EU:s digitaliserings- och datalagstiftning ur kommunernas och städernas perspektiv

Obs! Filen i detta avsnitt uppdateras i princip inte! Skapad hösten 2024. Mer omfattande och aktuell information finns i det samlade materialet för kommuner ovan, och på webbplatserna för respektive författning.

Europeiska unionen har som mål att utveckla dataekonomin för att öka utbudet av data och databaserade produkter och tjänster inom EU. Samtidigt vill EU skapa ett gemensamt regelverk för unionen som bygger på europeiska värden, rättvisa och ett människocentrerat synsätt. För att främja dessa mål har EU antagit ett antal förordningar och direktiv som påverkar också digitaliseringen i kommunerna.

De författningar som granskats i projektet har grupperats i teman som har samband med varandra:

1. Hantering, delning och vidareutnyttjande av data
   • Direktiv (EU) 2019/1024 om öppna data
     • Villkor och praxis för vidareutnyttjande av öppna data inom den offentliga sektorn
   • Dataförvaltningsakten (EU) 2022/868
     • Villkor och praxis för vidareutnyttjande av skyddade data från den offentliga sektorn
     • Tillhandahållande av data frivilligt och kostnadsfritt för ändamål av allmänt intresse (dataaltruism)
     • Användning av dataförmedlingstjänster för att främja vidareutnyttjande av data
   • Dataförordningen (EU) 2023/2854
     • Möjlighet för användaren att kontrollera de uppgifter som samlas in vid användning av produkter och tjänster som är anslutna till nätverket (sakernas internet)
     • Lättare att byta leverantör av molntjänster
     • Den offentliga sektorns tillgång till företagsdata vid exceptionella behov
2. EU-omfattande digitala tjänster
   • Förordning (EU) 1183/2024 om elektronisk identifiering och betrodda tjänster (den reviderade eIDAS-förordningen)
     • En europeisk digital identitetsplånbok
     • Digital identitetsmatchning vid gränsöverskridande tjänster
   • Förordning (EU) 2018/1724 om en gemensam digital ingång (SDG-förordningen)
     • Enkel tillgång till den information, de förfaranden, den rådgivning och de problemlösningstjänster som medborgare och företag behöver för att utöva sina rättigheter på den inre marknaden.
   • Förordning (EU) 2024/903 om ett interoperabelt Europa
     • Förbättrande av interoperabiliteten för gränsöverskridande digitala offentliga tjänster
3. Utveckling, ibruktagande och användning av system för artificiell intelligens
   • Förordning (EU) 2024/1689 om artificiell intelligens
     • Reglering av AI-system som kommer ut på marknaden, installeras och används
     • Riskklassificering av användningsändamål för AI-system
     • Stöd för utveckling av AI-innovationer

 Hösten 2024 genomförde Kommunförbundet ett projekt om EU:s digitalisering- och datalagstiftning som omfattade intervjuer med kommuner, en enkätundersökning och fokusgruppsdiskussioner. Vi bad deltagarna besvara en förhandsenkät som grund inför intervjuerna och diskussionerna. En kort sammanfattning av de författningar som har effekter för kommunerna gjordes som stöd för besvarandet av enkäten.

Sammanställning av författningarna (på finska)

EU:s digitaliserings- och datalagstiftning ur kommunsektorns perspektiv

Allmänna kommentarer om lagstiftningen

Författningarnas förpliktande karaktär är i stor utsträckning villkorlig. Som sådana innebär de inte automatiskt att kommunerna åläggs nya skyldigheter, som utan vidare bör uppfyllas. Dataförordningen och den reviderade eIDAS-förordningen medför fler möjligheter än skyldigheter för kommunerna. Direktivet om öppna data och dataförvaltningsakten förpliktar inte till öppnande av data, men definierar förfarandet vid delning av data, om data delas. Förordningen om ett interoperabelt Europa ger ramarna för förfarandet om en digital tjänst som kommunen tillhandahåller förutsätter samverkan mellan myndigheter i medlemsstaterna. Hur bindande AI-förordningen är beror på kommunens roll samt på hur och i vilket syfte AI-systemet används. AI-förordningen tillämpas inte på alla AI-system som används av kommunen, och förpliktelserna enligt förordningen är också mer begränsade om kommunen inte själv utvecklar AI-system. Skyldigheten enligt förordningen om en gemensam digital ingång gäller företagstillstånd. Företagstillstånden ska beskrivas i Suomi.fi-servicedatalagret. I tjänsterna som gäller företagstillstånd ska också gränsöverskridande digitala tjänster möjliggöras. Detta innebär att ansökan för de här tillstånden ska kunna göras gränsöverskridande och att ansökningsformuläret måste vara minst ett e-formulär. Dessutom ska kommunen införa ärenden som gäller företagstillstånd i OOTS-systemet, om slutförandet av ärendet kräver myndighetsinformation från en annan medlemsstat.

Ansvarsfördelningen inom kommunen

I förvaltningsstadgemodellen anses att kommunstyrelsen i sista hand ansvarar för att ansvarsfördelningen inom kommunen är i skick i förhållande till olika lagstiftningar. Författningarna som granskats gäller utveckling av tjänster, utnyttjande och delning av data samt kan också påverka upphandlingar, så det vore bra för ansvariga att vara medvetna om författningarna om arbetsuppgifterna omfattar ansvarsområden i anslutning till dessa.

Förordning eller författning?

Författning är ett överbegrepp som omfattar förordningar och direktiv. Alla förordningar är författningar, men alla författningar är inte förordningar. Den engelska benämningen act hänvisar ofta till en förordning. Förordning och författning används ofta i viss mån blandat och överlappande, beroende på situation. I Kommunförbundets projekt EU:s digitaliserings- och datalagstiftning används de officiella översättningarna. Till förordningarna hör dataförordningen, förordningen om ett interoperabelt Europa och AI-förordningen.

Förordningarna är författningar som är bindande för alla medlemsstater och direkt tillämpliga. Ett direktiv är en författning som förpliktar medlemsstaterna att ändra sin nationella lagstiftning för att genomföra innehållet i direktivet.

Gemensamma europeiska dataområden

För att främja EU:s datastrategi och digitala mål har man utöver lagstiftning utvecklat dataområden. Med ett dataområde (data space) avses ett digitalt rum som är avsett för delning och utbyte av data inom en viss sektor eller mellan olika sektorer. Syftet är att öka tillgången till och vidareutnyttjandet av data i en tillförlitlig och säker miljö. I lagstiftningen om datadelning finns det referenser till dataområden och delning av data via dessa. Till exempel ska en kommun som deltar i ett dataområde enligt dataförordningen iaktta de krav på gemensam praxis som stöder interoperabiliteten enligt artikel 33.

Dataområden från olika sektorer kommer tillsammans att utgöra EU:s inre datamarknad. Europeiska dataområden utvecklas för närvarande (våren 2025) inom 14 sektorer: jordbruk, kulturarv, energi, finans, den gröna given, hälsa, språk, tillverkningsindustri, medier, mobilitet, offentlig förvaltning, forskning och innovation, kompetens samt turism. Mer information och länkar på kommissionens webbplats om gemensamma europeiska dataområden. Dataområden som gäller offentliga sektorn utvecklas också. Finland var bland de första länderna att ansluta sig till det europeiska dataområdet för offentlig upphandling. Läs mer: Finansministeriets meddelande. Sitra har sammanställt en lägesbild över de finländska dataområdena(sammanfattning på svenska) som förutom presentationer av olika projekt även innehåller bland annat resultat och lärdomar.