Stöd i vårdreformen

Frågor om stödtjänsterna

Pojken cyklar

Vid genomförandet av reformen måste man beakta många frågor som gäller stödtjänsterna. Välfärdsområdena behöver såväl administrativa som medicinska stödtjänster och det finns flera alternativa sätt att ordna dem. Till välfärdsområdena övergår också personal, avtal och lös egendom inom stödtjänsterna samt aktier i bolag som tillhandahåller stödtjänster.

Kommunerna och välfärdsområdena har även efter reformen likartade behov av stödtjänster. Då reformen verkställs bör man även identifiera och bedöma behovet av samarbete mellan välfärdsområdet och kommunerna kring stödtjänster samt vilka alternativ som står till buds för det.

Organiseringen av och samarbetet kring stödtjänsterna regleras av kommunallagen, lagen om välfärdsområden, lagen om ordnande av social- och hälsovård samt lagstiftningen om offentlig upphandling.

Läs mer:

Tukipalveluita koskevan 8.10.2021 webinaarin esitysmateriaali (på finska)

Öppna alla

Vad händer med kommunernas och samkommunernas stödtjänster och stödtjänstpersonal i reformen?

Enligt lagen om införande av reformen överförs sjukvårdsdistrikten, de samkommuner inom social- och hälsovården som sköter sjukvårdsdistriktens uppgifter samt specialomsorgsdistrikten med tillgångar, skulder och förbindelser till välfärdsområdena 1.1.2023. Det här gäller även egendom och avtal som hänför sig till stödtjänster samt aktieinnehav i bolag som tillhandahåller stödtjänster.

Från kommunerna och de övriga samkommunerna överförs till välfärdsområdena egendom och avtal som hänför sig till organiseringsansvaret för social- och hälsovården samt räddningsväsendet, dock inte aktier i bolag som tillhandahåller stödtjänster. Innehaven i sådana stödtjänstbolag som enbart betjänar social- och hälsovården och som är en nödvändig förutsättning för produktionen och tillhandahållandet av de egentliga social- och hälsovårdstjänsterna (i synnerhet klient- och patientdatasystembolag) överförs dock.

Den som arbetar inom stödtjänster i en kommun eller samkommun övergår till välfärdsområdet, om minst hälften av personens faktiska uppgifter gäller social- eller hälsovårdstjänster eller räddningsväsendet. Med stödtjänster avses alla uppgifter som stöder verksamheten inom social- och hälsovården eller räddningsväsendet såsom till exempel centraliserad matförsörjning, städning, underhåll av apparater, kontors- och förvaltningstjänster, tjänster för löneräkning, ekonomi- och personalförvaltning, IKT-tjänster eller fastighetsväsende, tekniska tjänster samt laboratorier och röntgentjänster.

Enligt Kommunförbundets och KT:s gemensamma tolkning överförs dock inte anställda inom fastighetsväsendet hos kommuner eller frivilliga samkommuner till välfärdsområdena, om deras uppgifter hänför sig till fastigheter som är avsedda för social- och hälsovården eller räddningsväsendet och som förblir i kommunens ägo.

Arbetsgivaren för anställda i stödtjänstbolagen ändras inte i samband med reformen.

Alla ändringar som innebär att arbetsgivaren byts ut i samband med reformen sker i enlighet med principen om överlåtelse av rörelse.

I reformen är det också viktigt att försäkra sig om att den nödvändiga tjänsteproduktionen tryggas i övergångsfasen och att personalresurserna även annars samordnas så att såväl välfärdsområdena som kommunerna har ett fungerande nätverk av stödtjänster också i fortsättningen. Det här kan kräva att uppgifterna och befattningsbeskrivningarna justeras före 1.1.2023 så att produktionen av stödtjänster är tryggad både i kommunerna och i välfärdsområdena.

Vilka alternativ har välfärdsområdena när det gäller att tillhandahålla stödtjänster?

Stödtjänster kan produceras i egen regi eller som stödtjänster enligt företagsekonomiska principer. Även affärsverk kan anlitas för produktionen.

Välfärdsområdena kan skaffa stödtjänster av företag som bedriver verksamhet på marknaden i enlighet med upphandlingslagens krav. Flera välfärdsområden eller välfärdsområden och kommuner kan också tillämpa gemensam upphandling (inköpscentral eller upphandlingsring). Även kommunägda bolag som bedriver verksamhet på marknaden kan delta i välfärdsområdenas konkurrensutsättningar.

Stödtjänster kan skaffas av anknutna enheter som ägs av ett eller flera välfärdsområden (s.k. in-house-bolag). Det är också möjligt att kommuner och välfärdsområden har gemensamma in-house-bolag.

Välfärdsområdena kan avtala om samarbete kring produktionen av stödtjänster med sådana samarbetsavtal som avses i 36 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård.    

Flera välfärdsområden kan bilda en sådan välfärdssammanslutning som avses i 58 § i lagen om välfärdsområden. En välfärdssammanslutning kan ha uppgifter som gäller produktionen av stödtjänster inom ansvarsområdet för de välfärdsområden som är medlemmar. Organiseringsansvar kan dock inte överföras på en välfärdssammanslutning (med undantag för HUS-sammanslutningen).

I vissa fall har välfärdsområdena också i lagstiftningen ålagts att använda stödtjänster som produceras av nationella aktörer. T.ex. Lag om verksamheten i den offentliga förvaltningens säkerhetsnät (10/2015) och lag om förvaltningens gemensamma stödtjänster för e-tjänster (571/2016).

Vilka alternativ finns för samarbetet mellan kommunerna och välfärdsområdena om stödtjänster?

Kommunerna och välfärdsområdena är helt fristående rättssubjekt; de har inget juridiskt organisatoriskt samband med varandra, i motsats till kommunerna och samkommunerna. Det här i kombination med kriterierna för offentlig upphandling och EU:s bestämmelser om statligt stöd innebär i praktiken att en kommun inte kan producera stödtjänster direkt för ett välfärdsområde eller tvärtom.

En kommun kan producera stödtjänster för ett välfärdsområde (eller ett välfärdsområde för kommuner) endast om den har bolagiserat verksamheten och ett bolag som bedriver verksamhet på marknaden har vunnit en konkurrensutsättning i enlighet med upphandlingslagen.

Kommuner och välfärdsområden kan dock samarbeta kring stödtjänster genom samägda anknutna enheter (s.k. in house-bolag). Tjänster kan skaffas från dem utan konkurrensutsättning, om de uppfyller kriterierna för ställningen som anknutna enheter i 15 § i upphandlingslagen.

Kommuner och välfärdsområden kan också samarbeta om att skaffa stödtjänster av företag som bedriver verksamhet på marknaden i enlighet med 20–21 § i upphandlingslagen genom gemensam upphandling via en inköpscentral eller genom att bilda en s.k. upphandlingsring.

Hur begränsar lagstiftningen om välfärdsområden upphandlingen av stödtjänster?

Välfärdsområdena kan skaffa administrativa och tekniska stödtjänster (såsom matförsörjning, städning, HR, löneförvaltning, bokföring, IKT-stödtjänster) utan särskilda begränsningar, förutsatt att upphandlingslagen iakttas vid upphandlingen.

Välfärdsområdena omfattas enligt 8 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård i princip av ett krav på en tillräcklig egen tjänsteproduktion. Enligt 12 § i lagen kan de dock helt och hållet upphandla medicinska och odontologiska stödtjänster (laboratorieundersökningar och bilddiagnostik, andra undersökningar samt tolkning av ovannämnda åtgärder), om det behövs för att säkerställa kvalitet, kompetens och kostnadseffektivitet i fråga om tjänsterna.

Aktuellt

Evenemang

Läs mer om dessa teman
social- och hälsovård
sote-förändringsstöd