkurrensbegränsningar, dels innan det finns tillräckliga grunder att bedöma möjligheterna att få skadestånd/återbäring av obehörig vinst och vid behov väcka talan i tingsrätten på bolagens hemort.

Enligt samma princip krävs meddelande för avbrytande av preskription också i fråga om följande entreprenadavtal: avtal som ingåtts med Valtatie Oy, SA-Capital Oy (tidigare Savatie Oy) efter 30.4.1995, avtal som ingåtts med de företag som förvärvats av Lohjan Rudus dvs. Espoon Asfaltti Oy, Asfalttineliö Oy och Asfalttipiste Oy efter 31.12.1996, avtal som ingåtts med Interasfaltti Oy efter 6.7.1997 och avtal som ingåtts med Superasfaltti Oy efter 15.4.1998. Också för deras del går preskriptionstiden på 10 år så småningom ut. Dessa bolags olagliga konkurrensbegränsande åtgärder hänför sig enligt konkurrensverket till tiden efter 2.5.1994. Därför är de preskriptionsavbrytande åtgärderna för deras del inte nödvändigtvis lika brådskande som i fråga om Lemminkäinen Abp och Skanska Asfaltti Oy eller de företag som det sist nämnda bolaget förvärvat, dvs. Asfaltti-Tekra Oy eller Sata-Asfaltti Oy. Konkurrensverkets syn på när den verksamhet som strider mot lagen om konkurrensbegränsningar börjat framgår för varje bolags del av konkurrensverkets framställning hos marknadsdomstolen (se sidan 2 i cirkuläret).

Krav på form och innehåll i meddelande för avbrytande av preskription

Meddelandet för avbrytande av preskription bör uppfylla de krav på form och innehåll som anges i lagen om preskription av skulder (19.8.2003/728), som trädde i kraft den 1 januari 2004.

För att preskriptionen av en skuld ska avbrytas krävs att skulden preciseras när åtgärden för att avbryta preskriptionen vidtas (10 § 2 mom. i lagen om preskription av skulder). Är det fråga om skadestånd eller gottgörelse ska av borgenärens påminnelse så tydligt som skäligen kan krävas framgå grunden för skulden samt beloppet, om gäldenären inte har kännedom om dem.

Meddelandet för avbrytande av preskription bör lämnas av borgenären, eftersom det vid avbrytande av preskription handlar om åtgärder mellan parterna i ett skuld- eller ansvarsförhållande. Den avbrytande verkan uppkommer när motparten får kännedom om den avbrytande åtgärden. Eftersom den avgörande tidpunkten är den vid vilken motparten får del av uppgiften, måste detta ske innan preskriptionstiden löper ut oberoende av när den handling eller någon annan uppteckning som innehåller påminnelsen är daterad eller avsänd. Meddelandet för avbrytande av preskription ska lämnas bevisligen och det är borgenären som har bevisbördan för att preskriptionen avbrutits. Om det finns flera motparter måste den avbrytande åtgärden delges varje motpart för sig.

Mall för meddelande för avbrytande av preskription

Med cirkuläret följer en mall för meddelande för avbrytande av preskription. Kommunerna och samkommunerna kan själva avgöra om de vill använda mallen som hjälp när de skriver meddelandet för avbrytande av preskription.

I meddelande för avbrytande av preskription måste man specificera vilket bolag och vilka entreprenadavtal den avbrytande åtgärden gäller och skadebeloppet för varje enskilt entreprenadavtal.

Kommunerna och samkommunerna bör efter bästa förmåga och i sitt eget intresse uppskatta den skada de lidit i fråga om varje enskilt bolag/entreprenadavtal och specificera skadan i meddelandet för avbrytande av preskription. Konkurrensverket har i sin framställning konstaterat att de bolag som nämns i framställningen genom kartellen hållit prisnivån på sina entreprenader i genomsnitt minst 10 procent högre än vad den skulle ha varit i en normal konkurrenssituation. Efter att ha lämnat meddelandet för avbrytande av preskription kan kommunerna och samkommunerna minska det uppskattade skadebeloppet, om det senare skulle visa sig att det finns behov att göra det.

Delgivning av meddelande för avbrytande av preskription

Meddelandet för avbrytande av preskription ska delges bevisligen. Detta krav uppfylls inte av att meddelandet skickas per brev.

Vid behov kan kommunerna och samkommunerna vid delgivningen vända sig till tingsrätten på den ort som är hemort för det bolag som delgivningen riktar sig till. Då verkställs delgivningen å tjänstens vägnar av stämningsmännen som är anställda vid tingsrätten. (3 § i lagen om stämningsmän)

Åtgärder under beredning vid Finlands Kommunförbund

Kommunförbundet utreder som bäst vilka åtgärder som kan vidtas med anledning av konkurrensverkets framställning hos marknadsdomstolen. Utredningen görs i samarbete med kommunikationsministeriet, som representerar staten som en kundgrupp för asfaltbolagen. Syftet med utredningen är bl.a. att bedöma vilka möjligheter det finns att talan om ersättning ska ha framgång och att förbereda eventuella rättsliga åtgärder. Kommunförbundet kommer att ge närmare information om dessa frågor allteftersom utredningen framskrider.

FINLANDS KOMMUNFÖRBUND

Risto Parjanne
verkställande direktör

Kari Prättälä
chef för juridiska enheten