Lagstiftning som gäller antagning av elever

Har en elev rätt att börja i vilken skola som helst? Vilka rättigheter och skyldigheter har kommunen? Bestämmelserna i lagen om grundläggande utbildning om elevens undervisningsplats har i vissa fall visat sig vara svåra att tillämpa och tolka. Rättspraxis har dock skapat klarhet i tolkningen av lagstiftningen.

 
 

Enligt lagstiftningen ska kommunen tills vidare eller för en viss tid anvisa läropliktiga och dem som har rätt till förskoleundervisning en närskola eller en annan lämplig plats där undervisning ges på elevens eget språk, om kommunen är skyldig att ordna undervisning på nämnda språk (6 § i lagen om grundläggande utbildning). Bestämmelserna innebär att kommunen måste fatta ett beslut om närskola eller någon annan undervisningsplats för eleven. Kommunen kan ändra undervisningsplatsen endast av grundad anledning som gäller ordnandet av undervisningen. 

Med närskola och andra sådana undervisningsplatser som anges i lagstiftningen avses en plats som innebär resor som med hänsyn till bebyggelsen, skolornas och de andra undervisningsplatsernas placering samt kommunikationerna är så trygga och korta för eleverna som möjligt. En elevs dagliga skolresa får inom den grundläggande utbildningen inte överskrida de tidsgränser som anges i lagen (32 § 2 mom.). För förskoleundervisningens del har det dessutom bestämts att de barn som deltar i den ska ha möjlighet att utnyttja dagvårdsservice. I praktiken är dagvårds- och förskoleplatserna därför bra att placera så nära varandra som möjligt. 

En elev som deltar i grundläggande utbildning har rätt att gå i en närskola med utbildning på sitt eget språk som kommunen anvisat (28 §). Anvisningen av närskola kan ske på många sätt. Kommunen kan till exempel höra sig för om vårdnadshavarens önskemål innan beslutet om att anvisa eleven en närskola fattas eller använda elevintagningsområdena som hjälp när elevens närskola bestäms. Om vårdnadshavarnas önskemål utreds på förhand finns det skäl att upplysa dem om att kommunen kan avvika från önskemålen. Då är det också värt att besluta hur man ska förfara om det är fler elever som söker till skolan än det finns platser. Det finns skäl att informera vårdnadshavarna också om detta. 

För barn i läropliktsåldern som bor på kommunens område är kommunen skyldig att ordna grundläggande utbildning. En läropliktig kan också ansöka om plats i en annan skola än den som anvisats honom eller henne.

Enligt 28 § i lagen om grundläggande utbildning kan en läropliktig också ansöka om inträde till en annan skola än den som anvisats eleven i den kommun där han eller hon bor, en statlig skola, en privat skola eller en skola i en annan kommun. I så fall är det fråga om en så kallad sekundär skola. De elever som har anvisats dessa skolor som närskolor har i första hand rätt att antas till dem. Om det finns plats kan elever utifrån tas in i skolan, men enhetliga antagningsgrunder ska tillämpas på alla så kallade andrahandssökande från både den egna kommunen och andra kommuner. Som villkor för antagning till en så kallad sekundär skola kan ställas att vårdnadshavaren svarar för de kostnader som transporten eller ledsagningen medför (32 § 3 mom.). Om ett sådant villkor ställs finns det skäl att nämna det i antagningsbeslutet.

Kommunen kan dock bestämma att till undervisning som kommunen ordnar i första hand anta barn som är bosatta i den egna kommunen. Detta har i praktiken betydelse när antalet platser är färre än antalet sökande. Information om det här och andra eventuella antagningsgrunder ska ges på förhand. Antagningsgrunderna bör vara tydliga, och med tanke på tillämpningen är det lättare om det finns få grunder.

Kommunen kan i förväg fastställa det antal elever som antas till en undervisningsplats och maximistorleken på skolor/årskurser/förskoleundervisningsplatser för att bättre kunna styra bland annat kostnaderna, undervisningsarrangemangen och antalet elever från andra kommuner.

Kommunen kan också bestämma att man fritt kan söka till en del eller till alla elevplatser eller att det inte alls reserveras elevplatser för så kallade andrahandssökande. Det gäller barn som ansöker om plats både från den egna kommunen och från andra kommuner. Om det finns lediga elevplatser i kommunens skolor eller på kommunens övriga undervisningsplatser och kommunen inte bestämt att så kallade andrahandssökande inte antas, ska enhetliga antagningsgrunder tillämpas på alla andrahandssökande, på såväl sökande från den egna kommunen som från andra kommuner.

En skola som iakttar en läroplan med tonvikten lagd på ett eller flera läroämnen kan enligt 28 § i lagen om grundläggande utbildning utnyttja prov för antagningen av eleverna. Genom proven utreds elevernas anlag för de ämnen som fått en framträdande plats i läroplanen. En elevs allmänna skolframgång får enligt lagen inte mätas vid valet av elever. Det finns inga bestämmelser i lagen om övriga antagningsgrunder, men 28 § i lagen om grundläggande utbildning ska iakttas. Enligt paragrafen ska enhetliga antagningsgrunder tillämpas på sökandena vid elevantagningen.

Minna Antila

Förnamn
Minna
Efternamn
Antila
jurist

Kontaktinformation
Telefonnummer
+358 9 771 2038
Mobiltelefon
+358 50 560 3353
Ansvarsområden
  • juridiska frågor, undervisning och kultur
Organisation
Finlands Kommunförbund rf
Enhet
Undervisning och kultur
Kommunförbundets jurister
Leena Pöntynen

Förnamn
Leena
Efternamn
Pöntynen
sakkunnig

Kontaktinformation
Telefonnummer
+358 9 771 2732
Mobiltelefon
+358 50 305 1365
Ansvarsområden
  • grundläggande utbildning
  • specialundervinsing
  • morgon- och eftermiddagsverksamhet
  • skolskjuts
Organisation
Finlands Kommunförbund rf
Enhet
Undervisning och kultur