Cirkulär 17/80/2007, Sinikka Huhtala/aha, 27.6.2007

Ändringar i bestämmelserna om uppgifter i folkhälsolagen

I folkhälsolagen har ändringar gjorts som gäller uppgifterna inom skol- och studerandehälsovården och hälsocentralernas skyldighet att delta i utarbetandet av skolornas och läroanstalternas läroplaner till de delar som gäller elev- och studerandevården och i fråga om samarbetet mellan skolan eller läroanstalten och hemmet. Enligt lagen ska mun- och tandvården ingå i skolhälsovården. Gymnasierna överförs till studerandehälsovården. I lagen finns bestämmelser om hälsocentralernas skyldighet att skriva läkar- och tandläkarintyg. Författningarna träder i kraft den 1 juli 2007.

Målgruppen för det nationella programmet för bröstcancer-screening har utvidgats. Till programmet har fogats fosterscreening under graviditeten. Bestämmelserna träder i kraft stegvis.

Närmare upplysningar:
Sinikka Huhtala, tfn (09) 771 26 44, 050 584 60 02
Liisa-Maija Voipio-Pulkki, tfn (09) 771 2774, 050 331 0314 (screening och massundersökningar)

Källor

RP 234/2006 Regeringens proposition till Riksdagen med förslag till lag
om ändring av folkhälsolagen
ShUB 55/2006 rd, KuUU 21/2006 rd, RSv 279/2006 rd
Lag om ändring av folkhälsolagen 626/2007
Statsrådets förordning om ändring av 3 § i folkhälsoförordningen 692/2007
Statsrådets förordning om delegationen för barns och ungas hälsa och välfärd (tills vidare finns inget nummer) 
Statsrådets förordning om screening 1339/2006
Seulontaohjelmat, Social- och hälsovårdsministeriets publikationer 2007:5
Kommunförbundets och Massundersökningsregistrets brev till kommunerna, kommu-nernas samarbetsområden och samkommunerna om ordnande av screening som en del av folkhälsoarbetet 28.5.2007/Drnr 911/90/2007
Social- och hälsovårdsministeriets och Finlands kommunförbunds rekommendation om bestyrkande av kortvarig arbetsoförmåga vid hälsocentralerna 
Opiskelijaterveydenhuollon tavoitteiden ja sisällön kehittämistyöryhmän muistio (Promemoria av arbetsgruppen för utveckling av målsättningar för och innehåll av studenthälsovården, sammandrag på svenska), promemoria av en arbetsgrupp vid social- och hälsovårdsministeriet 2005:6 
Opiskeluterveydenhuollon opas (Handbok för studenthälsovården, sammandrag på svenska), Social- och hälsovårdsministeriets publikationer 2006:12
Kouluterveydenhuollon laatusuositus (Kvalitetsrekommendation för skolhälsovården, sammandrag på svenska), Social- och hälsovårdsministeriets handböcker 2004:8

 

Ändringar i bestämmelserna om uppgifter i folkhälsolagen

 

Delegation för utveckling av barns och ungas hälsa

För utveckling av barns och ungas hälsa inrättas en delegation under social- och hälsovårdsministeriet. Delegationen ska främja barns och ungas hälsa och välfärd på bred bas, bevaka och styra hur barns och ungas hälsa och välfärd samt tjänsterna i anslutning till dessa utvecklas och främja och koordinera olika instansers arbete.

Inom delegationen inrättas tre arbetssektioner. Som medlemmar till arbetsgruppen och sektionerna kallas företrädare för hälso- och sjukvården och socialvården, undervisningsverksamheten och olika organisationer. Statsrådet utfärdade den 21 juni 2007 förordningen om delegationen för barns och ungas hälsa och välfärd.

Skolhälsovård och mun- och tandvård

I 14 § 1 mom. 5 punkten i folkhälsolagen föreskrivs om skolhälsovården. Innehållet och ordalydelsen i bestämmelsen har ändrats.

Enligt bestämmelsen ska kommuner och samkommuner som upprätthåller hälsocentraler tillhandahålla skolhälsovård, till vilken hänförs att övervaka och främja hälsan och säkerheten inom skolsamfundet i de kommunala skolor och läroanstalter som ger grundläggande utbildning, i samarbete med personalens företagshälsovård, att följa och främja elevernas hälsa, inklusive mun- och tandvård, samarbeta med annan elevvårds- och undervisningspersonal och tillhandahålla en specialundersökning som är nödvändig för konstaterande av hälsotillståndet. Genom statsrådets förordning kan utfärdas närmare bestämmelser om innehållet och volymen i den rådgivning och de undersökningar som ingår i följandet och främjandet elevernas hälsa och den specialundersökning som är nödvändig för konstaterandet av hälsotillståndet.

Efter lagändringen den 1 juli 2007 ska en kommun eller samkommun som upprätthåller en hälsocentral tillhandahålla och bekosta sådan mun- och tandvård som hör till skolhälsovården också för de elever vars hemkommun är någon annan än den kommun eller samkommun som upprätthåller hälsocentralen.

Till skolhälsovården har redan tidigare hört sådana specialundersökningar som är nödvändiga för konstaterandet av elevernas hälsotillstånd. Med stöd av 14 § 1 mom. 5 punkten i folkhälsolagen ska kommunen tillhandahålla följande specialundersökningar som enligt bestämmelserna i 2 § i folkhälsoförordningen är nödvändiga för konstaterandet av en elevs hälsotillstånd.

  1. syn- eller hörselundersökning, som utförs av en specialistläkare, samt de laboratorie- och röntgenundersökningar och andra motsvarande undersökningar som läkaren ordinerar;

  2. undersökning av den mentala hälsan, som utförs av en psykiater; samt

  3. undersökning, som utförs av en psykolog.

Klientavgifter och skolhälsovård

Skolhälsovården är avgiftsfri för eleverna i grundskolan. Avgiftsfria är likaså de specialundersökningar som är nödvändiga för konstaterandet av en elevs hälsotillstånd och som görs med stöd av 2 § i folkhälsoförordningen.

För sjukvården och för mun- och tandvårdstjänsterna tas klientavgifter normalt ut på det sätt som föreskrivs om dem i lagstiftningen om klientavgifter inom social- och hälsovården; 5 § 1 mom. 1 och 5 punkten i lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården.

Hemkommunens skyldighet att ersätta kostnader

Om en elev som inte bor i den kommun eller samkommun som upprätthåller hälsocentra-len med stöd av 26 § i folkhälsolagen har tillhandahållits i 2 § i folkhälsoförordningen av-sedd specialundersökning, ska den hälsocentral som upprätthålls av elevens hemkommun till hälsocentralen betala ersättning för undersökningen, inklusive av läkare eller specialistläkare ordinerade laboratorie- och röntgenundersökningar och andra undersökningar, liksom för skäliga kostnader för elevens och en eventuellt behövlig ledsagares resa.

I övriga situationer kan hemkommunen inte debiteras för skolhälsovården, om inget annat uttryckligen har överenskommits mellan kommunerna. Undantag från detta utgör bestämmelserna i 45 § i barnskyddslagen. Om kommunen placerar ett barn som kommunen omhändertagit i en annan kommun, föranleder denna åtgärd inga kostnader för placeringskommunen; se infobladet Grundtrygghet 3/2005.

En ny barnskyddslag träder i kraft den 1 januari 2008. I detta sammanhang har också folkhälsolagen och lagen om specialiserad sjukvård ändrats. Avsikten med ändringarna är att vid tillhandahållandet av hälso- och sjukvård för ett barnskyddsbarn klargöra de inbördes skyldigheterna mellan den kommun som placerar barnet och den kommun där barnet placeras. Ett nytt cirkulär skickas senare om ändringarna i bestämmelserna.

Resor i syfte att få mun- och tandvårdstjänster

I motiveringen till regeringens proposition (RP 234/2006) konstateras att Kommunförbundet har utfärdat en rekommendation för transporterna. Enligt rekommendationen ska häl-socentralerna svara för de resekostnader som avtalade besök, undersökningar och vård vid hälsocentralernas verksamhetsenheter föranleder, då det inte går att kombinera resorna med skolresor. Rekommendationen har publicerats i informationsbladet Grundtrygghet 4/2003 (på finska). Hälsocentralen och skolan ska i samarbete se till att barnets föräldrar i förväg informeras om det planerade besöket till mun- och tandvårdstjänsterna.

Från hälsovård för studerande till studerandehälsovård

I 14 § 1 mom. 6 punkten i folkhälsolagen föreskrivs om studerandehälsovården. Ordalydelsen i bestämmelsen har ändrats. Efter lagändringen används ordet studerandehälsovård i stället för hälsovård för studerande. Enligt regeringens proposition RP 234/2006 beskriver ordet studerandehälsovård bättre funktionerna i sin helhet.

Enligt 14 § 1 mom. 6 punkten i folkhälsolagen ska en kommun eller samkommun som upprätthåller en hälsocentral tillhandahålla studerandehälsovård för studerande vid läroanstalter inom kommunen som ordnar genom förordning bestämd utbildning, oberoende av de studerandes hemort. Till studerandehälsovården räknas främjande av en trygg och sund studiemiljö, främjande av de studerandes hälsa och studieförmåga, tillhandahållande av hälso- och sjukvårdstjänster, liksom mentalvårdstjänster och mun- och tandvård för de studerande och för egen del tryggande av välbefinnandet i hela studiesamfundet.

Hälso- och sjukvård liksom mun- och tandvård för studerande vid universitet och yrkeshögskolor kan ändå med kommunens samtycke tillhandahållas också på något annat sätt som social- och hälsovårdsministeriet godkänner. Vid behov kan bestämmelser utfärdas genom förordning av statsrådet om det närmare innehållet i studerandehälsovården.

Gymnasierna och gymnasiestuderandena överförs till studerandehälsovården

Punkterna 5 och 6 i 14 § 1 mom. i folkhälsolagen har ändrats så att gymnasierna överförs från skolhälsovården till studerandehälsovården. Syftet med lagändringen är att de studerande vid gymnasierna, som ger utbildning på andra stadiet, ska höra till studerandehälsovården med de övriga studerandena på andra stadiet. Enligt regeringens proposition (234/2006) ska indelningen mellan skolhälsovården och studerandehälsovården göras utgående från om det är fråga om grundläggande utbildning eller utbildning efter detta. 

Detta innebär att hälsocentralerna i gymnasiernas förläggningskommuner är skyldiga att på egen bekostnad tillhandahålla studerandehälsovård för studerandena vid de gymnasier och andra läroanstalter som bestäms genom förordning, oberoende av de studerandes hemort.

En studerande kan anlita hälso- och sjukvårdstjänster vid en hälsocentral som upprätthålls av läroanstaltens förläggningskommun på samma grunder som invånarna i kommunen. Kriterierna för tillgång till vård gäller också de studerande. En studerande kan alltid anlita tjänsterna i sin hemkommun, om den studerande så önskar.

I 3 § i folkhälsoförordningen finns bestämmelser om de läroanstalter som hör till studerandehälsovården. Folkhälsoförordningen har ändrats genom förordningen 692/2007 så att till 3 § har fogats gymnasierna och förordningen har också ändrats i övrigt så att den motsvarar det nuvarande läroanstaltsfältet och den gällande lagstiftningen. Ändringen träder i kraft den 1 juli 2007.

I den nya 3 § i folkhälsoförordningen och i 14 § 1 mom. 6 punkten i folkhälsolagen avsedda läroanstalter är:

  • läroanstalter som avses i lagen om yrkesutbildning (630/1998)

  • läroanstalter som avses i lagen om yrkesinriktad vuxenutbildning (631/1998)

  • gymnasier som avses i gymnasielagen (629/1998)

  • läroanstalter som avses i 2 § 3 och 5 mom. i lagen om fritt bildningsarbete (632/1998), vilka är folkhögskolor och idrottsutbildningscentrer som fungerar som internat

  • högskolor som avses i yrkeshögskolelagen (351/2003)

  • universitet som avses i 1 § i universitetslagen (645/1997): Helsingfors, Joensuu, Jyväskylä, Kuopio, Lapplands, Uleåborgs, Tammerfors, Åbo och Vasa universitet, Åbo Akademi, Villmanstrands och Tammerfors tekniska universitet, Tekniska högskolan, Helsingfors och Åbo handelshögskola, Svenska Handelshögskolan, Bildkonstakademin, Sibelius-Akademin och Konstindustriella högskolan. Till Helsingfors universitet hör också Svenska social- och kommunalhögskolan

  • läroanstalter inom polisbranschen som avses i lagen om polisutbildning (68/2005)

  • läroanstalter som avses i lagen om Brottspåföljdsområdets utbildningscentral (1316/2006) och yrkeshögskolan Laurea

  • räddningsinstitut som avses i lagen om Räddningsinstitut (607/2006) och de läroanstalter som avses i 15 § 2 mom. i räddningslagen (468/2003) som ger yrkesinriktad grundutbildning inom räddningsområdet och yrkeshögskolan Savonia.

Enligt 1 § i lagen om yrkesutbildning (630/1998) tillämpas lagen på grundläggande yrkesutbildning för ungdomar och vuxna samt på examen som avläggs inom denna utbildning.

Med yrkesinriktad vuxenutbildning avses, oberoende av hur yrkesskickligheten förvärvats, yrkesinriktad grundexamen, yrkesexamen och specialyrkesexamen som avläggs genom fristående examen, liksom också utbildning som förbereder för dessa samt annan yrkesinrik-tad tilläggsutbildning än den som förbereder för fristående examen.

Till studerande vid läroanstalter räknas de som studerar vid de ovan nämnda läroanstalterna och som bedriver heltidsstudier under minst två månader i följd efter fullgjord läroplikt inom en utbildning som berättigar till studiestöd enligt lagen om studiestöd (65/1994).

Kommunen kan, om den så vill, tillhandahålla studerandehälsovård också för andra än ovan nämnda studerande.

Hälsovården och sjukvården liksom mun- och tandvården för de studerande vid universitet och yrkeshögskolor kan dock med kommunens samtycke tillhandahållas också på något annat sätt som social- och hälsovårdsministeriet godkänner.

I lagändringen ingår fullmakt att utfärda förordning om innehållet i studerandehälsovården. Tills vidare finns det inga författningar om innehållet i studerandehälsovården. En handbok har getts ut om detta: Opiskeluterveydenhuollon opas (Handbok för studenthälsovården, sammandrag på svenska); social- och hälsovårdsministeriets publikationer 2006:12.

Klientavgifter och studerandehälsovård

För de studerande som omfattas av studerandehälsovården är tjänsterna avgiftsfria. Klientavgifter tas normalt ut för sjukvårds- och mun- och tandvårdstjänster på det sätt som bestäms i lagstiftningen om klientavgifter inom social- och hälsovården; 5 § 1 mom. 1 och 5 punkten i lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården.

Hälsocentralernas lagstadgade skyldighet att delta i utarbetandet av läroplaner

Till 14 § i folkhälsolagen har fogats ett nytt 6 mom. Enligt momentet hör skolhälsovården till de tjänster inom elevvården som avses i 31 a § 2 mom. i lagen om grundläggande utbildning. Främjande och upprätthållande av de studerandes goda fysiska och psykiska hälsa och understödjande verksamheter är en del av den studerandevård som avses i 37 a § i lagen om yrkesutbildning och i 29 a § i gymnasielagen.

Enligt 15 § i lagen om grundläggande utbildning, 11 § i gymnasielagen och 14 § i lagen om yrkesutbildning ska den myndighet som ansvarar för folkhälsoarbetet i kommunen och samkommunen delta i utarbetandet av läroplaner till de delar som gäller elev- eller studerandevården och i fråga om samarbetet mellan skolan eller läroanstalten och hemmet.

Det nu godkända tillägget till 14 § 6 mom. i folkhälsolagen innehåller en motsvarande samarbetsskyldighet som redan föreskrivits i lagen om grundläggande utbildning, gymnasielagen och lagen om yrkesutbildning. Samarbete har också redan förekommit vid utarbetandet av läroplaner. 

Regeringens proposition (RP 234/2006 rd) definierar inte närmare vilken myndighet i kommunen eller samkommunen som ska delta i utarbetandet av läroplaner enligt lagen om grundläggande utbildning, gymnasielagen och lagen om yrkesutbildning. I motiveringen konstateras dock att läroplaner utarbetas på flera nivåer. I utarbetandet av en kommunal läroplan deltar social- och hälsovårdsnämnden eller grundtrygghetsnämnden och på skolnivå skolläkaren och skolhälsovårdaren. I regeringens proposition konstateras vidare att när det gäller samarbete på hälsovårdens område mellan skolan eller läroanstalten och hemmet ska 9 § 2 mom. i lagen om patientens ställning och rättigheter (785/1992) beaktas, enligt vilket en minderårig patient, som med beaktande av ålder och utveckling kan fatta beslut om vården, har rätt att förbjuda att uppgifter om hälsotillståndet och vården ges till hans eller hennes vårdnadshavare eller någon annan laglig företrädare.

I 15 § i lagen om grundläggande utbildning föreskrivs bland annat att läroplanen ska utarbetas i samarbete med de kommunala myndigheter som sköter uppgifter i samband med verkställigheten av social- och hälsovården. Utbildningsanordnaren ska också bestämma formerna för samarbetet mellan hemmet och skolan och för elevvården i enlighet med grunderna för läroplanen. I motiveringen till regeringens proposition (234/2006 rd) konstateras att skolhälsovården i samarbete med skolan ska sörja för att elever och föräldrar samt kommunala myndigheter och förtroendevalda får tillräcklig information om hur skolsamfundets välfärd och säkerhet utvecklas och om elevernas hälsotillstånd, liksom om problem och brister som uppdagats i skolan gällande detta. Skolhälsovården ska delta som sakkunnig i beredningen av läroplanen i fråga om barnens tillväxt, utveckling och välbefinnande. Syftet med samarbetsskyldigheten är att de instanser som är verksamma inom de olika förvaltningsområdena och som svarar för elevvården i sin helhet planerar och kommer överens tillsammans om den interna arbets- och ansvarsfördelningen. Dessa gemensamt överenskomna förfaringssätt skrivs in i läroplanen.

Enligt 11 § i gymnasielagen ska läroplanen till den del som det i 10 § 3 mom. bestäms om grunderna för den utarbetas i samarbete med de myndigheter som sköter uppgifter i samband med verkställigheten av social- och hälsovården i kommunen. Utbildningsanordnaren ska också bestämma formerna för samarbetet mellan hemmet och skolan och för elevvården.

Enligt 14 § i lagen om yrkesutbildning ska läroplanen till den del som det i 13 § 3 mom. bestäms om grunderna för den utarbetas i samarbete med de myndigheter som sköter uppgifter i samband med verkställigheten av social- och hälsovården i kommunen.  Utbild-ningsanordnaren ska också bestämma formerna för samarbetet mellan hemmet och skolan och för elevvården.

Screeningsundersökningarna utvidgas

Tidigare föreskrevs om screening och massundersökningar i 4 § i folkhälsoförordningen. Nu har bestämmelsen upphävts genom statsrådets förordning om screening (1339/2006), som utfärdades den 21 december 2006. Förordningen gäller enbart screeningundersökningar. Förordningen trädde i kraft den 1 januari 2007. Hälsocentralernas nya skyldigheter träder i kraft stegvis.

I den nya statsrådsförordningen gäller fortfarande de screeningundersökningar som redan tidigare ingick i förordningen: bröstcancerscreening och screening i syfte att förebygga cancer i livmoderhalsen. I screeningsundersökningarna ingår fr.o.m. den 1 januari 2007 screening för utredning av kromosomavvikelser och av grava anatomiska avvikelser hos fostret under graviditeten.

Enligt 3 § i statsrådets förordning ska kommunerna ordna screening för sina invånare enligt det nationella screeningprogrammet enligt följande:

  1. bröstcancerscreening för kvinnor i åldern 50–60 födda 1947 eller därefter med 20–26 månaders intervaller

  2. screening i syfte att förebygga cancer i livmoderhalsen hos kvinnor i åldern 30?60 med fem års intervaller

  3. under graviditetstiden ska erbjudas

a) allmän ultraljudsundersökning under tidig graviditet i 10–14 graviditetsveckan

b) utredning av kromosomavvikelser genom förfaringssätt och med intervaller som bestäms närmare i förordningen

c) ultraljudsundersökning under förutsättningar och med intervaller som bestäms närmare i förordningen.

Kommunförbundet och Massundersökningsregistret har skickat ett brev till hälsocentralerna om ordnande av screening som en del av folkhälsoarbetet 28.5.2007/Drnr 911/90/2007. Hösten 2007 blir en reviderad anvisning om konkurrensutsättning färdig.

Hälsocentralen kan tillhandahålla också andra screeningar och undersökningar som en del av folkhälsoarbetet under förutsättningar som närmare föreskrivs i förordningen om screening.

Intyg och utlåtanden av läkare och tandläkare från hälsocentralerna

Till 14 § 1 mom. i folkhälsolagen har fogats en ny punkt 11. Enligt den ska hälsocentralen se till att invånare i kommunen eller patienter på en hälsovårdscentral får ett intyg eller utlåtande om sitt hälsotillstånd när ett sådant behövs enligt lag eller när det finns en nödvändig grund för det med tanke på invånarens eller patientens vård, utkomst och studier eller av någon annan jämförbar orsak.

Folkhälsolagen har inte tidigare innehållit bestämmelser om läkarintyg och läkarutlåtanden. Intyg som gäller vårdförhållandet har alltid skrivits vid hälsocentralerna. Vid hälsocentralerna har skrivandet av andra intyg och utlåtanden varierat beroende på arbetskraftssituationen och också på om privat service har kunnat anlitas på orten. Enligt regeringspropositionen (RP 234/2006) är syftet nu att klargöra och förenhetliga rådande praxis.

I regeringens proposition (RP 234/2006) konstateras att intyget eller utlåtandet ska gälla patientens hälsotillstånd. Bedömningen görs av en yrkesutbildad person enligt lagen om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården (559/1994). För upprättandet av intyg eller utlåtanden ska det krävas sakkunskap av en yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården. Intyget eller utlåtandet ska kunna grunda sig på observationer som gjorts vid en undersökning och eventuella förhandsuppgifter. Om den yrkesutbildade person inom hälso- och sjukvården som ska utfärda ett intyg eller utlåtande inte objektivt kan bedöma innehållet i det, hör intyget eller utlåtandet inte till det som kommunen har skyldighet att ordna. Som exempel på ett sådant intyg nämns intyg över en persons simkunnighet.

I regeringens proposition (RP 234/2006) konstateras att med sjukintyg avses ett intyg som gäller behandling av sjukdom och med hälsointyg ett intyg som anger personens hälsotillstånd.

I regeringspropositionen (234/2006) indelas de intyg och utlåtanden som läkare och tandläkare med stöd av folkhälsolagen ska skriva i följande grupper:

  • intyg och utlåtanden som baserar sig på lag

  • intyg och utlåtanden som gäller utkomsten

  • intyg som behövs för studier

  • övriga intyg som skrivs med stöd av folkhälsolagen

  • andra situationer, där behovet av intyg och utlåtanden inte baserar sig på medicinsk bedömning eller som hänför sig till en persons fritidsaktiviteter.

Med intyg eller utlåtanden som behövs enligt lag avses sådana som föreskrivs i lag, förordning eller i beslut som utfärdats med stöd av en förordning. Sådana intyg är till exempel körkortsintyg, läkarintyg enligt 24 § i värnpliktslagen (452/1950), läkarintyg för sjömän, läkarintyg över hushållsarbetstagares hälsotillstånd, läkarintyg vid tillsättande av en tjänst som präst, kantor och diakon i den ortodoxa församlingen, läkarutlåtande enligt lagen om missbrukarvård (41/1986) som ges innan någon förordnas vård på grund av våldsamhet, utlåtande om sådan kroppsbesiktning som avses i tvångsmedelslagen (450/1987) och läkarutlåtande enligt steriliseringsförordningen (427/1985).

Intyg som gäller utkomst kan till exempel vara sådana intyg som behövs för ansökan om förmåner enligt sjukförsäkringslagen (1224/2004). Intyg av detta slag är i allmänhet också lagstadgade.

Intyg som är nödvändiga för studier kan till exempel vara sådana hälsointyg avsedda för läroanstalter som behövs för erhållande av studieplats. Enligt regeringens proposition (234/2006) hör också intyg som befriar en elev från skolgymnastiken till denna kategori.

Intyg och utlåtande som hänför sig till olika fritidsaktiviteter är inte sådana som kommunen har skyldighet att tillhandahålla. Till dessa räknas till exempel intyg för hobbydykning, intyg för golftävling om att personen inte kan röra sig till fots på planen eller intyg för pimpeltävling om att personen på grund av en skada är tvungen att använda sparkstötting för att röra sig på isen. Personer som ber om dessa intyg eller därmed jämförbara intyg kan hänvisas till den privata sektorn för att på egen bekostnad skaffa intyget.

I propositionen (RP 234/2006) konstateras att utfärdandet av intyg inte omfattas av vårdgarantin enligt 15 b § i folkhälsolagen som trädde i kraft i början av mars 2005 (RP 77/2004). Således kan kommunerna prioritera de personer som är i behov av vård framför klienter som behöver sådana hälsointyg som inte gäller vård. Då tjänster ställs i prioritetsordning ska man dock beakta förbudet mot diskriminering enligt 3 § i lagen om patientens ställning och rättigheter (785/1992), liksom också skyldigheten att individuellt utreda patientens hälsotillstånd och med anledning av det de hälsovårdstjänster patienten åtminstone är i behov av.

Intyg över sjukledighet

Vid social- och hälsovårdsministeriet har en arbetsgrupp utrett behovet av intyg över sjukledighet. Social- och hälsovårdsministeriet och Kommunförbundet gav den 7 februari 2007 ut en rekommendation om frågan: Social- och hälsovårdsministeriets och Finlands kommunförbunds rekommendation om bestyrkande av kortvarig arbetsoförmåga vid hälsocentralerna. Trots att rekommendationen baserar sig på de förhandlingar som förts mellan arbetsmarknadsparterna, måste olika lokala parter också höras beträffande genomförandet av den.

Intyg över sjukledighet som skrivs av tandläkare och som skrivs på basis av vården för tand- och munsjukdomar och de ingrepp eller motsvarande åtgärder som gjorts är jämförbara med de intyg som läkare skriver över sjukledighet.

Klientavgifter som tas ut för läkar- och tandläkarintyg

Klientavgifterna för de läkarintyg som behövs för körkort höjs i början av augusti 2007. Ett nytt cirkulär skickas om detta. Enligt uppgifter är avsikten inte att i detta sammanhang ändra klientavgifterna i fråga om de övriga intygen och utlåtandena.

Enligt 23 § i förordningen om klientavgifter inom social- och hälsovården (912/1992) kan för intyg och utlåtanden på begäran av servicetagaren som skrivs av läkare och tandläkare, beroende på typen av intyg eller utlåtande, tas ut högst 27 euro. Gränsen mellan sådana intyg och utlåtande som hänför sig eller inte hänför sig till vård måste dras på basis av användningsändamålet. De intyg och utlåtanden som krävs inom vårdsystemet är avgiftsfria eftersom servicetagaren varken ber om dem eller behöver dem. Avgiftsbelagda intyg är i allmänhet sådana intyg som servicetagaren ber om och som servicetagaren behöver för att kunna ansöka om en förmån, för utbildning, för arbete eller för något annat sådant behov. I handlingarna över beredningen av lagstiftningen om klientavgifter eller för övrigt finns inga förteckningar över avgiftsbelagda eller avgiftsfria intyg.

De intyg över sjukledigheter som inom folkhälsoarbetet skrivs vid hälsocentralerna ses som intyg som hänför sig till vården på basis av högsta förvaltningsdomstolens avgöranden 17.6 2005 och 20.6.2006. Dessa avgöranden avviker från tidigare praxis. Om detta har Kommunförbundet skickat cirkulär 14/80/2005 www.kommunerna.net > cirkulär och utlåtanden.

För sådana hälsointyg som bygger på uppgifter som samlats in i samband med skol- och studerandehälsovården tas avgifter inte ut (friskintyg för ungdomar).

Försvarsmakten

I folkhälsolagen tas en bestämmelse in med stöd av vilken försvarsmakten för förhandshälsoundersökningar av uppbådspliktiga på en hälsocentral samt för läkares deltagande i uppbådsförrättningen ska betala ersättning till hälsocentralerna. Ändringen träder i kraft den 1 augusti 2008. Kommunförbundet skickar ett cirkulär om ändringarna.

FINLANDS KOMMUNFÖRBUND

Risto Parjanne
verkställande direktör

Jussi Merikallio
direktör, social- och hälsovård

Läs mer om dessa teman