Socialt arbete, social handledning och egen kontaktperson

Socialt arbete

Socialt arbete är socialservice i enlighet med 15 § i socialvårdslagen. Med socialt arbete avses klient- och sakkunnigarbete där det skapas en helhet av socialt stöd och service som möter individens, familjens eller gemenskapens behov, där helheten samordnas med stöd som erbjuds av andra aktörer samt där genomförandet och effekten av helheten styrs och följs upp. Socialt arbete stöder förändring och syftar till att tillsammans med individen, familjen och gemenskapen lindra svårigheter i en livssituation, stärka individens och familjens egna förutsättningar, öka deras delaktighet och främja social samhörighet i gemenskapen.

Socialt arbete syftar till att minska sociala problem och stärka välfärden, gemenskapernas funktionsduglighet och människornas verksamhetsmöjligheter i deras egen livsmiljö. Det sociala arbetet är systematiskt och målinriktat klientarbete som stöds av en klientplan som utarbetats tillsammans med klienten.

I lagstiftningen om socialvård ingår bestämmelser som kan kräva en yrkesutbildad person inom socialvården.

Enligt 7 § i lagen om yrkesutbildade personer inom socialvården beviljar Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården på ansökan rätt att utöva socialarbetaryrket som legitimerad yrkesutbildad person till en person som i Finland har avlagt högre högskoleexamen i vilken det ingår, eller utöver vilken personen har avlagt huvudämnesstudier i socialt arbete eller universitetsstudier i socialt arbete motsvarande ett huvudämne. Enligt 12 § i lagen kan den som studerar för att bli socialarbetare och som med godkänt resultat har avlagt ämnesstudierna och praktik i socialt arbete tillfälligt i högst ett år vara verksam i socialarbetaryrket. Den studerande ska arbeta under ledning och översyn av en utexaminerad socialarbetare.

Social handledning

Med social handledning avses i 16 § i socialvårdslagen rådgivning, handledning och stöd för individer, familjer och gemenskaper i användningen av service samt samarbete i samordningen av olika stödformer. Målet är att främja individers och familjers välfärd och delaktighet genom att stärka deras livskompetens och funktionsförmåga.

Betydelsen av social handledning har ökat när servicesystemen har vidgats och differentierats. Personer som söker sig till service behöver allt oftare personlig handledning och rådgivning om den tillbudsstående servicen, villkoren för att få den samt stöd även vid ansökan om och användning av service och förmåner.

För närvarande nämns inga behörighetsvillkor för socialarbetarens uppgifter i lagstiftningen.

Enligt 8 § i lagen om yrkesutbildade personer inom socialvården beviljar Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården på ansökan en person som i Finland har avlagt en lämplig yrkeshögskoleexamen inom det sociala området rätt att utöva socionomyrket som legitimerad yrkesutbildad person. Enligt 12 § kan en person som studerar för att bli legitimerad som yrkesutbildad person i yrket eller har avlagt en för det sociala området lämplig högskoleexamen och som har tillräckliga förutsättningar att vara verksam i yrket tillfälligt arbeta som socionom i högst ett år.

Socialt arbete och social handledning är en viktig del av verksamheten inom barnskyddet och stödet för familjer, det psykosociala arbetet i skolan, missbrukar- och mentalvården, handikappvården, äldreomsorgen, arbetsverksamheten i rehabiliteringssyfte och invandrararbetet. Socialt arbete utförs även inom hälso- och sjukvården, boendeservicen och institutionsvården.

Egen kontaktperson

Enligt 42 § i socialvårdslagen ska en egen kontaktperson utses för socialvårdsklienten för den tid klientrelationen pågår. Den egna kontaktpersonen ska ha en sådan behörighet som är ändamålsenlig med tanke på klientens servicehelhet och som avses i lagen om behörighetsvillkoren för yrkesutbildad personal inom socialvården. Om klienten är ett barn eller en annan klient som behöver särskilt stöd, ska klientens egen kontaktperson eller den arbetstagare som utför klientarbetet ha socialarbetarbehörighet.