EU bör fortsätta sitt ambitiösa arbete för att stävja klimatförändringen och förlusten av biologisk mångfald. 

Den digitala och gröna omställning som EU eftersträvar sker i Finland i kommunerna. 
I bästa fall kan EU-styrningen trygga en ren, trivsam och biologiskt mångsidig livsmiljö för kommuninvånarna samt verksamhetsmöjligheter för en grön och digital omställning för företagen. I Finland och de övriga nordiska länderna är kommunens tjänster mer omfattande och noggrannare reglerade än i övriga Europa. Kommunerna behöver verktyg och stöd från EU för att genomföra den gröna och digitala omställningen samt tid för att verkställa redan befintlig lagstiftning. 

Åtgärder:

1.1 EU bör även i fortsättningen stödja kommunernas klimatarbete genom att fastställa utsläppsminskningsmål på EU-nivå, garantera en fungerande inre marknad till förmån för den gröna omställningen samt stödja kostnadseffektivt energi- och klimatarbete.

1.2 Vid främjandet av den gröna omställningen bör man respektera kommunernas självstyrelse inom markanvändning och planläggning, vars kostnader kommunerna också svarar för.

1.3 Inom EU bör man beakta medlemsländernas särdrag, de lokala förhållandena samt lagstiftningsinitiativens konsekvenser på lokal nivå och för den kommunala ekonomin.

1.4 Kommunerna bör ges tid att genomföra och följa upp både lagstiftning som är under beredning och gällande lagstiftning. Omfattande konsekvensbedömningar är nödvändiga om nya lagprojekt planeras. 

1.5 EU måste garantera en stabil regleringsmiljö, se till att lagarnas kombinerade effekter bedöms för att undvika motstridig och överlappande styrning samt bevara teknikneutraliteten i sin styrning så att kommunerna kan uppnå målen för den gröna och digitala omställningen.

1.6 Kommunerna och städerna bör involveras bättre i EU:s arbetsgrupper för främjande av digitalisering och dataskydd.

1.7 EU bör kommunicera tydligt om medborgarnas rättigheter, skyldigheter och möjligheter i en värld som blir allt mer digital.

TES 1: I praktiken önskar vi följande av EU

1. En övergång till hållbar och smart mobilitet samt beaktande av medlemsländernas särdrag är ett måste

•EU-lagstiftningen och finansieringsinstrumenten bör beakta särdragen i medlemsländernas tillgänglighet och det förändrade geopolitiska lägets inverkan på den. Det ligger i hela EU:s intresse att stärka den trafikrelaterade integrationen av de nordliga regionerna i det transeuropeiska transportnätet. EU:s finansieringsprogram bör också stödja utvecklingsverksamheten i städer, kommuner och regioner, inkl. TEN-T-nätets urbana knutpunkter. En ökning av andelen kollektivtrafik och annan hållbar mobilitet i urbana områden bör främjas. Lokala aktörer bör ha möjlighet att delta i beredningen av program som berör dem. 

2. Kommunernas självstyrelse inom markanvändning och planläggning bör respekteras

•Den regionala och lokala områdesplaneringen, dvs. planläggningen, hör inte till EU:s befogenheter, så EU:s bestämmelser om den gröna omställningen bör stödja – inte binda – den lokala planeringen. Kommunerna verkställer EU:s gröna omställning. Kommunerna bör höras och ges möjligheter att sköta denna uppgift.

3. EU:s klimatpolitik som stöder kommunernas klimatarbete är ambitiös och har ett flexibelt urval av metoder

•Att beakta lokala styrkor är en förutsättning för att klimatåtgärderna ska kunna genomföras effektivt och resultatrikt och engagera lokalsamhället. Samtidigt kommer EU:s tillräckligt högt ställda mål för utsläppsminskning för 2040 att ge initiativ till utsläppsminskningar också på marknadsvillkor. När lagstiftningen blir mångsidigare framhävs behovet av att samordna olika sektorers mål och metoder. För detta behövs flexibel styrning och verktyg som lämpar sig för en övergripande granskning. Konsekvenserna av en utvidgning av utsläppshandeln bör bedömas och bevakas noggrant.

4.  Det behövs tillräckligt med tid för en övergripande utveckling av avfallslagstiftningen 

•Utvecklingstakten för EU:s avfallslagstiftning bör dämpas och detaljnivån begränsas. Nya ändringar bereds redan innan de tidigare har hunnit genomföras på lokal nivå. Detta leder till att man inte hinner få tillräckligt med information om konsekvenserna av de ändringar som redan gjorts som grund för beslutsfattandet, och att det inte finns utrymme för lokala aktörer att utveckla sådan praxis som bäst lämpar sig för den egna regionen.  

5. Ren, leveranssäker energi till rimligt pris i hela Europa

•Energieffektivitet och användning av förnybar energi bör främjas i medlemsländerna på marknadsvillkor och teknikneutralt, dock så att valet av metod överlåts till medlemsländerna. EU:s roll är att ställa upp mål i enlighet med medlemsländernas förhållanden och utgångsläge samt att följa upp förverkligandet. Den primära indikatorn ska vara minskade utsläpp. När skyldigheter inom energi- och klimatarbetet införs ska tillgången till ren, prismässigt överkomlig och leverans- och underhållssäker energi säkerställas i alla medlemsländer.   

6. EU-lagstiftningen bör identifiera kommunernas roll i utvecklingen och stärkandet av dataekonomin

•I EU ligger det i medborgarnas intresse att myndigheter bara en gång ber om någon viss information och att den insamlade informationen kunde utnyttjas i större utsträckning än för närvarande. En cirkulär informationsekonomi stöder den gröna omställningen, när data inte samlas in och lagras i onödan på servrarna. Informationen uppstår i gränsytan mot kunderna och kommunerna ligger närmast den.

•Informationens interoperabilitet och standardisering samt datakvaliteten utgör en resurs för ett människonära EU. Detta bör man satsa på och samarbeta kring på ett teknikneutralt sätt. Kommunerna producerar och styr information inom samhällets olika delområden samt använder och producerar digitala tjänster i allt större utsträckning.

Främjande av arbetskraftsinvandring och integration är centrala åtgärder i reformen av EU:s invandringspolitik.

I Finland kommer kommunerna att ha huvudansvaret för integrationen av invandrare från och med 2025. Att främja arbetskraftsinvandring är en ödesfråga för kommunerna, eftersom bristen på arbetskraft begränsar företagstillväxten och försvårar produktionen av offentliga tjänster. Den långsamma tillväxten inom företagsverksamheten återspeglas i den offentliga ekonomin som en svag utveckling av skatteinkomsterna. Bristen på kompetent arbetskraft kan utgöra ett hinder för en del av de investeringar i grön omställning som planeras i många kommuner, städer och regioner. Därför behöver vi en kraftig ökning av arbetskraftsinvandring.

Åtgärder:
 

2.1 EU och Finland bör ge skyddsbehövande internationellt skydd. 

2.2 Kommunernas integrationsfrämjande arbete är en viktig del av en framgångsrik invandringspolitik. I Finland överförs ansvaret för sysselsättnings- och integrationsåtgärderna till kommunerna fr.o.m. 2025.

2.3 Mer av EU-fondernas medel bör satsas på att främja arbetskraftsinvandring från tredjeländer. (fonderna ESF+ och AMIF) 

2.4 Kommunerna bör också under den finansieringsperiod som inleds 2028 ha möjlighet att utnyttja EU:s finansieringsstöd för integration av tredjelandsmedborgare. 

2.5 Integrationen och tillståndsförfarandena i anslutning till rekryteringen av tredjelandsmedborgare bör också i fortsättningen höra till de enskilda ländernas befogenheter. 

2.6 Erkännandet av examina för medborgare från länder utanför EU måste främjas för att öka sysselsättningsmöjligheterna.

 

Antalet personer i arbetsför ålder som hör till de inhemska språkgrupperna minskar med upp till 310 000, dvs. -11 % fram till år 2040.

 Därför behövs det under 2022–2040 310 000 invandrare i arbetsför ålder för att kompensera för det demografiska underskottet.

 (källa: MDI:s prognos 19.10.2023)

EU:s sammanhållningspolitik strävar efter att jämna ut regionala skillnader mellan medlemsländerna och stödja livskraften på regional och lokal nivå.

EU-finansieringen är en väsentlig del av genomförandet av sammanhållningspolitiken och den gemensamma jordbrukspolitiken i hela Europa. Till de viktigaste instrumenten hör Europeiska regionala utvecklingsfonden (ERUF), Europeiska socialfonden (ESF+) och EU:s landsbygdsfinansiering. 
 

Åtgärder:

3.1 Kommunernas och städernas möjligheter att utnyttja EU-finansiering måste förbättras, samtidigt som man undviker att skapa nya finansieringsinstrument. EU behöver enklare förvaltningsstrukturer, så att samordningen mellan de olika programmens funktioner blir smidigare.

3.2 Sammanhållningspolitiken bör ha en tydlig linje och mål som visar vilken förändring som eftersträvas.  EU bör stödja regionernas förmåga att förbereda sig för och klara av förändringar på ett flexibelt sätt och förnyas.

3.3 Finansieringen för en verkningsfull stadsutveckling bör höjas till en ny nivå.

3.4 Särdragen i små kommuner och glesbygd förutsätter ökad nationell och regional valfrihet.

3.5 Försörjningsberedskapen och den övergripande säkerheten bör lyftas fram som en viktig del av såväl sammanhållnings- som jordbrukspolitikens mål. Det europeiska samarbetet och ömsesidiga stödet mellan försörjningsberedskapscentralerna bör ökas.

3.6 I EU bör man ta hänsyn till den geopolitiska utvecklingens konsekvenser för livskraften i finländska städer, kommuner och särskilt i gränsområden. 

3.7 En eventuell utvidgning av EU kommer att få konsekvenser för både sammanhållnings- och jordbrukspolitiken. Det kommer att behöva skapas ny tillväxt och livskraft i hela Europa även i fortsättningen.