Vi betjänar kommunernas personal och förtroendevalda i frågor som gäller deras uppgifter. Om du behöver rådgivning rekommenderar vi att du i första hand skickar din förfrågan via formuläret i vår rådgivningstjänst.
Konkurrensneutralitet
Kommunallagen och konkurrenslagen förbjuder inte offentliga samfund att bedriva ekonomisk verksamhet eller att konkurrera med privata företag på samma marknad. I 132 § i kommunallagen hänvisas det till konkurrenslagens 4 a kap. – målet är att trygga en jämlik konkurrens mellan offentlig och privat näringsverksamhet.
Målet med bestämmelserna i 4 a kap. i konkurrenslagen är att skapa en sådan nationell övervakningsmekanism som EU-kommissionen förutsätter. Mekanismen gör det möjligt att framför allt övervaka att kravet på marknadsmässig prissättning uppfylls vid undantag från bolagiseringsskyldigheten enligt 127 § i kommunallagen. Bestämmelserna har en stark koppling till kommunallagens bestämmelser om bolagiseringsskyldighet och bildar tillsammans med bestämmelserna i 15 kap. i kommunallagen en helhet som tryggar konkurrensneutraliteten.
Kommunallagens bestämmelser om bolagiseringsskyldighet säkerställer för sin del att kravet på konkurrensneutralitet uppfylls. En viktig uppgift för Konkurrens- och konsumentverket är att övervaka att bolagiseringsskyldigheten iakttas till den del den offentliga sektorns ekonomiska verksamhet i annan form än bolagsform äventyrar konkurrensneutraliteten på det sätt som avses i 4 a kap. i konkurrenslagen.
Konkurrens- och konsumentverket övervakar också att en marknadsmässig prissättning iakttas vid de undantag från bolagiseringsskyldigheten som avses i 127 § i kommunallagen. Bestämmelserna ger den nationella myndigheten behörighet i ärenden som tidigare ofta ledde till klagomål hos kommissionen. Bestämmelserna har haft som mål att skapa förutsättningar för nationella lösningar på sådana konkurrensproblem.
Syftet är också att säkerställa konkurrensneutralitet i den ekonomiska verksamheten. Det innebär att lagen inte tillämpas på verksamhet som inte är av ekonomisk karaktär.
Verksamhetens karaktär är avgörande när man ska bedöma vad som är ekonomisk verksamhet, och karaktären bör bedömas i varje enskilt fall. Det finns inga entydiga anvisningar om hur man ska skilja på ekonomisk och icke-ekonomisk verksamhet. Kommissionen har ändå försökt klargöra begreppen ekonomisk och icke-ekonomisk verksamhet i sitt meddelande om tillämpningen av Europeiska unionens regler om statligt stöd på ersättning som ges för tillhandahållande av tjänster av allmänt ekonomiskt intresse (2012/ C8/02 punkt 8–30).
Regleringen syftar till att säkerställa konkurrensneutralitet i situationer där den offentliga sektorn och privata företag är eller kan vara på marknaden samtidigt men behandlas olika. Tillämpningen av bestämmelserna har ändå begränsats i fall där problemen med konkurrensneutralitet beror på lagstiftningen. Detta har genomförts antingen så att bestämmelserna inte alls blir tillämpliga, eller så att det inte är möjligt att förbjuda verksamheten.
Bestämmelserna gäller endast situationer där den offentliga sektorn bedriver näringsverksamhet på utbudsmarknaden, dvs. när offentliga aktörer säljer eller hyr ut varor eller tjänster.
Konkurrens- och konsumentverket har inte några uppgifter som tillsynsmyndighet i frågor som gäller statligt stöd, även om problem med konkurrensneutraliteten kan bero på att ett förfarande strider mot reglerna om statligt stöd. Trots att Konkurrens- och konsumentverket inte har behörighet i fråga om EU:s regler om statligt stöd, kan verket ändå ingripa i kommunens eller samkommunens förfarande, till exempel i fråga om stöd till en dottersammanslutning där kommunen eller samkommunen har bestämmande inflytande, om detta har i konkurrenslagen avsedda skadliga verkningar för konkurrensen.
Stöd till enskilda näringsidkare hör däremot inte till tillämpningsområdet för 4 a kap. i konkurrenslagen, eftersom det inte är fråga om ekonomisk verksamhet inom den offentliga sektorn med verkningar som snedvrider eller hindrar konkurrensen.
Konkurrens- och konsumentverket har rätt att med stöd av 4 a kap. i konkurrenslagen ingripa bland annat i prissättning som inte motsvarar kostnaderna när en kommunal in-house-enhet säljer varor eller tjänster till en utomstående aktör och detta har i konkurrenslagen avsedda skadliga verkningar för konkurrensen.
Konkurrens- och konsumentverket ska försöka trygga en jämlik konkurrens i första hand genom förhandlingar. Förhandlingar är det primära sättet att ingripa i situationer som strider som 30 a § i konkurrenslagen. I en förhandlingssituation är det kommunens eller samkommunens uppgift att föreslå tillräckliga åtgärder för att lösa problemet med konkurrensneutraliteten.
Om förhandlingarna inte leder till resultat, ska Konkurrens- och konsumentverket förbjuda kommunen eller samkommunen att använda förfarandet eller tillämpa verksamhetsstrukturen, eller som villkor för förfarandet eller verksamhetsstrukturen meddela ålägganden som säkerställer lika verksamhetsförutsättningar på marknaden. Konkurrens- och konsumentverket kan också förena förbud eller ålägganden med vite. Ett förbud eller åläggande ska iakttas oberoende av om ändring har sökts, om inte marknadsdomstolen bestämmer något annat.
Konkurrens- och konsumentverket kan inte med stöd av konkurrenslagen förbjuda en kommun att sköta uppgifter som hör till dess obligatoriska eller frivilliga uppgifter. Däremot har Konkurrens- och konsumentverket behörighet enligt 4 a kap. i konkurrenslagen att ingripa om den nämnda verksamheten strider mot 30 a § i konkurrenslagen, dvs. ingripa i det förfarande som kommunen tillämpar i skötseln av sina obligatoriska eller frivilliga uppgifter.
Läs mer
Konkurrensneutralitet Konkurrens- och konsumentverket
Kommunförbundets sakkunniga som kan ge mer information
- kommunkoncernen och dess styrning
- kommunerna och marknaden
- konkurrensneutralitet
- bolagsrätt
Ett nätverk för dig som jobbar med språk och översättning i kommunsektorn
Kommunförbundet samordnar ett nätverk för översättare i kommunsektorn. Nätverket har också ett diskussions- och mötesforum på Teams.