Klientavgifter för omsorger om utvecklingsstörda

För tjänster inom specialomsorgerna om utvecklingsstörda tas en klientavgift ut hos klienterna enligt lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården (1992/734). En avgift kan tas ut hos servicetagaren om inget annat bestäms i lagen. Avgiften får tas ut enligt användarens betalningsförmåga. Avgiften får inte överstiga kostnaderna för tjänsten. Avgifter för köpta tjänster ska tas ut på samma grunder som för motsvarande tjänster som kommunen producerar själv. Avgifterna får i regel tas ut endast enligt den verkliga användningen och klienten bör ha möjlighet att välja om han eller hon använder tjänsten eller inte.

Enligt 4 § i klientavgiftslagen kan en avgift tas ut för en utvecklingsstörd persons uppehälle, frånsett partiellt uppehälle för barn under 16 år och partiellt uppehälle för barn som får undervisning till utgången av det läsår då de fyller 16 år. Begreppen uppehälle och partiellt uppehälle har inte definierats i lagstiftningen om klientavgifter. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg i sitt beslut 14.11.2008 L 2854 att tillfällig familjevård som hade beviljats ett barn med utvecklingsstörning och som gavs för ett dygn åt gången utgjorde sådant uppehälle för vilket en avgift fick tas ut och inte partiellt uppehälle som skulle ordnas avgiftsfritt. Heldygnsuppehälle var inte partiellt uppehälle.

Med uppehälle kan avses bland annat måltider, inkvartering och städning. Om personen själv står för kostnaderna för uppehället kan någon annan särskild avgift för uppehälle i allmänhet inte tas ut.

Specialomsorgstjänsterna för utvecklingsstörda och transporterna till tjänsterna är avgiftsfria. Därmed kan ingen avgift tas ut för vård, omsorg och handledning som ges inom ramen för specialomsorger om utvecklingsstörda. För handledning och rådgivning inom öppenvården tas det inte heller ut avgifter hos klienterna.

Klientavgifter för boendeservice

​Boendeservice för personer med utvecklingsstörning kan tillhandahållas med stöd av socialvårdslagen, lagen om service och stöd på grund av handikapp eller lagen angående specialomsorger om utvecklingsstörda. Den lag med stöd av vilken boendeservicen tillhandahålls påverkar klientavgiften.

Inom boendeservice som hör till specialomsorgerna kan en avgift för uppehälle tas ut hos klienten. Avgiften för uppehälle bestäms utifrån vilka tjänster den boende har anlitat. Kostnader som föranleds av boende, mat och övrigt uppehälle kan då betraktas som uppehälle. Det är fråga om kostnader för de tjänster som klienten anlitat (bl.a. städning, klädvård, bastu) och förnödenheter (t.ex. hygienartiklar, städredskap och -tillbehör).

Högsta förvaltningsdomstolen har i sitt beslut 22.12.2014 (22.12.2014/3986 HFD:2014:186) dragit upp riktlinjer för måltidsavgifter inom specialomsorgerna om utvecklingsstörda. HFD utgick i sitt beslut från vad som ingår i specialomsorgsprogrammet för personen med utvecklingsstörning och vad tjänsten verkligen omfattar. Ingen avgift kan tas ut för vård, omsorg och handledning som ges inom ramen för specialomsorger om utvecklingsstörda. Det är fråga om detta också när personalen tillreder mat tillsammans med klienten. I övriga fall ingår dock inget specialomsorgselement i matlagning.

HFD ansåg att om klienten deltar i matlagning eller får assistans vid matlagning och detta i praktiken inte ingår i specialomsorgerna och inte heller skrivits in i klientens specialomsorgsprogram, räknas förutom råvarukostnaderna också kostnaderna för tillredning och förvaring av maten till avgiftsbelagt uppehälle. Till de kostnader som utgör grunden för måltidsavgiften räknas alltså också kostnader för arbetskraft, vatten, energi och transporter.

En person med utvecklingsstörning kan ingå ett hyresavtal enligt lagen om hyra av bostadslägenhet och betala hyra enligt avtalet. Då kan hyran inte ingå i avgiften för uppehälle. 

Klientavgifter för dag- och arbetsverksamhet

För dag- och arbetsverksamhet inom specialomsorger för utvecklingsstörda tas det inte ut andra avgifter hos klienterna än måltidsavgifter. Den som tillhandahåller tjänsten betalar också transportkostnaderna.

Måltider i dag- och arbetsverksamhet och avgifter som tas ut för dem kan jämföras med normala matutgifter som uppstår för alla oberoende av utvecklingsstörning. Till de kostnader som utgör grunden för måltidsavgiften räknas alltså de råvaror som behövs samt kostnaderna för tillredning och förvaring. Med räknas alltså också kostnader för arbetskraft, vatten, energi och transporter. 

Klientavgifter för anstaltsvård

Avgifter för anstaltsvård tas ut vid enheter som i regel tillhandahåller vård eller omsorg dygnet runt, dvs. sjukhus, hälsocentralernas vårdavdelningar, ålderdomshem och institutioner för utvecklingsstörda. Avgifterna för anstaltsvård inom specialomsorger för utvecklingsstörda fastställs enligt 7 c § i lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården (1992/734) och 12 § i klientavgiftsförordningen. 

Avgift för anstaltsvård kan tas ut för ankomstdagen, de påföljande vårddygnen samt för utskrivningsdagen. Om en person flyttas direkt till en annan anstalt, får den remitterande anstalten inte ta ut en klientavgift för utskrivningsdagen. Vårddagsavgift får tas ut endast en gång per kalenderdygn. Om en person tas in och skrivs ut under samma dygn tas en enda vårddagsavgift ut.

Klientavgifter för kortvarig anstaltsvård

Bestämmelser om avgifter för kortvarig anstaltsvård finns i 12 § i klientavgiftsförordningen. Vårddagsavgiften för kortvarig anstaltsvård räknas med i avgiftstaket. Efter att avgiftstaket nåtts är de tjänster som taket gäller avgiftsfria till slutet av kalenderåret. Vid anstaltsvård är det dock möjligt att ta ut en avgift för klientens uppehälle efter att avgiftstaket nåtts. Storleken på avgiften för uppehälle bestäms genom statsrådets förordning.

Bestämmelser om avgifter för dag- och nattvård finns i 13 § i klientavgiftsförordningen. För klienter under 18 år tar hälsocentralen eller sjukhuset eller dess verksamhetsenhet ut en avgift för högst 7 vårddagar per kalenderår. Avgiften för dag- och nattvård räknas med i det årliga avgiftstaket. Efter att avgiftstaket nåtts är rehabiliteringen avgiftsfri för personer med handikapp och personer med utvecklingsstörning i enlighet med 14 § i klientavgiftsförordningen.

Klientavgifter för långvarig anstaltsvård

Klientavgiften för långvarig anstaltsvård bestäms utgående från klientens betalningsförmåga. Avgiften kan uppgå till högst 85 procent av klientens nettoinkomster per månad. I 7 c § i klientavgiftslagen bestäms ett minibelopp som ska stå till klientens förfogande per månad.

Avgiften för långvarig anstaltsvård tas ut från och med den dag då vården inleds, i det fall att dygnetruntvården på anstalt beräknas fortgå längre än tre månader. I annat fall bestäms avgiften efter det att personen varit i anstaltsvård över tre månader och personens funktionsförmåga har försvagats så mycket att personen behöver fortsatt vård på anstalt. 

Klientavgifter inom familjevården

Bestämmelser om klientavgifterna inom familjevården finns i 19 § i klientavgiftsförordningen (912/1992). Enligt paragrafen kan för familjevård som avses i familjevårdslagen (263/2015) tas ut en avgift enligt 7 c § i klientavgiftslagen, med undantag av familjevård som ordnas med stöd av barnskyddslagen.

Avgifterna för familjevård inom specialomsorger om utvecklingsstörda bestäms enligt 4 § 2 mom. i lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården (734/1992). Därmed är klientavgiften beroende av om familjevården ges i form av specialomsorg eller inte. Om familjevård ingår i en utvecklingsstörd persons specialomsorgsprogram är specialomsorgen avgiftsfri med vissa undantag som nämns i lagen, men en avgift för uppehälle kan tas ut. Storleken på avgiften för uppehälle är inte fastställd i lagen.

Kommunerna har prövningsrätt i fråga om familjevård i hemmet inom ramen för 2 § i lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården. 

Klientavgifter för läger och utfärder

Att delta i utfärder och läger är frivilligt för personer med utvecklingsstörning. Därför kan de betala kostnader med egna medel.

För kostnaderna för verksamhet som ordnas som fritidsverksamhet betalar en person med utvecklingsstörning de avgifter som normalt tas ut. Till exempel för den gemensamma transporten tar anordnaren ut lika stora avgifter av alla deltagare. 

Om en utfärd eller ett läger ordnas i form av specialomsorg, kan resekostnader inte tas ut. För måltider och temporär inkvartering kan kommunen besluta dels om den ska ta ut avgifter, dels vilka och hur stora avgifter som den i så fall tar ut. 

Personer med utvecklingsstörning kan delta i kostnaderna för en utfärd för egen och personalens del då avsikten med utfärden är att förbättra klientens livskvalitet och då utfärden på grund av klientens hälsotillstånd inte är möjlig utan assisterande personal. Ersättningen av kostnaderna för en assistent får inte kränka klientens grundlagsenliga rätt till oundgänglig försörjning och omsorg. För användning av medel i syfte att ersätta kostnaderna för en assistent bör en intressebevakare som fastställts med stöd av lagen om förmyndarverksamhet ge sitt samtycke. 

Återbäring av avgifter

En del av de specialomsorgsdistrikt som ansvarar för tjänsterna för utvecklingsstörda bestämmer och tar ut avgifterna för uppehälle av klienterna. I andra specialomsorgsdistrikt sköts klientfaktureringen av kommunerna. År 2014 rådde det osäkerhet om hurdana avgifter man kan ta ut för måltider. Klienterna ansökte om att få avgifterna återbetalda.

I syfte att förenkla situationen drog HFD i december 2014 upp riktlinjer för det fall att det har skrivits in i specialomsorgsprogrammet att klienten deltar i matlagningen eller att klienten får stöd i matlagningen och/eller verkligen deltar i den. Då kan man inte inbegripa kostnaderna för tjänsterna i matlagningen. I övriga fall ingår inget specialomsorgselement i matlagning, varvid man utöver kostnader för råvaror i kostnaderna kan inbegripa bland annat kostnader för matlagning, förvaring och transport.

Man gick in för återbäring av klientavgifter, om kommunen/samkommunen konstaterade att det i de avgifter som togs ut hos klienterna inom boendeservicen fanns sådana kostnader som inte får tas ut.  Den instans som skötte klientfaktureringen sörjde också för återbäringarna. Om kommunen/samkommunen beslutade att återbära avgifter, skulle beslut samtidigt fattas om huruvida återbäringarna görs på ansökan eller på eget initiativ och från och med vilket datum.

Vid återbäring tillämpas lagen om verkställighet av skatter och avgifter (706/2007), där det i 20 § sägs att en offentlig fordran preskriberas fem år efter ingången av året efter det år då den påfördes eller debiterades, och i annat fall vid ingången av året efter det år då fordran förföll till betalning.

Återbäringar av avgifter innebär i praktiken en balansgång mellan likabehandling och den arbetsinsats som krävs för eventuella återbäringar. När eventuella återbäringar ska betalas bör man beakta de riktlinjer som getts av Riksdagens justitieombudsman, enligt vilka det strider mot ändamålsbundenhetsprincipen inom förvaltningen att uppmana klienten att söka ändring om man vet att han eller hon så gott som säkert kommer att vinna ärendet (bl.a. RJO 31.12.1997 dnr 290/4/95). När det är fråga om ändring av beslut som strider mot vedertagen rättspraxis är det inte ändamålsenligt att förutsätta att klienten för ärendet till förvaltningsdomstolen.

En del kommuner och samkommuner har betalat tillbaka måltidsavgifter till klienter i enlighet med förvaltningsdomstolarnas tidigare rättspraxis och tillsynsmyndigheternas anvisningar. I ljuset av HFD:s senaste beslut hade en del återbäringar inte varit nödvändiga.

Om en återbäring har varit ogrundad, men den baserar sig på ett förvaltningsbeslut som redan vunnit laga kraft, skulle återkrav på de återburna måltidsavgifterna förutsätta att beslutet återbryts. Bestämmelser om återbrytande av beslut och ansökan om återbrytande finns i 63 och 64 § i förvaltningsprocesslagen. En grund för återbrytande är enligt lagen att beslutet grundar sig på uppenbart oriktig tillämpning av lag eller på ett misstag som väsentligt har kunnat inverka på beslutet. Ett beslut får inte återbrytas om det inte kränker den enskildes rätt eller återbrytandet anses påkallat av allmänt intresse. Återbrytande av beslut ska sökas hos HFD inom fem år från det att beslutet vann laga kraft.

Eftersom det är fråga om en klientgrupp som i regel är mindre bemedlad rekommenderas det inte att man kräver tillbaka återbäringar. Dessutom skulle återkrav av återbäringar innebära mycket administrativt arbete. Det är också fråga om en juridiskt osäker process. I fråga om återbäringskrav som är under behandling måste de ovan nämnda riktlinjerna enligt HFD:s beslut 22.12.2014 beaktas.

Jaana Viemerö

Förnamn
Jaana
Efternamn
Viemerö
Sakkunnig

Kontaktinformation
Telefonnummer
+358 9 771 2303
Mobiltelefon
+358 50 359 2023
Ansvarsområden
  • vård av utvecklingsstörda
  • handikappservice
Organisation
Finlands Kommunförbund rf
Enhet
Social- och hälsovård
Team
Sosiaali- ja terveyspalvelut-tiimi