Landsbygdspolitiken och landsbygdsutveckling

Utvecklingen av landsbygden och samarbetet med intressentgrupper

En livskraftig landsbygd betyder en livskraftig kommun och utvecklingen av landsbygden gäller alla landsbygdsområden i Finland. I utvecklingsarbetet utnyttjas den nationella programpolitiken samt EU:s programpolitik och finansiering.

Utveckling av service, beaktande av invånarna och företagen på landsbygden i beslutsfattandet, förbättrade förutsättningar för näringslivet och ökade möjligheter till fritidsaktiviteter är alla exempel på landsbygdspolitik som bidrar till en livskraftig landsbygd.

Läs mer:



Verktyg för utveckling av landsbygden 2021–2027

Kommunförbundet arbetar för utveckling av landsbygden tillsammans med intressentgrupperna genom utvecklingsprojekt och genom att delta i projektens styrgrupper. Vi verkar inom flera nationella organisationers styrelser eller samarbetsgrupper och nätverk. Dessutom sammanställer vi och sprider information om projekten och resultaten till kommunerna. Läs också om stadsutveckling.

Landsbygdspolitiken och kommunerna

Landsbygdspolitik omfattar flera olika samhällsområden och genomförs på alla förvaltningsnivåer och inom alla politiska sektorer. Landsbygdspolitiken avviker från jordbrukspolitiken genom att den förra omfattar regional verksamhet, medan den senare gäller de interna processerna inom en särskild näringsgren.

Landsbygdspolitiken är en del av helheten i den nationella regionutvecklingen liksom stadspolitiken och skärgårdspolitiken.

Finland är Europeiska unionens mest glest befolkade och landsbygdsdominerade land. Därför är det viktigt att såväl staten och landskapen som kommunerna och byarna deltar i genomförandet av landsbygdspolitiken och utvecklingen av landsbygden.

Landsbygdspolitiken är decentraliserad och nätverksbaserad med många aktörer, såsom kommuner och kommunernas förtroendevalda, invånare, företag och olika organisationer.

Kommunförbundet vill för sin del sporra kommunerna till att driva landsbygdspolitik och främja utvecklingen av landsbygden. Vi deltar i den nationella debatten om landsbygdspolitik, beredningen av landsbygdspolitiska program samt projektverksamhet.

För att utveckla glesbygden har en parlamentarisk arbetsgrupp för glesbygden tillsatts för åren 2020–2023.

Små kommuner

Vi har en nätvärk samt en delegation för små kommuner. Lär mer on nätverket här och delegationen här (på finska).

Öppna alla

Landsbygdspolitiska rådet (MANE)

Landsbygdspolitiska rådet har tillsatts av Statsrådet och består av ministerier och organisationer. Den har som uppgift att samordna verksamheten och komma med initiativ på riksnivå.

Kommunförbundets representant i rådet är Jarkko Huovinen, direktör för förbundets enhet för livskraft och ekonomi. Specialsakkunnig Taina Väre är medlem av sekretariatet och ersättare i rådet.

Landsbygdspolitiska rådets verksamhet styrs av Landsbygd som förnyas med tiden:Landsbygdspolitiska helhetsprogrammet för åren 2021–2027.  Den genomförs i brett samarbete med berörda parter. Målet för landsbygdspolitiken är att Finland utvecklas som helhet och att lokala förutsättningar stärks.

Läs mer: landsbygdspolitik.fi

Skärgårdspolitiken och kommunerna

Finland toppar listan över länder med flest vattendrag i världen – nästan alla kommuner i Finland berörs av vattenområden och skärgård. Skärgården och vattendragen inverkar splittrande på den finländska samhällsstrukturen. Skärgårdspolitiken har som mål att minska de olägenheter som orsakas av förhållandena

Den har också som mål att lyfta fram skärgårds- och insjöområdenas styrkor och lokala potential, bland annat för den stadigvarande bosättningens, fritidsboendets, näringslivets, sysselsättningens och trafikförbindelsernas del.

Skärgårdspolitiken har bidragit till de skärgårdstillägg som ingår i kommunernas statsandelar, satsningarna på skärgårdstrafik samt företagsstöd och annan finansiering från EU och staten.

Skärgårdsdelegationen (SANK)

Skärgårdsdelegationen (SANK) har en viktig roll skärgårdsfrågor. Skärgårdsdelegationen är en permanent delegation som tillsätts av statsrådet. Dess verksamhet baserar sig på skärgårdslagen och förordningen om skärgårdsdelegationen.

SANK deltar i utvecklingen av skärgården tillsammans med landskapen, kommunerna, staten och andra aktörer. Kommunförbundets representant i SANK är specialsakkunnig Taina Väre, som är medlem i sekretariatet.

Läs mera: skargardspolitiken.fi

Landsbygdssäkring stöder beslutsfattandet

Finland är det mest landsbygdsdominerade landet i Europa. Landsbygden upptar 95 % av Finlands areal. Särdrag för landsbygden är gles bebyggelse och långa avstånd.

På grund av olikheterna får förvaltningarnas beslut ofta olika konsekvenser på landsbygden och i tätorter. Konsekvenserna för landsbygdens invånare, företag och sammanslutningar förblir ofta oidentifierade och beaktas därför inte. Landsbygdssäkringen är ett verktyg som stöder beslutsfattandet.

Den ändrade kommunstrukturen har fört med sig större kommuner med större avstånd till service för den enskilda invånaren och uppgiften att bevara landsbygdens livskraft blir en större utmaning.

I vårdreformen fattas många beslut med betydelse för tillgången till service på landsbygden. Det är viktigt att redan i en tidig fas bedöma vilka konsekvenser olika beslut och politikformer kommer att ha för landsbygden i praktiken.

Bedömningen av konsekvenserna tillför diskussionen alternativa koncept och det blir möjligt att stärka beslutens positiva effekter och förebygga eller minska deras negativa effekter.

Landsbygdssäkring bidrar till att verksamhetsbetingelserna på landsbygden bevaras, invånarna och företagen på landsbygden behandlas rättvist och den regionala jämlikheten fungerar.

I det landsbygdspolitiska helhetsprogrammet 2021–2027 föreslås att landsbygdssäkring införs systematiskt i beredningen och verkställandet av besluten. I allt beslutsfattande, såväl på riksnivå som på regional och kommunal nivå, ska man lägga särskild vikt på glesbygden.

Jord- och skogsbruksministeriet tillsatte år 2021 en arbetsgrupp för perioden 15.9.2021–31.3.2022 för beredning av anvisningar för bedömning av konsekvenserna för landsbygden.

Kommunförbundet har de senaste åren tagit fram ett verktyg för landsbygdssäkring och främjat användningen av det. Under beredningen av vård- och landskapsreformen 2017–2019 genomförde Kommunförbundet ett pilotprojekt för landsbygdssäkringsredskapet i landskapen Birkaland och Kajanaland. Mer information och länkar till undersökningar och handböcker finns på webbplatsen landsbygdspolitik.fi.

År 2014–2015 genomfördes landsbygdssäkring genom pilotprojekt i tre områden som ingick i en kommunindelningsutredning. Pilotprojektens landsbygdssäkringsprocesser, resultat och rekommendationer gavs ut som en handbok  Tehdään maaseutu näkyväksi! Maaseutuvaikutusten arviointi kunnan kehittämisen työkaluna. Handboken beskriver landsbygdssäkringen och hur den kan användas på ett allmänt plan och särskilt vid förändringar i kommunstrukturerna.

Rapporterna från de tre pilotområdena:

Pielavesi, Keitele, Tervo och Vesanto

Kuopio, Siilinjärvi, Suonenjoki

Brahestad, Pyhäjoki, Siikajoki

Klassificeringen av stads- och landsbygdsområden identifierar kommunernas olikheter

Kommunförbundet beaktar kommunernas olikheter i sin verksamhet. Kommuner kan ha lika många invånare men ändå olika urbaniseringsgrad, avstånd och näringsstruktur. Dessutom kan det i stora städer finnas områden som har mer eller mindre stads- eller landsbygdskaraktär, vilket bland annat medför olika tillgänglighet och serviceutbud.

Geografiska data som är oberoende av kommungränser gör det möjligt att mer noggrant identifiera områden av olika typer för bland annat utvecklingsarbete och landsbygdssäkring.

Klassificeringen av stads- och landsbygdsområden som uppdaterades år 2020 bygger på geografiska data som beräknats i statistiska rektanglar på 250 kvadratmeter. Den har 7 klasser. Stadsområdena har klassificerats i inre och yttre stadsområden och städernas kransområden. Landsbygden har klassificerats i lokala centrum på landsbygden, stadsnära landsbygd, kärnlandsbygd och glesbygd.

Klassificeringen av stads- och landsbygdsområden, kartor (Miljöförvaltningen)

Multilokalitet och kommunernas livskraft

Med multilokalitet avses att en individs eller ett företags verksamhetsmiljö omfattar två eller flera platser, i stället för ett enda geografiskt område. I Finland har sommarstugelivet länge traditionellt utgjort den vanligaste formen av multilokalitet, men i och med att distansarbetet ökat har multilokaliteten fått nya dimensioner. Multilokalitet tar sig uttryck som en annorlunda och mångsidig dynamik i både tid och rum för individer och företag.

Perspektiv på multilokalitet

Multilokalitet är ett brett fenomen som skiljer sig från plats till plats – därför finns det flera olika perspektiv på multilokalitet i kommunerna. Distansarbete har fått mycket utrymme i diskussionen om multilokalitet, och praxisen och tekniken för platsoberoende arbete har också utvecklats mycket under de senaste åren. Multilokalitet är dock ett bredare fenomen som medför potential för att stärka kommunens livskraft och erbjuda nya möjligheter för företag och invånare, både permanent bosatta och personer som vistas i kommunen en del av tiden.

Vårt mål är att stöda skapandet av hållbar praxis och spridningen av information till kommunerna. Även om multilokalitet ofta ses som en möjlighet måste kommunerna också ta hänsyn till dess effekter på exempelvis miljön och kommunens ekonomi. Multilokaliteten bör behandlas som en helhet och dess olika delområdens inverkan på en hållbar kommunutveckling bör utredas. Diskussionen omfattar bland annat platsoberoende arbete, distansarbetsställen, funktionssäkra datakommunikationsförbindelser, fastighetspolitik, välmående och tillgången till tjänster.

Aktuell information om multilokalitet

  • Rapporten Multilokalitet – nuläge, framtid och hållbarhet publicerades 2022 som en del av genomförandet av statsrådets utrednings- och forskningsplan. Rapporten är på finska med svenskt referat. Rapporten behandlar ingående multilokalitet och hållbara metoder för att främja multilokalitet.
  • Projektet Multilokalitetens inverkan på kommunernas ekonomi (på finska) genomförs av Östra Finlands universitet och föreningen Pellervo ekonomisk forskning PTT. Inom projektet undersöks hur multilokalitet påverkar kassaflödena till och från respektive vistelseort. Eftersom beskattningen i Finland är knuten till hemkommunen, undersöks i synnerhet betalda skatter och skatteförmåner. 
  • Projektet MONIVOIMA (på finska) fokuserar på multilokalitet som resurs och utmaning i alltmer heterogena kommuner. Kommunförbundet är huvudfinansiär. Projektet genomförs 2021–2022 och tar fram information för olika kommuner om multilokalitetens effekter och dess resurser och utmaningar. Informationen kan även användas för strategi-, program- och projektarbete i kommuner i förändring samt i arbetet inom olika nätverk.
  • Inom projektet MOPPI (på finska) arbetar man med metoder för främjande av multilokalt boende, företagande och distansarbete på landsbygden i Norra Österbotten. Projektet genomförs åren 2021–2022. Som en del av projektet har man gjort en utredning utifrån ett företagsperspektiv. Utredningsrapporten kan läsas här (på finska). I rapporten behandlas det multilokala arbetets effekter på regionens livskraft. Fokus i utredningen ligger på verksamhetsförutsättningarna och möjligheterna till förnyelse för landsbygdens mikroföretag, bland annat ur ett digitaliseringsperspektiv.
  • Arbetsgruppen Multilokalitetens möjligheter (på finska) är en av landsbygdsnätverkets arbetsgrupper under 2021–2022. Arbetsgruppens uppgift är att samla och sprida information och praxis som rör multilokalitet samt delta i olika pilotförsök i anslutning till multilokalitet. Läs också temagruppens blogg om behovet av att undanröja hinder för multilokalitet (på finska).
  • Det nordiska forskningsinstitutet Nordregio genomför 2021–2023 ett projekt för att undersöka nordiskt distansarbete och den offentliga sektorns roll i utvecklingen av hållbara metoder för distansarbete.

Aktuellt

Kommunförbundets sakkunniga som kan ge mer information

Läs mer om dessa teman
livskraft och sysselsättning
livskraft
landsbygdspolitik