Avfall

Ny avfallslag

Den nya avfallslagen (646/2011) trädde i kraft 1.5.2012.
Regeringens proposition 199/2010 rd har vid riksdagsbehandlingen fått några justeringar. Motiveringen för justeringarna framgår av miljöutskottets betänkande 23/2010 rd.

Genom avfallslagen verkställs EU:s nya avfallsdirektiv samtidigt som avfallslagstiftningen harmoniseras med principerna i den omarbetade grundlagen. Avfallslagstiftningens tillämpningsområde och de centrala principerna och skyldigheterna har förblivit i stort sett oförändrade. Men skyldigheterna regleras noggrannare än tidigare.

Prioriteringsordning för avfallshanteringen (avfallshierarki)

Den nya avfallslagen bygger på en avfallshierarki i fem steg, dvs. en prioriteringsordning för avfallshanteringen som följer den omarbetade EU-lagstiftningen. För att avfallshierarkin ska kunna genomföras föreslås åtgärder som syftar till att minska avfallsmängden och avfallets skadlighet, återvinna och på annat sätt utnyttja avfallet bättre och minska avfallsbehandlingen på avstjälpningsplatsen. Genom avfallsförordningen som utfärdas med stöd av den nya avfallslagen regleras bland annat återvinnings- och materialåtervinningsmålen för olika avfallsslag. Förordningen om avstjälpningsplatser kommer att innehålla ett förbud mot att deponera biologiskt nedbrytbart avfall och andra organiska ämnen på avstjälpningsplatser.

Kommunens ansvar för avfallshanteringen

Kommunens ansvar för hanteringen av det kommunala avfallet motsvarar i huvudsak det nuvarande ansvaret med vissa ändringar. Kommunen ska fortsättningsvis ordna hanteringen av avfall från stadigvarande bostäder, fritidsbostäder, internat och annat boende, inbegripet slam från slamavskiljare och samlingsbrunnar.
 
En ändring jämfört med tidigare praxis är främst att kommunens ansvar för avfallshanteringen omfattar allt kommunalt avfall som uppstår inom hälso- och sjukvården, socialvården och utbildningsverksamheten, också till den del det handlar om privatägda inrättningar. Nya element är i främsta rummet:

  • paragrafen om  avfallshantering i andra hand för kommunen när det gäller att tillhandahålla avfallshanteringstjänster som ingen annan sköter,
  • möjligheten till flexibilitet när det gäller hanteringen av kommunalt avfall som uppstår inom hälso- och sjukvården, socialvården, utbildningsverksamheten och den offentligrättsliga förvaltnings- och serviceverksamheten samt
  • ett fullt producentansvar för förpackningsavfall med en kommunal separat insamling som komplement.

Det kommunala avfallet från näringsverksamhet faller alltjämt i huvudsak utanför kommunens ansvar med de undantag som särskilt anges i lagen. Till kommunens ansvar hör privata inrättningar för socialvård, hälsovård och undervisning, butiker på bottenvåningen, sopsugsystem och avfallshantering i andra hand. Det s.k. andrahandsavfallet kan gälla förutom kommunalt avfall från näringsverksamhet också annat avfall som kan behandlas tillsammans med kommunalt avfall.

Kommunalt avfallsbolag

I lagen ingår en uttrycklig bestämmelse om att kommunen kan överföra uppgifter som gäller den operativa avfallshanteringen till ett bolag som bildats för detta ändamål och som flera kommuner äger tillsammans. Bestämmelsen medför inte några ändringar beträffande juridisk status och den förutsätter inte heller några åtgärder.

Det kan konstateras att det inte är förbjudet för kommuner, avfallsanläggningar och avfallsbolag att sälja avfallshanteringstjänster på marknadsvillkor. Men det är förknippat med upphandlings- och konkurrensrättsliga frågor. I 44 § i avfallslagen förutsätts att verksamhet på marknadsvillkor specificeras i bokföringen och att det ekonomiska utfallet av verksamheten beskrivs i särskilda kalkyler som görs upp för varje räkenskapsperiod.

Kommunal avfallshanteringsmyndighet

I avfallslagen har införts begreppet kommunal avfallshanteringsmyndighet. Begreppet medför inte nya uppgifter för kommunen. Det understryker att kommunerna med stöd av avfallslagen har flera förvaltningsuppgifter som omfattar utövande av offentlig makt och som ett visst organ ska utnämnas att sköta.

Inom ett område där kommunerna har ett gemensamt avfallsbolag ska kommunerna framöver ha ett gemensamt organ för myndighetsuppgifterna inom avfallshanteringen. Enligt kommunallagen kan ett sådant organ vara en gemensam nämnd eller en samkommun. I praktiken är det främst en gemensam nämnd som kommer i fråga. Ett lagstadgat gemensamt organ inom områden där kommunerna har ett gemensamt avfallsbolag innebär en förändring jämfört med tidigare.

Fullt producentansvar för förpackningsavfall

Ansvaret och skyldigheterna kring ordnandet av hanteringen av sådant avfall som omfattas av producentansvaret har preciserats. En väsentlig förändring är att producenterna av förpackningsavfall har hela producentansvaret, vilket genomförs med hjälp av ett regionalt uppsamlingsnätverk som omfattar hela Finland.  Lagen medger en övergångsperiod för skapande av nätverket till maj 2014. Om förpackningsavfallet inte levereras till producentens insamling, ansvarar kommunen fortsättningsvis för det avfall som uppkommer på de fastigheter som kommunen ansvarar för, också då det gäller förpackningsavfall.

I lagen ingår en särskild bestämmelse som innebär att om producenten inte ordnar fastighetsvis insamling avgiftsfritt, så kan kommunerna tillhandahålla kompletterande separat insamling av förpackningsavfall vid fastigheterna (35 § 1 mom.). I sådana fall kan kommunerna utfärda avfallshanteringsföreskrifter om fastighetsvis sortering och separat insamling av förpackningsavfall. Kostnaderna för denna kommunala insamling tas ut i form av avfallsavgifter. Förpackningsavfallet transporteras till producenten.

Om producenten eller kommunen inte ordnar fastighetsvis transport av förpackningsavfall, kan de företag som transporterar avfall erbjuda hugade fastighetsinnehavare separat insamling av förpackningsavfall (41 § 3 mom.).

För denna tjänst tar företagen ut en privaträttslig avgift av fastighetsinnehavarna. Avgiften grundar sig på ett avtal mellan företaget och fastighetsinnehavaren. Också detta förpackningsavfall transporteras till producenten.

Dessutom ger lagen kommunerna rätt att inom ramen för den kommunala avfallshanteringen även annars komplettera insamlingen av avfall som omfattas av producentansvar till den del producenten inte tillhandahåller sådana tjänster (47 § 3 mom.). Detta kan gälla också annat avfall som omfattas av producentansvar än förpackningar. Kompletterande kommunal separat insamling av förpackningsavfall områdesvis bygger på denna bestämmelse. Även det avfall som samlas in på detta sätt och som omfattas av producentansvar ska överlämnas till den avfallshantering som producenten ordnar.

I lagen finns också en allmän bestämmelse om att insamling av avfall som omfattas av producentansvar kan tillhandahållas även av andra aktörer i samarbete med producenten (47 § 1 mom.). Tjänster av detta slag kan inte undantränga bestämmelsen om att kommunen kan ordna fastighetsvis kompletterande separat insamling av förpackningsavfall. Andra aktörer bör dock ha möjlighet att tillhandahålla sådana tjänster med producentens medverkan vid sidan av annan insamling av producentansvarigt avfall inom ramen för den kommunala avfallshanteringen.

Kommunala avfallshanteringsföreskrifter

Befogenheten att utfärda föreskrifter om avfallshanteringen blir snävare och gäller främst det avfall som kommunen ansvarar för och bekämpningen av olägenheter för miljön och hälsan vid avfallsinsamlingen. Hanteringen av avfall från näringsverksamhet, till exempel regleringen av skyldigheten till separat insamling, kommer sannolikt framöver att regleras i förordningar. 

Kommunerna kan fortfarande bestämma om sortering på uppkomstplatsen av det avfallsmaterial som kommunen ansvarar för. Detta kan gälla också förpackningsavfall som förs till kommunal kompletterande fastighetsvis separat insamling.

Föreskrifterna om avfallshantering kan till exempel innehålla anvisningar om vilket slags avfall som inte får placeras bland blandavfallet utan ska transporteras till producentens insamling. Föreskrifterna beror på den verkliga situationen i fråga om uppsamlingsplatserna. I avfallsföreskrifterna kan eventuellt finnas en anvisning eller föreskrift om vad man ska göra med det förpackningsavfall som sorterats på uppkomstplatsen och som inte ska föras till producentens insamling, dvs. en föreskrift om att föra det till den egna fastighetens insamling, om det finns en sådan, och i annat fall till kommunernas uppsamlingsplats.

Transportsystemet

Det system för avfallstransport som kommunen ansvarar för kan även i fortsättningen tillhandahållas av kommunen genom konkurrensutsättning eller, om kommunen så bestämmer, kan fastighetsinnehavaren beställa det, vilket motsvarar avfallstransport enligt avtal i den gamla avfallslagen. För kommunala beslut som gäller fastighetsinnehavarens (avtalsbaserade) avfallstransportsystem gäller dock uttryckliga lagstadgade förutsättningar.

Den avtalsbaserade avfallstransporten ska senast 30.4.2013 ses över så att den följer den nya lagen. En övergång till kommunalt ordnad avfallstransport kan ske senast 1.5.2017.

tags
Nelli Tikka

Förnamn
Nelli
Efternamn
Tikka
jurist

Kontaktinformation
Telefonnummer
+358 9 771 2573
Ansvarsområden
  • miljöskyddslagstiftning
  • avfallslagstiftning
  • marktäktslagstiftning
  • lagstiftning om miljö- och hälsoskydd
Organisation
Finlands Kommunförbund rf
Enhet
Regioner och samhällen
Team
Ympäristö