Kommunal självstyrelse

Last modified
torget

Kommunerna har självstyrelse som regleras i 121 § i grundlagen.  Finland är enligt grundlagen indelat i kommuner, vilkas förvaltning ska grunda sig på självstyrelse för kommunens invånare. Bestämmelser om de allmänna grunderna för kommunernas förvaltning och om de uppgifter som åläggs kommunerna utfärdas genom lag. Enligt grundlagen har kommunerna beskattningsrätt. Bestämmelser om grunderna för skattskyldigheten och för hur skatten bestäms samt om de skattskyldigas rättsskydd utfärdas genom lag.

Därmed är den kommunala självstyrelsen förankrad i grundlagen och stark i Finland. Europeiska stadgan om lokal självstyrelse (på finska) från 1985 gäller också kommunal självstyrelse. Stadgan trädde i kraft 1.10.1991.

Innehållet i den kommunala självstyrelsen har preciserats genom riksdagens grundlagsutskotts tolkningar när riksdagen behandlar de lagförslag som särskilt gäller kommunerna.

Enligt grundlagen och grundlagsutskottets praxis vid tolkningen hör det till den kommunala självstyrelsen att

  • kommuninvånarna utser fullmäktige genom val
  • kommunerna har beskattningsrätt
  • kommunernas uppgifter och skyldigheter bygger på lag
  • finansieringsprincipen tryggar de ekonomiska förutsättningarna för skötseln av kommunernas lagstadgade uppgifter
  • kommunerna har allmän kompetens
  • kommunerna har organisationsfrihet samt
  • staten inte ingriper i det kommunala beslutsfattandet.

Kommunerna kan alltså tilldelas nya uppgifter och skyldigheter eller fråntas sådana enbart genom lag som riksdagen stiftat. Kommunerna är juridiska personer med obegränsad rätt att ingå avtal, bland annat att ta upp lån för investeringar och driftsutgifter.

Enligt grundlagen ska bestämmelser om grunderna för kommunindelningen och rösträtten vid kommunalval utfärdas genom lag. Om grunderna för kommunindelningen föreskrivs i kommunstrukturlagen och om rösträtten vid kommunalval i kommunallagen.

Den kommunindelning som gäller vid respektive tidpunkt åtnjuter inte i sig direkt skydd i grundlagen. Kommunindelningen och kommungränser kan ändras genom lag eller genom beslut av Statsrådet eller Finansministeriet enligt de förutsättningar som nämns i kommunstrukturlagen. Kommunstrukturen har ändå ett institutionellt skydd som betyder att Finland ska indelas i kommuner som åtnjuter skydd för självstyrelsen.

I grundlagen föreskrivs också om grundläggande fri- och rättigheter som tryggar individens rätt gentemot det allmänna och samtidigt bestämmer innehållet i kommunernas uppgifter och skyldigheter. Det gäller särskilt kulturella rättigheter enligt 16 § och rätten till social trygghet enligt 19 §.

Enligt 16 § i grundlagen har alla rätt till avgiftsfri grundläggande utbildning. Bestämmelser om läroplikten utfärdas genom lag. Det allmänna ska, enligt vad som närmare bestäms genom lag, säkerställa lika möjligheter för var och en att oavsett medellöshet enligt sin förmåga och sina särskilda behov få även annan än grundläggande utbildning samt utveckla sig själv.

Enligt 19 § i grundlagen ska det allmänna, enligt vad som närmare bestäms genom lag, tillförsäkra var och en tillräckliga social-, hälsovårds- och sjukvårdstjänster samt främja befolkningens hälsa.

Grundlagens 125 § om behörighetsvillkor och allmänna utnämningsgrunder för tjänster gäller också kommunerna.

 

Självstyrelse för landskapen

I den pågående vård- och landskapsreformen är det meningen att social- och hälsovården, räddningsväsendet och regionutvecklingsuppgifterna överförs från kommunerna till landskapen vid ingången av 2019. Landskapen kommer att representera självstyrelse på större förvaltningsområden än kommuner enligt 121 § 4 mom. i grundlagen. Om sådan självstyrelse bestäms enligt grundlagen genom lag.

Landskapens självstyrelse kommer att vara avsevärt svagare än kommunernas. Landskapens högsta beslutande organ, landskapsfullmäktige, väljs genom direkta val. Landskapen kommer ändå inte att ha beskattningsrätt och staten styr med stark hand framför allt organiseringen av social- och hälsovården i landskapen. Landskapen får ingen allmän kompetens som kan jämföras med kommunernas allmänna kompetens. En viktig fråga med tanke på självstyrelsen är landskapens begränsade rätt att besluta om produktionen av de tjänster som landskapen har organiseringsansvar för.

Eftersom all finansiering kommer från staten, begränsas landskapens rätt att göra ekonomiska utfästelser, såsom att ta upp lån. Staten kommer att styra viktiga investeringar. Finansieringsprincipen kommer troligen också att tillämpas på landskapen.

Statsrådet verkar få tämligen omfattande rättigheter att ingripa i landskapens beslutsfattande om statsrådet anser att de allmänna målen för verksamheten och ekonomin som lagen anger annars inte uppfylls.

tags