Kapitalanskaffning och placeringsverksamhet

Kommunens finansförvaltning

Kommunens finansförvaltning omfattar lånefinansiering, placering av likvida medel, upprätthållande av likviditeten och skötsel av betalningsrörelsen. I budgeten beslutar fullmäktige om upptagning av lån, utlåning och långfristiga placeringar. Fullmäktige kan också överföra upplåningsbefogenheter till  affärsverkets direktion. Fullmäktige beslutar också om principerna för placeringsverksamheten. I övrigt svarar kommunstyrelsen för kommunens finansförvaltning. För de praktiska åtgärderna svarar ekonomidirektören eller någon annan tjänsteinnehavare med ansvar för finansförvaltningen.

Likviditet och placeringsverksamhet

Finansieringen behöver planeras eftersom utgifter och inkomster realiseras vid olika tidpunkter. I vilken mån kommunens finansiering räcker för utgifterna på årsnivå framgår av finansieringsanalysen, som upprättas i samband med budgeten och bokslutet. Med likviditetsplan avses en plan där utgifterna och inkomsterna i budgeten periodiseras på månader. Likviditetsplanen uppdateras kontinuerligt på basis av utfallet under de föregående månaderna. I kassabudgeteringen förutses dag för dag vilka inbetalningar som görs till kommunens kassa och vilka utbetalningar som sker ur kassan.

Behovet av likviditetsplanering och kassabudgetering begränsar sig inte endast till säkerställandet av likviditeten. Det måste också vara möjligt att förutse kassaöverskottens storlek och när dessa infaller, så att man får en så god avkastning på dem som möjligt. För att få avkastning på sina placerade medel måste kommunen regelbundet ompröva sin uppfattning om ränteutvecklingen och bedöma i vilken mån den förväntade avkastningen uppnås och vilka möjligheter kommunen har att öka avkastningen på sina placeringar genom att byta placeringsinstrument eller ändra placeringarnas löptider eller räntegrunderna. I allmänhet är kommunens likviditet tillräcklig om kommunen har likvida medel som motsvarar 10–15 dagars kassautgifter. Investeringarnas betalningsposter kan temporärt förutsätta en större kassareserv än så. Kommunerna har i genomsnitt likvida medel för 35 dagars kassautgifter. Kommunen har kassakris om likviditeten endast räcker för några dagar.

Placeringsverksamheten kan delas upp i placeringar som stöder kommunens verksamhet och i placeringar av likvida medel. Placeringar som stöder kommunernas verksamhet utgörs av utgivna lån och aktie- och kapitalplaceringar. Deras syfte är att bidra med finansiering till samfund som bedriver verksamhet med anknytning till kommunens verksamhet eller betjänar den, så att samfunden kan komma i gång med eller fortsätta sin verksamhet. Finansieringen gäller då i första hand investeringar. Genom placeringar syftar kommunen vanligtvis till att främja målen för sin verksamhet, till exempel stödja bostadsproduktionen, bidra till en ändring av näringsstrukturen eller trygga sysselsättningen i regionen eller på orten. Enbart eftersträvande av vinst borde inte få vara motivet när kommunen gör placeringar som stöder dess verksamhet.

Vid placering av likvida medel är det i första hand fråga om att placera medlen på ett säkert och inkomstbringande sätt. Vanligen krävs flexibilitet i fråga om såväl placeringstid som val och byte av placeringsobjekt. Därför är det i allmänhet inte motiverat att binda placeringarna till långsiktiga bostads-, närings-, eller sysselsättningspolitiska mål. Att medlen placeras på ett säkert sätt innebär att kredit- och prisrisken begränsas så att det inte finns någon risk för att kapitalet går förlorat eller att risken för det är liten. För börsaktier och andelar i aktiefonder kan prisrisken vara stor. Till exempel olika företagslån är förknippade med kreditrisk. Alla placerings- och lånebeslut där en räntefaktor ingår medför också ränterisk.

Fullmäktige bör ange tidsgränser för användningen av placeringsinstrument och besluta om de principer enligt vilka kommunens likvida medel får bindas för längre tid än ett år. Till principerna hör också spridning. Spridningen kan gälla placeringstid, placeringsinstrument eller gäldenärer. Befogenheten att fatta beslut om enskilda placeringar kan delegeras till kommunstyrelsen eller en tjänsteinnehavare som ansvarar för placeringsverksamheten. Delegeringen måste ske genom bestämmelser i förvaltningsstadgan eller en instruktion. 

Lånefinansieringen i praktiken 

I den kommunala ekonomin behövs lån för finansiering av kommunens investeringar och för att kommunen ska kunna upprätthålla sin likviditet. Under de senaste åren har cirka sex till sju procent av utgifterna inom den kommunala ekonomin finansierats med lån.

I kommunernas och samkommunernas balansräkningar grupperas lånen i lång- och kortfristiga lån. Långfristiga lån tas i allmänhet för att finansiera investeringar och kortfristiga lån för att trygga likviditeten, men regeln är inte absolut. I upplåningen beaktar kommunerna också ränteutvecklingen: när räntorna visar en sjunkande trend kan det vara fördelaktigt att tills vidare inte ta något långfristigt lån utan till en början finansiera investeringen med ett kortfristigt lån.

Lånestock 1985-2016

Figur: Kommunernas och samkommunernas lånestock 1985-2016, enligt så kallad hållbarhetsberäkningen (som bilaga här under)

Det finns ingen absolut gräns för hur mycket lån en kommun kan ta. Investeringar i affärsverk och andra inkomstbringande investeringar finansieras ofta till betydande delar genom lån. I skattefinansierad verksamhet finansieras investeringarna i första hand med internt tillförda medel.

Sett ur ett längre perspektiv har lånefinansieringen i genomsnitt uppgått till något under en tredjedel av anskaffningsutgifterna för kommunernas investeringar. Låneandelen kan också vara större när det är fråga om investeringsutgifter för ett enskilt år eller en enskild investering. Kommunens lånestock har ansetts skälig om den utgjort högst en tredjedel av de årliga driftsinkomsterna.Kommunerna har i betydande utsträckning överfört uppgifter på bolag som de själva äger. Det har medfört att en stor del av kommunsektorns låneansvar finns i kommunernas bolag. Kommunkoncernernas lån är i medeltal mer än dubbelt så stora som kommunernas egna lån. 

Hanteringen av finansieringsrisker 

I takt med att finansmarknaden förändras och tjänsterna blir än mer mångfasetterade blir riskhanteringen allt viktigare. Olika kommuner kan ha olika risker och risktolerans. Riskerna blir ett problem om de gör det svårare att nå de ekonomiska målen och om de försämrar kommuninvånarnas ställning på grund av högre kostnader eller mindre intäkter. Men man måste inte aktivt skydda sig mot alla risker. Riskhanteringen utgår från frågorna: ”vad har vi för risker, vilka risker kan vi ta och vilka risker bör vi undvika?” Målet är att minimera riskerna som bör undvikas, så att det inte uppstår nya. Derivat är ett exempel på instrument som utvecklats för riskhantering. Det är ändå inte den enda metoden, eftersom man behöver gå igenom hela finansförvaltningen för att kunna fastställa och hantera finansieringsriskerna. Redan genom att till exempel se över praxis kan risker hanteras och begränsas. Man bör komma i håg att eventuella skyddande åtgärder vidtas utifrån den information som finns tillgänglig vid tidpunkten för beslutsfattandet. Det finns därför skäl att i stället för ”rätt lösning”, bättre försöka förutse kassaflödet.

Användningen av derivat gör det möjligt att skilja åt kapitalanskaffningen och riskhanteringen. Ett lån avtalas med den utvalda finansiären, men till exempel ränterisken hanteras genom ett särskilt avtal (derivat), eventuellt rentav med en annan part. Eftersom derivat är separata avtal finns det skäl att försäkra sig om att det inte uppstår nya risker.

Det är också viktigt att se över de olika avtalens långsiktiga villkor och fördelningen av ansvar mellan parterna. Det finns skäl att jämföra alla finansierings- och riskhanterintsåtgärder – inte enbart sinsemellan utan också i relation till de identifierade riskerna för att åtgärderna ska kunna motsvara målet. 

tags
Jari Vaine

Förnamn
Jari
Efternamn
Vaine
Sakkunnig, finansiering

Kontaktinformation
Telefonnummer
+358 9 771 2018
Ansvarsområden
  • finansmarknaden och reglering
  • skuldfinansiering och alternativa finansieringsmodeller
  • placeringsverksamhet
  • derivat
  • betalningsförmedling och likviditet
  • samarbete mellan finansiella institut
Organisation
Finlands Kommunförbund rf
Enhet
Kommunalekonomi