Cirkulär 25/80/2005, Eevaliisa Virnes, Sami Uotinen / aha, 21.12.2005

Ny lag om stöd för närståendevård

Lagen om stöd för närståendevård träder i kraft 1.1.2006. Stödet för närståendevård bibehålls som social service för vilken kommunen ansvarar. Med närståendevård avses att vård av och omsorg om en äldre, handikappad eller sjuk person ordnas i hemförhållanden med hjälp av en anhörig eller någon annan som står den vårdbehövande nära.

​Stödet för närståendevård utvidgas så att det utöver vårdarvodet och tjänsterna för den som får vård också omfattar social service för närståendevårdaren. Det lägsta vårdarvodet stiger till minst 300 euro per månad. Om närståendevårdaren under en tung behandlingsfas kortvarigt är förhindrad att arbeta för egen eller någon annans räkning är vårdarvodet minst 600 euro per månad. Indexskyddet för vårdarvoden stärks.

Med närståendevårdare avses en anhörig till den vårdbehövande eller någon annan som står den vårdbehövande nära och som ingått ett avtal om närståendevård med kommunen. Avtalen om stöd för närståendevård gäller tills vidare och är tidsbundna endast av särskilda skäl. Stödet för närståendevård är fortfarande anslagsbunden service.

6 b § 1 mom. i lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården ändras 1.1.2006. För tjänster som kommunen tillhandahåller under närståendevårdarens lagstadgade lediga dagar och som ersätter den vård och omsorg som närståendevårdaren normalt ger kan det bestämmas att den vårdbehövande skall betala en avgift på högst 9 euro.

Ändringen av innehållet i lagen om klientavgifter innebär att också hemservice som tillhandahålls med servicesedel hör till paragrafens tillämpningsområde. Om kommunen under lagstadgade lediga dagar tillhandahåller hemservice eller stödtjänster med servicesedel, uppgår den vårdbehövandes självriskandel till högst 9 euro per ledig dag.

Närmare upplysningar:
Heli Sahala, tfn (09) 771 26 42
Eevaliisa Virnes, tfn (09) 771 23 64
Sami Uotinen, tfn (09) 771 26 23
Marja-Leena Kiivanen, Kommunala arbetsmarknadsverket, tfn (09) 771 21 16

Bilagor
Lag om stöd för närståendevård (937/2005)
Lag om ändring av 6 b § i lagen om klientavgifter inom social- och   hälsovården (939/2005)

Källor
Lag om ändring av socialvårdslagen (938/2005)
Regeringens proposition 131/2005

Ny lag om stöd för närståendevård

Allmänt

Riksdagen har godkänt en lag om stöd för närståendevård och anknytande lagändringar (937–939/2005). Lagen ersätter socialvårdslagens bestämmelser om stöd för närståendevård (22 a–27c §) och förordningen om stöd för närståendevård (318/1993).

Enligt 1 § i lagen om stöd för närståendevård är syftet med lagen att främja närståendevård som är förenlig med den vårdbehövandes bästa genom att trygga tillräckliga social- och hälsovårdstjänster samt en kontinuerlig vård och stöd för närståendevårdarens arbete.

Stöd för närståendevård som social service

Enligt 17 § 2 mom. i socialvårdslagen bibehålls stödet för närståendevård som social service för vilken kommunen ansvarar.

I lagen om stöd för närståendevård avses med närståendevård att vård av och omsorg om en äldre, handikappad eller sjuk person ordnas i hemförhållanden med hjälp av en anhörig eller någon annan som står den vårdbehövande nära.

Med stöd för närståendevård avser lagen en helhet som omfattar tjänsterna till den vårdbehövande och vårdarvode, ledighet och service för närståendevården. Stödet för närståendevård utvidgas så att det också omfattar social service för närståendevårdaren.

Med närståendevårdare avser lagen en anhörig till den vårdbehövande eller någon annan som står den vårdbehövande nära och som ingått ett avtal om närståendevård med kommunen. Enligt den nya lagen kan kommunen ingå ett avtal endast med en anhörig eller någon annan som står den vårdbehövande nära.

Vårdarvodet stiger i början av år 2006 till minst 300 euro i månaden. Om närståendevårdaren under en tung behandlingsfas kortvarigt är förhindrad att arbeta för egen eller någon annans räkning är vårdarvodet minst 600 euro per månad.

Indexskyddet för vårdarvoden stärks. Indexjusteringen av arvodena är 3,4 procent fr.o.m. 1.1.2006.

Ett avtal om stöd för närståendevård gäller tills vidare och är tidsbundet endast av särskilda skäl. Om närståendevården tillfälligt avbryts, skall utbetalningen av vårdarvodet avbrytas efter en månad.

Grunder för beviljande av stödet för närståendevård och kommunens strategi för stödet

Kommunen beslutar om omfattningen av stödet för närståendevård och andra strategiska riktlinjer till exempel inom den äldrepolitiska strategin, det handikappolitiska programmet och utvecklingsprogrammet för servicestrukturen inom social-, hälso- och sjukvården.

Med stöd av 3 § i lagen om planering av och statsandel för social- och hälsovården skall kommunen anvisa resurser för den social- och hälsovård som ligger till grund för statsandelen. Kommunen skall bedöma behovet av stöd för närståendevård i kommunen.

Utifrån behovet beslutar kommunen i budgeten och ekonomiplanen hur mycket resurser som sätts in på vårdarvoden och tjänster som ingår i närståendevården. Stödet för närståendevård är fortfarande anslagsbunden service. Kommunens organ fastställer grunderna för beviljande av stödet för närståendevård i kommunen inom de gränser bestämmelserna föreskriver. Behovet av stöd för närståendevård kan ändra i kommunen. I grunderna för beviljandet skall organet beakta kraven i lagen om stöd för närståendevård och de anslag som anvisats i budgeten. Också i ett beslut eller avtal om närståendevård skall man utöver kraven i lagen om stöd för närståendevård också beakta att det kan uppstå ett behov av justeringar till följd av ändringar i den vårdbehövandes tillstånd eller avgöranden som gäller budgeten.

Förutsättningar för beviljande av stöd för närståendevård

Bestämmelser om förutsättningar för beviljande av stöd finns i 3 § i lagen om stöd för närståendevård. Kommunen kan bevilja stöd för närståendevård, om

  1. någon på grund av nedsatt funktionsförmåga, sjukdom eller handikapp eller av
    någon annan motsvarande orsak behöver vård eller annan omsorg i hemförhållanden

  2. en anhörig till den vårdbehövande eller någon annan som står den vårdbehövande nära är beredd att ansvara för vården och omsorgen med hjälp av behövlig service

  3. vårdarens hälsa och funktionsförmåga svarar mot de krav som närståendevården ställer

  4. närståendevården tillsammans med andra behövliga social- och hälsovårdstjänster är tillräcklig med tanke på den vårdbehövandes välbefinnande, hälsa och säkerhet

  5. den vårdbehövandes hem till sina sanitära förhållanden och övriga förhållanden är lämpligt för den vård som skall tillhandahållas där och om

  6. beviljande av stöd bedöms vara förenligt med den vårdbehövandes bästa.

Punkt 3, 4 och 6 i förutsättningarna för beviljande av stöd är nya. Punkt 1, 2 och 5 motsvarar till sitt innehåll de bestämmelser som gäller till utgången av år 2005.

I regel sker vården i den vårdbehövandes eget hem. Av särskilda skäl kan vård även ordnas hemma hos vårdaren. På vård dygnet runt hemma hos vårdaren tillämpas dock fortfarande bestämmelserna i familjevårdarlagen, då de övriga villkoren för familjevård uppfylls.

Stöd för närståendevård kan enligt lagmotiveringen inte beviljas om den vårdbehövande bor i en verksamhetsenhet inom social- och hälsovården. Stödet för närståendevård är inte avsett att ersätta den vård och omsorg som ges av personalen och ingår i servicen på till exempel ålderdomshem eller enheter för boendeservice.

Kommunen kan bevilja stöd för närståendevård om, förutom de faktorer som anknyter till den vårdbehövande, också vårdarens hälsa och funktionsförmåga svarar mot de krav som närståendevården ställer. I vissa fall kan vårdaren själv vara i så dålig kondition att det är orimligt att han eller hon tar på sig vårdarrollen. Det finns då stor risk för att närståendevårdaren blir utmattad och inte klarar av att ansvara för den vård och omsorg som den vårdbehövande behöver. I sådana fall kan närståendevårdarens och den vårdbehövandes välbefinnande tryggas genom att de istället för stöd för närståendevård på annat sätt beviljas ändamålsenliga och tillräckliga social- och hälsovårdstjänster.

I motiveringen till lagen om stöd för närståendevård anges att alla ovan nämnda förutsättningar bör uppfyllas för att stöd för närståendevård skall kunna beviljas. Tillsammans med andra nödvändiga social- och hälsovårdstjänster bör den vård och omsorg som vårdaren ger vara tillräcklig som helhet med tanke på den vårdbehövandes välbefinnande, hälsa och säkerhet. Utgångspunkten är att beviljandet av stöd bedöms vara förenligt med den vårdbehövandes bästa.

Vårdarvode

Vårdarvodet är ersättning för den vård och omsorg som närståendevårdaren ger. Enligt social- och hälsovårdsministeriet innehåller stödet för närståendevård alltid ett vårdarvode som betalas i pengar. Bestämmelser om vårdarvoden finns i 5 § i lagen om stöd för närståendevård.

Vårdarvodet bestäms enligt hur bindande och krävande vården är. Vårdarvodet är fr.o.m. 1.1.2006 minst 300 euro i månaden.

Enligt 5 § 2 mom. är vårdarvodet minst 600 euro per månad (nedan förhöjt vårdarvode), om närståendevårdaren under en tung behandlingsfas kortvarigt är förhindrad att utföra arbete för egen eller någon annans räkning. Förutsättningen är att vårdaren under denna tid inte har

  1. arbetsinkomster som inte är ringa,

  2. rätt till specialvårdspenning enligt 10 kap. i sjukförsäkringslagen eller

  3. rätt till alterneringsersättning enligt 13 § i lagen om alterneringsledighet.

Syftet med det förhöjda vårdarvodet är att göra det möjligt för närståendevårdaren att vara borta från arbetet till exempel under den tid då en anhörig eller närstående får vård i livets slutskede eller någon annan tung behandlingsfas. Det är fråga om kortvarig vård eller omsorg vars längd bestäms från fall till fall. Vårdtiden uppskattas pågå cirka ett halvt år, i många fall också en kortare tid.

En förutsättning för förhöjt vårdarvode är att vårdaren är förhindrad att arbeta för egen eller någon annans räkning. Eget arbete är enligt 2 § i lagen om stöd för närståendevård arbete som utförs i eget eller en familjemedlems företag, affär eller yrke eller inom lant- eller skogsbruk, i eget eller i något annat hushåll och självständigt vetenskapligt eller konstnärligt arbete samt heltidsstudier. Denna definition motsvarar definitionen i 1 kap. 4 § 4 punkten i sjukförsäkringslagen.

Rätt till förhöjt vårdarvode föreligger inte om vårdaren under samma tid har arbetsinkomster som inte är ringa. Rätt till förhöjt arvode föreligger inte heller om vårdaren under samma tid är berättigad till stöd som syftar till att ersätta förlorade förvärvsinkomster. Sådana förmåner är alterneringsersättning enligt lagen om alterneringsledighet och specialvårdspenning enligt sjukförsäkringslagen som betalas till föräldern till ett barn under 16 år.

Enligt lagen om stöd för närståendevård bör kommunen ha åtminstone de två arvodesklasser som nämns ovan. Kommunen kan besluta om avgiftsklassernas arvoden och kriterier inom de ramar lagstiftningen ger. Kommunen kan dessutom använda flera arvodesklasser vars arvoden och kriterier kommunen kan besluta om.

Kommunen har fortfarande möjlighet att avtala om betalning av ett lägre vårdarvode än minimibeloppet. Detta är möjligt på begäran av närståendevårdaren. Dessutom kan arvodet understiga minimibeloppet när två förutsättningar uppfylls samtidigt. För det första skall vården binda vårdaren i mindre utsträckning än vad som berättigar till lagstadgad

ledighet (4 § 1 mom.). Dessutom skall behovet av vård och omsorg vara litet.

Vårdarvodet betalas till närståendevårdaren. Vårdarvodet är skattepliktig inkomst för vilken förskottsinnehållning verkställs. Vårdarvodena justeras varje kalenderår med en koefficient som årligen fastställs för tillämpningen av 7 b § i lagen om  pension för arbetstagare. Indexjusteringen är 3,4 procent fr.o.m. 1.1.2006 (SHM:s kommuninfo 16/2005).

Betalning av vårdarvode vid ledighet och avbrott

Den lagstadgade ledigheten för vårdare som är bundna vid vården minskar inte vårdarvodets storlek. Rekreationsledigheter som är kortare än ett dygn minskar inte vårdarvodet för de vårdare som är bundna vid vården, liksom inte heller för övriga närståendevårdare. Kommunen får besluta om betalning av vårdarvode under andra än lagstadgade lediga dagar och rekreationsledigheter.

Om närståendevården avbryts tillfälligt av skäl som beror på den vårdbehövandes hälsotillstånd, avbryts utbetalningen av vårdarvodet enligt lagen om stöd för närståendevård efter en månad. Om den vårdbehövande till exempel tas in för kortvarig institutionsvård den 15 oktober, avbryts betalningen av vårdarvodet den 15 november.

Kommunen fattar beslut om utbetalning av vårdarvodet när vården avbryts av skäl som beror på vårdaren eller av andra än hälsoskäl som beror på den vårdbehövande. Skäl som beror på vårdaren är till exempel att vårdaren är sjukledig eller deltar i rehabilitering.

Tjänster för den vårdbehövande

Stödet för närståendevård är en helhet som innehåller vård och omsorg som ges av närståendevårdaren och kompletterande tjänster som anges i den vårdbehövandes vård- och serviceplan. Stödet för närståendevård omfattar vid sidan av vårdarvodet de tjänster som den vårdbehövande behöver. Således kan stöd för närståendevård inte beviljas enbart som tjänster. Tjänster som ingår eller kompletterar stödet för närståendevård kan till exempel vara hjälpmedelstjänster, hemservice och hemsjukvård, stödtjänster eller kortvarig institutionsvård.

Stödet för närståendevård kan till exempel vara en helhet där på förhand planerade perioder av korttidsvård vid en institution och den vård och omsorg närståendevårdaren ger hemma alternerar. Om den vårdbehövande tillhandahålls service i den grad att den vård som vårdaren ger inte längre är lika bindande och krävande, kan detta beaktas vid bestämningen av vårdarvodet.

Stöd för närståendevårdaren

Servicepaketet inom stödet för närståendevård innehåller också stöd till närståendevårdaren. Närståendevårdarens behov av stöd och stödformerna kartläggs i samband med att en vård- och serviceplan utarbetas för den vårdbehövande. I vård- och serviceplanen skriver man in omfattningen av och innehållet i socialvårdstjänster till stöd för närståendevårdarens  vårduppdrag. Den kommun som ansvarar för den vårdbehövandes stöd för närståendevård anordnar också de socialvårdstjänster som stödjer närståendevårdarens vårduppdrag. Om närståendevårdarens stödbehov är ringa, räcker det att kommunen utser en kontaktperson för närståendevårdaren.

Ledighet för närståendevårdare

Enligt 4 § 1 mom. i lagen om stöd för närståendevård har en närståendevårdare rätt till minst två dygn ledig tid per sådan kalendermånad under vilken han eller hon oavbrutet eller med få avbrott varit bunden vid vården dygnet runt eller fortgående varje dag.

Vårdaren anses vara bunden vid vården dygnet runt och vårdarens rätt till ledighet bibehålls oberoende av om den vårdbehövande regelbundet en liten del av dygnet anlitar social- och hälsovårdstjänster som ordnas utanför hemmet eller får rehabilitering eller undervisning. Den vårdbehövande kan anses tillbringa en liten del av dygnet utanför hemmet om hans eller hennes regelbundna bortavaro varar i genomsnitt högst 5–7 timmar per vardag (RP 153/2001).

I fråga om den ledighet som anges i 4 § 1 mom. i lagen om stöd för närståendevård används nedan begreppet lagstadgad ledighet och i fråga om en sådan närståendevårdare som avses i momentet används begreppet närståendevårdare som är bunden vid vården.

En närståendevårdare som är bunden vid vården har rätt till lagstadgad ledighet. Kommunen kan också ingå ett avtal om närståendevård med en vårdare som vården binder i mindre utsträckning och som inte har rätt till lagstadgad ledighet.

Få avbrott i närståendevården påverkar inte rätten till lagstadgad ledighet för en närståendevårdare som är bunden vid vården. Å andra sidan tjänar vårdaren inte in ledighet för den månaden om det under kalendermånaden förekommer fler avbrott än vad som kan betraktas som få avbrott. Kommunen skall definiera vad som avses med få avbrott under en kalendermånad.

En lagstadgad ledig dag för närståendevårdaren avser ett dygn. Närståendevårdaren kan ta ut de intjänade lediga dagarna regelbundet varje månad. Vårdaren kan också spara sin ledighet och ta ut en längre ledighet på en gång. Det finns skäl för kommunen att följa upp hur de lagstadgade lediga dagarna tjänas in och hur de används också därför att lagen om klientavgifter innehåller separata bestämmelser om avgifterna för de tjänster som anordnas under den lagstadgade ledigheten.

Kommunen kan enligt prövning ordna fler än två lediga dagar samt rekreationsledighet som är kortare än ett dygn för en närståendevårdare som är bunden vid vården. Kommunen kan också ordna lediga dagar och rekreationsledighet för andra närståendevårdare än dem som är bundna vid vården. (4 § 2–3 mom.).

Anordnande av vård under närståendevårdarens ledighet

Enligt lagen om stöd för närståendevård skall kommunen sörja för att vården av den vårdbehövande ordnas under närståendevårdarens ledighet. Med ledighet avser lagen närståendevårdarens lagstadgade ledighet, andra lediga dagar som kommunen ordnar och rekreationsledighet.

Kommunen beslutar i vilken form och på vilket sätt servicen ges till den vårdbehövande under ledigheten.  Enligt 17 § i folkhälsolagen beslutar den ansvarige läkaren vid en hälsovårdscentral om vård på vårdplats. Under ledigheten skall vården tillhandahållas på ett ändamålsenligt sätt och den vårdbehövande skall också tillfrågas. Den vårdbehövande eller närståendevårdaren har ingen absolut rätt att välja vilka vård- och serviceformer som skall tillämpas under ledigheten.

Närståendevårdaren har rätt att ta ut lagstadgad ledighet i hela dygn, vilket innebär att kommunen på motsvarande sätt skall tillhandahålla vård dygnet runt för den vårdbehövande. Kommunen kan ordna vården till exempel som korttidsvård vid ett ålderdomshem. Närståendevårdaren kan om han eller hon så vill byta ut ett ledigt dygn mot ledighet under dagtid, vilket betyder att kommunen kan tillhandahålla vården under ledigheten till exempel i form av hemservice. Kommunen är inte skyldig att ordna lagstadgad ledighet i flera delar som är kortare än ett dygn.

Vård- och serviceplan

Lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården förutsätter att man gör upp en vård- och serviceplan för klienten. Planen skall i mån av möjlighet göras upp i samförstånd med klienten och dennes lagliga företrädare eller med klienten och en anhörig eller någon annan klienten närstående.

Om klienten till exempel på grund av sjukdom eller nedsatt funktionsförmåga inte kan delta i planeringen av tjänsterna eller förstå olika alternativ och deras verkningar, utarbetas planen genom att man i samråd med klientens lagliga företrädare (intressebevakare), en anhörig eller någon annan närstående utreder klientens vilja.

Bestämmelser om innehållet i den vård- och serviceplan som skall utarbetas för den som vårdas med stöd  för närståendevård finns i 7 § i lagen om stöd för närståendevård. Planen skall göras upp tillsammans med den vårdbehövande och närståendevårdaren och skall innehålla åtminstone följande:

  1. omfattningen av och innehållet i den vård som närståendevårdaren ger

  2. omfattningen av och innehållet i andra social- och hälsovårdstjänster som den vårdbehövande behöver

  3. omfattningen av och innehållet i socialvårdstjänster till stöd för närståendevårdarens vårduppdrag samt

  4. hur vården av den vårdbehövande ordnas under vårdarens ledighet, besök som hänför sig till hälso- och sjukvård eller annan frånvaro.

Till vård- och serviceplanen skall bifogas information om sådana bestämmelser enligt lagen om stöd för närståendevård som gäller den vårdbehövandes och vårdarens rättigheter och tillämpningen av dessa bestämmelser. Till planen kan till exempel bifogas bestämmelserna i lagen om stöd för närståendevård och ett meddelande om grunder för beviljande av stöd för närståendevård och tillämpningsanvisningar som kommunen fastställt.

Vård- och serviceplanen skall uppdateras. Planen kan ses över med jämna mellanrum, till exempel en gång per år. Planen justeras alltid när det sker förändringar i den vårdbehövandes behov av service eller i omständigheter som gäller vården och omsorgen.

Den vårdbehövandes vård- och serviceplan innehåller uppgifter om socialvårdstjänster till stöd för närståendevårdarens vårduppdrag. Om man för närståendevårdaren också anordnar andra social- och hälsovårdstjänster, skall en egen vård- och serviceplan till dessa delar göras upp för vårdaren.

Den vård- och serviceplan som görs upp för en klient är inte ett dokument som ger klienten rätt att kräva de tjänster och stödåtgärder som ingår i vård- och serviceplanen. Klientens rätt till tjänsterna baserar sig på ett beslut.

Beslut om stöd för närståendevård

Enligt 6 § i lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården skall ordnande av socialvård basera sig på ett myndighetsbeslut eller, när privat socialvård ordnas, på ett avtal mellan den som ger socialvård och klienten.

Den kommun som enligt socialvårdslagen är skyldig att ordna social service för den vårdbehövande ansvarar för ordnandet av stöd för närståendevård. Enligt 13 § i socialvårdslagen skall kommunen tillhandahålla social service för sina invånare. Enligt 14 § i socialvårdslagen avser en kommuns invånare en person som har hemort i kommunen. Bestämmelser om fastställande av hemkommun finns i lagen om hemkommun.

Stöd för närståendevård söks skriftligen hos socialbyrån eller den enhet som ansvarar för stödet för närståendevård i den vårdbehövandes hemkommun.  Med myndighetens samtycke kan stöd också sökas muntligen. Om muntlig ansökan inte tillåts skall klienten ges råd om hur en skriftlig ansökan görs.

Ansökan skall i enlighet med förvaltningslagen behandlas utan ogrundat dröjsmål. Att utreda behovet av stöd för närståendevård och förutsättningarna för beviljande av stöd är en del av behandlingen av ansökan. I utredningen av behovet av stöd för närståendevård ingår i allmänhet ett hembesök av en socialarbetare eller någon annan yrkesutbildad person, beredning av en vård- och serviceplan och bedömning av den vårdbehövandes funktionsförmåga. Också vårdarens hälsa och funktionsförmåga skall utredas.

Stöd för närståendevård söks av den vårdbehövande och denne ges ett skriftligt beslut om stödet. Av beslutet framgår vilket slags stöd som beviljats (vårdarvode, tjänster), från och med när och fram till vilken tid (tills vidare, för viss tid). Om beslutet är delvis eller helt negativt skall avslaget motiveras i beslutet. Ansökningar om stöd för närståendevård skall behandlas och de sökandes behov av stöd alltid undersökas från fall till fall.

Om närståendevårdaren tillhandahålls socialtjänster som stödjer närståendevården får också han eller hon beslutet om tjänsterna.

Beslut om service för enskilda klienter fattas i regel av en tjänsteinnehavare inom socialvården. Den som är missnöjd med beslutet har möjlighet att kräva att tjänsteinnehavarens beslut behandlas av det organ som ansvarar för socialvården inom 14 dagar efter delfåendet av beslutet. Ändring i organets beslut söks genom besvär hos förvaltningsdomstolen inom 30 dagar efter delfåendet. Bestämmelser om ändringssökande finns i 7 kap. i socialvårdslagen.

Avtal om närståendevård

Ett avtal om stöd för närståendevård skall ingås mellan närståendevårdaren och kommunen. En vård- och serviceplan skall bifogas avtalet. Bestämmelser om innehållet i avtalet om närståendevård finns i 8 § i lagen om stöd för närståendevård. Avtalet bör innehålla uppgifter om vårdarvode och betalningssätt, vårdarens rätt till lagstadgad ledighet och ordnande av övrig ledighet och rekreationsledighet samt betalning av vårdarvode om vården avbryts av skäl som beror på vårdaren eller av andra än hälsoskäl som beror på den vårdbehövande.

Ett avtal om närståendevård gäller tills vidare. Av särskilda skäl kan avtalet ingås för viss tid. I det fallet skall avtalets varaktighet antecknas i avtalet. Avtalet kan ingås för viss tid om vårdbehovets längd kan definieras noggrant på förhand. Till exempel om man vet att det tar en viss tid att återhämta sig efter en operation, varefter den vårdbehövande inte längre är i behov av närståendevård. Avtalet kan ingås för viss tid också om vårdaren under en tung behandlingsfas kortvarigt blir borta från sitt arbete för att sköta en anhörig eller närstående. Att vårdaren eller den vårdbehövande är i dålig kondition räcker inte som enda grund för ett tidsbegränsat avtal. Avtalet om närståendevård kan justeras vid behov.

Uppsägning och hävning av ett avtal om närståendevård

Kommunen kan säga upp ett avtal om närståendevård så att det upphör att gälla tidigast två månader efter uppsägningen och närståendevårdaren så att det upphör att gälla tidigast en månad efter uppsägningen. Lagen innehåller inga grunder för uppsägning av ett avtal. Uppsägning av ett avtal grundar sig på kommunens och närståendevårdarens bedömning. Den vårdbehövande har ingen subjektiv rätt till stöd för närståendevård och ingen sådan rätt uppstår genom att den vårdbehövande tidigare har beviljats stöd för närståendevård. Det lönar sig att beakta detta i grunderna för beviljande av stöd, i beslutet om närståendevård och avtalet om närståendevård. I samband med uppsägningen tillhandahålls tjänsterna för den vårdbehövande på annat sätt.

Om den vårdbehövandes eller närståendevårdarens hälsa eller säkerhet äventyras av att avtalet fortsätter att gälla, kan parterna häva avtalet med omedelbar verkan.

Oavsett uppsägningstiden upphör avtalet att gälla vid utgången av den månad då vården blivit obehövlig till följd av förändringar i den vårdbehövandes hälsotillstånd. Om den vårdbehövande avlider upphör avtalet att gälla i slutet av den månad då dödsfallet inträffar. Om den vårdbehövande till exempel flyttas till långvarig institutionsvård upphör avtalet att gälla i slutet av den månad då överflyttningen sker.

Tvister som hänför sig till avtal om närståendevård behandlas som förvaltningstvistemål i förvaltningsdomstolen i enlighet med vad som föreskrivs i förvaltningsprocesslagen (586/1996).

Pensions- och olycksfallsförsäkringsskydd för närståendevårdare

Ett avtal om närståendevård är ett uppdragsavtal. Närståendevårdaren står inte i ett anställningsförhållande enligt arbetsavtalslagen till den kommun som har ingått avtalet eller till den vårdbehövande eller den vårdbehövandes vårdnadshavare.

Bestämmelser om pensionsskydd för närståendevårdare finns i lagen om kommunala pensioner. Kommunen skall ordna en så kallad frivillig försäkring för närståendevårdare enligt 57 § 1 mom. i lagen om olycksfallsförsäkring för eventuella olycksfall som inträffar i närståendevårdarbetet. Olycksfallsskyddet för närståendevårdare är lika omfattande som det olycksfallsskydd som bygger på den obligatoriska olycksfallsförsäkringen som personal i tjänste- eller arbetsavtalsförhållande och till exempel familjedagvårdare åtnjuter. Information om arbetsgivar- och arbetstagaravgifter inom stödet för närståendevård finns på Kommunförbundets webbsidor, www.kommunerna.net/aldreomsorg > Stöd för närståendevård.

Avgifter inom närståendevården och självriskandelen för den som använder servicesedel

Avgifter och självriskandel för tjänster under lagstadgad ledighet

Bestämmelser om avgifter för tjänster under en närståendevårdares lagstadgade ledighet finns i 6 b § i lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården. Bestämmelsen innebär en begränsning av kommunens möjlighet att ta ut avgifter för tjänster som kommunen tillhandahåller under närståendevårdarens lagstadgade ledighet och som ersätter den vård och omsorg närståendevårdaren ger. Avgifterna för tjänster under lagstadgad ledighet har behandlats i Kommunförbundets cirkulär 22/80/2004, 27.9.2004.

6 b § 1 mom. i lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården ändras 1.1.2006 på följande sätt: För de tjänster som kommunen tillhandahåller under en sådan (lagstadgad) ledig dag för närståendevårdaren som avses i 4 § 1 mom. i lagen om stöd för närståendevård och som ersätter den vård och omsorg närståendevårdaren ger kan det bestämmas att den vårdbehövande skall betala en avgift på högst 9 euro, utan hinder av vad som bestämts i andra lagar eller förordningar.

Ändringen av innehållet i 6 b § i lagen om klientavgifter innebär att också hemservice som tillhandahålls med servicesedel hör till paragrafens tillämpningsområde. Om kommunen under lagstadgade lediga dagar tillhandahåller den vårdbehövande hemservice eller stödtjänster med servicesedel, uppgår den vårdbehövandes självriskandel till högst 9 euro per ledig dag.

Kommunen godkänner de serviceproducenter som tillhandahåller service med servicesedlar. Bestämmelser om godkännande av serviceproducenter inom social service finns i socialvårdslagen. Kommunen kan utöver de kriterier för godkännandet som anges i lagen och dess motivering också ställa andra relevanta krav på verksamheten. När lagstiftningen ger en övre gräns för klientens självriskandel kan detta utgöra ett villkor för godkännandet. När man beaktar att kommunen på förhand har bestämt värdet på servicesedeln innebär det i praktiken också en begränsning av priset på tjänster som köps med servicesedel. Kommunen och serviceproducenten skall avtala om klientens självriskandel så att andelen inte heller i ett senare skede överskrider det maximala beloppet enligt lagstiftningen.

Avgifterna för ersättande tjänster under närståendevårdares lagstadgade ledighet räknas inte med i avgiftstaket.

Övriga avgifter för tjänster inom närståendevården och självriskandelen

De vårdarvoden och tjänster som beviljas som stöd för närståendevård och de avgifter som tas ut för tjänster som tillhandahålls för att närståendevårdarna skall kunna ta ut sin ledighet har inte reglerats i lagen eller förordningen om klientavgifter inom social- och hälsovården, med undantag av 6 b § i lagen. Således får kommunen inom de ramar de allmänna bestämmelserna och maximibeloppen ger fatta beslut om avgifterna för tjänster inom stödet för närståendevård, förutom när det gäller begränsningarna i 6 b § i klientavgiftslagen.

Kommunerna kan ta ut samma avgifter för tjänster som hör till närståendevården som för andra motsvarande social- och hälsovårdstjänster. Också för social- och hälsovårdstjänster som ges under närståendevårdarens rekreationsledighet och andra ledigheter än lagstadgade ledigheter kan samma avgifter uppbäras som för motsvarande tjänster i övrigt.

Kommunen kan med servicesedel tillhandahålla exempelvis hemservice som en tjänst inom närståendevården under den tid då vårdaren har rekreationsledighet eller annan ledighet än lagstadgad ledighet. Då betalar servicetagaren till den privata serviceproducenten en självriskandel som utgör skillnaden mellan priset på hemservicen och servicesedelns värde.  I socialvårdslagen finns bestämmelser om hur servicesedelns värde fastställs i regelbunden hemservice. Värdet på en servicesedel för tillfällig hemservice och stödtjänster fastställs av kommunen. Klienten kan med stöd av 29 a § i socialvårdslagen vägra ta emot en servicesedel som kommunen beviljat och kommunen skall då anvisa tjänster som tillhandahålls på något annat sätt. Servicesedeln har behandlats i Kommunförbundets cirkulär 18/80/2004, 27.5.2004 och i social- och hälsovårdsministeriets handbok Servicesedeln – Användarinstruktioner för hemservice, SHM:s handböcker 2005:2.

Nedsättning och efterskänkande av avgift

I avgiftsgrunderna för serviceavgifter kan kommunen besluta att man av dem som omfattas av stödet för närståendevård i fråga om vissa tjänster, till exempel hemservicen, tar ut en lägre avgift än kommunen annars tar ut för motsvarande service eller att servicen tillhandahålls helt avgiftsfritt för klientgruppen i fråga.

I enskilda fall kan avgiften i enlighet med 11 § i klientavgiftslagen på basis av prövning från fall till fall nedsättas eller efterskänkas.

Ikraftträdande

Lagen om stöd för närståendevård träder i kraft 1.1.2006. Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft. Enligt 13 § om lagens ikraftträdande skall kommunerna se till att avtalen om närståendevård och de vård- och serviceplaner som ingår som bilagor till avtalen har anpassats till bestämmelserna i lagen från och med den 1 januari 2006.

I praktiken förutsätter ovan nämnda lagändringar att kommunerna utarbetar grunder för beviljande av stöd för närståendevård som följer den nya lagen, bedömer behovet av stöd för närståendevård i kommunen och reserverar anslag. Vid sidan av att avtalen om närståendevård och vård- och serviceplanerna fås att motsvara bestämmelserna i den nya lagen, skall också klienterna få nya beslut.

Med närståendevårdare avses enligt 2 § i lagen om stöd för närståendevård en anhörig till den vårdbehövande eller någon annan som står den vårdbehövande nära. Således kan kommunen ingå ett avtal om närståendevård endast med en anhörig till den vårdbehövande eller någon annan som står den vårdbehövande nära. Nya avtal där vårdaren är så att säga en främmande vårdare kan enligt lagen inte längre ingås.  Gällande avtal med främmande vårdare ändras inte till arbetsavtal när lagen träder i kraft och kommunen är inte heller skyldig att anställa en sådan vårdare. Nuvarande avtal med främmande vårdare skall sägas upp med anledning av den nya lagen. Avtalet fortsätter som uppdragsavtal under uppsägningstiden enligt tidigare grunder. Därefter uppfylls klientens servicebehov med hjälp av andra tjänster.

Om nya avtal om närståendevård i enlighet med den nya lagen på grund av tidsbrist inte kan ingås genast vid årsskiftet, skall man vid tillämpningen av de gamla avtalen beakta att lagbestämmelserna iakttas i situationer där lagen och avtalet står i konflikt.

FINLANDS KOMMUNFÖRBUND

Kari-Pekka Mäki-Lohiluoma, vice verkställande direktör

Rolf Eriksson, direktör, social- och hälsovård

tags