Kommunalekonomin och staten

Planen för de offentliga finanserna och kommunekonomiprogrammet 2020-2023

Julkisen talouden suunnitelma 2020-2023

Ramarna för den kommunala ekonomin klarar inte nya nedskärningar

Statsrådet fattade 4.4.2019 beslut om planen för de offentliga finanserna 2020–2023. Det är ett dokument som sammanställer statsrådets beslut om de offentliga finanserna och beskriver rambesluten och de ekonomiska utsikterna för statsfinanserna, den kommunala ekonomin, socialförsäkringsfonderna och den helhet dessa bildar.

Då planen för de offentliga finanserna offentliggörs nära riksdagsvalet är planen av teknisk karaktär, dvs. den innehåller inga nya politiska riktlinjer för den kommande regeringsperioden. Denna gång behandlas planen inte heller i riksdagen. I samband med planen för de offentliga finanserna offentliggjordes dock kommunekonomiprogrammet och bland annat ett stabilitetsprogram, som innehåller utsikterna för de offentliga finanserna på lång sikt. Stabilitetsprogrammet ska överlämnas till EU-kommissionen.

Enligt planen för de offentliga finanserna avtar den ekonomiska tillväxten och blir mindre än en procent på medellång sikt. Den långsamma ekonomiska tillväxten och befolkningens stigande ålder återspeglar sig också på saldot i de offentliga finanserna, som återigen börjar försvagas under nästa decennium. Samtidigt börjar den offentliga skuldkvoten igen öka. Under ramperioden uppskattas skattegraden hållas oförändrad på cirka 42 procent i förhållande till BNP. Skattekvoten, dvs. skatter och avgifter av skattenatur i förhållande till BNP, har minskat rejält under den senaste regeringsperioden på grund av konkurrenskraftsavtalet och skattelättnader.

I planen för de offentliga finanserna är statsfinanserna den sektor som är mest på minus. Trenden för lokalförvaltningen, dvs. kommunsektorn, ser dessvärre inte mycket bättre ut. Lokalförvaltningens nettokreditgivning var i fjol -0,8 procent i förhållande till BNP. År 2023 förutspås siffran vara -0,7.

Enligt ramtrenden höjs statsbidragen år 2020 till omkring 11,5 miljarder euro. Av detta är statsandelen för kommunal basservice 9,5 miljarder euro, vilket är en ökning på cirka 1,0 miljarder euro jämfört med 2019. Den kraftiga ökningen beror bland annat på att det inte längre görs något statsandelsavdrag för de nedskurna semesterpenningarna enligt konkurrenskraftsavtalet och på att den dubbla nedskärningen till följd av konkurrenskraftsavtalet kompenseras (237 mn €). Andra orsaker är den justering av kostnadsfördelningen mellan staten och kommunerna som ingår i statsandelssystemet (tot. 112 mn €), indexhöjningen (187 mn €) och den utökade kompensationen för förlorade skatteinkomster (215 mn €).

Statsandelsökningen innebär inte mer pengar för den kommunala ekonomin, eftersom kommunernas kostnader har ökar kraftigt redan under de sista åren av konkurrenskraftsavtalet. En stor del av ökningen i statsandelarna förklaras av indexjusteringarna, som beaktar kostnadsökningen, och till exempel regeringens sparlagar, som drabbar kommunerna, samt den misslyckade miljardbesparingen enligt planen för de offentliga finanserna. Alla dessa faktorer ökar justeringen av kostnadsfördelningen mellan kommunerna och staten år 2020. Observera också att trots att statsandelsavdraget på grund av de nedskurna semesterpenningarna uteblir, ingår arbetstidsförlängningen och de nedskärningar som gjorts på grund av den fortfarande i statens budgetram.

Enligt planen för de offentliga finanserna skärs statsandelen för kommunal basservice ner med 30 miljoner euro år 2019, och beloppet används till att understöda incitamentsystemet för digitalisering i kommunerna. Beloppet utökas till 40 miljoner euro år 2020.

Däremot har man frångått utvidgningen av incitamentsystemen som skulle minska kommunernas utgifter inom driftsekonomin och utveckla kommunernas byggnadsbestånd. Enligt den föregående planen för de offentliga finanserna skulle 100 miljoner euro senast år 2022 hänföras till incitamentsystemet för att minska driftsutgifterna i kommunerna. Likaså var det meningen att 100 miljoner euro skulle anslås för incitamentsystemet för utveckling av kommunernas byggnadsbestånd och effektivare användning av lokaler. Bägge sparprogrammen, dvs. de s.k. incitamentsystemen, skulle finansieras genom nedskärningar i statsandelarna för kommunal basservice (enligt principen euro/invånare). Att incitamentsystemen inte utvidgades var en överraskning i den tekniska planen för de offentliga finanserna.

I kommunekonomiprogrammet finns det mer information om andra rambeslut och spetsprojekt som gäller kommunerna. I programmet behandlas också faktorer som påverkat kommunernas inkomster och utgifter under de senaste åren.

Den uppskattade utvecklingen för den kommunala ekonomin är fortsatt stram trots att statsandelarna ökar och skatteinkomsterna förutspås växa. Utgifterna inom den kommunala ekonomin ökar med drygt 3 procent per år, vilket framför allt beror på att befolkningens åldersstruktur förändras.

I den uppskattade utvecklingen ingår antagandet att nativiteten sjunker och att trycket på ökade utgifter inom utbildningstjänsterna därmed minskar. Både stora och små kommuner väntas därför i rätt snabb takt dimensionera personalstyrkan på daghemmen och i skolorna enligt färre barn. Trots det kommer utgifterna och investeringarna att växa mer än inkomsterna, och skulderna inom den kommunala ekonomin beräknas öka med cirka 8 miljarder euro under ramperioden. Utan strukturella reformer och åtgärder som bromsar utgifterna kommer det därför under de närmaste åren att råda ett stort tryck på att höja kommunalskattesatsen.

Enligt prognoserna kommer den kommunala ekonomin inte att nå det mål för det strukturella saldot som Juha Sipiläs regering satt upp. Enligt målet får nettokreditgivningen för lokalförvaltningen i år vara högst -0,5 procent i förhållande till bruttonationalprodukten.

Kommunekonomiprogrammet i korthet:

  • Den kommunala ekonomin försvagades kännbart år 2018 och kommer inte att nå regeringens mål för det strukturella saldot.
  • Under de senaste åren har skattesatserna höjts långsammare än tidigare och statsandelarna har minskat. Av statsandelarna är redan en femtedel kompensation för förlorade skatteinkomster. I kommunernas totala utgifter har det egna arbetets andel minskat. Investeringarna ökar.
  • Förändringen i befolknings- och åldersstrukturen ökar efterfrågan på basservice med i genomsnitt 0,5 procentenheter. I olika uppgifter utvecklas servicebehovet på olika sätt.
  • Befolkningsutvecklingen och särutvecklingen bland kommunerna är en utmaning för den kommunala ekonomin.
  • Utan nya åtgärder i kommunekonomin kommer obalansen mellan inkomster och utgifter att fortsätta växa.
tags