Inledande och behandling av förvaltningstvångsärenden

 

Hur ett ärende som gäller förvaltningstvång inleds

Ett ärende som gäller förvaltningstvång kan inledas genom en muntlig eller skriftlig anmälan till byggnadsinspektören eller med anledning av byggnadstillsyn av byggnadsinspektören. När ärendet inleds genom att en utomstående anmäler saken till myndigheten, är det motiverat att besöka platsen och kontrollera om anmälan är befogad (det är bra att fotografera platsen – lägg dock märke till att fotografier kan betraktas som personuppgifter). Ett ärende där hälsan eller säkerheten är hotad ska behandlas skyndsamt – i annat fall ska ärendet behandlas utan ogrundat dröjsmål (FörvaltningsL 23 §).

I regel ska ärendet föras till ett organ för behandling, vilket innebär att ett överklagbart beslut måste fattas i ärendet. Alltid när en anmälan har gjorts skriftligen och/eller anmälaren kräver att åtgärder vidtas ska ärendet avgöras genom beslut av ett organ, även om byggnadsinspektören kanske inte anser att det är befogat att vidta åtgärder. Beslutet med tillhörande besvärsanvisning ska delges anmälaren bevisligen. Den som är part i ärendet kan då föra frågan till prövning av domstol.

BJO 31.5.2005 Dnr 1013/4/03: Beträffande fotografering konstaterade riksdagens biträdande justitieombudsman följande i ett avgörande som gällde en inspektion som en byggnadsinspektör företagit: Vid inspektionstillfället tog byggnadsinspektören flera fotografier av gränsområdet mellan tomterna. Kopior av fotografierna har bifogats till byggnadsinspektörens utredning. Syftet med fotografierna var att utvisa situationen vid gränsen mellan tomterna. På fotografierna kunde man förutom den tomt som tillhörde det bostadsaktiebolag som begärt inspektionen se också ett område som tillhörde ett fastighetsaktiebolag. På en av bilderna syntes också en del av en nästan färdig bostadsbyggnad på den sistnämnda tomten. Inga människor syntes på bilderna. Med stöd av den tillgängliga utredningen ansåg BJO att det vid fotograferingen inte hade varit frågan om i strafflagen avsedd olovlig observation eller hemfridsbrott och att byggnadsinspektören inte heller i övrigt hade gått lagstridigt till väga vid fotograferingen.

HFD 2009:91: Några personer hade anhängiggjort ett byggtillsynsärende och yrkat att kommunen skulle vidta åtgärder för att avlägsna en konstruktion som hade placerats på pontoner vid en strand och som påminde om en sedvanlig byggnad med åstak. De som hade anhängiggjort ärendet ägde fastigheter på holmar som låg mittemot den fastighet på fastlandet där den konstruktion som hade anmälts för byggnadstillsyn var placerad. Det vattenområde som skilde holmarna från fastigheten var på sitt smalaste ställe 150 meter brett. Förvaltningsdomstolen hade avvisat de besvär som anförts över en nämnds beslut att inte vidta åtgärder.

Utgångspunkten är att det krävs antingen åtgärdstillstånd eller bygglov för att hålla en konstruktion av ovan nämnt slag på ett strandområde. Om rätten att söka ändring i ett beslut av ovan nämnt slag bestäms i 192 § i markanvändnings- och bygglagen, och om tillståndet har beviljats utan att undantag beviljats enligt 171 § i markanvändnings- och bygglagen bestäms rätten att söka ändring enligt 193 § i markanvändnings- och bygglagen.

De som hade anhängiggjort byggtillsynsförfarandet hade ett juridiskt intresse att få lagligheten av att hålla kvar konstruktionen klarlagd. Nämndens beslut att inte vidta åtgärder påverkade således direkt deras rätt och fördel så som avses i 6 § 1 mom. i förvaltningsprocesslagen. Förvaltningsdomstolen borde inte ha avvisat ändringssökandenas besvär utan att pröva dem i sak.

Utredning av ärendet

För att sköta en tillsynsuppgift enligt markanvändnings- och bygglagen har kommunens byggnadstillsynsmyndighet rätt att få tillträde till byggnadsobjekt och där utföra inspektioner och undersökningar (MBL 183.1 §).

Finns det grundad anledning att misstänka att bestämmelser eller förbud som gäller byggande eller byggnaders underhåll har överträtts, har byggnadstillsynsmyndigheten rätt att få tillträde även till byggnaden eller lokalerna. Byggnadens eller lokalernas ägare och innehavare ska underrättas om inspektionen minst ett dygn i förväg (MBL 183.2 §). Grundad anledning kan föreligga t.ex. om det konstateras att byggnadens användningssyfte har ändrats utan tillstånd eller det finns tvingande skäl att inspektera byggnadens säkerhet (RP 101/1998 rd).

Förvaltningslagen innehåller allmänna bestämmelser om syn och inspektion.

Syn (FörvaltningsL 38 §)

När det behövs för utredningen av ärendet beslutar den myndighet som avgör ärendet om syn. Ett sådant beslut kan myndigheten fatta för att fullgöra sin utredningsskyldighet och inom ramen för sina befogenheter som ledare av förfarandet, när syn behövs för utredningen av ärendet. Förrättande av syn grundar sig på 38 § i FörvaltningsL. Någon annan särskilt föreskriven grund som skulle ge myndigheten befogenhet att förrätta syn behövs nödvändigtvis inte.

En myndighet kan förrätta syn om det behövs för att ett ärende ska kunna utredas. Den som är part ska ges tillfälle att närvara vid synen och att uttala sin åsikt om de omständigheter som kommer fram vid den. När ärendets art kräver det ska till synen kallas också den myndighet som enligt lag ska utöva tillsyn över verksamheten i fråga eller vars sakkunskap behövs för att ärendet ska kunna avgöras. Syn ska förrättas utan att syneobjektet eller dess innehavare orsakas oskälig olägenhet. Vid syn ska upprättas ett protokoll av vilket myndighetens viktigaste iakttagelser och parternas anmärkningar ska framgå. Protokollet ska utan dröjsmål delges parten och andra som har kallats till förrättningen. En syneförrättning är offentlig. Myndigheten kan begränsa allmänhetens tillträde till syneförrättningen, om det är påkallat med hänsyn till ärendets art eller karaktären av den verksamhet som är föremål för syn. Syn får inte förrättas i lokaler som omfattas av hemfriden, om inte något annat bestäms särskilt i lag.

Inspektion (FörvaltningsL 39 §)

I 39 § i förvaltningslagen föreskrivs inget om vem som har befogenhet att förrätta inspektion. En sådan befogenhet förutsätter alltid en särskild bestämmelse om saken. Vid en inspektion utreder myndigheten ärendet genom iakttagelser, riktade undersökningar, (stick)prov eller andra enskilda åtgärder som riktas mot föremålet för inspektionen. Syftet med inspektionen är att klarlägga huruvida de uppgifter som lämnats till myndigheten håller streck eller huruvida verksamheten uppfyller de förutsättningar som gäller den.[3]

Myndigheten ska underrätta en part som direkt berörs av ärendet om tidpunkten då en inspektion som myndigheten har befogenheter att förrätta kommer att inledas, utom när en sådan underrättelse skulle riskera syftet med inspektionen. Detta är fallet om inspektionen för att lyckas måste komma som en överraskning eller om det kan väntas att parten genom att förstöra handlingar eller  på något annat motsvarande sätt kommer att hindra att inspektionen genomförs på ett sätt som motsvarar dess syfte. En part har rätt att närvara vid inspektionen, framföra sin åsikt och ställa frågor om omständigheter som har samband med inspektionen. Parterna ska därmed underrättas om inspektionen senast när inspektionen börjar och tidpunkten ska bestämmas så att de kan vara närvarande, om de så önskar. Under inspektionens gång ska parterna underrättas om inspektionens ändamål, hur inspektionen genomförs och om fortsatta åtgärder. Inspektionen ska förrättas utan att inspektionsobjektet eller dess innehavare orsakas oskälig olägenhet.

Besök på platsen

I förvaltningslagen regleras bland annat förfarandet vid förrättande av inspektion relativt detaljerat, men denna reglering hindrar inte i sig att myndigheten till exempel informellt besöker platsen för att konstatera hur det står till där. Ett besök som företas enbart för att konstatera läget kan inte anses vara en inspektion som avses i förvaltningslagen. Lagstadgade procedurregler kan dock inte kringgås så att man i stället skulle använda sig av liknande, men informella utredningsmetoder.[4]

HFD 23.10.2001 liggare 2565: Sedan en miljövårdsnämnd för behandling hade fått ett nedskräpningsärende som avsågs i avfallslagen (1072/1993), hade representanter för det kommunala miljövårdsväsendet gjort ett besök på platsen i avsikt att för den fortsatta behandlingen av ärendet konstatera hur nedskräpat området var. Det var inte fråga om en i 54 § i avfallslagen och 23 § i avfallsförordningen avsedd kontroll, för vilken gäller att innehavaren av den plats som kontrolleras ska ges tillfälle att bli hörd innan åtgärderna vidtas.

Länsrätten hade genom sitt beslut i strid med miljövårdsnämndens utlåtande till länsrätten ansett att det hade varit frågan om en sådan kontroll som avsågs i ovannämnda bestämmelser och att om kontrollen borde ha meddelats på förhand. Genom detta beslut hade länsrätten upphävt nämndens beslut och återförvisat ärendet till nämnden för ny behandling. Länsrättens beslut innehöll ett avgörande i sak och fick därför överklagas.

Det är motiverat att upprätta en skriftlig promemoria också över besök på platsen. En sådan promemoria bör innehålla åtminstone uppgifter om besökets förlopp och de viktigaste iakttagelserna.

[1] Mäenpää 2010, s. 206.

[2] Mäenpää 2010, s. 209.

[3] Mäenpää 2010, s. 208.

[4] Mäenpää 2010, s. 179, 209.