Cirkulär 21/80/2011, P. Koivuranta-Vaara, H. Punnonen, M. Paavilainen / eg, 8.11.2011

Lagstadgad plan för ordnande av hälso- och sjukvård

Hälso- och sjukvårdslagen fokuserar på kundorientering, främjande av hälsa och välfärd, bättre primärvård, mer samarbete mellan olika aktörer och kontroll över kostnadsökningen. 

​Enligt lagen ska kommuner som hör till samma sjukvårdsdistrikt utarbeta en gemensam plan för ordnande av hälso- och sjukvård. Planen utarbetas för varje fullmäktigeperiod och den följs upp och uppdateras årligen vid behov. Planen ska godkännas av samkommunen för sjukvårdsdistriktet med kvalificerad majoritet.

Planen för ordnande av hälso- och sjukvård har som mål att främja regionalt samarbete i tillhandahållandet och produktionen av hälso- och sjukvårdstjänster och i samordningen av tjänsterna. Genom en gemensam plan kan man undvika överlappande funktioner och strukturera servicen på ett sätt som är ändamålsenligt för regionen.

Närmare upplysningar:
Päivi Koivuranta-Vaara, tfn 09 771 2774
Heikki Punnonen, tfn 09 771 2615
Mika Paavilainen, tfn 050 521 0187 (juridiska ärenden)
Sami Uotinen, tfn 09 771 2623 (juridiska ärenden)

 

 

Lagstadgad plan för ordnande av hälso- och sjukvård

Planens syfte

Hälso- och sjukvårdslagen fokuserar på kundorientering, främjande av hälsa och välfärd, bättre primärvård, mer samarbete mellan olika aktörer och kontroll över kostnadsökningen. Enligt lagen ska kommuner som hör till samma sjukvårdsdistrikt utarbeta en gemensam plan för ordnande av hälso- och sjukvård. Planen utarbetas för varje fullmäktigeperiod och den följs upp och uppdateras årligen vid behov.

Det finns sammanlagt 161 hälsovårdscentraler, av vilka 98 drivs av en kommun, 35 av en samkommun och 28 av en värdkommun. Av hälsovårdscentralerna har 85 ett befolkningsunderlag på mindre än 20 000 invånare och 76 ett befolkningsunderlag på mer än 20 000 invånare. Av de 320 fastlandskommunerna tillhandahåller 98 social- och hälsovårdstjänster i egen regi. Det finns sammanlagt 63 samarbetsområden som tillsammans omfattar 222 kommuner. De 35 samkommuner som ansvarar för primärvård och social service har totalt 142 medlemskommuner. Av samarbetsområdena verkar 28 enligt värdkommunsmodellen, och de omfattar sammanlagt 80 kommuner.

Antalet förvaltningsorganisationer inom den specialiserade sjukvården har minskat från 70-talets nästan hundra kommunalförbund för sjukhus till dagens 20 sjukvårdsdistrikt. Förändringen genomfördes redan för ett par decennier sedan.  Det största sjukvårdsdistriktet har ett större befolkningsunderlag än de 12 minsta tillsammans. De fyra största sjukvårdsdistrikten omfattar över hälften av befolkningen, medan de 11 minsta omfattar knappt en fjärdedel. Som exempel på antalet medlemskommuner i sjukvårdsdistrikten år 2011 kan nämnas att Norra Österbotten har 35 medlemskommuner, Egentliga Finland 29, HNS 26, Mellersta Finland 23 och Birkaland 22, medan Östra Savolax, Kymmenedalen och Länsi-Pohja har 6 medlemskommuner var.

Enligt hälso- och sjukvårdslagen ska kommunen ta initiativ till planen för ordnande av hälso- och sjukvård. Lagen förpliktar kommunerna att utarbeta planen själva eller inom ramen för sina samarbetsorganisationer. Genom att slå ihop sin sakkunskap och sina resurser kan kommunerna påverka utvecklingen av hälso- och sjukvården som helhet. Eftersom planen gäller fyra år ger den möjlighet till verkliga förändringar, när man tillsammans kommer överens om utvecklingsmålen.

Planen för ordnande av hälso- och sjukvård har som mål att främja regionalt samarbete i tillhandahållandet och produktionen av hälso- och sjukvårdstjänster och i samordningen av tjänsterna. Genom en gemensam plan kan man undvika överlappande funktioner och strukturera servicen på ett sätt som är ändamålsenligt för regionen.

Enligt hälso- och sjukvårdslagen ska planen för ordnande av hälso- och sjukvård basera sig på uppföljningsuppgifter om invånarnas hälsa och på invånarnas servicebehov. Initiativet till planeringen ligger hos kommunerna och samarbetsområdena och hos de samarbetsorganisationer som ansvarar för primärvården för kommunernas räkning, men de ska förhandla med sjukvårdsdistriktet. Planen gäller förutom hälso- och sjukvård också socialvård och andra sektorer inom kommunalförvaltningen. Lagen förutsätter brett samarbete mellan kommunerna och deras samarbetsorganisationer i syfte att främja befolkningens välfärd och hälsa.

Sjukvårdsdistrikten har i uppgift att samordna tjänsterna inom den specialiserade sjukvården i enlighet med befolkningens och primärvårdens behov. Varje sjukvårdsdistrikt ska i samarbete med kommunerna och deras samarbetsorganisationer, vilka ansvarar för primärvården, planera och utveckla den specialiserade sjukvården så att primärvården och den specialiserade sjukvården bildar en funktionell helhet.

Sjukvårdsdistriktet ska tillhandahålla och producera sådana specialiserade sjukvårdstjänster som det inte är ändamålsenligt för kommunen eller samarbetsområdet att sköta själva. Sjukvårdsdistriktet kan erbjuda specialiserade sjukvårdstjänster också i samband med primärvården. Sjukvårdsdistriktet ansvarar för styrningen av utvecklingen och övervakningen av kvaliteten i fråga om laboratorieservice och diagnostisk avbildningsservice, medicinsk rehabilitering och andra motsvarande specialtjänster.

Vissa sjukvårdsdistrikt har många medlemskommuner och hälsovårdscentraler. Det finns många aktörer som enligt lagen ska delta i beredningen av planen för ordnande av hälso- och sjukvård. Om en hälsovårdscentral drivs av en samkommun, ska sakkunniga från samkommuner för hälsovårdscentraler (nedan hvc-samkommuner) delta i beredningen, eftersom medlemskommunernas centralförvaltning inte har egna hälso- och sjukvårdsexperter.

I planen ska de ledande tjänsteinnehavarna och den förtroendevalda ledningen särskilt se till att tillgången till hälso- och sjukvårdstjänster för kommuninvånarna tryggas också i framtiden och att det också i fortsättningen finns tjänster att tillgå på rimligt avstånd eller i form av mobil service – till rimliga kostnader för befolkningen och kommunen.

I 35 § i hälso- och sjukvårdslagen sägs att "En samkommun för ett sjukvårdsdistrikt ska ha

  • en primärvårdsenhet

    • som har multidisciplinär kompetens på hälsoområdet och 

    • som stöder arbetet med att ta fram en plan för ordnande av hälso- och sjukvård i enlighet med 34 §.

Enheterna

  • tillhandahåller sakkunskap och

  • samordnar inom sitt område

    • forskningen,

    • utvecklingsarbetet,

    • utformningen av vård- och rehabiliteringskedjorna och

    • fortbildningen inom primärvården

  • och sörjer

    • för kartläggningen av personalbehovet och

    • för samordningen av den specialiserade sjukvården, primärvården och, i tillämpliga delar, socialväsendet."

Även om en primärvårdsenhet inrättas av sjukvårdsdistriktet och distriktet organiserar enhetens verksamhet, ska kommunerna själva eller i samverkan för egen del se till att primärvårdsenheten klarar av att stödja samarbetet mellan primärvården och den specialiserade sjukvården och att enheten kan sörja för att primärvårdsaspekterna beaktas inom den specialiserade sjukvården. Sjukvårdsdistriktet betjänar hela sitt område. Primärvårdsenhetens uppgift är att för sin del bereda och utforma planen för ordnande av hälso- och sjukvård.

Primärvårdsenheterna inom samma specialupptagningsområde har skäl att samarbeta med varandra och ta fram eller sprida till exempel forsknings- och utvecklingsrön samt utbildningsprogram.

Det är viktigt att utveckla samarbetet, särskilt vid gränsytorna mellan organisationerna. Överenskommelser om arbetsfördelningen mellan hälsovårdscentralerna och sjukhusen liksom också mellan primärvården och den specialiserade sjukvården effektiverar verksamheten och stöder en ändamålsenlig användning av resurser. Inom jourverksamheten borde arbetsfördelningen utvecklas på ett kundorienterat sätt, så att det är lätt för invånarna att söka vård. Det är också viktigt att trygga en fungerande arbetsfördelning mellan närservice och service som måste centraliseras på grund av kompetenskrav.

Genom att utveckla de regionala vårdkedjorna kan man förbättra informationsgången och få till stånd en sammanhängande vård där servicen på olika nivåer utgör en helhet. Samtidigt blir det lättare att iaktta God medicinsk praxis-rekommendationerna och enhetliga grunder för icke-brådskande vård. När vårdkedjorna utvecklas blir det i bästa fall också lättare att uppfylla hälso- och sjukvårdslagens mål om kundorienterad verksamhet. Dessutom kan patientsäkerheten samt verksamhetens kvalitet, effekter och kostnadseffektivitet förbättras.

Hur planen utarbetas

Lagstiftaren har avsett att planen för ordnande av hälso- och sjukvård görs upp första gången för den fullmäktigeperiod som inleds i början av 2013.

Kommunerna inom samma samkommun för ett sjukvårdsdistrikt ska enligt 34 § i hälso- och sjukvårdslagen göra upp en plan för ordnande av hälso- och sjukvård utifrån uppföljningsuppgifter om invånarnas hälsa och utifrån invånarnas servicebehov. Planen bör inte förväxlas med det avtal om ordnande av specialiserad sjukvård som avses i 43 § i hälso- och sjukvårdslagen och som gäller samarbetet mellan sjukvårdsdistrikten inom ett specialupptagningsområde.

Det är alltså uttryckligen sjukvårdsdistriktets medlemskommuner som ska göra upp planen för ordnande av hälso- och sjukvård. Med beaktande av den fortfarande gällande 5 § i folkhälsolagen är det möjligt för kommunerna att tillhandahålla servicen inom primärvården (folkhälsoarbetet) tillsammans i form av den samkommun. Enligt 1 § i hälso- och sjukvårdslagen gäller lagens bestämmelser om kommuner också de samarbetsområden som avses i lagen om en kommun- och servicestrukturreform (den s.k. ramlagen). Också motiveringen till regeringens proposition om hälso- och sjukvårdslagen (RP 90/2010) innehåller en uttrycklig hänvisning till samarbetsområden (detaljmotiveringen till 34 §). Bestämmelserna om planen för ordnande av hälso- och sjukvård beaktar ändå inte till alla delar särdragen i det kommunala samarbetet.

Sjukvårdsdistriktets medlemskommuner och de samkommuner som är huvudmän för en hälsovårdscentral ska alltid delta i arbetet med att göra upp planen. Också om kommunerna överfört ansvaret för primärvårds- och socialvårdstjänster (exkl. barndagavården) till ett samarbetsområde, har kommunerna ändå fortfarande vissa uppgifter som hör till planeringsskyldigheten, till exempel att främja hälsa och välfärd i kommunen. Samarbetsområdena deltar i planeringsprocessen i fråga om de uppgifter som överförts på dem. Om ett samarbetsområde eller en hälsovårdscentral verkar enligt värdkommunsmodellen, har värdkommunen ett slags dubbelroll i planeringsprocessen: dels som kommun, dels som samarbetsorganisation för de andra kommunerna.

Eftersom det i den lagstadgade planeringsskyldigheten också ingår samarbete med primärvården, den specialiserade sjukvården, socialvården, läkemedelsförsörjningen och andra aktörer, är det motiverat att ta med också dessa i planeringen, oberoende av om det är fråga om kommunens eller samarbetsområdets egen verksamhet eller inte. I arbetet med planen deltar alltså många olika aktörer inom socialvården och hälso- och sjukvården. De privata serviceproducenternas roll i det här sammanhanget har lämnats öppen i hälso- och sjukvårdslagen – de ingår i begreppet "andra aktörer".

Kommunerna inom sjukvårdsdistriktet, hvc-samkommunerna och samarbetsområdena bör förhandla med sjukvårdsdistriktet om planen redan när den utarbetas. Med tanke på att det enligt lagen ändå är sjukvårdsdistriktet som ska godkänna planen finns det skäl att se till att sjukvårdsdistriktet i tillräcklig utsträckning deltar i arbetet med att göra upp den.

Hälso- och sjukvårdslagen anger inte vilket organ som ska behandla planen i kommunen eller samkommunen. Befogenheterna avgörs utgående från kommunallagen, speciallagstiftningen och de kommunala instruktionerna. Vilket organ som behandlar ärendet beror alltså i hög grad på kommunens eller samkommunens egna instruktioner.

Hälso- och sjukvårdslagen anger inte om de som gör upp planen ska vara eniga innan planen överlämnas till sjukvårdsdistriktet för godkännande. Kommunerna och samarbetsområdena har ändå skäl att försöka uppnå en så stor enighet som möjligt, särskilt när det är fråga om arbetsfördelningen mellan sjukvårdsdistriktet och den primärvård som kommunerna tillhandahåller själva eller i samarbete.

Organisationernas strategiska planer, verksamhets- och ekonomiplaner, budgetar, projektplaner, planer för kvalitetsutveckling, säkerhetsplaner, planer för anpassning till en stramare offentlig ekonomi etc. hör till de frågor som kommunerna och samkommunerna fattar beslut om varje valperiod eller år och de utgör grunder för ledningen. Planen för ordnande av hälso- och sjukvård och avtalet om ordnande av specialiserad sjukvård ersätter inte dessa planer och gör dem inte heller överflödiga.

Däremot kan planen och avtalet ge de övriga planerna och budgetarna ramar, substans och innehåll. Planen för ordnande av hälso- och sjukvård är inte hierarkiskt överordnad de planer och budgetar som görs upp med stöd av kommunallagen eller någon annan lag.

Hur planen godkänns och ändras

Planen för ordnande av hälso- och sjukvård ska göras upp för varje fullmäktigeperiod och godkännas av samkommunen för sjukvårdsdistriktet. En förutsättning för att planen ska godkännas är att minst två tredjedelar av samkommunens medlemskommuner understöder den och att dessa kommuners invånarantal utgör minst hälften av det sammanlagda invånarantalet i medlemskommunerna. Den kvalificerade majoriteten är den samma som den som krävs vid ändringar i samkommunens grundavtal, men ändring av grundavtalet är en fråga som medlemskommunernas fullmäktige beslutar om, inte sjukvårdsdistriktet självt. Det kan anses vara rekommendabelt att planen godkänns i sjukvårdsdistriktets högsta organ. Annars är det till exempel mycket svårt att bedöma om kravet på kvalificerad majoritet uppfylls. När planen godkänns av fullmäktige eller samkommunsstämman får den också politisk tyngd.

Hälso- och sjukvårdslagen anger inte heller om planen kan ändras när den behandlas i sjukvårdsdistriktet. I praktiken kan det till exempel gå så att sjukvårdsdistriktets organ vid sitt sammanträde gör ett motförslag som påverkar planens innehåll. Det skulle kunna innebära att den slutliga plan som godkänns avviker från den version som kommunerna, hvc-samkommunerna och samarbetsområdena har berett tillsammans.

De som gör upp planen ska tillsammans med sjukvårdsdistriktet årligen bedöma utfallet av planen och vid behov göra ändringar i den. Beslutet om ändringar fattas av den myndighet som godkänt planen.

Ett samarbetsområde kan inte vara medlem i ett sjukvårdsdistrikt, utan alla medlemmar är uttryckligen kommuner. Det innebär att ett samarbetsområde inte kan ta del av beslutsfattandet i sjukvårdsdistriktets organ. Det samma gäller hvc-samkommuner. Det är alltså delvis olika aktörer som deltar i utarbetandet och i godkännandet av planen.

Grundlagsutskottet (GrUU 41/2010) ansåg att hälso- och sjukvårdslagen inte reglerar rättsverkningarna av planen. Social- och hälsovårdsutskottet (ShUB 40/2010) konstaterade vid sin behandling av propositionen att planen att döma av den information utskottet fått inte är rättsligt bindande för sjukvårdsdistriktets medlemskommuner. Eftersom hvc-samkommunerna och samarbetsområdena inte ens kan vara medlemmar i sjukvårdsdistriktet är det klart att planen inte kan vara förpliktande för dem. Planen innehåller inget slutligt avgörande som kan överklagas, i varje fall inte till den del som tillhandahållandet eller produktionen av den egentliga servicen avgörs av en annan myndighet än det organ i sjukvårdsdistriktet som godkänner planen. Överklagbara beslut som utgör slutliga avgöranden om tillhandahållandet och produktionen av service fattas alltså förutom av sjukvårdsdistriktets olika organ också av kommunerna och samarbetsområdena.

En annan sak är att när representanterna för sjukvårdsdistriktens medlemskommuner har godkänt planen i sjukvårdsdistriktets organ med den kvalificerade majoritet som lagen förutsätter, har planen utan vidare en politiskt bindande verkan. Man kan också se på planens bindande verkan ur ett annat perspektiv, nämligen planens syfte. Eftersom det i planen "avtalas" hur sjukvårdsdistriktet och dess medlemskommuner (och de samarbetsområden som varit med om att göra upp planen och i tillämpliga delar också andra kommunala samarbetsorganisationer) ska klara av att uppfylla de lagstadgade skyldigheterna inom social-, hälso- och sjukvården, är planens syfte att samla ihop och samordna de tjänster som de olika aktörerna redan från tidigare är skyldiga att tillhandahålla.

Planens innehåll

Enligt 34 § i hälso- och sjukvårdslagen ska planen innehålla en överenskommelse om de frågor som anges i lagen och den anknytande förordningen av statsrådet. Juridiskt sett är det ändå inte fråga om ett avtal, utan uttryckligen en plan.

Enligt 34 § i hälso- och sjukvårdslagen ska planen innehålla en överenskommelse om

  • samarbetet mellan kommunerna,

  • målen för verksamhet som främjar hälsa och välbefinnande och vem som svarar

  • för denna verksamhet,

  • ordnandet av hälso- och sjukvårdstjänster,

  • jourtjänster,

  • bilddiagnostik,

  • medicinsk rehabilitering

  • och det samarbete som behövs mellan aktörerna inom primärvården, den specialiserade sjukvården, socialvården, läkemedelsförsörjningen och andra områden.

Enligt statsrådets förordning om planer för ordnande av hälso- och sjukvård och om avtal om ordnande av specialiserad sjukvård (337/2011) ska man vid uppgörandet av en plan för ordnande av hälso- och sjukvård och ett avtal om ordnande av specialiserad sjukvård

  • beakta uppgifterna i kommunens välfärdsberättelse och andra uppgifter om 

    • invånarnas hälsa och välbefinnande, 

    • invånarnas servicebehov,

    • hur tjänsterna produceras,

    • vilken kvalitet de har och 

    • hur de fungerar.

Planen ska innehålla en överenskommelse om hur

  • befolkningens behov av tjänster inom primärvården,

  • tjänster inom företagshälsovården och

  • tjänster inom olika specialområden samt faktorer som påverkar dessa behov ska bedömas och

  • följas inom området.

Planen ska innehålla en överenskommelse om hur 

  • befolkningens behov av tjänster inom primärvården ska tillgodoses inom området för en samkommun för ett sjukvårdsdistrikt.

Planen ska innehålla en överenskommelse om

  • kommunernas metoder att bedriva ett brett samarbete i syfte att främja befolkningens hälsa och välfärd.

I det här sammanhanget kan till exempel överenskommelser om tillhandahållande eller konkurrensutsättning av lagstadgade screeningundersökningar införas i planen.

I planen ska det i samarbete överenskommas

  • om ordnandet av de tjänster inom primärvården som föreskrivs i 3 § 2 punkten i hälso- och sjukvårdslagen.

Planen ska också innehålla en överenskommelse om hur

  • man ämnar ordna de stödtjänster som verksamhetsenheterna inom hälso- och sjukvården behöver, såsom diagnostiktjänster, läkemedelsförsörjning, instrumentvård, transport- och lagringstjänster

  • samt tjänster som gäller funktionen hos och den gemensamma användningen av informationssystem och registret över patientuppgifter, liksom även

  • förvaring av prover i anslutning till diagnoser och eventuell användning av sådana för forskning samt praxis i anslutning till detta.

Planen ska innehålla en överenskommelse om

  • samarbetet mellan kommunernas hälsovårdscentraler.

Planen ska innehålla en överenskommelse om

  • hur företagshälsovårdstjänster som ska ordnas av kommunen och

  • andra uppgifter inom primärvården som kräver specialkompetens ska skötas.

Planen ska innehålla en överenskommelse om

  • hur den regionala hälso- och sjukvården ska fungera i samråd när det gäller beredskapen inför exceptionella situationer.

I planen kan man till exempel införa en gemensam struktur för uppgörandet av beredskapsplaner.

Planen ska innehålla

  • en överenskommelse om hur hälsovårdscentralerna och andra aktörer inom hälso- och  sjukvården ska samarbeta inom området för att utveckla primärvården och genomföra  den bedömning och forskning som behövs till stöd för utvecklingen och

  • en överenskommelse om tillämpningen av enhetliga grunder för vården och om övervakningen av tillämpningen.

Planen ska innehålla en överenskommelse om

  • de samarbetsmetoder som ska iakttas i kvalitetsledningen och vid tillgodoseendet av patientsäkerheten i området.

Planen kan innehålla till exempel gemensamma kvalitetsmått eller gemensamma metoder för rapportering av sådant som gäller patientsäkerheten.

Planen ska innehålla en överenskommelse om

  • verksamheten hos, verksamhetsmöjligheterna för och styrningen vid sådana multidisciplinära primärvårdsenheter som avses i 35 § i hälso- och sjukvårdslagen.

Planen ska innehålla en överenskommelse om

  • primärvårdsenheternas ansvar och uppgifter

    • när planen görs upp,

    • vid bedömningen av servicebehovet,

    • vid uppföljningen av att servicebehovet tillgodoses,

    • när utbildning ordnas,

    • i utvecklingsverksamheten och i den forskning som behövs till stöd för den samt

    • när det gäller att fullfölja samarbetet mellan primärvården, företagshälsovårdstjänsterna och den specialiserade sjukvården.

Planen ska innehålla en överenskommelse om

  • hur vårdkedjorna eller de regionala vårdplanerna ska göras upp i samråd och hur genomförandet av dem ska stödas och följas,

  • hur samkommunen för ett sjukvårdsdistrikt ska stärka hälsovårdscentralernas verksamhet genom att tillhandahålla dem tjänster inom olika specialområden och annat stöd,

  • på vilket sätt tjänsterna i första hand ska genomföras inom den öppna vården och

  • hur hälsovårdscentralen ska svara för samordningen av den samlade vården av en patient.

Planen ska innehålla en överenskommelse om

  • hur jourverksamhet och annan brådskande sjukvård ska ordnas inom sjukvårdsdistriktet.

Vid överenskommelse om jourenheterna och deras arbetsfördelning ska hänsyn tas till 

  • den prehospitala akutsjukvården i området och beslutet om servicenivån för den,

  • avstånden mellan jourenheterna och

  • befolkningens vårdbehov.

Som en del av den samlade jourverksamheten ska hänsyn tas till

  • hur mentalvårdsarbetet och alkohol- och drogarbetet samt

  • jourerna inom socialvårdsarbetet och apoteksverksamheten 

  • ordnas i området.

Planen ska innehålla en överenskommelse om

  • samarbetet mellan kommunerna och om förfaranden för att trygga tillgången till personal inom primärvården.

Planen ska innehålla en överenskommelse om

  • tillräckliga förutsättningar för fortsatt utbildning och fortbildning samt hur personalens fortbildning ska verkställas inom sjukvårdsdistrikten.

Planen ska innehålla en överenskommelse om

  • hur samarbetet mellan verksamhetsenheterna inom hälso- och sjukvården och kommunernas socialvård samt med kommunernas övriga verksamhet ska organiseras.

Planen ska också innehålla en överenskommelse om

  • • hur samarbetet med andra myndigheter, privata aktörer inom social- och hälsovården i området, såsom den privata företagshälsovården och läkemedelsförsörjningen samt andra organisationer ska organiseras.

Den långa förteckningen över vad planen ska innehålla innebär i praktiken att det i stora sjukvårdsdistrikt blir fråga om ett omfattande dokument. Eftersom det är många som ska delta i beredningen och förhållandena hela tiden förändras, kommer planen att kräva mycket arbete och många möten, förhandlingar, papper och avtal. Lagen och förordningen reglerar planens innehåll och hur den ska behandlas. De lagstadgade skyldigheterna måste iakttas, men i det här sammanhanget är det viktigt att inte bara följa lagens ord utan också fundera på vad man i praktiken kunde uppnå med en bra plan för ordnande av hälso- och sjukvård.

Hälso- och sjukvården tillhandahålls i allt högre grad regionalt. Kommunens och invånarnas intressen tillgodoses genom samarbetet mellan kommunen och andra aktörer. Också stora kommuner behöver samarbete, gemensamma funktioner och gemensam service tillsammans med sjukvårdsdistriktet eller delvis tillsammans med kommunerna och samkommunerna inom specialupptagningsområdet. Invånarna kommer framöver att använda tjänster också över kommungränserna, då hälso- och sjukvårdslagens bestämmelser om valfrihet för patienten har öppnat möjligheter att använda också andra än hemkommunens hälso- och sjukvårdstjänster.

Beredarna och beslutsfattarna bör nu och framöver sörja för fungerande tjänster och servicesystem inom sina egna områden, regioner, kommuner och kommundelar. Därför finns det skäl att också politiskt satsa på behandlingen och godkännandet av planen.

Stora förändringar och ekonomiska krav

Planen för ordnande av hälso- och sjukvård bereds under en tid då stora förändringar är på gång. Hälso- och sjukvården är föremål för eller en aktör i alla de nämnda förändringarna.

Förändringar i servicestrukturen pågår inom många olika områden i anslutning till strukturreformen. Redan genomförda och kommande kommunreformer ändrar också på hälso- och sjukvårdens strukturer och arbetsrutiner. Det krävs mycket arbete för att omorganisera och samordna olika kommuners verksamheter, praxis, datasystem, personal, lönesystem etc. till samma organisation och gallra bland verksamhetsställena.

Den stora kommunreform som regeringen satt igång kräver mycket tid och energi av kommunernas ledning och beslutsfattare.

Den ekonomiska tillbakagången kommer under de närmaste åren att kräva att kommunerna och samkommunerna sparar eller skär ner sina utgifter, förbättrar sin produktivitet, konkurrerar om personal och förbättrar tjänsternas kvalitet också inom hälso- och sjukvården.

Kommunernas och samkommunernas årliga förvaltning, rullande förhandlingar, rapporteringar, planer, budgetberedningar och uppföljningar inklusive beslutsfattande och verkställande ska skötas i enlighet med lagstiftningen, grundavtalen och andra avtal.

När det sker stora förändringar i omvärlden är det inte möjligt för kommunerna att börja bygga upp en helt ny samarbetsstruktur utgående från den lagstadgade planen för ordnande av hälso- och sjukvård. Planen och dess innehåll måste utarbetas vid sidan av alla de nämnda processerna. En särskild process för beredningen av planen skulle vara alltför betungande och sätta käppar i hjulet för beredningen och genomförandet av stora förändringar.

Kommunförbundet anser att planen bör organiseras och göras upp på ett sådant sätt att arbetet administrativt inte stör eller eller utgör ett hinder för bland annat ändringar i servicestrukturen, kommunreformen och anpassningen till det ekonomiska läget.

FINLANDS KOMMUNFÖRBUND

Kari Nenonen  
vice verkställande direktör

Sami Uotinen
tf direktör, social- och hälsovård

tags