Det finns en tydlig skillnad mellan planläggningen och byggnadsordningen. Genom planer reserveras områden för olika användningsändamål, vilket inte gäller föreskrifterna i byggnadsordningen. Byggnadsordningen kan inte ersätta planläggningen, men det är möjligt att oftare använda den som ett komplement till planerna. Byggnadsordningens betydelse ligger i att anvisningarna och föreskrifterna är viktiga uttryckligen med tanke på den lokala anknytningen. För att definiera de lokala värdena krävs det sakkunskap och fakta. När innehållet i byggnadsordningen bereds ska bestämmelserna om planläggningsförfaranden iakttas i tillämpliga delar (MarkByggL 15 §).
Bestämmelser om dagvattenhantering finns i MarkByggL 103 j §. Det av kommunen utsedda kollegiala organet får meddela sådana närmare föreskrifter om dagvattenhantering som gäller kommunen eller någon del av den. Föreskrifterna kan gälla 1) dagvattnets kvantitet och kvalitet, infiltrering, fördröjning och kontroll av dagvattnet samt behandling av dagvatten på fastigheten, 2) anslutning av fastighetens dagvattensystem till kommunens dagvattensystem och 3) andra med dessa jämförbara omständigheter som hänför sig till dagvattenhantering. Föreskrifterna tillämpas inte om något annat bestäms om saken i en generalplan med rättsverkningar eller i en detaljplan.
Miljöskyddsföreskrifter som är påkallade av lokala förhållanden kan också ges. Föreskrifterna gäller då annan än tillståndspliktig verksamhet. Medan föreskrifterna i byggnadsordningen alltid gäller byggande och behov under byggtiden gäller miljöskyddsföreskrifterna verksamheten eller vedertagna handlingsmönster som det i övrigt inte kan bestämmas om. Grunderna för hur byggnadsordningen och miljöskyddsföreskrifterna meddelas avviker från varandra. Miljöskyddsföreskrifterna går ut på att förebygga och minska förorening av miljön, medan byggnadsordningen bland annat syftar till att skapa en bra miljö. När byggnadsordningen utarbetas ska miljövårdsmyndigheten vara en samarbetspartner för att det ska vara möjligt att förhindra att åtminstone sinsemellan motstridiga föreskrifter träder i kraft. Samtidigt kan man sörja för att arbetsfördelningen är konsekvent också när det gäller övervakningen av föreskrifterna.
Avfallshanteringsföreskrifter ges med stöd av avfallslagen. Föreskrifterna kan gälla minskning av mängden kommunalt avfall från boende eller motsvarande verksamhet och sortering, förvaring, insamling, transport, återvinning och bortskaffande av sådant avfall samt tekniska krav som gäller dessa funktioner och förhindrande av nedskräpning. När byggnadsordningen utarbetas bör man undvika att reglera frågor som enbart omfattas av avfallslagen.