Biblioteksavgifter

Lagen om allmänna bibliotek (1492/2016) trädde i kraft i början av 2017. Enligt den kan kommunen ta ut en avgift för material som återlämnas försent, för reserverat material som inte avhämtats och andra prestationer som inte enligt lagen är avgiftsfria. I lagen hänvisas till lagen om verkställighet av skatter och avgifter (706/2007) där det finns bestämmelser om avgifters direkta utsökbarhet utan utsökningsgrund.  Denna lag gäller offentliga fordringar. En offentlig fordran preskriberas fem år efter ingången av året efter det år då den påfördes eller debiterades, och en preskriberad offentlig fordran får inte indrivas. 

Enligt lagen om allmänna bibliotek ska biblioteksbesökaren hantera bibliotekets material och egendom varsamt. I beredningsmaterialet (RP 238/2016) föreslås det att biblioteksbesökaren ska ersätta skadat material med motsvarade material eller betala ett avtalat belopp och att skadeståndslagen (412/1974) tillämpas på den skada biblioteksbesökaren orsakat.

Biblioteksbesökaren kan med andra ord råka ut för såväl offentligrättsliga avgifter som ersättningar till biblioteket. Enligt lagen om allmänna bibliotek kan endast de första leda till låneförbud. I regeringens förslag till ny bibliotekslag preciseras att underlåtelse att betala  ersättning för förstört, skadat eller försvunnet material inte i sig själv kan leda till låneförbud.

Det torde ha varit allmän praxis i kommunerna att både biblioteksavgifter och ersättningar debiterats som privaträttsliga avgifter via tingsrättens dom innan den nya bibliotekslagen, dvs. lagen om allmänna bibliotek, trädde i kraft år 2017. Riksdagens justitieombudsman har i sitt avgörande (EOAK/3379/2017) tagit ställning till biblioteksavgifter som uppstått innan den nya lagen trädde i kraft. I fallet hade ersättningar, vars natur inte tydligt framgick av beslutet och som uppstått innan den nya lagen om allmänna bibliotek trädde i kraft, tagits ut av kunden som privaträttsliga avgifter. Privaträttsliga avgifter kan drivas in också efter att preskriptionstiden (tre år) löpt ut om preskriptionstiden avbryts. Riksdagens justitieombudsman anser i sitt avgörande att även om det varit fråga om avgifter som uppstått under den tidigare bibliotekslagen baserar de sig på kommunens lagstadgade uppgifter, alltså ska de verkställas som offentligrättsliga avgifter så som anges i lagen om verkställighet av skatter och avgifter, med fem års preskriptionstid som inte kan avbrytas. Helt oavsett att det i lagen som gällde före år 2017 inte hänvisades till lagen om verkställighet av skatter och avgifter. 

När man dryftar och planerar bibliotekens avgifter och principerna för dem måste man alltså beakta bibliotekslagen, förarbetena till den och annan lagstiftning om avgifter. Tolkningen av lagen utvecklas också genom rättsfall.

Referenser:

Lag om allmänna bibliotek 1492/2016: https://www.finlex.fi/sv/laki/alkup/2016/20161492

Proposition om ändring av lagen om allmänna bibliotek 238/2016: https://www.eduskunta.fi/SV/vaski/HallituksenEsitys/Sidor/RP_238+2016.aspx

Lag om verkställighet av skatter och avgifter: https://www.finlex.fi/sv/laki/ajantasa/2007/20070706

Skadeståndslagen (412/1974): https://www.finlex.fi/sv/laki/ajantasa/1974/19740412

Lag om preskription av skulder 728/2003: https://www.finlex.fi/sv/laki/ajantasa/2003/20030728

 

Skriven av:

Päivi Savinainen, fil.mag., förv.kand., biblioteksdirektör, Kuopio stad
Vesa Toivanen, pol.dr, stadsjurist, Kuopio stad

tags