Den kommunala självstyrelsen har gjort det möjligt att bygga vårt välfärdssamhälle, och dess grundpelare får inte urholkas i framtiden. Kommunerna är bäst på att tillhandahålla närservice.​

Finlands kommun- och servicestrukturer har ändå skapats för behoven under en annan tid. Gemensamma medel kan inte längre användas för att upprätthålla föråldrade strukturer. ​

Utmaningarna i de allt mer olika kommunerna återspeglas också i att den kommunala demokratin försvagas.

VÅRA LÖSNINGAR

Konkreta åtgärder bör inledas för att kommunerna ska kunna förnya sig och sina servicestrukturer samt för att utveckla den kommunala självstyrelsen och kommunernas verksamhetsförutsättningar.

• Den gemensamma lägesbilden och riktlinjerna för förnyelse av kommunerna som tas fram i det parlamentariska arbetet kring kommunernas framtid bör utnyttjas​

• Lagstiftning som hindrar kommunerna från att utveckla servicen och tjänsternas produktivitet och effekt bör minskas och undvikas.​

• Modellen med enhetliga kommuner bör skrotas för gott och beslut bör fattas om hur lagstiftningen och arbetsfördelningen ska utvecklas för olika kommuner och städer. Det behövs incitament för frivilliga kommunsammanslagningar och för att öka samarbetet mellan kommunerna.​

• I samband med beslut som gäller kommunerna och de kommunala tjänsterna bör det också säkerställas att invånarna i kommuner och städer har fortsatt förtroende för det representativa beslutsfattandet.​

• Kommunernas finansieringssystem bör reformeras så att det motsvarar kommunernas nuvarande uppgifter.​

• Eventuell utvidgning och omorganisering av kommunernas uppgifter bör definieras tydligt och finansieras fullt ut. ​

• Kvaliteten på utbildningen och sysselsättningstjänsterna får inte äventyras. Vi behöver alla invånare med i byggandet av Finlands framtid.

Fråga våra experter för mer information:
Direktör, kommunpolitik och ledning Sini Sallinen
Direktör för kommunal ekonomi Sanna Lehtonen

Den kärva ekonomin och den demografiska förändringen kräver proaktiv förnyelse i hela Finland. ​

Framtiden byggs genom en bra och möjliggörande lagstiftning som stöder försök och utformningen av nya lösningar. Välfärdssamhället fungerar bara om dess aktörer drar åt samma håll.

VÅRA LÖSNINGAR

Kommunerna och deras verksamhetsformer bör ses över utgående från försök. ​

• En lag om kommunförsök behövs för att främja nya innovationer och produktivitet i den kommunala servicen.​

• Försöksverksamhet kunde främjas inom områden som för närvarande begränsas av lagstiftningen. Kommunförbundets förslag till försöksverksamhet finns i slutet av dokumentet. ​

Lagstiftningen bör driva på reformen av kommunala tjänster. ​

• De flaskhalsar i lagstiftningen som försvårar utvecklingsarbete och informationsgången bör avvecklas. ​

• Till exempel utbyte av välfärdsinformation mellan kommuner och välfärdsområden.​

• Verksamhetsmodellerna för digitalisering inom kommunerna och staten bör samordnas och göras mer kompatibla.​

Produktiviteten inom den offentliga sektorn bör förbättras genom att strukturerna, metoderna och finansieringen för produktion och delning av data samt kunskapsbaserad ledning ses över.​

• Artificiell intelligens och ny teknik möjliggör utveckling av verksamheten och tjänsterna utifrån data. Detta förutsätter att dataproduktionen är tekniskt, juridiskt, etiskt och innehållsmässigt av hög kvalitet och sker på ett kontrollerat sätt. Gemensamma datapooler och testmiljöer bör skapas. ​

• Besparingar bör eftersträvas genom avveckling av överlappande ansvar till exempel när det gäller lagring av data och rapportering.​

• Prissättningsmodellerna bör ändras så att de främjar en bred användning av data. Avgifter bör inte tas ut av kommunerna för användning av data som de själva har tagit fram.​

Trovärdiga reformer och smidigt verkställande förutsätter en väl utförd lagberedning.​

• Kommunerna bör ges tillräckligt med tid för remissförfaranden och verkställandet av lagar, för att säkerställa kvaliteten och värna demokratin.​

• Den fortlöpande utvecklingen av lagstiftningen och kommunernas förmåga att verkställa den säkras genom att staten och kommunerna gemensamt utvärderar lagstiftningen i efterhand.

Fråga våra experter för mer information:
Direktör, kommunpolitik och ledning Sini Sallinen
Direktör, digitalisering och informationssamhället Elisa Kettunen 
Direktör för kommunal ekonomi Sanna Lehtonen
Jurist Kirsi Lamberg 

Det kommunbaserade utbildningssystemet är Finlands styrka.​

Den demografiska förändringen innebär olika utmaningar för stora städer respektive mindre kommuner.​

Vi behöver modigt se över strukturer och arbetsmetoder för att utbildningen ska hålla fortsatt hög kvalitet och förbli tillgänglig och ekonomiskt hållbar i hela landet.

VÅRA LÖSNINGAR

I lagreformer bör en enhetlig utbildningsväg från småbarnspedagogik till högskoleutbildning säkerställas.​

• En höjning av kompetensnivån förutsätter arbetsro och att kontinuiteten i utbildningen stärks,​
  i stället för fragmentariska reformer.​

• Det behövs flexibel lagstiftning för att kunna möta olika behov i olika delar av landet.​

• Ordnandet av förskoleundervisning och småbarnspedagogik behöver tydliggöras i förhållande till lagen om grundläggande utbildning.​

• Utbildningsvägarna från yrkesutbildning till högskolor måste stärkas.​

• Lagstiftningen om verksamhet och finansiering för läropliktiga och vuxenstuderande inom yrkesutbildningen bör inte splittras, utan bevaras som en sammanhållen helhet.​

När åldersklasserna krymper bör undervisningens kvalitet och tillgänglighet säkerställas i hela landet. ​

• Det behövs incitament i hela landet för att bygga upp samarbetet mellan kommuner. I områden med långa avstånd kan kommunerna uppmuntras att samarbeta och säkerställa utbudet av undervisning, till exempel genom ett tillgänglighetstillägg i finansieringen.​

• Fjärrundervisning bör kunna användas i större utsträckning än i dag inom den grundläggande utbildningen, för att trygga undervisningens tillgänglighet och kvalitet. Fjärrundervisning från en skola till en annan ersätter inte närundervisningen, utan kompletterar den. ​

• Incitament bör utvecklas för samarbete mellan olika utbildningsanordnare. Samarbetet mellan utbildningsanordnare bör utvecklas för att trygga en fortsatt smidig och tillgänglig utbildning för alla åldersgrupper.​

Utbildningsvägarna för elever och studerande med ett främmande språk som modersmål samt finansieringen bör utvecklas för att motsvara kommunernas och städernas behov.​

• Det bör satsas på språkinlärning, då det är grunden för lärande och integration. Särskild fokus bör läggas på nyanländas utbildning, språkstöd och integration. Finansieringen och bedömningen av lärokursen i de inhemska språken (svenska eller finska som andraspråk, S2) bör förtydligas och utvecklas. ​

• Anslagsnivån för jämställdhetsfinansieringen inom förskoleundervisning och den grundläggande utbildningen bör befästas och vara förutsägbar för kommunerna. Segregation motverkas aktivt. ​

Kunnig undervisningspersonal avgörande för kompetensnivån​

• Tillräcklig personal bör säkras inom småbarnspedagogiken och branschens dragningskraft och förmåga att hålla kvar personal stärkas.​

• Satsningar på lärarnas kompetens och behörigheter för att motsvara behoven i verksamhetsmiljön.

Fråga våra experter för mer information:
Direktör för utbildningsärenden Irmeli Myllymäki
Specialsakkunnig, grundläggande utbildning Mari Sjöström
Utvecklingschef, småbarnspedagogik och förskoleundervisning Jarkko Lahtinen
Specialsakkunnig, yrkesutbildning Ilkka Eronen

Sysselsättning och kompetens möts i kommunerna och städerna ​

Tjänster, utbildning och integration måste fungera lokalt, flexibelt och effektfullt för att både arbete och kompetens ska kunna utnyttjas fullt ut.​

Lösningar på arbetskraftsbristen och matchningsproblemen som hämmar tillväxten i Finland.

VÅRA LÖSNINGAR

Mer kundfokus och större verkningsfullhet i arbetskraftsservicen.​

• Serviceprocessen bör göras smidigare och tjänsterna förnyas så att de motsvarar den nya verksamhetsmiljön. Onödig byråkrati bör minskas och kommunerna ges möjlighet att skräddarsy tjänster utifrån kundernas behov.​

• Konjunkturväxlingar bör beaktas i finansieringsmodellen för AN-tjänsterna. Kommunernas betalningsandelar i olika förmåner bör granskas och bedömas som en helhet i förhållande till kommunernas lagstadgade uppgifter.  ​

• Åtgärder för att stärka kompetensen hos AN‑sakkunniga genom ett utbildningsprogram på yrkeshögskolenivå.​

Uppdatering av kompetensnivån hos befolkningen i arbetsför ålder och vuxenutbildningen.​

• Det behövs en stödform som beaktar strukturomvandlingen och är inriktad på vuxenutbildning.​

• Kommunerna bör garanteras tillräcklig beslutanderätt när det gäller styrningen av utbudet av yrkesutbildning.​

• Det fria bildningsarbetet bör tryggas som en lågtröskelväg till kompetensutveckling och språkinlärning och som verksamhet som stöder välbefinnande.​

• Statens och utbildningsanordnarnas fortbildningsavtal bör utökas för att underlätta kompetensbristen, bland annat inom småbarnspedagogiken och tekniska sektorn.​

Invandring och integration - stöd för tillväxt och delaktighet.​

• Det behövs en gemensam syn över regeringsperioderna på Finlands befolkningsutveckling och på invandringens betydelse för regionernas tillväxt och konkurrenskraft.​

• Kriterierna för beviljande av permanent uppehållstillstånd bör ses över i syfte att trygga kommunernas befolkningsutveckling och tillgodose regionernas kompetensbehov.​

• Kommunen bör tryggas tillräckliga resurser för att utveckla långsiktiga integrationsfrämjande tjänster, t.ex. språkinlärning, som utgår från lokala behov.​

• Integration är en tvåvägsprocess. Det krävs insatser för att stärka en positiv, välkomnande attityd i samhället och i arbetslivet.​

Arbetslösa bör vägledas till rätt tjänst och förmån.​

• Kunden bör få sådan service från kommunen, välfärdsområdet, läroanstalten eller andra aktörer som bäst motsvarar hans eller hennes livssituation.​

• De som omfattas av kommunernas sysselsättningstjänster och finansieringsansvar ska utifrån en bedömning av arbets- och funktionsförmågan konstateras ha förutsättningar att ta emot ett arbete.​

• Det skyddade beloppet inom utkomstskyddet för arbetslösa bör återställas.

Fråga våra experter för mer information:
Livskraftsdirektör, Mikko Härkönen
Utvecklingschef, sysselsättningspolitik Erja Lindberg
Direktör för utbildningsärenden Irmeli Myllymäki
Expert på invandring och integration Maija Lehtimaa

Tillväxt sker inte av sig själv. Partnerskapet mellan staten och kommunerna är avgörande för hur investeringar, näringslivet och sysselsättningen utvecklas i olika delar av landet.​

Två- och flerspråkighet är en betydande tillväxtfaktor och en konkurrensfördel som stärker Finlands livskraft.

VÅRA LÖSNINGAR

Mer avtalsbaserat samarbete mellan staten och stadsregionerna.​

• Verkningsfulla satsningar bör göras på kompetens- och utvecklingsarbete som utgår från kommunernas och stadsregionernas egna styrkor, i samarbete mellan kommuner, staten, näringslivet och forskningsinstitut.​

• Den avtalsbaserade innovations-, kluster- och ekosystemsverksamheten bör fortsätta.​

• Staten bör förbinda sig starkare och mer långsiktigt än för närvarande till MBT-avtalsprocesserna.​

Tillväxt, arbetstillfällen och välfärd i kommunerna och städerna genom EU-finansiering.​

• Den nationella planeringsberedskapen bör förbättras för att bättre kunna utnyttja EU-finansiering vid genomförandet av stora investeringar (t.ex. inom energi och transport). ​

• För att förbättra finansieringens verkningsfullhet bör Finland i högre grad gå in för starkare nationellt samordnad ansökan och prioritering. Arbetet bör ledas av Kommunikationsministeriet i samarbete med centrala ministerier samt kommuner och regioner. ​

• För att främja näringslivet och sysselsättningen bör Finlands och kommunernas förmåga att söka direkt finansiering från EU stärkas genom utveckling av kompetens och samarbete samt genom att säkerställa nationell medfinansiering.​

• Den nationella och regionala EU-partnerskapsplanen för Finland 2028–2034 (NRP-planen) bör beredas och genomföras med utgångspunkt i kommunerna och regionerna.​

• Det bör säkerställas att hållbar stadsutveckling har hög prioritet i reformen av finansieringen av EU:s regional- och strukturpolitik.

Fråga våra experter för mer information:
Livskraftsdirektör Mikko Härkönen
Stadsutvecklingschef Henrik Lönnqvist
Utvecklingschef Annukka Mäkinen

Bostads- och transportpolitiken är avgörande för var människor kan bo, arbeta och var företag kan investera.​

Vi behöver en förnyad bostadspolitik och en långsiktig transportpolitik som stöder tillväxt, samhällsutveckling, tillgänglighet och livskraft i hela landet.​

En tillräcklig bostadsproduktion och bostäder till rimliga priser är en förutsättning för strukturomvandling och livskraft i hela landet.

VÅRA LÖSNINGAR

Finland behöver en ny bostadspolitisk vision där riktningen för statens bostadspolitik omdefinieras. Finansierings-, verksamhets- och stödmodellerna bör ses över.​

• Staten bör fastställa en tillräcklig nivå på stödet för bostadsproduktionen över regeringsperioderna. ​

• Den höga totala beskattningen av byggandet måste sänkas. Det behövs nya tidsbegränsade skatteavdrag som bör riktas effektivt, bland annat i form av skattelättnader för kommunala bolag vid grundläggande renoveringar. ​

• Begränsningar som hindrar kommunkoncerner från att använda de allmännyttiga hyreshusbolagens fastighetsbestånd som säkerhet för byggnadslån bör avskaffas.​

EU‑hävstång bör användas i större omfattning för en effektfull och långsiktig finansiering för transportsektorn.​

• En flerårig finansieringsram för bastrafikledshållning och utveckling bör säkerställas med fokus på att åtgärda det växande eftersatta underhållet samt investeringar för stadsutveckling enligt MBT-avtalen.​

• Auktionsintäkterna från utsläppshandeln inom transportsektorn bör riktas till hållbar mobilitet och till att påskynda drivmedelsomställningen i hela landet.​

• Det bör säkerställas att CEF och andra nya EU‑finansieringsinstrument riktas till TEN‑T‑nätet, inklusive urbana knutpunkter, utöver militär rörlighet och gränsöverskridande projekt. Kommunikationsministeriets roll i den nationella samordningen bör stärkas för att ta hem EU-finansiering.  ​

Staten bör även i fortsättningen bära kostnaderna för det nationella transportnätet. ​

• Överföringen av kostnadsansvar från staten till kommunerna bör upphöra i fråga om nationella infrastrukturprojekt, inkl. flygplatser, spårtrafik, mindre trafikerade landsvägar och rastplatser. ​

Kollektivtrafik och hållbar mobilitet bör prioriteras.​

• Det bör säkerställas att kollektivtrafiken i stadsregionerna och infrastrukturen för gång- och cykeltrafik i kommunernas gatunät även i fortsättningen finansieras antingen genom statsandelar eller andra alternativa finansieringsinstrument. ​

• Det bör säkerställas att persontågstrafiken utvecklas för att stödja tillväxten i de växande stadsregionerna.

Fråga våra experter för mer information:
Specialsakkunnig, bostadspolitik Laura Hassi
Utvecklingschef, trafikpolitik Johanna Vilkuna

Samhällsutveckling är samtidigt klimat-, säkerhets- och livskraftarbete, och förutsättningarna för arbetet bör tryggas i hela landet.

VÅRA LÖSNINGAR 

Kommunernas utmaningar i fråga om klimat, säkerhet och livskraft kräver att självstyrelsen och det demokratiska beslutsfattandet tryggas i markanvändningspolitiken. ​

• Inom lagstiftningen för den byggda miljön bör sådan överflödig och alltför detaljerad reglering som begränsar kommunernas handlingsfrihet och ökar kostnaderna, avvecklas. ​

• De oklarheter som uppstått till följd av uppdelningen av markanvändnings- och bygglagen måste åtgärdas så att markpolitiken, planläggningen och tillståndsförfarandet fungerar på ett konsekvent sätt och så att den administrativa bördan minskar. ​

• Vid verkställandet av EU‑regleringen bör det säkerställas att kommunerna behåller möjligheten att planera och genomföra markanvändningen utifrån lokala behov, med beaktande av EU‑målen.​

Kommunerna behöver stöd så att de kan anpassa sin fastighetsegendom och infrastruktur​

• Ett holdingbolag, en så kallad nationell ”skräpbank”, samt andra incitament införs för att möjliggöra en kontrollerad avveckling av kommunernas hyreshus‑, verksamhetslokals‑ och infrastruktur­tillgångar som nått slutet av sin livscykel, liksom obehövliga social‑ och hälsovårdsfastigheter.​

Den nationella finansieringen och EU-finansieringen för kommunernas natur- och klimatarbete bör tryggas.​

• Kommunerna bör stödjas i det nationella genomförandet av målen och lagstiftningsreformer för koldioxidneutralitet, biologisk mångfald och åtgärder för att bromsa förlusten av den samt i klimatanpassningsåtgärder.​

• Åtgärderna i den nationella restaureringsplanen bör utformas så att de stöder kommunernas handlingsutrymme. ​

• Företags åtgärder som stärker naturfinansieringen bör införas utan dröjsmål​
  (bl.a. marknader för naturvärden och samarbetsprojekt).

Fråga våra experter för mer information:
Utvecklingschef, markpolitik Laura Suurjärvi
Utvecklingschef, kommunernas lokaler Mikko Simpanen