Avgörande i Sarastia-fallet i fråga om anknutna enheter - vad förändrades?

Högsta förvaltningsdomstolen gav den 8 oktober 2025 sitt avgörande i en besvärsprocess som gällde förhållandet mellan ett välfärdsområde och det tidigare Sarastia Oy som en anknuten enhet. Konkurrens- och konsumentverket hade fört Vanda och Kervo välfärdsområdes upphandling från Sarastia till marknadsdomstolen, som ansåg att kännetecknen för en anknuten enhet inte uppfylldes. Högsta förvaltningsdomstolen var enig med marknadsdomstolen och konstaterade att välfärdsområdet inte stod i ett förhållande till Sarastia där det utövade bestämmande inflytande.

Under de senaste två åren har det förts en intensiv debatt om kravet på en minimiägarandel på 10 procent i anknutna enheter som grundar sig på en skrivning i statsminister Orpos regeringsprogram. Tog Högsta förvaltningsdomstolen ställning till ägarandelens storlek i sitt beslut?

Det gjorde den inte. I fallet var det fråga om begreppet bestämmande inflytande, särskilt gemensamt bestämmande inflytande, och hur detta genomförs i praktiken. Domstolarna ansåg att välfärdsområdet inte kunde utöva bestämmande inflytande i något av Sarastias organ. En viktig förutsättning för upphandling hos anknutna enheter är utövandet av bestämmande inflytande. 

Sarastia-avgörandet innebär en ändring i anlitandet av anknutna enheter. Enbart ägande i bolaget räcker inte, eftersom varje ägare måste kunna utöva bestämmande inflytande över den upphandlande enheten, antingen ensam eller tillsammans med andra. Offentliga organisationer måste alltid systematiskt gå igenom sina bolags beslutsorgan och beslutsmekanismer. Detta oberoende av hur det går med kravet på minimiägarandelen som föreslagits som ändring i upphandlingslagen. 

Högsta förvaltningsdomstolens majoritetsbeslut har kvitterats med ett konstaterande om att man följer marknadsdomstolens avgörande. Det som ändå gör beslutet intressant är de avvikande meningar som lämnades in. Två sådana kom in. 

Det juridiskt relevanta i båda de avvikande meningarna är deras omfattande och förtjänstfulla referenser till EU-rättspraxis. Med tanke på framtida lagstiftning är det intressant att det i den andra avvikande meningen framförs ett ovanligt ställningstagande till domstolens representant. I den avvikande meningen framförs följande om det lagstiftningsprojekt som är under beredning:

”Jag konstaterar dessutom att även om det i den pågående lagberedningen planeras en ändring av upphandlingslagen, där ett nationellt krav på minimiaktieinnehav i en anknuten enhet skulle införas, är det fortfarande kriterierna för gemensamt bestämmande inflytande som är de mest relevanta med tanke på upphandlingsdirektivet och upphandlingslagen. Denna tolkning står fast och kommer inte att försvinna. I vilket fall som helst ska gällande nationell lagstiftning och EU-lagstiftning tillämpas och ärendet ska avgöras också i enlighet med gällande lagstiftning. I EU:s upphandlingsdirektiv, EU-domstolens rättspraxis och den gällande nationella lagen har gemensamma anknutna enheters ägarandel eller antalet aktieägare inte begränsats.”

Det är lätt för en jurist att instämma i de klokares ord. Bestämmande inflytande förutsätter inte ägande, men varje ägare ska ha bestämmande inflytande. Nu och i fortsättningen.