Flest förhandsröster lades i Spanien, Belgien och Estland.

Sammanlagt 2 684 personer röstade på förhand i kommunalvalet vid Finlands ambassader och konsulat utomlands.

Det är betydligt färre än i kommunalvalet 2017 då 9 500 personer röstade utomlands, rapporterar Utrikesministeriet.

I år var det möjligt att förhandsrösta i 71 länder vid totalt 102 röstningsställen. Dessutom ordnades förhandsröstning för personalen på cirka tjugo finska fartyg. På fartygen röstade drygt hundra besättningsmedlemmar.

Även de finländska krishanteringstrupperna hade möjlighet att rösta på förhand på basen i Erbil i Irak och i Libanon. 

Flest röster gavs i vid röstningsställena Spanien, totalt 318, varav 198 i Fuengirola.

Näst mest röster gavs i Belgien där 282 personer utövade sin rösträtt.

På tredje plats kom Estland där totalt 158 personer förhandsröstade.

I Libanon röstade 136 personer och i Ryssland 138 personer. 

Det var också möjligt att rösta per brev från utlandet, men uppgifterna om antalet personer som brevröstat är ännu inte tillgängliga. Det är Justitieministeriet som ansvarar för att ordna brevröstningen.

The post Nästan 2 700 röstade på förhand i kommunalvalet utomlands – stort ras jämfört med valet 2017 appeared first on Kommuntorget.fi.

Flest förhandsröster lades i Spanien, Belgien och Estland.

Sammanlagt 2 684 personer röstade på förhand i kommunalvalet vid Finlands ambassader och konsulat utomlands.

Det är betydligt färre än i kommunalvalet 2017 då 9 500 personer röstade utomlands, rapporterar Utrikesministeriet.

I år var det möjligt att förhandsrösta i 71 länder vid totalt 102 röstningsställen. Dessutom ordnades förhandsröstning för personalen på cirka tjugo finska fartyg. På fartygen röstade drygt hundra besättningsmedlemmar.

Även de finländska krishanteringstrupperna hade möjlighet att rösta på förhand på basen i Erbil i Irak och i Libanon. 

Flest röster gavs i vid röstningsställena Spanien, totalt 318, varav 198 i Fuengirola.

Näst mest röster gavs i Belgien där 282 personer utövade sin rösträtt.

På tredje plats kom Estland där totalt 158 personer förhandsröstade.

I Libanon röstade 136 personer och i Ryssland 138 personer. 

Det var också möjligt att rösta per brev från utlandet, men uppgifterna om antalet personer som brevröstat är ännu inte tillgängliga. Det är Justitieministeriet som ansvarar för att ordna brevröstningen.

The post Nästan 2 700 röstade på förhand i kommunalvalet utomlands – stort ras jämfört med valet 2017 appeared first on Kommuntorget.fi.

Det sammanlagda antalet sökande är nu aderton, efter att en ansökan dragits tillbaka.

Tjänsten som näringslivschef i Kimitoöns kommun lockade inledningsvis tio sökande. Det här tyckte rekryteringsgruppen att var för få och i maj beslöt kommunstyrelsen att förlänga ansökningstiden för att locka ett ännu bredare urval av sökande.

Ansökningstiden gick ut i torsdags och ytterligare nio personer visade intresse. Dessa är:

• Kimmo Kurppa, sourcing manager, Bjärnå
• Mikael Neuvonen, enhetschef, Helsingfors
• Kim Mickelsson, exportchef, Åbo
• Pia Aavaila, director, solution delivery and HR, Esbo
• Erik Lund, projektchef och chef för det digitala, Pargas
• Timo Toivonen, rektor, Kouvola
• Ann-Sofi Österberg-Aikio, projektchef, Kimitoön
• Sanna Järvi, ansvarig karriärplanerare, Åbo
• en sökande som vill vara anonym

I den första omgången sökte följande personer jobbet:

• Jarmo Mäki, företagare, Åbo
• Raino Laakso, företagare/lärare, Salo
• Marko Mustonen, Associate director, Tavastehus
• Heikki Ketola, distriktsförsäljningschef, Uleåborg
• Kenneth Nordell, företagare/projektansvarig, Åbo
• Jarkko Autero, konsult, Esbo
• Anna-Karin Tötterman, koordinator, Åbo
• Reijo Seppälä, Åbo
• en person som önskar vara anonym

Jobbet söktes också av Kimitoöns turismchef Benjamin Donner, men han drog tillbaka sin ansökan eftersom han blev vald till turismchef i Pargas.

The post Ytterligare nio personer vill bli näringslivschef i Kimitoöns kommun appeared first on Kommuntorget.fi.

Veteranen Arjo Alho säger att förutsättningarna bättre för SDP nu än för fyra år sedan. Samlingspartiet vill bli största parti för första gången.

Fortsätter Sjundeå med en borgerlig fullmäktigemajoritet eller lyckas SDP återta den makt de förlorade i förra valet?

Den frågan får ett svar på söndag och dikterar hur kommunen utvecklas under de kommande åren, säger kommunalvalskandidater som Kommuntorget talat med.

Arja Alho (SDP) beskriver sig, efter en många år i såväl riks- som Helsingforspolitiken, som en mentor i Sjundeå, vars fullmäktige hon suttit i sedan 2012. Alho är också medlem i kommunstyrelsen. Oavsett hur det går i valet så har partiet lyckats engagera nya unga kandidater och de 18 kandidaterna är också fler än i valet 2017, säger hon.

Valet för fyra år sedan var en besvikelse för SDP som tappade två platser i fullmäktige. Det förklaras dock främst av att SDP ingick valförbund med VF, som tack vare det kunde säkra två platser.

I år har SDP inget valförbund och Alho tror att partiet kan vinna tillbaka de förlorade platserna, även om hon tillstår att partiets stöd i de nationella opinionsmätningarna kan påverka.

– Valkampanjen medför också frågetecken. Vi har inte kunnat träffa väljare och det är svårt att säa hur långt man kommer med sociala medier och annonser.

Sjundeå har blivit mer borgerligt under Samlingspartiets och SFP:s ledning säger Alho, som grämer sig över att SDP inte fick någon nämndordförandepost efter förra valet.

Den borgerliga linjen syns främst i hur Samlingspartiet och SFP vill utveckla de södra delarna av Sjundeå. SDP är inte emot att marken planeras, men vill att naturvärden beaktas och att kollektivtrafik prioriteras.

Saml och SFP samarbetar bra

Den andra skiljelinjen går vid hur de kommunala tjänsterna ska ordnas. Att sätta ut servicen på entreprenad har inte varit ett klokt beslut sett till kvaliteten på servicen, säger Alho. I dessa frågor har SDP fått stöd av Gröna, VF och Sannfinländarna, men mellan sig har Samlingspartiet och SFP en klar majoritet av platserna i fullmäktige – 18 stycken.

Betyder det att en framgång för Sannfinländarna i Sjundeå skulle vara bra för SDP:s politik?

– Det kan man säga. Det beror på vilka personer som väljs. Däremot så hoppas jag att SFP funderar på vad partiet vill. Vi har anat en viss splittring inom partiet vad gäller markanvändningsfrågorna, säger Alho som inte är säker på att Samlingspartiet kommer att göra ett så bra val i Sjundeå som de nationella mätningarna antyder.

Enligt Alho är Samlingspartiet kandidater koncentrerade till södra Sjundeå och ofta företagare. Hon frågar sig om de tjänar Sjundeåbornas intressen, när dessa vill ha trivsamma närmiljöer och goda förbindelser till Helsingfors.

Åke Holmlund, samlingspartistisk kommunstyrelsemedlem och kandidat, säger att partiet har som mål att för första gången bi störst i Sjundeå. Det goda resultatet 2017, då man gick från fyra till åtta platser i fullmäktige, hade till stor att göra med att två lokalavdelningar, i Sjundeå och Porkala, gick in på samma lista och har sedan dess fungerat bra i en gemensam fullmäktigegrupp.

– Övergången till en organisation gick ytterst smidigt. Klart att det finns olika åsikter men så ska det vara i politik, säger Holmlund som för fyra år sedan ställde upp som obunden på Samlingspartiets lista.

Åke Holmlund säger att han är ”gammal till åren men ung i politiken”. Hade det inte varit en positiv erfarenhet så långt hade han inte fortsatt.

Vårens valkampanj beskriver han som aktiv och glad. I valet 2017 var SFP största parti med 35 rösters marginal. Med ett högt valdeltagande ska Samlingspartiet lyckas ta in den marginalen säger Holmlund, som i övrigt har bara gott att säga om samarbetet med SFP.

– I de stora frågorna – markplanering, bildnings- och välfärdscampuset – är vi överens. Om det blir SFP eller Samlingspartiet som blir största parti spelar egentligen ingen större betydelse. Men om SDP vinner blir det andra vindar. Nu har SDP fått stöd av Gröna, VF och Sannfinländarna – trots att Sannfinländarna egentligen ligger närmare oss. Men det är väl en viss populism som spelar in. Det är lättare att vara av annan åsikt än att hålla med.

The post Sjundeås ideologiska framtid i vågskålen – fortsatt borgerlig politik eller en återgång till det mer rödgröna? appeared first on Kommuntorget.fi.

Veteranen Arjo Alho säger att förutsättningarna bättre för SDP nu än för fyra år sedan. Samlingspartiet vill bli största parti för första gången.

Fortsätter Sjundeå med en borgerlig fullmäktigemajoritet eller lyckas SDP återta den makt de förlorade i förra valet?

Den frågan får ett svar på söndag och dikterar hur kommunen utvecklas under de kommande åren, säger kommunalvalskandidater som Kommuntorget talat med.

Arja Alho (SDP) beskriver sig, efter en många år i såväl riks- som Helsingforspolitiken, som en mentor i Sjundeå, vars fullmäktige hon suttit i sedan 2012. Alho är också medlem i kommunstyrelsen. Oavsett hur det går i valet så har partiet lyckats engagera nya unga kandidater och de 18 kandidaterna är också fler än i valet 2017, säger hon.

Valet för fyra år sedan var en besvikelse för SDP som tappade två platser i fullmäktige. Det förklaras dock främst av att SDP ingick valförbund med VF, som tack vare det kunde säkra två platser.

I år har SDP inget valförbund och Alho tror att partiet kan vinna tillbaka de förlorade platserna, även om hon tillstår att partiets stöd i de nationella opinionsmätningarna kan påverka.

– Valkampanjen medför också frågetecken. Vi har inte kunnat träffa väljare och det är svårt att säa hur långt man kommer med sociala medier och annonser.

Sjundeå har blivit mer borgerligt under Samlingspartiets och SFP:s ledning säger Alho, som grämer sig över att SDP inte fick någon nämndordförandepost efter förra valet.

Den borgerliga linjen syns främst i hur Samlingspartiet och SFP vill utveckla de södra delarna av Sjundeå. SDP är inte emot att marken planeras, men vill att naturvärden beaktas och att kollektivtrafik prioriteras.

Saml och SFP samarbetar bra

Den andra skiljelinjen går vid hur de kommunala tjänsterna ska ordnas. Att sätta ut servicen på entreprenad har inte varit ett klokt beslut sett till kvaliteten på servicen, säger Alho. I dessa frågor har SDP fått stöd av Gröna, VF och Sannfinländarna, men mellan sig har Samlingspartiet och SFP en klar majoritet av platserna i fullmäktige – 18 stycken.

Betyder det att en framgång för Sannfinländarna i Sjundeå skulle vara bra för SDP:s politik?

– Det kan man säga. Det beror på vilka personer som väljs. Däremot så hoppas jag att SFP funderar på vad partiet vill. Vi har anat en viss splittring inom partiet vad gäller markanvändningsfrågorna, säger Alho som inte är säker på att Samlingspartiet kommer att göra ett så bra val i Sjundeå som de nationella mätningarna antyder.

Enligt Alho är Samlingspartiet kandidater koncentrerade till södra Sjundeå och ofta företagare. Hon frågar sig om de tjänar Sjundeåbornas intressen, när dessa vill ha trivsamma närmiljöer och goda förbindelser till Helsingfors.

Åke Holmlund, samlingspartistisk kommunstyrelsemedlem och kandidat, säger att partiet har som mål att för första gången bi störst i Sjundeå. Det goda resultatet 2017, då man gick från fyra till åtta platser i fullmäktige, hade till stor att göra med att två lokalavdelningar, i Sjundeå och Porkala, gick in på samma lista och har sedan dess fungerat bra i en gemensam fullmäktigegrupp.

– Övergången till en organisation gick ytterst smidigt. Klart att det finns olika åsikter men så ska det vara i politik, säger Holmlund som för fyra år sedan ställde upp som obunden på Samlingspartiets lista.

Åke Holmlund säger att han är ”gammal till åren men ung i politiken”. Hade det inte varit en positiv erfarenhet så långt hade han inte fortsatt.

Vårens valkampanj beskriver han som aktiv och glad. I valet 2017 var SFP största parti med 35 rösters marginal. Med ett högt valdeltagande ska Samlingspartiet lyckas ta in den marginalen säger Holmlund, som i övrigt har bara gott att säga om samarbetet med SFP.

– I de stora frågorna – markplanering, bildnings- och välfärdscampuset – är vi överens. Om det blir SFP eller Samlingspartiet som blir största parti spelar egentligen ingen större betydelse. Men om SDP vinner blir det andra vindar. Nu har SDP fått stöd av Gröna, VF och Sannfinländarna – trots att Sannfinländarna egentligen ligger närmare oss. Men det är väl en viss populism som spelar in. Det är lättare att vara av annan åsikt än att hålla med.

The post Sjundeås ideologiska framtid i vågskålen – fortsatt borgerlig politik eller en återgång till det mer rödgröna? appeared first on Kommuntorget.fi.

1 126 kandidater i 94 kommuner – antalet partipolitiskt obundna kandidater har ökat med 40 procent jämfört med kommunalvalet 2017. I Svenskfinland går de obundna lokala rörelserna till val med 190 kandidater i tolv kommuner.

– De obundna listorna kommer och går som är en slags vågrörelse. I år är de betydligt fler än för fyra år sedan, konstaterat Kommunförbundets forskningschef Marianne Pekola-Sjöblom.

Flest obundna kandidater i årets val har kommunerna Pyhäranta och Pelkosenniemi. I Pyhäranta är så många som 60 procent av kommunalvalskandidaterna obundna, i Pelkosenniemi 57 procent.

I Svenskfinland finns det 21 valmansföreningar i tolv kommuner. Nio av valmansföreningarna är ”enmansföreningar” med endast en kandidat uppställd, resten är lokala listor.

Flest obundna kandidater har Helsingfors (59), Kyrkslätt (30), Kronoby (24), Lojo (23) och Korsholm (16). I Kimitoöns kommun kandiderar 12 obundna kandidater, i Jakobstad 11, i Esbo och i Vanda 5, i Vanda och i Hangö 2 och i Borgå 1.

I rapporten Kuntavaalitrendit (Kunnallisalan kehittämissäätiö Kaks) konstaterar valforskarna Sami Borg och Sari Pikkala att antalet partipolitiskt obundna kandidater ökade i kommunalvalen i Finland från 1980 fram till milennieskiftet.

År 2000 var de obundna kandidaterna rekordmånga: 1665. Efter millennieskiftet har trenden varit sjunkande, i kommunalvalet 2017 ställde 805 kandidater upp på obundna listor. I årets val vänder trenden uppåt igen med 1 126 obundna kandidater.

Etablerade grupper och uppstickare

Några av de obundna rörelserna har funnits längre i kommunerna och är väl etablerade, säger kommunforskaren Siv Sandberg och nämner Fri Samverkan i Kimitoön, Pro Pietarsaari-Jakobstad och MSK (Mustasaaren suomenkielisten kunnallisjärjestö) i Korsholm.

– I kommuner med stark svensk dominans är det relativt vanligt att de finskspråkiga samlar sina krafter på en gemensam plattform, konstaterar Sandberg. Det är också relativt vanligt att de obundna rörelserna uppstår som en protest mot Svenska folkpartiets dominans.

Andra obundna rörelser är ensaksrörelser som driver sin sak och sedan försvinner.

– Livscykeln på dem brukar inte vara längre än ett eller två val, säger Sandberg.

I kommunalvalet för fyra år sedan vann den obundna listan i Kärkölä kommun. Valmansföreningen fick 56 procent av fullmäktigeplatserna och drev igenom sin enda valfråga: att genomföra borgmästarmodellen i kommunen. Året efter kommunalvalet valdes Markku Koskinen, från Kärkölä-rörelsen till kommunens borgmästare.

Vad är det då som gör att de obundna rörelserna uppstår?

– Ofta kan det handla om akuta frågor och konflikter i kommunen, berättar Pekola-Sjöblom och nämner Pelkosenniemi som exempel.

Där har en upprivande konflikt kring ett skolbygge resulterat i att endast fyra sittande ledamöter kandiderar för omval. I årets kommunalval ställer över hälften av kandidaterna i Pelkosenniemi upp på någon av de tre obundna listorna.

Trots lokala utbrytargrupper och proteströrelser är partierna fortsättningsvis starka i kommunerna.

– Den nationella politiken och partierna präglar också kommunpolitiken, säger Pekola-Sjöblom och får medhåll av Siv Sandberg.

– I internationella jämförelser står sig de finländska riksdagspartierna starka, säger Sandberg. Strukturen gynnar partierna. Valmansföreningarna saknar i allmänhet finansiering och stödapparat.

Nästan 300 avhopp under mandatperioden

Nyhetsbyrån Uutissuomalainen har undersökt hur många fullmäktigeledamöter som har bytt parti under mandatperioden. Resultatet av kartläggningen visar att 279 ledamöter har skiftat parti. 125 fullmäktigeledamöter hoppade över från partier till obundna fullmäktigegrupper. Av dessa 125 var hälften sannfinländare.

Antalet obundna som hoppar över till ett parti var betydligt färre: elva ledamöter.

Flest avhoppare finns hos Sannfinländarna (112), Centern (52) och Samlingspartier (42).
Pelkosenniemi kommun hade  flest avhopp under mandatperioden. Av 13 ledamöter har fem (38 procent) skiftat grupp eller parti.

190 kandidater, 21 valmansföreningar 

• Borgå: Kalevi Wahrman (1 kandidat)
• Esbo: Ympäristöpuolue, (5 kandidater)
• Hangö: Hanko2016 (2)
• Helsingfors: Asukkaiden Helsinki (26), Ympäristöliike Helsinki (29), Rahim Alizada (1), Abdirahman Mohamud Yusuf (1), Hannu Sileoni (1), Pekka Tiainen (1)
• Jakobstad: Pro Pietarsaari-Jakobstad (11)
• Kimitoön: Fri samverkan (11), Janne Salonen (1)
• Korsholm: MSK Mustasaaren suomenkielisten kunnallisjärjestö ry (16)
• Kronoby: Pro Kronoby (24)
• Kyrkslätt: Pro Kyrkslätt (30)
• Lojo: Meidän Lohja (22), Jari Vuorinen (1)
• Sjundeå: Ympäristöpuolue (2)
• Vanda: Vantaan sitoutumattomat (3), Tiina Keskimäki (1), Timo Penttilä (1)

The post Antalet obundna kandidater ökar – valmansföreningar i tolv kommuner i Svenskfinland appeared first on Kommuntorget.fi.

1 126 kandidater i 94 kommuner – antalet partipolitiskt obundna kandidater har ökat med 40 procent jämfört med kommunalvalet 2017. I Svenskfinland går de obundna lokala rörelserna till val med 190 kandidater i tolv kommuner.

– De obundna listorna kommer och går som är en slags vågrörelse. I år är de betydligt fler än för fyra år sedan, konstaterat Kommunförbundets forskningschef Marianne Pekola-Sjöblom.

Flest obundna kandidater i årets val har kommunerna Pyhäranta och Pelkosenniemi. I Pyhäranta är så många som 60 procent av kommunalvalskandidaterna obundna, i Pelkosenniemi 57 procent.

I Svenskfinland finns det 21 valmansföreningar i tolv kommuner. Nio av valmansföreningarna är ”enmansföreningar” med endast en kandidat uppställd, resten är lokala listor.

Flest obundna kandidater har Helsingfors (59), Kyrkslätt (30), Kronoby (24), Lojo (23) och Korsholm (16). I Kimitoöns kommun kandiderar 12 obundna kandidater, i Jakobstad 11, i Esbo och i Vanda 5, i Vanda och i Hangö 2 och i Borgå 1.

I rapporten Kuntavaalitrendit (Kunnallisalan kehittämissäätiö Kaks) konstaterar valforskarna Sami Borg och Sari Pikkala att antalet partipolitiskt obundna kandidater ökade i kommunalvalen i Finland från 1980 fram till milennieskiftet.

År 2000 var de obundna kandidaterna rekordmånga: 1665. Efter millennieskiftet har trenden varit sjunkande, i kommunalvalet 2017 ställde 805 kandidater upp på obundna listor. I årets val vänder trenden uppåt igen med 1 126 obundna kandidater.

Etablerade grupper och uppstickare

Några av de obundna rörelserna har funnits längre i kommunerna och är väl etablerade, säger kommunforskaren Siv Sandberg och nämner Fri Samverkan i Kimitoön, Pro Pietarsaari-Jakobstad och MSK (Mustasaaren suomenkielisten kunnallisjärjestö) i Korsholm.

– I kommuner med stark svensk dominans är det relativt vanligt att de finskspråkiga samlar sina krafter på en gemensam plattform, konstaterar Sandberg. Det är också relativt vanligt att de obundna rörelserna uppstår som en protest mot Svenska folkpartiets dominans.

Andra obundna rörelser är ensaksrörelser som driver sin sak och sedan försvinner.

– Livscykeln på dem brukar inte vara längre än ett eller två val, säger Sandberg.

I kommunalvalet för fyra år sedan vann den obundna listan i Kärkölä kommun. Valmansföreningen fick 56 procent av fullmäktigeplatserna och drev igenom sin enda valfråga: att genomföra borgmästarmodellen i kommunen. Året efter kommunalvalet valdes Markku Koskinen, från Kärkölä-rörelsen till kommunens borgmästare.

Vad är det då som gör att de obundna rörelserna uppstår?

– Ofta kan det handla om akuta frågor och konflikter i kommunen, berättar Pekola-Sjöblom och nämner Pelkosenniemi som exempel.

Där har en upprivande konflikt kring ett skolbygge resulterat i att endast fyra sittande ledamöter kandiderar för omval. I årets kommunalval ställer över hälften av kandidaterna i Pelkosenniemi upp på någon av de tre obundna listorna.

Trots lokala utbrytargrupper och proteströrelser är partierna fortsättningsvis starka i kommunerna.

– Den nationella politiken och partierna präglar också kommunpolitiken, säger Pekola-Sjöblom och får medhåll av Siv Sandberg.

– I internationella jämförelser står sig de finländska riksdagspartierna starka, säger Sandberg. Strukturen gynnar partierna. Valmansföreningarna saknar i allmänhet finansiering och stödapparat.

Nästan 300 avhopp under mandatperioden

Nyhetsbyrån Uutissuomalainen har undersökt hur många fullmäktigeledamöter som har bytt parti under mandatperioden. Resultatet av kartläggningen visar att 279 ledamöter har skiftat parti. 125 fullmäktigeledamöter hoppade över från partier till obundna fullmäktigegrupper. Av dessa 125 var hälften sannfinländare.

Antalet obundna som hoppar över till ett parti var betydligt färre: elva ledamöter.

Flest avhoppare finns hos Sannfinländarna (112), Centern (52) och Samlingspartier (42).
Pelkosenniemi kommun hade  flest avhopp under mandatperioden. Av 13 ledamöter har fem (38 procent) skiftat grupp eller parti.

190 kandidater, 21 valmansföreningar 

• Borgå: Kalevi Wahrman (1 kandidat)
• Esbo: Ympäristöpuolue, (5 kandidater)
• Hangö: Hanko2016 (2)
• Helsingfors: Asukkaiden Helsinki (26), Ympäristöliike Helsinki (29), Rahim Alizada (1), Abdirahman Mohamud Yusuf (1), Hannu Sileoni (1), Pekka Tiainen (1)
• Jakobstad: Pro Pietarsaari-Jakobstad (11)
• Kimitoön: Fri samverkan (11), Janne Salonen (1)
• Korsholm: MSK Mustasaaren suomenkielisten kunnallisjärjestö ry (16)
• Kronoby: Pro Kronoby (24)
• Kyrkslätt: Pro Kyrkslätt (30)
• Lojo: Meidän Lohja (22), Jari Vuorinen (1)
• Sjundeå: Ympäristöpuolue (2)
• Vanda: Vantaan sitoutumattomat (3), Tiina Keskimäki (1), Timo Penttilä (1)

The post Antalet obundna kandidater ökar – valmansföreningar i tolv kommuner i Svenskfinland appeared first on Kommuntorget.fi.