Förvaltningsbesvär

Förvaltningsbesvär får i allmänhet anföras i ärenden där myndighetens befogenheter baserar sig på speciallagstiftning. Kommunallagens bestämmelser om ändringssökande är subsidiära i förhållande till bestämmelserna i speciallagar. Om det i en speciallag föreskrivs till exempel om omprövningsförfarande och förvaltningsbesvär, tillämpas dessa bestämmelser i stället för bestämmelserna i kommunallagen. På förvaltningsbesvär tillämpas bestämmelserna om besvärsförfarande i lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019) (FINLEX).

Förvaltningsbesvär får anföras på den grunden att beslutet strider mot lag. Besvär anförs hos förvaltningsdomstolen, om det inte i någon speciallag finns bestämmelser om en annan besvärsmyndighet. Besvärstiden är 30 dagar från delfåendet av beslutet, om inte någon annan besvärstid anges i en speciallag.

I vilka beslut kan man begära omprövning eller anföra besvär?

I lagstiftningen föreskrivs särskilt när det är möjligt att begära omprövning av ett beslut. I sådana fall får beslutet inte överklagas genom besvär. Besvär kan anföras först över beslut som meddelats med anledning av begäran om omprövning. 

Omprövning kan begäras och besvär anföras över ett slutligt beslut genom vilket ett ärende har avgjorts eller lämnats utan prövning. Man får inte söka ändring i beslut som endast gäller beredning eller verkställighet.

Besvärsförbud

Det förskrivs särskilt i lag när beslut inte får överklagas genom besvär. Ett besvärsförbud kan också gälla fortsatta besvär, exempelvis besvär över förvaltningsdomstolens beslut hos Högsta förvaltningsdomstolen.

Besvärsrätt

Besvär över ett beslut kan anföras av en part, dvs. den som beslutet avser eller vars rätt, skyldighet eller fördel direkt påverkas av beslutet. Besvärsrätt har den som genom beslutet uttryckligen har blivit föremål för en skyldighet, en begränsning eller ett förbud. Också den som genom beslutet helt eller delvis har förvägrats en rätt eller fördel har rätt att anföra besvär. Besvärsrätt har också den vars rätt, fördel eller skyldighet ur juridisk synvinkel påverkas tillräckligt direkt av beslutet, även om beslutet formellt sett inte riktar sig till denne.

Utgångspunkten är att enbart indirekta konsekvenser av ett beslut inte ger besvärsrätt. I sista hand prövas besvärsrätten från fall till fall.

Ett beslut kan gälla något som berör en ideell förenings stadgeenliga syfte, men detta har i allmänhet inte ansetts vara en tillräcklig grund för att föreningen ska betraktas som part i ärendet och ha den besvärsrätt som tillkommer parter. Om en registrerad förening enligt lagstiftningen har getts rätt att inleda ärenden hos en myndighet, är utgångspunkten att föreningen också har besvärsrätt i fråga om beslut som fattas i dessa ärenden.

Besvär får också anföras av den som har besvärsrätt enligt någon särskild bestämmelse i en lag.

En myndighet har även besvärsrätt om ett beslut behöver överklagas med anledning av det allmänna intresse som myndigheten ska bevaka. Det är inte alltid entydigt när det finns ett allmänt intresse att bevaka. I vissa fall har kommunen ansetts ha rätt att anföra förvaltningsbesvär i egenskap av bevakare av allmänna lokala intressen. En myndighet som sköter någon av kommunens lagstadgade uppgifter kan till exempel ha besvärsrätt på basis av det allmänna intresse som myndigheten bevakar.

Rätt att överklaga omprövningsbeslut

Ett beslut som fattats med anledning av en begäran om omprövning får överklagas genom besvär endast av den som har begärt omprövning.

Om ett förvaltningsbeslut har ändrats eller upphävts vid omprövningen, får besvär anföras över omprövningsbeslutet också av den som har besvärsrätt enligt lagen.

Rätt att anföra besvär över förvaltningsdomstolens beslut

Besvär över ett beslut av en förvaltningsdomstol får anföras av den som beslutet avser eller vars rätt, skyldighet eller fördel direkt påverkas av beslutet samt av den som har besvärsrätt enligt särskilda bestämmelser i lag.

Den myndighet som har fattat det ursprungliga förvaltningsbeslutet har rätt att anföra besvär över ett sådant beslut av förvaltningsdomstolen som upphävt myndighetens beslut eller ändrat det.

En myndighet har även besvärsrätt om ett beslut behöver överklagas med anledning av det allmänna intresse som myndigheten ska bevaka.

Besvärstillstånd

Ett beslut som en förvaltningsdomstol har fattat får överklagas genom besvär hos Högsta förvaltningsdomstolen, om Högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd. Bestämmelser om avvikelser från besvärstillståndsförfarandet utfärdas separat.

Besvärstillstånd ska beviljas, om

• det med avseende på lagens tillämpning i andra liknande fall eller för en enhetlig rättspraxis är viktigt att ärendet avgörs av Högsta förvaltningsdomstolen
• det finns särskilda skäl för Högsta förvaltningsdomstolen att avgöra ärendet på grund av att det i ärendet skett ett uppenbart fel
• det finns något annat vägande skäl för att bevilja besvärstillstånd.

Ändringssökanden ska i sin ansökan om besvärstillstånd ange på vilken grund besvärstillstånd begärs samt skälen till att ändringssökanden anser det finns en grund för att meddela besvärstillstånd.

Om en grund föreligger beviljar Högsta förvaltningsdomstolen besvärstillstånd och meddelar ett avgörande i sak gällande besvären. Annars fattar Högsta förvaltningsdomstolen ett beslut där det konstateras att ingen lagstadgad grund föreligger för besvärstillståndet och att besvärstillstånd därför inte beviljas.

Besvärsskrift

Förvaltningsbesvär kan anföras endast på laglighetsgrunder. Ändringssökanden måste uttryckligen kräva att beslutet ändras eller upphävs. Enbart ett yrkande om att beslutets laglighet ska prövas är inte ett tillräckligt specificerat yrkande.

I besvärsskriften ska följande anges:

1. det beslut i vilket ändring söks (det överklagade beslutet),
2. till vilka delar ändring söks i beslutet och vilka ändringar som yrkas (yrkandena),
3. grunderna för yrkandena,
4. vad besvärsrätten grundar sig på om det överklagade beslutet inte avser ändringssökanden själv.

Besvärsmyndighetens prövningsrätt

Principerna för den kommunala självstyrelsen begränsar inte besvärsmyndighetens prövningsrätt vid förvaltningsbesvär. Besvärsmyndigheten kan upphäva beslutet också på en grund som ändringssökanden inte har åberopat. Dessutom kan besvärsmyndigheten ersätta beslutet med ett nytt beslut, så att ärendet snabbare blir slutbehandlat. Av dessa orsaker är förvaltningsbesvär ett rättsmedel som på ett accentuerat sätt ger individen rättsskydd.

Förvaltningsbesvär kan föregås av begäran om omprövning

I speciallagar kan föreskrivas att en begäran om omprövning ska föregå förvaltningsbesvär. Då blir det möjligt att söka ändring genom besvär först när ett beslut har meddelats med anledning av en begäran om omprövning. Om omprövning inte begärs, förlorar parterna också möjligheten att söka ändring genom besvär.

De allmänna bestämmelserna om omprövningsförfarandet i förvaltningslagen är subsidiära i förhållande till omprövningsbestämmelserna i speciallagar. Om det i en speciallag till exempel finns bestämmelser om tidsfristen för begäran om omprövning eller om omprövningsmyndigheten, ska dessa bestämmelser tillämpas i stället för bestämmelserna i förvaltningslagen.

Läs mer

Handbok om sökande av ändring (2020, publicerad på svenska 2021)