Regeringens proposition till ny idrottslag

​Undervisnings- och kulturministeriet har med sitt brev nr 90/040/2012, daterat den 4.4.2014, begärt att Finlands Kommunförbund ska ge ett utlåtande om regeringens proposition till ny idrottslag. Kommunförbundet konstaterar vänligen följande. 

Allmänt                        

Undervisnings- och kulturministeriet tillsatte 1.2.2013 en arbetsgrupp som hade i uppgift att i form av en regeringsproposition utarbeta ett förslag till revidering av idrottslagen och lagstiftningen i samband med den. Beredningen av idrottslagen har varit i högsta grad transparent. Under arbetets gång har arbetsgruppen hört ett stort antal sakkunniga och lagutkastet har behandlats vid flera olika tillfällen som många anställda och beslutsfattare inom idrottsområdet från olika håll i Finland deltagit i. Ett offentligt hörande på webben har också ordnats om frågan på tjänsten otakantaa.fi. Den nya idrottslagen ska enligt undervisnings- kulturministeriet träda i kraft den 1 januari 2015.  

Lagens målsättning 

Kommunförbundet ställer sig positivt till att lagens centrala mål att främja olika befolkningsgruppers möjligheter att utöva idrott och motion, befolkningens välfärd, hälsa och fysiska funktionsförmåga samt barns och ungas uppväxt och utveckling. Lagen ska också främja medborgar- och föreningsverksamhet inom idrotten samt elitidrott. De grundläggande målen i förslaget till idrottslag går i rätt riktning och främjar tydligt utvecklingen av förutsättningarna för hela befolkningen att utöva idrott och motion. 

Kommunförbundet betonar statens och kommunernas ansvar när det gäller att främja befolkningens välfärd och hälsa med hjälp av idrott och motion. På så vis kan man på ett ekonomiskt rationellt sätt bäst bidra till att kommuninvånarnas arbets- och funktionsförmåga upprätthålls och förbättras. Den offentliga förvaltningen har ett socialt ansvar när det gäller att skapa så jämlika och tillgängliga idrotts- och motionstjänster som möjligt för alla medborgare. I och med att åldersstrukturen förändras ökar också betydelsen av förebyggande åtgärder i hög grad.   

Statens ansvar och regionala idrottsråd 

Enligt 7 § i propositionen till idrottslag ska det som sakkunnigorgan vid regionförvaltningsverken finnas regionala idrottsråd som regionförvaltningsverket också tillsätter. Tillsättandet skulle alltså flyttas från landskapsförbunden till regionförvaltningsverken. Lagen om utveckling av regionerna och förvaltning av strukturfondsverksamheten antogs den 17 januari 2014. I lagens 17 § räknas landskapsförbundens uppgifter upp och enligt 9 punkten har förbunden i uppgift att tillsätta de regionala idrottsråden. 

Kommunförbundet motsätter sig förslaget som strider mot den nyligen antagna regionutvecklingslagen. Enligt 17 § 9 punkten i regionutvecklingslagen tillsätter landskapsförbunden de regionala idrottsråden. Lagen trädde i kraft i januari 2014. Enligt Kommunförbundets uppfattning är det inte förnuftigt att öppna lagen som nyligen beretts och trätt i kraft. Landskapsförbunden känner aktörerna i sina områden och de kan demokratiskt samordna regionens ambition. Landskapsdirektörerna har tidigare betonat idrottslagens regionala betydelse och en idrottslag som utgår från medborgarnas förutsättningar att utöva idrott och motion.

Kommunens ansvar 

Kommunens huvuduppgift skulle fortfarande vara att skapa allmänna förutsättningar för idrott och motion för invånarna i kommunen. Paragrafen motsvarar i huvudsak innehållet i den gällande lagen. Enligt motiveringen skulle kommunernas uppgifter inte utökas, men formuleringen av hur kommunerna ska skapa allmänna förutsättningar har disponerats tydligare och preciserats. I 5 § 3 mom. i utkastet föreslås det att kommunen ska höra sina invånare i centrala beslut som gäller idrott och motion. Som en del av utvecklingen av hälsa och välbefinnande ska kommunen bedöma sina invånares motionsaktivitet. 

Kommunförbundet påpekar att det emellertid inte bör föreskrivas om utvärderingsskyldighet i speciallagstiftning. Kommunen beslutar som en del av utvärderingen enligt kommunallagen också om utvärdering av frågor som gäller idrott och motion. På det sätt som utvärderingen i utkastet föreslås genomföras skulle det vara fråga om en ny lagstadgad uppgift och då borde staten kompensera kommunerna för kostnaderna av den.  

Redan nu föreskrivs det i 27 § i kommunallagen om kommuninvånarnas deltagande och hörande (möjligheter att delta och påverka), i 29 § föreskrivs det om kommunens informationsskyldighet och i 41 § i förvaltningslagen (möjligheter till inflytande) föreskrivs det om säkerställande av medborgarnas möjligheter till inflytande, vilket förutsätter att kommunen ska ge kommuninvånarna information om anhängiga ärenden som berör invånarna och om möjligheten till inflytande. Kommunförbundet ställer sig positivt till innehållet i kommunparagrafen förutom till följande ändringsförslag.  

Kommunförbundet föreslår att moment 3 i paragraf 5 stryks. I momentet föreslås bestämmelser om kommunens skyldighet att höra invånarna i centrala beslut som gäller idrott och motion och om utvärderingsskyldighet. Momentet är nytt och enligt förbundets uppfattning finns det fullgoda bestämmelser om frågan i kommunallagen.  

Konkurrensneutralitet 

Avsikten med den nya idrottslagen är också att klargöra förhållandet mellan de lagstadgade idrottstjänster som kommunen tillhandahåller och bolagiseringsskyldigheten i kommunallagen samt konkurrenslagen. I det nya moment 4 i paragraf 5 i propositionen till idrottslag sägs att när kommunen sköter uppgifter enligt 5 § 1 mom. sköter den inte uppgifter i ett konkurrensläge på marknaden. Frågan diskuterades redan i samband med lagberedningen om konkurrensneutralitet år 2013, och då reviderades kommunallagen och konkurrenslagen i anslutning till detta.  

I förvaltningsutskottets betänkande om ändring av kommunallagen (FvUB 10/2013 rd) och utlåtande om ändring av konkurrenslagen (FvUU 8/2013 rd) sägs att då kommunen tillhandahåller bland annat idrottstjänster sköter den inte verksamhet i ett konkurrensläge på marknaden, åtminstone då det är fråga om en lagstadgad uppgift inom idrottsväsendet som inte har affärsmässiga drag. Revideringen av kommunallagen var nära kopplad till revideringen av konkurrenslagen.  

Genom ändringen av konkurrenslagen gavs Konkurrens- och konsumentverket möjlighet att övervaka bland annat prissättningen av kommunens tjänster och ingripa i den. Det uttryckliga syftet med 30 b § i konkurrenslagen är att göra det möjligt att i speciallagstiftningen avvika från Konkurrens- och konsumentverkets befogenhet att ingripa i offentliga sektorns verksamhet. Betecknande för denna möjlighet till avvikelse skulle vara att lagstiftaren har avsett att ekonomisk konkurrens inte kan användas som styrmekanism för sådan affärsverksamhet. Enligt regeringens proposition (RP 40/2013 rd) kan detta komma i fråga till exempel för idrottstjänster som kommunen tillhandahåller enligt lag.   

Enligt förarbetet i lagarna ovan är förhållandet mellan kommunernas lagstadgade idrottstjänster och bestämmelserna om konkurrensneutralitet inte helt klart. Den oklara situationen medför problem för kommunerna när det gäller att tillhandahålla de lagstadgade idrottstjänsterna och prissätta tjänsterna. Det ligger i kommunernas intresse att erbjuda de lagstadgade idrottstjänsterna så att de är tillgängliga för alla kommuninvånare och att till exempel prissättningen inte hindrar mindre bemedlade invånare att använda idrottstjänster. Därför är det nödvändigt att saken klargörs för idrottstjänsternas del genom uttryckliga bestämmelser om det, såsom i 5 § 4 mom. i utkastet till proposition. 

Kommunförbundet ställer sig positivt till 5 § 4 mom. i lagutkastet och det mycket viktigt att denna bestämmelse tas in i idrottslagen. Kommunerna bör ha rätt att ordna lagstadgade idrotts- och motionstjänster för invånarna som offentlig service och också möjlighet att prissätta tjänsterna så att invånarna kan använda dem oberoende av ekonomisk situation. För idrottsföreningarna är saken också ytterst viktig för att barn och unga i så hög grad och så jämlikt som möjligt ska kunna utöva idrott och motion.   

Statsandelar till kommunen 

Kommunerna beviljas statsandel för driftskostnaderna inom idrottsväsendet enligt lagen om finansiering av undervisnings- och kulturverksamhet (635/1998). Statsandelsgrunden (priset per enhet) som beviljas för driftskostnaderna inom det kommunala idrottsväsendet är 12,0 euro/invånare. Den statsandel som beviljas för driftskostnaderna utgör 29,7 % av prisen per enhet. Statsandelens betydelse för driftskostnaderna inom det kommunala idrottsväsendet varierar i förhållande till kommunernas invånarantal. I små kommuner kan statsandelen utgöra hela 25–35 % av idrottsväsendets driftsutgifter, medan den i stora kommuner utgör bara 2–3 % av driftsutgifterna. 

Kommunerna bär huvudansvaret för den offentliga finansieringen av idrott och motion. Årligen använder kommunerna omkring 700 miljoner euro på idrott, av vilket driftsekonomins andel är omkring 600 miljoner euro och investeringarnas andel omkring 100 miljoner euro. Statsandelarna till det kommunala idrottsväsendet täcker i snitt cirka 3–4 % av driftskostnaderna inom det kommunala idrottsväsendet.  År 2011 utgjorde statsandelen till exempel 3,2 % av driftskostnaderna inom det kommunala idrottsväsendet.  

Kommunförbundet betonar att det med tanke på trovärdigheten i hela systemet av idrottstjänster är nödvändigt att de statsandelar som kommer kommunernas idrottsväsende till del är tillräckliga i förhållande till de mål och uppgifter som i lag föreskrivits för kommunerna. Åtminstone borde en nivåförhöjning göras i statsandelarna och säkerställas att finansieringen följer kostnadsutvecklingen. Också grundlagsutskottet har i sitt betänkande om de grundläggande fri- och rättigheterna (GrUB 25/1994 rd) sagt att då kommunerna åläggs uppgifter ska det sörjas för att kommunerna har faktiska förutsättningar att klara av uppgifterna. 

Statsunderstöd för idrottsanläggningar 

I Finland finns det över 30 000 idrottsanläggningar som i huvudsak ägs, underhålls och sköts av kommunerna. Under de senaste åren har i statsbudgeten reserverats närmare 30 miljoner euro för behovsprövade statsunderstöd för byggande av idrottsanläggningar. Kommunerna använder årligen mer än 100 miljoner euro för byggande och för grundläggande reparationer av idrottsanläggningar. För närvarande är flera simhallar, ishallar och andra idrottsanläggningar i behov av grundläggande reparationer. Statens tekniska forskningscentral har med pengar från undervisnings- och kulturministeriet utrett beloppet på eftersläpande byggreparationer som gäller idrottsanläggningar. Enligt forskningscentralens bedömning uppgår det sammanlagda nyanskaffningspriset på de finländska idrottsanläggningarna till 13–14 miljarder euro. Då de grundläggande reparationerna för idrottsanläggningarna på årsnivå grovt uppskattat beräknas utgöra omkring 2,5 %, innebär det att cirka 325–350 miljoner euro borde användas för reparationer. 

Kommunförbundet anser det vara viktigt att kommunerna har möjlighet att genomföra nödvändiga grundläggande reparationer och därför bör ett tillräckligt behovsprövat statsunderstöd för byggande av idrottsanläggningar tryggas. Med tanke på idrott och motion för barn och unga samt idrottsföreningarnas verksamhetsförutsättningar är det viktigt att statens anslag för byggande av idrottsanläggningar tryggas och eventuellt höjs. Det ligger inte i någons intresse att låta detta värdefulla nät av idrottsanläggningar förfalla. En miljö som tillåter vardagsmotion och motion i närmiljön är en grundläggande förutsättning när det gäller att skapa motionsvanor hos barn och unga. 

Statsunderstöd för andra ändamål som främjar idrott och motion 

Enligt 13 § i propositionen till idrottslag tas det årligen in i statsbudgeten ett anslag, från vilket understöd och stipendier kan beviljas till exempel för främjande av elitidrott och aktuella samarbets- och utvecklingsprojekt för idrott och motion. Undervisnings- och kulturministeriet ger bidrag direkt till lokala idrottsföreningar redan andra året i rad. I år uppgår bidragsbeloppet till omkring 5 miljoner euro.   

Enligt Kommunförbundets uppfattning överlappar undervisnings- och kulturministeriets bidragspolitik till denna del helt de bidrag som kommunerna betalar till idrottsföreningarna och är därför inte ändamålsenlig. Kommunförbundet föreslår att den summa som undervisnings- och kulturministeriets använder för bidrag till idrottsföreningarna ska läggs direkt till statsandelarna till det kommunala idrottsväsendet, vilket innebär att kommunen kan fördela dessa med beaktande av de lokala behoven.

FINLANDS KOMMUNFÖRBUND                 

Tuula Haatainen
vice verkställande direktör       

Anneli Kangasvieri
direktör, undervisning och kultur