Utbildning och lärande

Utbildning och inlärning möjliggör för var och en att växa som människa och leva ett gott liv och vara delaktig i samhället. En läroplansbaserad kontinuitet mellan olika utbildningsstadier och en obruten studieväg ökar elevens och studerandens välmående.

Tillgången till utbildning är en av 2020-talets stora utmaningar, samtidigt som utbildningssystemet allt mer utgör en kompetensbaserad helhet. Kommunerna utgör en plattform för kompetensutveckling, med beaktande av olika utbildningsformers tjänsteproducenter.

Den kontinuerliga inlärningens väg börjar med småbarnspedagogik och fortsätter med den grundläggande utbildningen, andra stadiet, högskoleutbildningen och vuxenutbildningen. Utöver dessa erbjuder arbetslivet och fritiden möjligheter till inlärning samt upprätthållande och utökande av färdigheter och kunnande. Utbildningssystemet måste kunna svara mot individens och arbetslivets behov och erbjuda möjligheter till flexibel utbildning i livets olika skeden. Kontinuerligt lärande gör det möjligt att vara en del av samhället oberoende av bakgrund.

Med tanke på både samhället och individen är det viktigt att människornas kunskaper och färdigheter och deras kompetens kan identifieras och utnyttjas på ett mångsidigt sätt. Varje människa behöver fästpunkter och genom utbildningstjänster kan man erbjuda både barn och vuxna möjligheter till att finna en förankring oberoende av språklig och kulturell bakgrund.

 

Open all

Grundläggande utbildning

Grundläggande utbildning är allmänbildande utbildning som ger färdigheter för att söka till sådana fortsatta studier som avses i läropliktslagen. Den grundläggande utbildningen är avgiftsfri för eleverna. Grunderna för läroplanen, som utfärdas av Utbildningsstyrelsen, anger undervisningens mål och centrala innehåll. På basis av dem utarbetar utbildningsanordnaren en specificerad lokal läroplan.

På fastlandet finns drygt 2 100 kommunala grundskolor. Kommunerna har en lagstadgad skyldighet att ordna förskoleundervisning samt grundläggande utbildning för alla barn i läropliktsåldern som bor på kommunens område. Detta innebär att kommunernas servicenät inom förskoleundervisningen och den grundläggande utbildningen är täckande. En kommun som har såväl finsk- som svenskspråkiga invånare är skyldig att ordna utbildning separat för vardera språkgruppen. Elever som bor på samernas hembygdsområde och behärskar samiska ska huvudsakligen undervisas på samiska. Hörselskadade ska vid behov också få undervisning på teckenspråk.

På anordnandet av förskoleundervisning och grundläggande utbildning tillämpas lagen om grundläggande utbildning (628/1998)samt bestämmelser och föreskrifter som utfärdats med stöd av den. Kommunen kan ordna de tjänster som avses i lagen själv eller i samråd med andra kommuner. Kommunen kan skaffa tjänster som gäller förskoleundervisning också av någon annan offentlig eller privat serviceproducent. Kommunen svarar för att de tjänster som den skaffar ordnas på ett lagenligt sätt. Om förskoleundervisning enligt lagen om grundläggande utbildning ordnas i ett sådant daghem eller familjedaghem som avses i lagen om småbarnspedagogik (540/2018), tillämpas på förskoleundervisningen dessutom vad som föreskrivs i lagen om småbarnspedagogik eller i förordningar som utfärdats med stöd av den.

Läroplikten inleds då barnet påbörjar den grundläggande utbildningen

Bestämmelser om läroplikten finns i läropliktslagen. Barn som har sin vanliga vistelseort i Finland är läropliktiga. Den läropliktiges vårdnadshavare ska se till att läroplikten fullgörs.

Läroplikten börjar i regel det år då barnet fyller sju år. Läropliktiga ska delta i grundläggande utbildning som ordnas i enlighet med lagen om grundläggande utbildning eller få kunskaper som motsvarar den grundläggande utbildningens lärokurs på något annat sätt (sk. hemundervisning). Kommunens skyldighet att ordna grundläggande utbildning upphör när den grundläggande utbildningens lärokurs har slutförts eller senast vid utgången av läsåret det kalenderår då eleven fyller 17 år.

Om barnet på grund av funktionsnedsättning eller sjukdom uppenbart inte på nio år kan nå de mål som ställts för den grundläggande utbildningen i lagen om grundläggande utbildning, blir barnet läropliktigt ett år tidigare än vad som bestäms i lagen (sk. förlängd läroplikt). Den som omfattas av förlängd läroplikt ska det år läroplikten börjar delta i förskoleundervisning enligt lagen om grundläggande utbildning.

Kommunen anvisar eleven en närskola eller en annan lämplig plats

Kommunen anvisar den läropliktige som bor inom kommunens område en närskola eller en annan lämplig plats, där utbildningen sker på ett sådant språk som kommunen är skyldig att ordna undervisning på. Kommunen beslutar om på vilket sätt och enligt vilka förfaranden platserna för undervisning bestäms. Det väsentliga är att bestämningsgrunderna är jämlika och att de inte står i strid med den så kallade närskoleprincipen. Kommunen ska se till att en elev som deltar i den grundläggande utbildningen har rätt att gå i den närskola eller undervisningsplats som anvisats honom eller henne.

Med närskola och annan undervisningsplats avses en plats till vilken elevernas resor med hänsyn till bebyggelsen, skolornas och andra undervisningsplatsers placering samt kommunikationerna är så trygga och korta för eleverna som möjligt. Med närskola avses nödvändigtvis inte den geografiskt närmaste skolan eller undervisningsplatsen. Enligt lagen om grundläggande utbildning har en elev rätt till fri transport till den närskola eller undervisningsplats som kommunen anvisat.

Tidsgränserna för elevernas dagliga skolresor, om vilka det föreskrivs i lagen om grundläggande utbildning, inverkar på tillgängligheten till förskoleundervisning och grundläggande utbildning i kommunerna. I fråga om anordnandet av förskoleundervisning bör kommunen se till att den som deltar i förskoleundervisningen har möjlighet att utnyttja sådana småbarnspedagogiska tjänster som avses i lagen om småbarnspedagogik.

Kommunen ska fatta ett beslut om antagningen av en elev till en närskola eller undervisningsplats som anvisats honom eller henne. Det ska vara möjligt att överklaga beslutet. Beslutet ska delges med anvisningar för sökande av ändring

Fri ansökningsrätt till en annan skola än den som kommunen anvisat

Förutom den närskola som hemkommunen anvisat föreskriver lagen om grundläggande utbildning dessutom om den läropliktiges möjlighet att söka till en annan skola än den närskola eller undervisningsplats som kommunen anvisat. För kommunen som utbildningsanordnare är det frågan om en annorlunda antagningsprocess (sk. antagning till sekundär skola), som lagen om grundläggande utbildning sätter gränser för. I fråga om förskoleundervisningen föreskrivs det om en motsvarande fri ansökningsrätt i förordningen om grundläggande utbildning.

Vårdnadshavarna kan om de så önskar besluta att barnet ska ansöka om inträde till en annan skola eller undervisningsplats än den som hemkommunen anvisat. Kommunen är i dessa situationer ändå inte skyldig att anta eleven till den skola eller undervisningsplats som han eller hon sökt till. Elever som av hemkommunen har anvisats en viss skola som sin närskola har alltid företrädesrätt att gå i denna skola.

Om det ännu finns rum efter att de sk. närskoleeleverna antagits till skolan, kan även andra som sökt om inträde till skolan, antas som elever. Om det finns fler sökande än platser ska enhetliga antagningsgrunder tillämpas vid elevantagningen. Information om antagningsgrunderna ska ges på förhand. Kommunen kan utan hinder av de enhetliga antagningsgrunderna besluta att till sådan utbildning som kommunen ordnar i första hand anta barn som är bosatta i den egna kommunen.

Om undervisningen följer en läroplan med tonvikten lagd på ett eller flera läroämnen (intensifiering) kan vid elevantagningen också ordnas ett prov för att pröva elevernas anlag för ovan avsedda undervisning. Information om inträdesprovet ska ges på förhand.

Den som sökt till en annan skola än den som hemkommunen anvisat har inte rätt till avgiftsfri transport i enlighet med lagen om grundläggande utbildning. Om en elev antas till någon annan skola än den som anvisats av hemkommunen kan kommunen med stöd av 32 § i lagen om grundläggande utbildning såsom villkor för antagningen ställa att vårdnadshavaren svarar för de kostnader som transporten eller ledsagningen medför. Villkoret om vårdnadshavarnas transportansvar bör fogas till beslutet om elevantagning. 

Kommunen måste fatta beslut om elevantagning även då en elev ansökt om plats i en sekundär skola. Ett beslut ska delges med anvisningar för sökande av ändring.

Elevens rätt till fri transport inom förskoleundervisningen och den grundläggande utbildningen

Varje skoldag åker cirka 120 000 elever inom förskoleundervisningen och den grundläggande undervisningen skolskjuts, vilket är omkring en femtedel av alla elever. I flera kommuner har man utarbetat sådana riktlinjer för transporter som innehåller närmare bestämmelser om anordnandet av skoltransporter än vad lagen om grundläggande utbildning gör. Kommunen kan exempelvis besluta att bevilja bättre förmån än vad som föreskrivs i lagen om grundläggande utbildning. Med hjälp av principerna för skoltransporter säkerställer kommunen att varje elev behandlas rättvist i ärenden som gäller skolskjutsar.

Rätt till stöd för skolresa enligt lagen om grundläggande utbildning har de elever inom förskoleundervisning och grundläggande utbildning vars skolresa är längre än fem kilometer. En elev har rätt till stöd för skolresor också när vägen till skolan med beaktande av elevens ålder eller andra omständigheter är alltför svår, ansträngande eller farlig.

Kommunen anvisar en närskola eller annan undervisningsplats för den läropliktige på basis av elevens boningsort. Utgående från den här boningsorten bestäms även kommunens skyldighet att ordna stöd för skolresa.

Kommunen kan förverkliga det beviljade resestödet på flera olika sätt, såsom att ordna skjuts med buss och/eller taxi, ge eleven biljetter avgiftsfritt eller genom att bevilja vårdnadshavaren stöd för att skjutsa eller ledsaga. Resan kan också omfatta en skälig sträcka som eleven avverkar på egen hand. Kommunen ska se till att de fastställda tidsgränserna för den dagliga skolresan inte överskrids.

Kommunen har ingen skyldighet att ordna skolresa om eleven har ansökt om inträde till en annan skola eller undervisningsplats än den som anvisats av kommunen. I dessa situationer kan kommunen i samband med antagningen av eleven ställa som krav att vårdnadshavaren svarar för kostnaderna för transporter eller ledsagande.

Kommunen ska fatta ett beslut om reseförmånen.  Ett beslut ska delges med anvisningar för sökande av ändring.

 

Mer information:

Läropliktslagen (1214/2020)
Lagen om grundläggande utbildning (628/1998)
Förordningen om grundläggande utbildning (852/1998)
 

Förskoleundervisning

Bestämmelser om förskoleundervisning finns i lagen om grundläggande utbildning (628/1998). Året innan läroplikten börjar ska barnen delta i ettårig förskoleundervisning eller annan verksamhet genom vilken målen för förskoleundervisningen uppnås. Förskoleundervisningen omfattar minst 700 timmar om året. 

 

Mer information:

Lagen om grundläggandeutbildning

Lagen om småbarnspedagogik

Förordning om småbarnspedagogik

Kontinuerligt lärande

Till följd av att arbetsmarknaden förändras försvinner en del arbetsuppgifter och yrken, nya uppstår och de yrken som kvarstår förändras på djupet på kort tid. Detta medför ett omfattande behov av omskolning och fortbildning, som kan tillgodoses genom olika former av kontinuerligt lärande och vuxenutbildning.

Ur kommunernas synvinkel har kontinuerligt lärande en central uppgift när det gäller att upprätthålla och uppdatera de anställdas kompetens och främja kommuninvånarnas välfärd. Genom kontinuerligt lärande svarar man mot arbetsmarknadens behov, men den har också en stor betydelse när det gäller att öka människornas välbefinnande och upplevelse av delaktighet. Kommunen spelar en betydande roll både som arbetsgivare och som utbildare.

Kommunerna har en viktig roll som anordnare och finansiärer av utbildningstjänsterna. Ansvaret för finansieringen av utbildningen har delats mellan kommunerna och staten. Yrkesutbildning och gymnasieutbildning anordnas i huvudsak av kommunerna antingen i egen regi eller tillsammans med andra kommuner. Alla kommuner finansierar gymnasie- och yrkesutbildningen genom en finansieringsandel per invånare, oberoende av om de anordnar utbildningen eller inte. Den grundläggande utbildningen för vuxna finansieras av staten. Vuxenutbildningen är en utbildning som är planerad och ordnad för vuxna och som erbjuds inom många olika utbildningstjänster.

Utöver det offentligt finansierade utbildningssystemet erbjuder olika fortbildningsorganisationer och utbildningsföretag personalutbildning och fortbildning. Personalutbildningen kan finansieras på flera olika sätt.

I Finland har utbildning som leder till examen och som är avgiftsfri för den studerande allmänt använts för fortbildning och uppdatering av kunnandet på alla utbildningsnivåer. Avgiftsfriheten gör utbildningen attraktiv till exempel som ett alternativ till arbetslöshet. Detta har ansetts vara en av styrkorna i Finlands jämlika utbildningssystem. Det riksomfattande utbildningspolitiska målet är dock att vända denna trend och att vuxna ska komplettera sitt kunnande med examensdelar eller med ännu mindre studiehelheter. Oftast görs detta vid sidan av arbetet antingen med finansiering av arbetsgivaren eller med samhällets stöd.

Yrkeshögskoleutbildning

Det finns 22 yrkeshögskolor i Finland, vitt utbredda runtom i landet. Yrkeshögskolorna har en viktig roll när det gäller att stödja och utveckla livskraften i kommunerna och regionerna. Utbildningen präglas av fokus på arbetslivet, vilket gör att de som utexamineras från yrkeshögskolorna stödjer och främjar företagens, kommunernas och regionernas livskraft.
 

Kommunen som ägare till yrkeshögskolor

Yrkeshögskolorna är aktiebolag, där kommunerna i de flesta fall är ägare eller delägare. På många orter har det också uppstått koncernstrukturer mellan universiteten och yrkeshögskolorna. Via sin ägarstyrning kan kommunerna påverka utbildningsutbudet, de strategiska riktlinjerna och utvecklingsobjekten. Yrkeshögskoleverksamhet kräver tillstånd av statsrådet. 

 

Utbildningen vid yrkeshögskolorna

Yrkeshögskolorna utbildar för yrkesinriktade expertuppgifter. De examensinriktade yrkeshögskolestudierna omfattar 210, 240 eller 270 studiepoäng. Högre yrkeshögskoleexamen omfattar 60–90 studiepoäng.

Yrkeshögskolorna ordnar även öppen yrkeshögskoleundervisning inom alla utbildningsområden. Inga krav på basutbildning finns för öppna yrkeshögskolestudier. Studierna består av genomförda studieperioder som utgår från läroplanen. 

Yrkeshögskolorna ordnar också specialiseringsutbildning som omfattar minst 30 studiepoäng. Specialiseringsutbildningen svarar mot de kontinuerligt föränderliga kompetensbehoven i arbetslivet inom sådana sakkunnigområden där det inte finns ett utbildningsutbud som tillhandahålls på marknadsvillkor. Högskolorna kan ordna specialiseringsutbildning avgiftsfritt eller ta ut högst 120 euro per studiepoäng som ingår i studierätten. 

Yrkeshögskolorna kan även erbjuda kompletterande utbildning. Den ordnas endera på företagsekonomiska grunder eller som arbetskraftsutbildning. Den kompletterande utbildningen består av exempelvis utbildnings- och utvecklingsprogram som gjorts upp för företag och sammanslutningar samt öppet tillhandahållna utbildningsprogram såsom MBA-program. 

 

FInansiering av yrkeshögskolorna

 

bilden uppdateras på svenska inom kort

Yrkesutbildning

Yrkesutbildning och yrkesinriktade examina höjer och upprätthåller befolkningens yrkeskompetens samt ger möjlighet att påvisa yrkesskicklighet oberoende av hur den förvärvats.

Anordnarna av yrkesutbildning har till uppgift att säkerställa kompetensen hos arbetskraften i regionen, utveckla arbets- och näringslivet och svara mot dess behov av kunnande samt främja sysselsättningen. Inom yrkesutbildningen får de studerande färdigheter för företagande samt för upprätthållande av arbets- och funktionsförmågan. Samtidigt stöder den individens livslånga lärande, yrkesutveckling, bildning och utveckling till samhällsmedlem.

Yrkesutbildningen ger de studerande sådana kunskaper och färdigheter som de behöver med tanke på förutsättningarna för fortsatta studier, yrkesutveckling, fritidsintressen och en mångsidig personlighetsutveckling.

Examensstrukturen inom yrkesutbildningen består av yrkesinriktade grundexamina samt yrkes- och specialyrkesexamina. Yrkesexamina och yrkesutbildning kan inom ramen för anordnartillståndet också ordnas som arbetskraftsutbildning.

Yrkesutbildningen är ett viktigt instrument i kommunernas sysselsättnings- och näringspolitik, särskilt som regeringen har dragit upp riktlinjer för en överföring av arbets- och näringstjänsterna till kommunerna under 2024. En utvidgning av läroplikten till 18 års ålder kräver å sin sida ett sömlöst regionalt samarbete, så att varje ung person som avslutar den grundläggande utbildningen hittar sin väg framåt.

Kommunerna finansierar yrkesutbildningen

Största delen av anordnarna av yrkesutbildning med många utbildningsområden är kommuner, samkommuner eller kommunala aktiebolag. De kommunalt anknutna utbildningsanordnarna täcker cirka 80 procent av antalet studerandeår inom yrkesutbildningen.

Kommunerna svarar också för finansieringen av yrkesutbildningen genom en finansieringsandel per invånare; år 2022 är finansieringsandelen 186 euro/invånare. Kommunernas finansieringsandel för yrkesutbildningen är drygt en miljard euro och statens finansieringsandel cirka 955 miljoner euro.

De kommunalt anknutna anordnarna av yrkesutbildning är avtalskunder hos Kommunförbundet (så kallade samarbetsmedlemmar). Representanter för den högsta ledningen inom yrkesutbildningen bildar Areena-nätverket som Kommunförbundet koordinerar. I nätverket deltar över 40 yrkesutbildningsanordnare.

Kommunförbundets servicelöfte till yrkesutbildningsanordnare
 

Mer på webben:

Undervisnings- och kulturministeriet

Utbildningsstyrelsen
 

Ägarstyrning vid anordnande av utbildning

Med ägarstyrning avses åtgärder genom vilka ägaren kan påverka förvaltningen, det strategiska beslutsfattandet och verksamhetsprinciperna i ett bolag. Vid ägarstyrningen är det fråga om strategiska mål som ska utarbetas gemensamt av utbildningsanordnarnas ägarkommuner, en av dem ägd samkommun för utbildning eller ett utbildningsaktiebolag.

Det är viktigt att kommunerna i sin ägarstyrning ställer upp tydliga mål för verksamheten i samkommunen för utbildning eller aktiebolaget och övervakar att målen uppnås. Grunden för en fungerande ägarstyrning är att en förtrolig växelverkan mellan parterna uppstår. Då kan även utmanande avgöranden och beslut fattas långsiktigt och strategiskt.

Ägarstyrningen framhävs när beslut fattas om regionala och kommunala arbetskrafts- och utbildningsbehov som baserar sig på arbetskraftsbehovet och utvecklingen av näringsstrukturen.

Den kommunala självstyrelsen stärks genom beslutsfattande som sker via ägarstyrningen. Enligt kommunallagen ska kommunerna beakta sakkunskapen inom bolagets verksamhetsområde när de väljer styrelseledamöter. På detta sätt tryggas en genuin ägarstyrning och beaktandet av varje regions behov i beslutsfattandet.

OMA-projektet åren 2016–2018

Kommunförbundet genomförde ett projekt om ägarstyrning inom yrkesutbildningen, projektet OMA, åren 2016–2018 tillsammans med Finnish Consulting Group FCG. I ägarstyrningsprojektet deltog 38 kommuner och 13 utbildningsorganisationer runtom i landet, varav 11 var samkommuner för utbildning och två var aktiebolag. I projektet ville man stödja och stärka den strategiska ägarstyrningen i utbildningsorganisationerna och deras medlemskommuner. Under processen utvecklades styrmekanismer och tillvägagångssätt för ägarstyrningen som är ändamålsenliga för respektive region.

Bekanta dig med OMA-projektets resultat (på finska)

Essi Ratia

Essi Ratia

Sakkunnig
Enheten för välfärd och bildning
+358 50 463 7695
Ansvarsområden
  • projektet Utbildning som tjänst – tillgången och tillgängligheten till utbildning (KOPA)
  • yrkesutbildning
  • nätverket för regionstäder

Gymnasieutbildning

 

Gymnasieutbildning är allmänbildande utbildning som ger färdigheter för studier efter gymnasiet, i synnerhet studier som siktar till högskoleexamen vid universitet eller yrkeshögskolor. 

Kommunerna eller andra aktörer är inte skyldiga att ordna gymnasieutbildning. För att ordna gymnasieutbildning krävs dock ett tillstånd som beviljas av Undervisnings- och kulturministeriet. Tillstånd att ordna utbildning kan beviljas en kommun, samkommun, registrerad sammanslutning eller stiftelse. Även staten kan ordna gymnasieutbildning.

Det är fri ansökningsrätt till gymnasieutbildning. Utbildningsanordnaren beslutar om antagning av studerande till läroanstalten. Största delen av de studerande inom gymnasieutbildningen för unga söker till gymnasieutbildning via det riksomfattande systemet för gemensam ansökan, men utbildningsanordnaren kan också besluta om möjlighet till kontinuerlig ansökan.  

Den målsatta tiden för att slutföra gymnasieutbildningens lärokurs är tre år. Den studerande har dock möjlighet att om han eller hon så önskar slutföra studierna på fyra år. Gymnasieutbildning ordnas separat för unga och vuxna med olika lärokurser. Studierna som hör till lärokursen för unga dimensioneras för heltidsstudier (150 studiepoäng) och studierna som hör till lärokursen för vuxna dimensionernas för deltidsstudier (88 studiepoäng). 

Utbildningen som förbereder för gymnasieutbildning utgör en lärokurs vars målsatta tid är ett år (50 studiepoäng). Den är avsedd för invandrare och personer med ett främmande språk som modersmål. 

Genom förordning av statsrådet bestäms gymnasieutbildningens allmänna riksomfattande mål, läroämnen, studiernas struktur och studiernas omfattning. De grunder för läroplanen som utfärdas av Utbildningsstyrelsen anger undervisningens mål och innehåll.
Utbildningsanordnaren utarbetar en lokal läroplan där det närmare bestäms om undervisningens mål och innehåll samt om de studieperioder som erbjuds de studerande och om genomförandet av undervisningen. Läroplanen fastställs separat för lärokurserna för gymnasieutbildning för unga och för vuxna och för lärokursen för utbildning som förbereder för gymnasieutbildning.

 

Lagstiftning om gymnasieutbildning 

 

Gymnasielagen

Gymnasielagen (714/2018)

Gymnasielag (629/1998) (upphävd) 

Förordning

Statsrådets förodning om gymnasieutbildning (810/2018)

Gymnasieförordning (810/1998) (upphävd)

 

Morgon- och eftermiddagsverksamhet

Morgon- och eftermiddagsverksamhet enligt lagen om grundläggande utbildning är avsedd för elever i årskurs 1 och 2 samt för sådana elever i övriga årskurser som omfattas av särskilt stöd. Kommunen beslutar om ordnandet av verksamheten och dess omfattning. Det är frivilligt för barnen att delta i verksamheten.

Cirka 98 % av kommunerna på det finländska fastlandet ordnar morgon- och eftermiddagsverksamhet för skolelever.  I verksamheten deltar nästan 59 000 barn (2019). Kommunerna är enligt lagen om grundläggande utbildning berättigade till statsandel för ordnande av morgon- och eftermiddagsverksamhet.

Kommunen kan ordna morgon- och eftermiddagsverksamhet i egen regi, tillsammans med andra kommuner eller köpa tjänsterna av till exempel olika organisationer eller sammanslutningar.  Kommunerna är inte skyldiga att tillhandahålla morgon- och eftermiddagsverksamhet. 

Om kommunen tillhandahåller morgon- och eftermiddagsverksamhet ska verksamheten omfatta 570 timmar (tre timmar om dagen) eller 760 timmar (fyra timmar om dagen) för varje barn som deltar i verksamheten under skolans arbetsår. Verksamheten kan ordnas vardagar huvudsakligen mellan kl. 7.00 och 17.00. Barnen som deltar i verksamheten ska erbjudas mellanmål.

Ansökan till morgon- och eftermiddagsverksamhet görs på det sätt som kommunen bestämt. Kommunen meddelar också platserna och tidsschemana för verksamheten. Vid intagningen av barn till morgon- och eftermiddagsverksamheten ska lika antagningsgrunder tillämpas för dem.

Kommunen beslutar om månadsavgiftens belopp för morgon- och eftermiddagsverksamheten. Avgiften för 570 timmar får vara högst 120 euro och för 760 timmar högst 160 euro. Avgiften ska efterskänkas eller nedsättas, om det finns skäl till det med beaktande av vårdnadshavarens underhållsskyldighet, utkomstmöjligheter eller vårdsynpunkter.

När morgon- och eftermiddagsverksamhet ordnas ska det beaktas att barn som har rätt till förmån för skolresor ska ha möjlighet att använda förmånen när de deltar i morgon- och eftermiddagsverksamhet.

I förordningen om behörighetsvillkoren för personal inom undervisningsväsendet finns bestämmelser om behörighetskraven för personalen i morgon- och eftermiddagsverksamheten. En utredning om brottslig bakgrund görs för personal som arbetar inom morgon- och eftermiddagsverksamheten. 

Inom morgon- och eftermiddagsverksamhet iakttas Utbildningsstyrelsens grunder för morgon- och eftermiddagsverksamhet (2011) och den verksamhetsplan som kommunen utarbetat på basis av dem.

Kommunen kan anordna morgon- och eftermiddagsverksamhet i större utsträckning än de timantal som anges i lagen. För de överskridande timmarna kan en separat avgift tas ut. Avgiftens storlek har inte fastställts i lag.  Kommunen beviljas inte statsandel för mer omfattande verksamhet än vad som föreskrivs.

LAGSTIFTNING

Lag om grundläggande utbildning (628/1998) 

Förordning om behörighetsvillkoren för personal inom undervisningsväsendet (986/1998)

Lag om kontroll av brottslig bakgrund hos personer som arbetar med barn (504/2002)

Grunderna för morgon- och eftermiddagsverksamheten inom den grundläggande utbildningen 2011
 

Morgon- och eftermiddagsverksamhet för personer med intellektuellt funktionshinder

Kommunerna har möjlighet att ordna morgon- och eftermiddagsverksamhet för grundskoleelever med behov av särskilt stöd enligt lagen om grundläggande utbildning. Vid behov kan verksamhet eller vård ordnas även enligt andra lagar.  Det är kommunerna själva som beslutar huruvida dessa verksamheter ska ordnas, och därför kan verksamhetssätt och praxis variera från kommun till kommun.   

De avgifter som tas ut av kunderna bestäms på olika grunder beroende på hur och enligt vilken lag tjänsten är ordnad. Grunderna för servicebehovet kan också variera och påverka bestämningen av kundavgifterna.  

Utgångspunkten kan anses vara att morgon- och eftermiddagsverksamhet för barn i grundskoleålder ordnas i enlighet med lagen om grundläggande utbildning (628/1998  för elever i åk 1 och 2 samt för elever som omfattas av beslut om särskilt stöd i den omfattning kommunen bestämmer.  Då är det inte fråga om verksamhet som grundar sig på socialvårdslagstiftningen. I fråga om morgon- och eftermiddagsverksamhet enligt lagen om grundläggande utbildning beslutar kommunen om månadsavgiftens belopp. Avgiften för 570 timmar får vara högst 120 euro och för 760 timmar högst 160 euro. Avgiften ska efterskänkas eller nedsättas, om det finns skäl till det med beaktande av vårdnadshavarens underhållsskyldighet, utkomstmöjligheter eller vårdsynpunkter.

Också barn i skolåldern kan få småbarnspedagogik enligt lagen om småbarnspedagogik (540/2018), om särskilda omständigheter så kräver. Barn i skolåldern har dock inte någon subjektiv rätt till småbarnspedagogik. På klientavgifterna för småbarnspedagogiken tillämpas lagen om klientavgifter inom småbarnspedagogiken (1503/2016). Kommunen kan fatta beslut om att ett barn i skolåldern deltar i verksamhet enligt lagen om småbarnspedagogik, ifall deltagandet i verksamheten anses vara ändamålsenligt med hänsyn till omständigheterna.  

Eftermiddagsvård eller eftermiddagsverksamhet för personer med intellektuell funktionsnedsättning kan ordnas också på andra grunder. Om vård eller verksamhet ordnas enligt 2 § i lagen angående specialomsorger om utvecklingsstörda, som en annan motsvarande verksamhet som är nödvändig för genomförandet av specialomsorgerna, och som skrivits in i specialomsorgsprogrammet, är tjänsten avgiftsfri för barn som inte fyllt 16 år och för barn som fyllt 16 till utgången av det läsår då barnet fyller 16 år (4 § 2 punkten i lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården). Den aktör som ansvarar för ordnandet av socialvården ansvarar för den verksamhet som angetts i specialomsorgsprogrammet. Verksamheten genomförs ofta vid verksamhetsenheterna för specialomsorger.

Kommunen kan om den så önskar ordna även annan stimulerande verksamhet.

 

LAGSTIFTNING

Lag om grundläggande utbildning (628/1998)

Lagen om småbarnspedagogik (540/2018)

Lag angående specialomsorger om utvecklingsstörda (519/1977)

Småbarnspedagogik

­­

 

Med småbarnspedagogik avses en systematisk och målinriktad helhet som består av fostran, undervisning och vård av barn. Den kommunala småbarnspedagogiken och grundläggande utbildningen bildar en enhetlig, sammanhängande verksamhet. I Finland erbjuds offentlig småbarnspedagogik av kommunala eller privata aktörer i daghem eller i familjedagvård. Dessutom kan småbarnspedagogik genomföras inom olika former av öppen lek- och klubbverksamhet. Kommunerna ska informera om klientavgifterna inom småbarnspedagogiken, om ändringar i grunderna för avgifterna och deras konsekvenser för klienterna samt uppdatera klientdatasystemen. Kommunförbundet medverkar i arbetet med att utveckla den småbarnspedagogiska verksamheten och lagstiftningen kring den.

Ordnande av småbarnspedagogik

Kommunerna är skyldiga att ordna småbarnspedagogik för alla barn under skolåldern. Bestämmelser om frågor som gäller anordnande av småbarnspedagogik finns huvudsakligen i lagen eller förordningen om småbarnspedagogik. I fråga om småbarnspedagogik tillämpas inte bestämmelserna om socialvård, förutom lagen om stöd för hemvård och privat vård av barn och lagen om servicesedlar inom social- och hälsovården.

Lagstiftning

Lagen om småbarnspedagogik

Statsrådets förordning om småbarnspedagogik

Grunderna för planen för småbarnspedagogik

Stöd för hemvård av barn

Stöd för privat vård av barn

Lagen om servicesedlar inom social- och hälsovården

Som alternativ till den småbarnspedagogik som ordnas av kommunen kan familjen få stöd för hemvård av barn, flexibel eller partiell vårdpenning eller stöd för privat vård. Dessutom kan kommunen bevilja servicesedlar för att skaffa småbarnspedagogiska tjänster i enlighet med kommunens principer.

  • En familj kan ansöka om hemvårdsstöd för ett barn under 3 år som inte deltar i kommunal småbarnspedagogik. Barnet kan skötas av endera föräldern eller någon annan (exempelvis en släkting) eller en privat dagvårdsproducent (exempelvis ett privat daghem). Hemvårdsstödet består av den lagstadgade vårdpenningen och av vårdtillägget som bestäms enligt inkomsterna.
  • Stöd för privat vård av barn kan ges en familj som har ett barn under skolåldern som vårdas av en barnskötare som familjen anställt eller av en privat dagvårdsproducent. Det går inte att få stödet om barnet deltar i småbarnspedagogik som ordnas av kommunen eller det har reserverats en vårdplats för barnet inom den kommunala småbarnspedagogiken. Stödet för privat vård består av vårdpenning, vårdtillägg som grundar sig på inkomsterna och eventuellt kommuntillägg.
  • Servicesedlar är ett av de medel som kommunen kan använda för att ordna tjänster också när det gäller småbarnspedagogik. Kommunen kan ordna exempelvis småbarnspedagogik genom att ge den som anlitar tjänsten en servicesedel. Därmed förbinder sig kommunen att, till det värde som fastställts för sedeln, betala de tjänster som servicetagaren köper av serviceproducenten. Kommunen fastslår servicesedlarnas värde och godkänner de privata serviceproducenter som omfattas av systemet med servicesedlar. Användningen av servicesedlar innefattar kundens valfrihet. Kunden har rätt att välja vilken producent han eller hon vill anlita för tjänsten i fråga bland de producenter kommunen godkänt.

Om kommunen så önskar kan den betala kommuntillägg till stödet för hemvård och privat vård. Ett eventuellt kommuntillägg kan via FPA betalas ut som en förhöjning av hemvårdsstödet och av vårdtillägget eller vårdpenningen inom stödet för privat vård av barn. Fastställandet av kommuntillägget kan basera sig på en gradering enligt barnens ålder eller antalet barn.

Klientavgifter inom småbarnspedagogiken

På klientavgifterna för småbarnspedagogiken tillämpas lagen om klientavgifter inom småbarnspedagogiken (1503/2016). Undervisnings- och kulturministeriet ser över klientavgifterna inom småbarnspedagogiken vartannat år i enlighet med vad som bestäms i lagen (indexjustering). Nästa indexjustering av inkomstgränserna och de högsta klientavgifterna görs 1.8.2022. Undervisnings- och kulturministeriet har gett ett meddelande om saken 13.12.2021. Kommunförbundets pressmeddelande i ärendet. (På finska) 

För det yngsta barnet i familjen är avgiften för heldagsvård högst 288 euro i månaden (295 euro från och med 1.8.2022). Avgiften för nästa barn i åldersordningen som deltar i småbarnspedagogik på heltid är högst 40 procent av avgiften för det yngsta barnet. För varje följande barn får avgiften vara högst 20 procent av avgiften för det yngsta barnet. Avgiften för familjens andra barn eller fler barn i familjen ska bestämmas utifrån den kalkylerade heldagsavgiften för det yngsta barnet. En avgift för småbarnspedagogik som understiger 27 euro tas inte ut (från och med 1.8.2022 under 28 euro).

I regel tas avgiften för småbarnspedagogik ut för elva månader. En avgift kan emellertid tas ut för tolv månader, om barnet under året inte är frånvarande mer än ¾ av det antal vårddagar per månad som ligger till grund för månadsavgiften.

Om ett barns vårdnadshavare inte tar emot en plats som sökts för och beviljats barnet inom småbarnspedagogiken och om inte platsen har annullerats innan småbarnspedagogiken på basis av beslutet börjar, kan hälften av den lagstadgade månadsavgiften tas ut.

Om barnets vårdnadshavare reserverar en plats för barnet inom småbarnspedagogiken för tiden för sin semester och inte annullerar platsen, kan hälften av månadsavgiften tas ut för den plats inom småbarnspedagogiken som inte annullerats. Fastän ingen månadsavgift bestämts för barnet, kan det dock för en plats som inte använts tas ut hälften av den lägsta avgift som tas ut enligt 7 § i lagen om klientavgifter inom småbarnspedagogiken.

 

Frånvaro och sänkning av klientavgifterna inom småbarnspedagogiken

Vid beräkningen av den genomsnittliga tid som ett barn deltar i småbarnspedagogik per vecka ska den tid som reserverats för småbarnspedagogiken under en kalendermånad beaktas.

Om ett barn deltar i småbarnspedagogik i genomsnitt högst 20 timmar per vecka, får månadsavgiften uppgå till högst 60 procent av den avgift för småbarnspedagogik på heltid som bestäms enligt 5 § i lagen om klientavgifter inom småbarnspedagogiken. Om ett barn deltar i småbarnspedagogik i genomsnitt minst 35 timmar per vecka, kan avgiften för småbarnspedagogik på heltid tas ut som månadsavgift. Om ett barn deltar i småbarnspedagogik i genomsnitt mer än 20 timmar men mindre än 35 timmar per vecka, ska kommunen ta ut en avgift i relation till den tid barnet deltar i småbarnspedagogik. Även avgiftsfri förskoleundervisning enligt lagen om grundläggande utbildning (628/1998) ska beaktas som en faktor som sänker avgiften för småbarnspedagogiken.

I regel tas avgifter också ut för tillfällig frånvaro. Om barnet emellertid på grund av sjukdom har varit frånvarande från dagvården mer än tio dagar under en kalendermånad, tas en avgift ut som motsvarar halva månadsavgiften. Om ett barn är frånvarande en hel kalendermånad på grund av sjukdom tas ingen avgift ut överhuvudtaget. Om barnet av någon annan orsak är frånvarande från dagvården en hel kalendermånad, tas en avgift ut som motsvarar halva månadsavgiften.

 

Klientavgifter för småbarnspedagogik för barn med utvecklingsstörning

Om småbarnspedagogik ordnas för ett barn med utvecklingsstörning enligt lagen om småbarnspedagogik, kan tjänsten beläggas med en avgift i enlighet med lagen om klientavgifter inom småbarnspedagogiken. 

Barn med utvecklingsstörning kan ibland delta i småbarnspedagogik endast av rehabiliteringsskäl. Om småbarnspedagogiken för ett barn helt och hållet är sådan rehabilitering som skrivits in i specialomsorgsprogrammet och familjen inte annars utnyttjar sin rätt till småbarnspedagogik, kan klientavgifter inte tas ut, eftersom partiellt uppehälle för barn under 16 år är avgiftsfritt inom specialomsorgerna. Småbarnspedagogik i rehabiliteringssyfte kan också ordnas på deltid.

 

Klientavgiftspraxis i kommunerna – Kommunförbundets kartläggning

Kommunförbundet kartlägger vartannat år kommunernas principer för klientavgifter inom småbarnspedagogiken.

Kuntien asiakasmaksuperiaatteet - selvitys 2020 (Utredning om kommunernas principer för klientavgifter 2020, på finska)

Kuntien asiakasmaksuperiaatteet - selvitys 2018 (Utredning om kommunernas principer för klientavgifter 2018, på finska)

 

Kostnadsersättningar för familjedagvård

Kommunförbundet ger årligen en rekommendation om kostnadsersättningar inom den kommunala familjedagvården. Kostnadsersättningen omfattar de familjedagvårdare som arbetar hemma.

I rekommendationen om kostnadsersättningar används förändringen i undergruppen för livsmedel i konsumentprisindex som grund för livsmedelskostnader och förändringen i konsumentprisindex för övriga kostnader. Rekommendationen justeras kalenderårsvis och som grund för beräkningen används senast tillgängliga index och den uppskattade förändringen i respektive kostnader under rekommendationsåret.

Kommunförbundet publicerar rekommendationerna om kostnadsersättningar i slutet av respektive år. Kommunförbundet samarbetar vid uppgörandet av rekommendationen med Kommun- och välfärdsområdesarbetsgivarna KT och Offentliga sektorns union JAU rf.

Suositus kunnallisen perhepäivähoidon kustannuskorvauksista 2022 (Rekommendation om kostnadsersättningar inom den kommunala familjedagvården 2022, på finska)

 

Dimensioneringen inom småbarnspedagogiken

Det uppstår ofta diskussioner om antalet barn inom småbarnspedagogiken och hur många anställda som kan anses vara tillräckligt för fostrings-, undervisnings- och vårduppgifter. Antalet barn i grupper som består av barn i olika åldrar och som är närvarande vid olika tidpunkter fastställs med hjälp av servicekoefficienter. Servicekoefficienterna får man genom att räkna ut ett kalkylerat tal för varje barn som baserar sig på dimensioneringen i förordningen om småbarnspedagogik, och med hjälp av det talet kan man slå fast det rätta antalet barn i gruppen eller på daghemmet i enlighet med bestämmelserna. Det förordningsenliga relationstalet för personalen gäller inte per grupp utan per daghem. Då man bildar barngrupper vid daghem beaktas den maximistorlek på en barngrupp som har fastställts i lagen om småbarnspedagogik.

Om det finns plats i gruppen eller daghemmet och om barn med ordinarie daghemsplats är frånvarande kan man ta emot barn i enlighet med dimensioneringen. Då man fastställer det rätta antalet barn räknar man bara de barn och den personal som är på plats i daghemmet. Den personal som behövs utgående från antalet barn ska vara på plats och tillgänglig på daghemmet. Hur personalen och barnen placeras eller hur verksamheten genomförs har inte definierats i detalj. Vad gäller arbetsskift och barnens närvaro ska man sträva efter att dimensioneringen i genomsnitt följs under hela dagen.

Kommunförbundet har tillsammans med Vertikal Oy utvecklat en räknare som kan användas för att uppskatta antalet barn i daghem eller grupper i relation till antalet anställda i fostrings-, undervisnings- och vårduppgifter vid daghemmet. Räknaren hittar du här.

 

Kommunförbundets rapport: Kommuntillägg till stödet för hemvård och privat vård av barn och servicesedlar 

Kommunförbundet genomför vartannat år en utredning om kommuntillägget till stödet för hemvård och stödet för privat vård av barn samt användningen av servicesedlar i kommunerna. Den första utredningen genomfördes år 2007 och från 2008 har den gjorts vartannat år. Den senaste enkäten som gällde babypengen gjordes av Kommunförbundet år 2012, och samtidigt fogades en kartläggning av servicesedlar till utredningen. I samband med enkäten 2018 kartlades för första gången praxis för kommunernas klientavgifter. En separat rapport har publicerats om den. Den senaste kartläggningen publicerades xx.xx.2020. När det gäller praxis för klientavgifter har det publicerats en separat rapport.

 

Kommuntillägg och servicesedlar 2020

Genom en enkät till fastlandskommunerna i oktober 2020 utredde Kommunförbundet läget inom småbarnspedagogiken i kommunerna. Enkäten kartlade kommuntilläggen till stödet för hemvård och privat vård och grunderna för utbetalningen av dem samt användningen av servicesedeln inom småbarnspedagogiken.

​Kommunförbundets enkät om småbarnspedagogik genomfördes i form av en elektronisk Webropol-enkät i oktober 2020. Enkäten skickades till kommunernas registraturer och besvarades av de ledande tjänsteinnehavare som ansvarar för småbarnspedagogiken. Enkäten besvarades av 89,5 procent av fastlandskommunerna (263 kommuner). Vid tidpunkten för enkäten fanns det 294 kommuner på fastlandet. År 2018 besvarades enkäten av 86 procent av fastlandskommunerna (255/295 kommuner).

Samtliga kommuner med mer än 100 000 invånare samt nästan alla kommuner med 20 001–50 000 invånare svarade på enkäten. Relativt sett var antalet respondenter lägst bland kommuner med 50 001–100 000 invånare. Som helhet besvarades enkäten på ett mycket täckande sätt, endast 31 fastlandskommuner lät bli att svara. På landskapsnivå erhölls relativt sett färre svar från Päijänne-Tavastland, Norra Karelen och Södra Österbotten än från andra regioner. Alla kommuner i landskapen Södra Karelen, Kajanaland och Lappland besvarade enkäten.

Ett kommuntillägg till stödet för hemvård av barn betalas i något fler kommuner (7) än vad som nämndes i den föregående enkäten år 2018. Andelen kommuner som betalar kommuntillägg till stödet för privat vård har minskat ytterligare en aning. Däremot har användningen av servicesedlar ökat ytterligare när det gäller tjänsterna inom småbarnspedagogiken.
 

Kommuntillägg till hemvårdsstödet

Enligt enkäten betalade 55 kommuner (20,9 %) kommuntillägg år 2020 bland de 263 kommuner som besvarade frågan. På basis av enkäten var det endast en kommun som planerade att börja betala kommuntillägget. Enligt den föregående enkäten, som genomfördes 2018, betalade 48 kommuner (19 %) kommuntillägg till hemvårdsstödet av de 253 kommuner som besvarade frågan. Utbetalningen av kommuntillägg för stödet för hemvård av barn har ökat något jämfört med den föregående enkäten, även om det också fanns något fler kommuner som besvarade enkäten. År 2016 betalades kommuntillägg i 60 kommuner (23 %) och år 2014 i 85 kommuner (30 % av dem som då svarade på enkäten).

Att betala kommuntillägg till hemvårdsstödet är betydligt vanligare i stora kommuner med över 100 000 invånare, där fyra kommuner av nio betalade det. Minst betalas kommuntillägg i kommuner med 10 001–20 000 invånare.

Kommuntillägget till stödet för hemvård av barn var år 2020 i snitt 171 euro per barn, enligt enkäten år 2018 var tillägget i snitt 147 euro per barn. Enligt enkäten 2020 var kommuntillägget för barn under tre år i snitt 177 euro. Tillägget för barn under tre år varierade mellan 77 och 350 euro beroende på kommun. För barn över 3 år betalades i genomsnitt 114 euro i kommuntillägg och tillägget varierade mellan 40 och 350 euro.
 

Kommuntillägg till stödet för privat vård av barn

Kommuntillägg till stödet för privat vård av barn betalas i 93 kommuner (36 % av de kommuner som deltog i enkäten) och ingen kommun planerar att införa tillägget enligt enkäten. År 2018 betalades kommuntillägg till stödet för privat vård av barn i 97 kommuner och år 2016 i 109 kommuner.

Detta tillägg betalas i synnerhet i stora och medelstora kommuner med minst 20 000 invånare, andelen kommuner som betalar kommuntillägget är 77 procent av de kommuner som besvarade frågan. Bland de minsta kommunerna med färre än 20 000 invånare var det cirka 25 procent av de kommuner som besvarade frågan som betalade kommuntillägget. Av kommunerna med färre än 5 000 invånare var det bara 17 kommuner, av de 110 som besvarade frågan, som betalade kommuntillägg till stödet för privat vård av barn.

Storleken på kommuntillägget varierar i heldagsvård mellan 84 och 783 euro beroende på vårdform och barnets ålder. Inom heldagsvården varierade storleken på kommuntillägget per barn för barn under 3 år mellan 100 och 783 euro och för barn över 3 år mellan 84 och 500 euro beroende på vårdform. En stor del av de kommuner som betalar kommuntillägg för privat vård (76 %) har ställt särskilda villkor för betalning av kommuntillägget.
 

Servicesedel

Av de kommuner som besvarade enkäten år 2020 uppgav 95 (36 %) att de använder servicesedlar för tjänsterna inom småbarnspedagogiken, medan det år 2018 var 75 kommuner (30 %) som uppgav att de använder servicesedlar för dessa tjänster. År 2016 var antalet kommuner som använde servicesedlar betydligt färre, totalt 48 kommuner (19 %). År 2020 planerade fem kommuner att ta i bruk servicesedlar, år 2018 fanns det planer i 27 (11 %) kommuner, medan 16 kommuner (6 %) planerade att ta i bruk servicesedlar 2016. Enligt enkäten år 2014 användes servicesedlar i 38 kommuner och 24 kommuner planerade att ta dem i bruk. År 2012 hade endast 25 kommuner infört servicesedlar och 23 kommuner planerade att införa dem.

Servicesedlarnas värde varierar från kommun till kommun mellan 421 och 1210 euro. Det lägsta värdet var 27 euro och det högsta 2113 euro. Värdet på en servicesedel med fast pris varierade mellan 767 och 1210 euro och den inkomstrelaterade servicesedeln var som lägst 27 euro och som högst 2113 euro.

Värdet på servicesedlarna påverkas av olika koefficienter. Till grundpriset för en av kommunen fastställd servicesedel fastställdes olika koefficienter exempelvis på basis av barnets ålder, vårdtid eller särskilt stöd. För barn över tre år var koefficienten för småbarnspedagogik på heltid 1,0 och för barn under tre år var koefficienten i genomsnitt 1,54. För verksamhet på deltid användes i genomsnitt koefficienten 0,61 och för barn i behov av särskilt stöd koefficienten 1,81.

Kotihoidontuen ja yksityisen hoidon tuen kuntalisät ja palveluseteli - selvitys 2018 (Rapport om kommuntilläggen till stödet för hemvård och stödet för privat vård och servicesedlar 2018) (på finska)

Kotihoidontuen ja yksityisen hoidon tuen kuntalisät ja palveluseteli - selvitys 2020 (Rapport om kommuntilläggen till stödet för hemvård och stödet för privat vård och servicesedlar 2020) (på finska)

Kommunspecifika uppgifter för år 2020 (på finska)

Kuva, joka sisältää kohteen kartta

Kuvaus luotu automaattisesti

 

 

 

Fria bildningen

Det fria bildningsarbetet syftar till att utgående från principen om livslångt lärande stödja en mångsidig utveckling av individens personlighet och sociala kompetens samt främja demokrati, jämlikhet och pluralism i det finländska samhället. Läroanstalter för fritt bildningsarbete är medborgarinstitut, folkhögskolor, sommaruniversitet, idrottsutbildningscenter och studiecentraler. Undervisnings- och kulturministeriet beviljar en kommun, samkommun, eller en registrerad sammanslutning eller stiftelse tillstånd att driva läroanstalten.

Största delen av medborgarinstituten drivs av kommuner. Det finns 177 medborgarinstitut och 77 folkhögskolor, inklusive den privata högskolan Snellman-korkeakoulu. Vid folkhögskolorna ordnas läropliktsutbildning. Antalet sommaruniversitet i Finland är 20, antalet studiecentraler 12 och dessutom finns det 11 riksomfattande idrottsutbildningscenter. (Utbildningsstyrelsen, oph.fi, 2020.) Också i de organisationer som driver sommaruniversiteten är många kommuner med, och sju folkhögskolor drivs av en samkommun eller en kommun. Sommaruniversiteten har ett regionalt utbildningsutbud och ger öppen universitetsundervisning och annan utbildning.

Vid läroanstalterna för fritt bildningsarbete bereds för närvarande kompetensbaserad utbildning, identifiering och erkännande av kunnande samt läropliktsutbildning vid folkhögskolor.

Lagen om fritt bildningsarbete

Förordningen om fritt bildningsarbete

Identifiering och erkännande av kunnande som förvärvats inom det fria bildningsarbetet (på finska med svenskt referat)

Identifiering och erkännande: Handbok för kompetensbaserad beskrivning av utbildningen inom fritt bildningsarbete 

Utvidgandet av läroplikten

Grunderna för läroplanen för folkhögskolornas utbildning inom det fria bildningsarbetet som riktar sig till läropliktiga 2021

 

Medborgarinstitutens ekonomi

Huvudmännen för utbildningen inom det fria bildningsarbetet har ingen lagstadgad finansieringsandel för det fria bildningsarbetet. Utöver statsandelsfinansieringen och den finansiering som kommunen står för själv i egenskap av huvudman finns det också andra finansieringskällor. Till exempel medborgarinstituten får inkomster från kundavgifter, som ska vara skäliga. Det är möjligt att söka statsunderstödsfinansiering och eventuellt annan extern finansiering, till exempel via avgiftsbelagd service eller projektverksamhet.

Medborgarinstitutens verksamhets- och ekonomirapporter

Kommunförbundets medborgarinstitutsnätverk samlar årligen centrala nyckeltal för verksamheten och ekonomin vid 15 kommunägda medborgarinstitut som finns i nätverket.

Medborgarinstitutens verksamhet och ekonomi 2019 (på finska)

tags