EU:s digitaliserings- och datalagstiftning ur kommunernas och städernas perspektiv

Observera att filen i det här avsnittet i regel inte uppdateras! Utarbetades hösten 2024. Mer omfattande och uppdaterad information finns ovan i det material som sammanställts för kommunerna och på webbplatsen för respektive rättsakt.

Europeiska unionens mål är att utveckla dataekonomin för att öka utbudet av data och databaserade produkter och tjänster inom EU. Samtidigt vill EU skapa ett gemensamt regelverk för unionen som betonar den europeiska värdegrunden, rättvisan och människocentreringen. För att främja dessa mål har EU antagit flera rättsakter, dvs. förordningar och direktiv, som även påverkar digitaliseringsprocessen i kommunerna.

De rättsakter som granskats i projektet har grupperats i teman som anknyter till varandra:

1. Hantering, delning och vidareutnyttjande av data
   • Direktivet om öppna data (EU) 2019/1024
     • Villkor och praxis för vidareutnyttjande av öppna data från den offentliga sektorn
   • Dataförvaltningsakten (EU) 2022/868
     • Villkor och praxis för vidareutnyttjande av skyddade data från offentliga organ
     • Tillhandahållande av data frivilligt och kostnadsfritt för ändamål av allmänt intresse (dataaltruism)
     • Användning av dataförmedlingstjänster för att främja vidareutnyttjande av data
   • Dataförordningen (EU) 2023/2854
     • Användarens möjlighet att hantera data som genereras genom användning av uppkopplade produkter och tillhörande tjänster (sakernas internet)
     • Underlätta byte av leverantör av molntjänster
     • Offentliga organs åtkomst till data som innehas av företag för exceptionella behov
2. Digitala e-tjänster inom hela EU
   • Förordning (EU) 1183/2024 om elektronisk identifiering och betrodda tjänster (den reviderade eIDAS-förordningen)
     • Europeisk e-identitetsplånbok
     • Gränsöverskridande identitetsmatchning
   • Förordningen om en gemensam digital ingång (EU) 2018/1724 (SDG-förordningen)
     • Enkel tillgång till den information, de förfaranden samt de hjälp- och problemlösningstjänster som medborgare och företag behöver för att kunna utöva sina rättigheter på den inre marknaden
   • Förordningen om ett interoperabelt Europa (EU) 2024/903
     • Förbättra interoperabiliteten för gränsöverskridande digitala offentliga tjänster
3. Utveckling, ibruktagande och användning av system för artificiell intelligens
   • Förordningen om artificiell intelligens (EU) 2024/1689
     • Reglering av system för artificiell intelligens som kommer ut på marknaden, tas i bruk och används
     • Riskklassificering av användningsändamål för system för artificiell intelligens
     • Stöd för utveckling av innovationer inom artificiell intelligens

I Kommunförbundets projekt som utreder EU:s digitaliserings- och datalagstiftning genomfördes hösten 2024 intervjuer med kommunerna, en enkät och fokusgruppdiskussioner. Vi bad deltagarna att svara på en förhandsundersökning för att bereda oss för intervjuerna och diskussionerna. Som stöd för att besvara förhandsenkäten utarbetades en sammanställning av de författningar som påverkar kommunerna.

Ladda ner sammanställningen av rättsakterna

EU:s digitaliserings- och datalagstiftning ur kommunsektorns - sammanfattning

Rättsakternas förpliktande karaktär

Rättsakternas förpliktande karaktär är i huvudsak villkorlig. De medför alltså inte som sådana automatiskt nya skyldigheter för kommunerna som de alltid borde iaktta. Dataförordningen och den reviderade eIDAS-förordningen medför snarare möjligheter än skyldigheter för kommunerna. Direktivet om öppna data och dataförvaltningsakten förpliktar inte till att data ska öppnas utan fastställer förfarandet om data delas. Förordningen om ett interoperabelt Europa skapar ramar för förfarandena om den digitala tjänsten som kommunen tillhandahåller förutsätter interaktion mellan myndigheterna i medlemsstaterna. Hur förpliktande förordningen om artificiell intelligens är beror på kommunens roll och AI-systemets användningssätt och användningsändamål. Förordningen om artificiell intelligens tillämpas inte på alla AI-system som kommunen använder och skyldigheterna i förordningen är också färre om kommunen inte själv utvecklar AI-system. Skyldigheten enligt förordningen om en gemensam digital ingång gäller företagstillstånd. Företagstillstånd ska beskrivas i Suomi.fi-servicedatalagret och gränsöverskridande digitala e-tjänster ska också vara möjliga i företagstillståndstjänsterna. Detta innebär att tillstånden i fråga ska kunna sökas över gränserna och ansökningsblanketten ska vara åtminstone en e-blankett. Dessutom ska kommunen ansluta ärenden som gäller företagstillstånd till OOTS-systemet, om myndighetsuppgifter behövs från en annan medlemsstat för att slutföra ärendet.

Ansvarsfördelningen inom kommunen

I förvaltningsstadgemodellen anses att kommunstyrelsen i sista hand ansvarar för att ansvarsfördelningen inom kommunen är i skick i förhållande till olika lagstiftningar. Författningarna som granskats gäller utveckling av tjänster, utnyttjande och delning av data samt kan också påverka upphandlingar, så det vore bra för ansvariga att vara medvetna om författningarna om arbetsuppgifterna omfattar ansvarsområden i anslutning till dessa.

Förordning eller rättsakt?

Rättsakt är ett överordnat begrepp som innefattar förordningar och direktiv. Alla förordningar är således rättsakter, men alla rättsakter är inte förordningar. Av de engelska benämningarna hänvisar act ofta till en förordning. Enligt officiella översättningar har till exempel AI Act översatts till förordning om artificiell intelligens och Data Act till dataförordning. I fråga om Data Act är dock även dataakt i stor utsträckning en etablerad form. Förordning och rättsakt används alltså ofta något blandat och överlappande i olika användningssituationer. I Kommunförbundets projekt om EU:s digitaliserings- och datalagstiftning använder vi officiella svenska översättningar. Dataförordningen, förordningen om ett interoperabelt Europa och förordningen om artificiell intelligens hör till förordningarna.

Förordningarna är till sin natur rättsakter som är bindande och direkt tillämpliga för alla medlemsstater. Ett direktiv är en rättsakt som förpliktar medlemsstaterna att ändra sin nationella lagstiftning för att genomföra direktivets innehåll.

Gemensamma europeiska dataområden

För att främja EU:s datastrategi och digitala mål har man utöver lagstiftning även utvecklat dataområden. Med dataområden (data space) avses ett digitalt utrymme för delning och utbyte av data inom en viss sektor eller mellan olika sektorer. Syftet är att öka tillgången till och vidareutnyttjandet av data i en tillförlitlig och säker miljö. I lagstiftningen om delning av data finns hänvisningar till dataområden och via dessa till delning av information. Till exempel ska en kommun som deltar i dataområden i enlighet med artikel 33 i dataförordningen iaktta de krav på gemensam praxis som stöder interoperabiliteten.

Dataområdena inom olika sektorer ska tillsammans bilda EU:s inre marknad för data. För närvarande (våren 2025) utvecklas europeiska dataområden inom 14 sektorer: jordbruk, kulturarv, energi, finansiering, den gröna given, hälsa, språk, tillverkningsindustri, medier, mobilitet, offentlig förvaltning, forskning och innovation, kompetens och turism. Mer information och länkar på kommissionens webbplats om gemensamma europeiska dataområden. Även dataområden som gäller den offentliga förvaltningen utvecklas. Finland var bland de första att ansluta sig till det europeiska dataområdet för offentlig upphandling. Mer information i Finansministeriets pressmeddelande. Sitra har sammanställt en lägesbild över dataområden i Finlandsom utöver en presentation av olika projekt även innehåller bland annat fördelar och lärdomar.