Invånarnas höga förväntningar och kommunernas allt mindre resurser

Förväntningsgapet växer. Invånarnas förväntningar på kommunala, offentliga tjänster ökar samtidigt som det ekonomiska utrymmet att producera tjänster minskar. Den här diskrepansen, gapet, är en verklighet och ett faktum som ställer stora krav på kommunerna. Det är säkert också en fråga som den parlamentariska arbetsgruppen kring kommunernas servicelöfte och servicestruktur söker lösningar till i sitt pågående arbete. 

När förväntningarna ökar, behoven växer och kommunen tar på sig allt fler uppgifter måste vi ställa oss frågan om måste uppfylla alla förväntningar? Hur många kommuner har vi idag som ”endast” utför de lagstadgade uppgifterna? Kommunerna skapades i tiden främst som demokratiska och självstyrande samfund, inte som serviceproducenter i dagens mening. Är det dags att ”återställa fabriksinställningarna” och se vilka kommunens kärnuppgifter är? Vad är tillräckligt och vad har vi råd med? 

Man kan fråga sig om det är trovärdigt att förmedla ett budskap om att ekonomin är i kris samtidigt som man fortsatt ge bidrag till verksamheter som kunde finansieras privat, stöda frivilliga satsningar som är kostsamma i förhållande till effekten, genomföra omfattande näringslivs- och marknadsföringsprojekt eller äger kommersiella bolag där marknaden kan erbjuda motsvarande tjänster? Investeringstakten är därtill överlag hög. Exempelvis morgon- och eftermiddagsverksamhet för skolbarn som kommunen ordnar är visserligen reglerad i lag, men det är inte en lagstadgad skyldighet för kommunerna att ordna tjänsten - men det gör man. 

Kommunen fixar! Det finns en uppsjö av frivilliga åtaganden som kommuner kan välja att minska, omorganisera eller avveckla helt. Det betyder inte att de är oviktiga, men de hör inte till kommunens kärnuppdrag, åtminstone inte sett ur en lagmässig synvinkel.  

Det är givetvis inte självklart att alla nedskärningar i frivilliga uppgifter sparar pengar på sikt, snarast tvärtom, men om pengarna faktiskt är slut? 

Kommunerna är fortsatt grunden för den lokala demokratin och de bästa att producera tjänster och service för invånarna. Vi åstadkommer inga inbesparingar eller effektiviseringar genom att flytta serviceproduktion mellan olika myndigheter. Vi uppnår resultat genom förändrade verksamhetssätt, i hur vi möter förväntningar och vilket serviceutbud som erbjuds.

Kommunförbundet har många gånger konstaterat att staten genom att minska detaljstyrningen kan ge kommunerna bättre möjligheter att effektivisera verksamheten. Kommunerna kan ändå inte göra allt och ”lappa” i all oändlighet. Vi måste konstatera faktum: förväntningarna är för stora och gapet växer.

Missa inte! Häng med och diskutera på kommande Kommunen Fixar! -sändning den 21.10.2026. Gäster i studion är forskare Siv Sandberg och riksdagsledamot Johan Kvarnström.