Avsikten med detta kapitel är att hjälpa tvåspråkiga kommuner, tjänsteinnehavare och anställda att tillämpa lagen om de språkkunskaper som krävs av offentligt anställda (424/2003) vid anställning så att man säkerställer personalens språkkunskaper i de språk som krävs i arbetet.

När tjänsteinnehavare eller övrig personal anställs ska man förvissa sig om att den som anställs har sådana språkkunskaper som arbetsuppgifterna kräver. Lag om de språkkunskaper som krävs av offentligt anställda (424/2003) § 3

I den här lagen finns det bestämmelser om språkkunskaperna i kommunen. Kraven på språkkunskaper fastställs till exempel i samband med behörighetsvillkoren eller genom en särskild språkbestämmelse.

Kommunens verksamhet ska uppfylla de språkliga kvalitetskrav som ställs på verksamheten. Kommunen beslutar om behörighetsvillkoren och fastställer i vilka uppgifter språkkunskaper krävs och hur de påvisas. Personalens språkkunskaper och hur de ska upprätthållas har stor betydelse här. Arbetsgivaren ska genom att ordna utbildning och genom andra personalpolitiska åtgärder se till att de anställda har tillräckliga språkkunskaper för att kunna sköta uppgifterna på det sätt som språklagen och andra lagar förutsätter. En tvåspråkig kommun borde kartlägga, till exempel i samband med utvecklingssamtalen, personalens faktiska kunskaper i båda språken och satsa på språkutbildning där det behövs. På det här sättet är det även möjligt att spara i tolknings- och översättningskostnader.

I en tvåspråkig kommun kan enspråkiga avdelningar eller enheter inrättas för dem som har det andra nationalspråket som eget språk. Tjänsterna på det andra nationalspråket kan också styras till olika serviceställen under förutsättning att servicenivån inte blir sämre. Kommunen ska planera sin verksamhet så att personalens språkkunskaper kan utnyttjas så effektivt som möjligt. Språkkunskaper är särskilt viktiga i serviceuppgifter.

Genom skyldigheten för kommunen att i förväg ange nödvändiga språkkunskaper för en tjänst eller något annat arbete poängteras att det är viktigt för den kommunala arbetsgivaren och/eller för den som ansvarar för rekryteringen att på förhand planera vilka språkkunskaper som uppgiften förutsätter. Frågan har betydelse också för rättsskyddet för dem som söker arbete eftersom platsannonsen visar vilken betydelse som språkkunskaperna kommer att ha vid anställningsbeslutet och hurdan utredning över de egna språkkunskaperna som ska bifogas ansökan.

7.1 Checklista för rekryteringsprocessen

Uppgiftsbeskrivning

• Vilka språk krävs i arbetet och på vilken nivå? Exempelvis kan det krävas skriftliga kunskaper eller så kan det räcka med muntliga kunskaper och förmåga att förstå språket.
• Nivåerna på språkkunskaperna är nöjaktig, god och utmärkt.
• Behovet av språkkunskaper kan gälla finska, svenska och eventuellt andra språk.

Platsannons

I en platsannons är det bra att lyfta fram kommunens tvåspråkighet och understryka att språkkunskaper är betydelsefulla.

Kontrollera åtminstone dessa:

• Finns platsannonsen publicerad på två språk?
• Finns det i platsannonsen bestämmelser om behörighetsvillkor som gäller språkkunskaper?
• Hurdana språkkunskaper, och på vilken nivå, förutsätter arbetsuppgifterna i praktiken eller hurdana språkkunskaper räknas som en merit för sökanden trots att de inte är formella behörighetsvillkor?
• Är det i en tvåspråkig kommun bättre att i sin rekrytering ange att utmärkta kunskaper i något av de inhemska språken förutsätts?
• Erbjuder kommunen språktillägg eller språkbrukstillägg? Se kapitel 7.2.
• Är platsannonsen tydlig så att läsaren förstår skillnaden mellan behörighetsvillkor och kunskaper som räknas som merit?

Anställningsintervju

• Försäkra dig om både den formella språkkunskapen (grundar sig på språkprov eller språkintyg) och den praktiska språkkunskapen.
• Att försäkra sig om språkkunskapen kan också gälla till exempel faktiska skriftliga kunskaper i finska.

Bedömning av meriter, föredragningspromemoria och anställning

• Har de behörighetsvillkor som gäller språkkunskapen och den språkkunskap som räknas som merit faktisk inverkan på anställningsbeslutet?
• Fäster man i föredragningspromemorian lika stor vikt vid språkkunskaperna och betydelsen av dem som vid andra meriter?

Kontroll av behörighetsvillkoren om språkkunskaper

• Är de behörighetsvillkor som gäller språkkunskaper på en ändamålsenlig nivå eller borde de korrigeras?
• Kan man för vissa uppgifter besluta att personen ska ha utmärkta kunskaper i svenska och nöjaktiga eller goda kunskaper i finska?
• Är det möjligt att bestämma om utmärkta kunskaper i finska eller svenska och nöjaktiga kunskaper i det andra språket?

7.2 Språktillägg och språkbrukstillägg

Språktillägg (i kollektivavtalet)

Ett språktillägg som hör till den ordinarie lönen kan betalas till anställda i kommunen. Tillägget kan användas om uppgifterna förutsätter att den anställda utöver det nationalspråk som talas av en majoritet av kommuninvånarna, behärskar det andra nationalspråket, samiska eller teckenspråk. Tilläggen behöver inte användas om språkkraven redan har beaktats i den uppgiftsrelaterade lönen.

De språkkunskaper som hör till behörighetskraven kan beaktas i den uppgiftsrelaterade lönen och övriga språkkunskaper kan beaktas i det individuella tillägget. I så fall betalas inget separat språktillägg.

Kommunen avgör i vilka fall språktillägget ska betalas och hur språkkunskaperna ska påvisas.

Läs mera om språktillägg i KT:s handbok (s. 68)

Språkbrukstillägg

Språkbrukstillägg är ett tillägg som betalas till en anställd som aktivt använder det andra nationalspråket i kundservicen. Med språkbrukstillägg kan en kommun motivera personalen att i kundservicen använda andra språk än sitt modersmål och på så sätt förbättra servicen.

Kollektivavtalet nämner inte språkbrukstillägg. Om ett dylikt tillägg tas i bruk, ska det basera sig på ett lokalt avtal eller beslut. Då måste det vara noggrant uttänkt vem man betalar till och varför. Man måste också ta ställning till om tillägget ska betalas tillsvidare, det vill säga under hela anställningstiden, eller för en viss period, och hur tillägget fungerar i olika situationer med mera. Systemet måste vara objektivt, genomskådligt och behandla hela personalen lika. Alternativt kan man använda ett så kallat individuellt tillägg, som finns omnämnt i kollektivavtalet.