9 Utbildning

Finland har två nationalspråk, finska och svenska, och därför även två utbildningsvägar, en finskspråkig och en svenskspråkig. Den svenskspråkiga utbildningen bildar en egen helhet innanför det finländska utbildningssystemet. En kommun som har såväl finsk- som svenskspråkiga invånare är skyldig att ordna utbildning separat för vardera språkgruppen. Lagstiftning som berör utbildning och undervisningsspråk behandlas i del ett av publikationen.

9.1 Hur bildningstjänster och språk organiseras

Följande textdelar baserar sig i stor del på rapporten Bildningen och förvaltningen (2014). I ekonomiskt avseende är den svenska utbildningsförvaltningen i allmänhet organiserad som ett eget resultatområde, även om avgränsningen för resultatområdena varierar beroende på hur hela bildningsförvaltningen är organiserad.

Kommunallagen har en förvaltningsmodell som är jämlik för båda språkgrupperna. En tvåspråkig kommun ska för undervisningsförvaltningen tillsätta ett organ för vardera språkgruppen eller ett gemensamt organ med särskilda sektioner för vardera språkgruppen. Ledamöterna i organen eller sektionerna ska väljas bland personer som hör till respektive språkgrupp. I många kommuner har den här bestämmelsen genomförts så att det finns en bildningsnämnd eller motsvarande, som har en finsk sektion och en svensk sektion. I en del kommuner finns det skilda nämnder för den finska och svenska bildningssektorn. Dessutom kan fullmäktige besluta att det inom andra förvaltningsområden än undervisningen ska tillsättas en sektion för vardera språkgruppen. Också i det här fallet ska sektionens ledamöter väljas bland personer som hör till respektive språkgrupp.

Direktioner för skolorna har sedan 1993 varit frivilliga för kommunerna. Vissa kommuner har valt att hålla kvar direktionerna, medan andra kommuner har valt att avskaffa dem. Bland de kommuner som fortfarande behållit systemet med direktioner kan uppgifterna och befogenheterna vara mycket varierande.

9.2 Kommunens skolnätverk

Vilken instans som fattar beslut om att inrätta och lägga ner skolor brukar stadgas i förvaltningsstadgan. Besluten kan fattas av till exempel fullmäktige eller bildningsnämnden. En viss variation i beslutsgången förekommer beroende på hur bildningsförvaltningen är organiserad. Men beslut om skolnätet fattas i praktiken i samarbete mellan flera beslutsnivåer och sektorer eftersom beslutsfattandet görs inom ramen för de utvecklingsplaner och anpassningsprogram som fullmäktige och styrelsen har godkänt. Dessutom är besluten beroende av hur fastighetsförvaltningen bedömer skicket på skolbyggnaderna och vilket behov det finns av att renovera och bygga till. Läs mera om beslutsförfarandet vid ändringar i skolnätet i Kommunförbundets cirkulär.

9.3 Språkkunskaper

Det finns skillnader i språkkraven beroende på utbildningstjänst. Kommunen behöver känna till språkkraven och hur språkkraven bedöms.

För lärarna finns språkkunskapskraven reglerade i samma förordning som de övriga behörighetsvillkoren (förordning om behörighetsvillkoren för personal inom undervisningsväsendetexternal link 986/1998). För förskoleundervisningens och den grundläggande utbildningens del gäller de striktaste kraven: Lärarna ska ha utmärkt förmåga att använda undervisningsspråket, finska eller svenska, i tal och i skrift. Dessa kunskaper visas på samma sätt som utmärkta muntliga och skriftliga språkkunskaper visas inom den övriga offentliga förvaltningen. I gymnasiet och inom yrkesutbildningen är kraven lindrigare. Det räcker att lärarna behärskar det språk som används i undervisningen. Utbildningsanordnaren bedömer språkkunskaperna i de här fallen. Dock ska modersmålslärare inom gymnasieutbildningen och yrkesutbildningen samt lärare i litteratur inom gymnasieutbildningen ha utmärkt förmåga att använda undervisningsspråket i tal och skrift.

För övrig administrativ personal inom utbildningsförvaltningen finns inga bestämmelser i lag eller förordning om språkkunskaper. Det är alltså upp till kommunen att bestämma om dessa. I en del kommuner finns stadgor som anger riktlinjer för kraven på språkkunskaper inom olika verksamhetsområden i kommunen och i andra regleras dessa från fall till fall. Tydligt angivna och tillräckliga språkkunskapskrav för ledande och administrativ personal inom utbildningsförvaltningen garanterar service på två språk.

Lagreferenser:

• Förordning om behörighetsvillkoren för personal inom undervisningsväsendetexternal link (986/1998) 9, 12, 17, 22 §

9.4 Rekommendationer från nationalspråksstrategin

Nationalspråksstrategin (2021), som är statsrådets principbeslut, ger flera åtgärdsförslag och rekommendationer till kommunerna som rör verksamhetsområdet bildning och att främja det andra nationalspråket. Här under följer nationalspråksstrategins rekommendationer.

Statsrådet uppmuntrar kommunerna att erbjuda det andra inhemska språket som A1-språk och att undanröja begränsningar om gruppstorlekar. Åtgärder genomförs för att stärka inlärningen av det andra nationalspråket i skolan. Material utarbetas med information till vårdnadshavare om fördelarna med att lära sig det andra nationalspråket. Verksamhet med vänklasser och besök av företrädare för olika språkgrupper etableras inom småbarnspedagogiken och den grundläggande utbildningen.

Språkinlärningen hos barn stöds från och med småbarnspedagogiken genom att stärka och utvidga verksamheten kring språkbad och språkduschar. En funktionell tvåspråkighet och flerspråkighet utvecklas bäst i naturliga och autentiska läro- och språkanvändningsmiljöer. Skillnaderna i kunskaper och attityder utvecklas ofta redan före skolåldern. Därför är språkbad och språköar ett utmärkt sätt att stärka kunskaperna i det andra nationalspråket.

Språkbad är en undervisningsmetod som har funktionell tvåspråkighet som mål. Språkbadsundervisningen inleds i förskolan och fortsätter i bästa fall under hela den grundläggande utbildningen. Det här kallas för tidigt fullständigt språkbad. Under benämningen språkbad ges emellertid flera olika typer av undervisning. Språkbadets ursprungliga syfte är att rikta sig till barn som har det nationalspråk som talas av en majoritet av kommunens invånare som modersmål, och att dessa barn med hjälp av språkbadet lär sig det andra nationalspråket. Därför består största delen av språkbadsverksamheten i Finland av svenskspråkig språkbadsundervisning för finskspråkiga barn.

Språkbadet har visat sig vara en framgångsrik undervisningsmetod. Finskspråkiga elever som är i svenskspråkigt språkbad har i genomsnitt något bättre kunskaper i modersmålet än barn som går i en finskspråkig skola, och de är på så gott som samma språkliga nivå i svenska som svenskspråkiga barn. Språkbadseleverna förhåller sig positivt till andra språk och kulturer. Det är kommunen som fattar beslut om att ordna språkbad. Kommunerna kan också informera föräldrarna om språkbadsverksamheten. Det skulle vara bra att erbjuda hela skolstigen som språkbad. I många kommuner är efterfrågan på språkbad större än utbudet. Kommunen kan söka om statsunderstöd för att utveckla och utvidga undervisningen på två språk. Statsunderstöden är beroende av statsfinanserna och budgetramarna. 

Därtill rekommenderar nationalspråksstrategin att möjligheter och verksamhetsmodeller skapas och utvecklas för att stärka tvåspråkig hobbyverksamhet. Idrotts- och kulturutbudet på det andra nationalspråket i kommunen behöver tryggas i tvåspråkiga kommuner.

9.5 Språköarna bidrar till en livskraftig tvåspråkighet

Nationalspråksstrategin lyfter fram stödet till finskspråkiga kommuner som satsar på svenskspråkig utbildning (så kallade språköar).

En språkö är en enspråkigt finsk kommun med utbildning på svenska. Det är runt den svenskspråkiga småbarnspedagogiken och skolan som språkö-samfundet bildas. Utbildningen är språköns livskraft. Det finns 15 språköar i Finland som sinsemellan är ganska olika. I språkökommunerna ordnas utbildningen på svenska såväl privat, som kommunalt och i samråd med grannkommunerna. Det femton språköarna i Finland är: Björneborg, Hyvinge, Jyväskylä, Kervo, Kotka, Kouvola, Lahtis, Nurmijärvi, Salo, S:t Karins, Tammerfors, Tavastehus, Tusby, Vichtis och Uleåborg.

De äldsta språköarna uppkom redan på 1700- och 1800-talen som en följd av industrialiseringen. Tack vare lagstiftningen (23.12.1999) finns det språköar idag. Även enspråkiga kommuner är skyldiga att ordna undervisning på båda nationalspråken om de har såväl finsk- som svenskspråkiga invånare, enligt lagen om grundläggande utbildningexternal link (628/1998). Det räcker att det finns ett barn som önskar undervisning på det andra språket. Därför har det i början av 2000-talet bildats flera nya språköar. Det kan ses som en avvikande trend i det annars sjunkande svenskspråkiga elevunderlaget. Det är ofta aktiva familjer som tar initiativ till svenskspråkig utbildning i sin hemkommun.

När samarbetet mellan aktörerna i språkön och kommunen fungerar bra så växer och utvecklas verksamheten. Detta bidrar till att kommunen blir mer attraktiv.

Inom utbildningen på språköarna står språket och kulturen i fokus. Hit söker sig familjer som av olika anledningar anser det här vara viktigt. Tillsammans bildar de en gemenskap som bidrar till kommunens sociala hållbarhet. Språkön blir ett visitkort för svenskan i Finland i sin finskspråkiga omgivning och har en positiv effekt på språkklimatet.

Finskspråkiga kommuner som erbjuder svenskspråkig utbildning bidrar aktivt till en levande tvåspråkighet i den egna kommunen och i hela landet. Dessa kommuner bör därför uppmärksammas och stödas.

Hur går det till att bilda en språkö?

• Aktiva föräldrar som önskar svensk utbildning åt sina barn samlas.
• Ideell barnverksamhet inleds i lokaler som inte kräver hyra, till exempel biblioteket, lekparken eller församlingsgården.
• Den svenskspråkiga verksamheten behöver också marknadsföras.
• För att anhålla om bidrag för verksamheten kan en förening registreras.
• Önskemål gällande svenskspråkig utbildning framförs till utbildnings­ansvariga i kommunen.
• Aktivitet och kontakt med lokala beslutsfattare är viktigt.
• Hela utbildningsstigen bör beaktas, från småbarnspedagogik till grundskolans sista årskurs. De flesta familjer vill veta hur barnets skolgång ska se ut innan de vågar satsa på ett helt nytt alternativ.
• Det är viktigt att småbarnspedagogiken, förskolan och skolan ligger nära varandra. Dessa kan på så sätt samarbeta bättre, det underlättar för familjerna och det ger större synlighet. Samma lokaler utgör det svenska rummet efter skoldagen och kan fungera som utrymme för föreningsverksamhet.
• Var öppna för samarbete åt alla håll.
• Ta hjälp av media och andra välvilliga budbärare.
• Kom ihåg att ni inte är ensamma med dessa frågor. Det finns ett brett stöd för svenskspråkig utbildning i Finland.