Det är en konst att avveckla - att utveckla en annan.

Finansminister Riikka Purra har presenterat sitt budgetförslag för 2026 efter finansministeriets budgetförhandlingar i Esbo den 6.8 2025. Förslaget skall sedan behandlas av regeringen i början av september.

Ministern aviserar inga skattehöjningar eller nedskärningar i social- och hälsovården och försvaret däremot är listan lång på andra nedskärningar i välfärden.  Föga överraskande är sparåtgärderna starkt förknippade med sannfinländsk politik. Förslaget innefattar bland annat att inga kvotflyktingar skall tas emot, utvecklingsbiståndet krympas och nedskärningar av stöden till universiteten och till forskning och utvecklingsarbete. Kommunsektorn drabbas av nedskärningar i fria bildningen och i statsandelarna för kommunal basservice och dessutom föreslår ministern en avveckling av Utbildningsstyrelsen.  Detta är bara en del av föreslagna åtgärder.

Det finns ingen tvekan att anpassningsåtgärder behövs men klart är också att en mängd av de föreslagna åtgärderna knappast kan omfattas av de övriga regeringspartierna. Åtgärderna påverkar knappast heller tillväxten i landet positivt.

All ekonomisk aktivitet och hela vårt samhälle är uppbyggt på tillväxt, vilket per definition innebär en ökning i storlek eller kvantitet över tid. Det är i sig är en utmaning när befolkningstillväxten i Finland är nästintill obefintlig och den globala världsmarknaden - liksom säkerhetsläget överlag - är oroligt.

Vi har inte råd att bara tänka på nuet

Ordspråket säger att ”den rike tänker på framtiden, den fattige tänker bara på nuet”.  Det är en konst att avveckla och att utveckla en annan. Statens anpassningsåtgärder borde alltid sträva till ökad tillväxt, effektivisering och produktivitetsökning. Nyligen har vi genomfört stora reformer i landet, såsom grundandet av välfärdsområden och flytten av sysselsättningstjänsterna till kommunerna. Det är ännu för tidigt att sia om vilka effekter de får, men de ger möjligheter över tid, och kräver även tid.

Om en del av sparpaketet är att man söker större flexibilitet och nya försök framom att öka statlig styrning med mera normer och byråkrati, är det lovvärt. För att stävja kostnadsutvecklingen behövs nämligen en ökad tilltro till lokala och regionala lösningar. Det krävs också en förståelse för att kunskap och bildning är avgörande nyckelkompetenser för att vårt samhälle alls ska kunna fungera och utvecklas. 

Jag ser väldigt lite (inget) i budgetförslaget som skulle främja tillväxten i Finland, inget som stöder nya innovationer och marknader, ökar attraktionskraften eller förkovrar kunskaper. Jag saknar åtgärder som ger tilltro till framtiden eller som definierar tillväxtmålen. Vi är ingen isolerad del av världen utan konkurrerar på den globala marknaden men Finlands framgång skapas lokalt.