Social- och hälsovård

Fastställande av klientavgifter

Beslut och sökande av ändring

Klienten har rätt att få ett specificerat beslut om klientavgiften. En del av klientavgifterna (många s.k. jämnstora avgifter, exempelvis hälsocentralsavgiften) tas dock ut per besök eller vårdkontakt och klienten får då inget särskilt avgiftsbeslut automatiskt. På begäran kan beslut fås också om dessa jämnstora avgifter.

Största delen av besluten om klientavgifter fattas av olika kommunala tjänsteinnehavare som beslutanderätten delegerats till i en instruktion. Om en klient är missnöjd med tjänsteinnehavarens beslut, kan ärendet genom en begäran om omprövning inom utsatt tid föras till nämnden (kollegialt organ) för behandling. Från början av år 2016 är tidsfristen för att begära omprövning 30 dagar från delfåendet av beslutet.

Ändring i ett beslut som ett organ meddelat med anledning av en omprövningsbegäran får sökas genom besvär hos förvaltningsdomstolen. Besvärstiden är 30 dagar från delfåendet. Tidigare konstaterades i bestämmelsen om sökande av ändring att besvär får lämnas in till den myndighet som fattat beslutet. Bestämmelsen är slopad sedan 1.1.2016 och i fortsättningen ska besvären tillställas förvaltningsdomstolen direkt i enlighet med den allmänna bestämmelsen i 26 § i förvaltningsprocesslagen. Bestämmelser om överföring av ett ärende finns i 29 § i förvaltningsprocesslagen.

Enligt de bestämmelser som trätt i kraft i början av år 2016 får förvaltningsdomstolens beslut i ett ärende som gäller klientavgifter överklagas genom besvär om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd. Tillstånd ska beviljas om det med tanke på tillämpningen av lagen i andra liknande fall eller för en enhetlig rättspraxis är viktigt att ärendet avgörs av högsta förvaltningsdomstolen. Enligt den ändring som gjorts i 31 § i förvaltningsprocesslagen får förvaltningsdomstolens beslut om en klientavgift verkställas trots att fortsatta besvär har anförts. Beslutet får dock inte börja verkställas, om anförande av besvär skulle bli meningslöst till följd av verkställigheten eller om högsta förvaltningsdomstolen förbjuder verkställigheten.

I beslutet som delges klienten bör ingå anvisningar om hur ändring av beslutet söks och vart besvärsskriften ska sändas. Dessutom hjälper tjänsteinnehavarna och till exempel socialombudsmannen och patientombudsmannen klienten att söka ändring.

Fastställande och justering av avgiften

Beslutet om avgift fattas oftast i samband med att vården inleds. Då utreds också klientens inkomster om klientavgiften fastställs efter betalningsförmåga.

Avgifter som fastställs efter betalningsförmågan bestäms tills vidare. Avgiften ska dock justeras när

  1. servicetagarens eller familjens betalningsförmåga har förändrats väsentligt,
  2. det är uppenbart att familjeförhållandena har förändrats efter att avgiften fastställts,
  3. avgiften visar sig vara felaktig eller när
  4. service- och vårdplanen ändras.

Klientens inkomstuppgifter, som ofta ligger till grund för avgiften, kontrolleras årligen och eventuella ändringar beaktas i avgiften. När avgiften justeras får klienten ett nytt avgiftsbeslut.  

Om beslutet om bestämmande av avgift uppenbart har byggt på felaktiga uppgifter som klienten eller hans företrädare har lämnat, kan avgiften rättas retroaktivt för högst ett år.   

Nedsättning och efterskänkning av avgift

Klientavgiften kan nedsättas eller efterskänkas helt utifrån en individuell behovs- och situationsbedömning.

Enligt 11 § 1 mom. i klientavgiftslagen är en kommun eller samkommun skyldig att nedsätta eller efterskänka avgiften i sådana fall där förutsättningarna för personens eller familjens försörjning eller förverkligandet av personens lagstadgade försörjningsplikt äventyras av att avgiften tas ut. 

Denna skyldighet gäller avgifter för socialvård och sådana avgifter för hälso- och sjukvård som bestäms efter betalningsförmåga (långvarig institutionsvård, service som tillhandahålls hemma).

En kommun eller samkommun kan besluta att också andra än ovan nämnda avgifter (främst jämnstora avgifter inom hälso- och sjukvården) kan nedsättas eller efterskänkas, om förutsättningarna för personens eller familjens försörjning eller förverkligandet av personens lagstadgade försörjningsplikt äventyras av att avgiften tas ut.

En kommun eller samkommun kan också besluta att avgifterna kan nedsättas eller efterskänkas, om det är befogat med beaktande av vårdsynpunkter. 

Nedsättning eller efterskänkning av klientavgifter bygger alltid på individuella situationsbedömningar. För att alla klienter ska behandlas lika är det tillrådligt att kommunerna och samkommunerna har principer för nedsättning eller efterskänkande av avgifter efter prövning. Dessa principer ska godkännas av något av kommunens eller samkommunens organ (nämnd). 

Utredning av skogsinkomster för klientavgifter som bestäms efter betalningsförmågan

Med stöd av lagstiftningen om avgifter inom social- och hälsovården bestäms klientavgifter för långvarig och kontinuerlig service utgående från klientens inkomster. Inkomster av engångsnatur och kalkylerade inkomster beaktas inte. Inkomster av skog beaktas dock som kalkylerade inkomster.

Vid ingången av år 2006 ändrades skogsbeskattningen så att skatt tas ut på inkomsten av virkesförsäljning. I inkomstbeskattningen för skogsbruket tillämpades under en övergångsperiod två skattesystem fram till slutet av år 2005, dvs. beskattning av inkomsterna av virkesförsäljning och beskattning på basis av skogsareal. Valet av skattesystem har aldrig haft någon betydelse för de avgifter som bestäms enligt betalningsförmågan, eftersom inkomsten av skog beaktades i den nettoavkastning av skog som fastställdes för förmögenhetsbeskattningen. Avkastningen fastställdes för alla skogsägare på samma grunder och valet av skattesystem inverkade därför inte på vårdavgiften. Från ingången av år 2007 har beskattningen av skog varit densamma för alla skogsägare.

Inkomsten av skog regleras i 28 a § i förordning om klientavgifter inom social- och hälsovården. Enligt bestämmelserna fastställs inkomsten av skog på följande sätt:

Den genomsnittliga årliga avkastningen av skog multipliceras med skogsarealen. Från detta belopp dras av 10 procent och räntorna från skogsbruket. Med räntor från skogsbruket avses räntor på skuld för idkande av skogsbruk, räntor som i beskattningen dras av från de sammanlagda kapitalinkomsterna. Det är till exempel ränta på lån för skogsmaskiner eller byggande av en skogsväg, men inte ränta på lån som höjer värdet på skogsmarken.

Efter lag- och förordningsändringarna i början av år 2008 fastställs den genomsnittliga årliga avkastningen av skog med stöd av 7 § 3 mom. i lagen om värdering av tillgångar vid beskattningen (1142/2005). Med stöd av samma paragraf fastställer Skatteförvaltningen årligen den genomsnittliga årliga avkastningen av skog. På avgifterna år 2019 tillämpas Skatteförvaltningens beslut 841/2018.

Inkomst från försäljning av skog beaktas inte som inkomst av engångsnatur. Däremot beaktas avkastning av försäljningsinkomst på ett bankkonto e.d. som kapitalinkomst. Från kapitalinkomst avdras kapitalskatt.

Till skillnad från övriga inkomster som ska beaktas i uträkningen bestäms inkomster av skog som ligger till grund för klientavgiften kalkylmässigt utifrån den genomsnittliga årliga avkastningen av skog.

Innan klientavgiften för långvarig institutionsvård fastställs, bör det kontrolleras att personen har tillgång till det lagstadgade minimibeloppet för personligt bruk, vilket t.ex. år 2019 är fortlöpande penninginkomster på minst 108 euro/månad (lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården).

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade i sitt årsboksbeslut 9.6.2014 att när man bedömer minimibeloppet för personligt bruk bör man beakta både klientens verkliga och kalkylerade inkomster. HFD konstaterade i sitt beslut att när minimibeloppet för personligt bruk räknas ut ska som inkomst för klienten beaktas också kalkylerad inkomst av skog, trots att avkastning av skogsegendom som beror på växande trädbestånd och som ligger till grund för inkomsten av skog under året i fråga inte säljs och klienten inte får motsvarande inkomst till sitt förfogande under detta år. I annat fall skulle den kalkylerade inkomsten av skog nästan helt sakna betydelse. Detta motsvarar inte enligt HFD lagstiftningens syfte att avgifter bestäms enligt betalningsförmågan. 

Mer på Kommunförbundets webbsidor

Mer på webben

Hyvin Oy:n logo

I frågor som gäller vård och räddningsväsendet betjänas du av Hyvil

Våra sakkunnigtjänster inom social- och hälsovård samt räddningsväsendet har överförts till Välfärdsområdesbolaget Hyvil Ab 1.1.2023. Innehållet på dessa webbplatser uppdateras inte längre.

Hyvil
lateral-image-left
Läs mer om dessa teman
social- och hälsovård
kundbetalningar