Så fungerar kommunen

Kommunsektorn omfattar alla kommuner i Finland och deras gemensamma verksamhetsmiljö. Kommunorganisationerna svarar för kommunens verksamhet och uppgifter i enlighet med lagstiftningen. Tillsammans med staten är kommunsektorn en del av den offentliga sektorn. I Finland har kommunerna ett omfattande ansvar för de offentliga tjänsterna – de sköter cirka två tredjedelar av alla offentliga tjänster, medan staten svarar för cirka en tredjedel.

Kommunerna svarar i stor utsträckning för att tillhandahålla, finansiera och producera offentliga tjänster. Kommunerna har till uppgift att säkerställa att medborgarnas grundläggande kulturella och sociala rättigheter tillgodoses i praktiken. Kommunerna finansierar största delen av basservicen för medborgarna.

Kommunernas tjänster och ett framgångsrikt genomförande av dem har en avgörande betydelse för välfärden i samhället och för vår ekonomi: kommer miljardinvesteringarna att förverkligas, utbildas det experter, integreras de nyanlända, utbildas det nyfikna och kunniga skolelever för fortsatta

studier? Det arbete som kommunerna utför ökar kommunernas egen och därigenom hela Finlands livskraft.

Kommunernas självstyrande ställning

Med kommunernas självstyrande ställning avses att kommunerna har rätt att fatta beslut i sina egna ärenden och kommunal förvaltning bygger på invånarnas självstyrelse. Kommunernas självstyrande ställning har skrivits in i grundlagen. Kommunerna kan därför tilldelas uppgifter endast genom lagstiftning som bereds av olika ministerier. Kommunernas självstyrelse är en stark princip. Därför är det viktigt att både den kommunala självstyrelsen enligt grundlagen och andra grundläggande fri- och rättigheter respekteras samtidigt vid beredningen av lagstiftningen. Detta innebär att kommunerna behåller tillräcklig beslutanderätt i lokala ärenden samtidigt som de förverkligar de riksomfattande målen.

Beaktande av kommunernas självstyrande ställning i lagstiftningen

I samband med beredningen av vårdreformen till exempel, fäste grundlagsutskottet uppmärksamhet vid att egendom som förvärvats med stöd av kommunernas självstyrelse, såsom byggnader och utrustning, inte kunde överföras till de nya välfärdsområdena utan tillräcklig ersättning till kommunerna.

Självstyrelsen omfattar också kommunernas ekonomi. Kommunerna har beskattningsrätt och kan besluta om hur de ekonomiska resurserna ska fördelas. En stark kommunal ekonomi gynnar främjandet av invånarnas övergripande välfärd.

Kommunerna samarbetar med staten för att uppnå de samhälleliga mål som man kommit överens om. Många saker sköts bäst så nära invånarna som möjligt. Kommunernas självstyrelse innebär att uppfylla de gemensamma målen på ett sätt som beaktar invånarnas behov och de lokala förhållandena på bästa möjliga sätt.

Kommunerna har handlingsfrihet att fatta beslut om hur de i praktiken organiserar och genomför sin verksamhet och sina tjänster. Kommunerna kan själva välja vilket handlingssätt som är mest verkningsfullt och hållbart och på så sätt också skapa lokala innovationer. Valet av bästa praxis förutsätter att invånarnas behov och levnadsförhållanden följs upp kontinuerligt och att de lokala förhållandena beaktas i beslutsfattandet.

Kommunernas självstyrelse och invånarnas möjligheter att delta

Till kommunernas självstyrelse hör att kommuninvånarna i kommunalvalet väljer förtroendevalda, dvs. fullmäktigeledamöter, som fattar beslut för att uppnå samhälleliga mål och främja kommunens utveckling. Med tanke på demokratin är det viktigt att det organ som invånarna valt genom val har beslutanderätten. I kommunen betyder detta fullmäktige som kommuninvånarna valt genom val och som utövar den högsta beslutanderätten.

Styrkan i kommunernas självstyrelse ligger i att kommunens beslutsfattare känner till de lokala förhållandena och kan fatta beslut som lämpar sig just för det området. Detta har också att göra med grundlagen där det föreskrivs om demokrati och den enskildes rätt att delta i samhällelig verksamhet och att påverka beslut som gäller honom eller henne själv.

Kommuninvånarna och de som använder kommunens tjänster har rätt att delta i och påverka kommunens verksamhet.

• Rösträtten vid val är den viktigaste kanalen för påverkan, men det finns också andra möjligheter att delta.
• Kommuninvånarnas lagstadgade rätt att delta tillgodoses av ungdomsfullmäktige, äldrerådet och rådet för personer med funktionsnedsättning.
• Dessutom kan det ordnas invånarmöten, höranden, opinionsundersökningar och invånarråd i kommunerna.
• Tjänsterna kan utvecklas tillsammans med användarna och invånarnas eller organisationernas egna initiativ kan stödjas.

På så sätt säkerställs det att invånarnas synpunkter och lokala förhållanden beaktas i kommunens beslutsfattande.

Varifrån kommer pengarna för kommunernas verksamhet?

Kommunernas inkomster består av skatteinkomster, statsandelar, klientavgifter, övriga verksamhetsintäkter samt finansiella intäkter och hyresintäkter.

Kommunerna har beskattningsrätt. Detta innebär att de kan besluta om kommunalskattens inkomst- och fastighetsskattesatser inom lagens gränser. Kommunen har också rätt till en andel av samfundsskatteintäkterna. Vid eventuella ändringar i skattesystemet är det väsentligt att kommunerna har rätt att finansiera sin verksamhet med sina egna skatteinkomster.

Kommunerna har utöver skatteinkomsterna också andra inkomster. Kommunerna kan bland annat ta ut klientavgifter inom lagens gränser.

Statsandelssystemet jämnar ut skillnaderna mellan kommunerna och säkerställer att varje kommun har förutsättningar att sköta sina skyldigheter gentemot sina invånare. Därför innehåller statsandelssystemet mekanismer som jämnar ut skillnaderna i de olika kommunernas förutsättningar, servicebehov och inkomstbas. Sådana är till exempel invånarantalet och åldersstrukturen. Dessutom kan staten bevilja kommunen statsunderstöd på grundval av ansökan. Statsandelarna för kommunernas lagstadgade uppgifter är icke öronmärkta, vilket innebär att kommunerna själva får besluta hur de ska fördelas.

Till vad används kommunernas pengar?

Kommunerna producerar viktiga tjänster för sina invånare. Den största av dessa är förskoleundervisning och grundläggande utbildning, vars kostnader utgör nästan en tredjedel av kommunernas driftskostnader. Tillsammans med småbarnspedagogiken utgör de nästan hälften av driftskostnaderna. Andra stora objekt med tanke på driftskostnaderna är samhälle och miljö, utbildning på andra stadiet samt främjande av sysselsättningen och näringslivet.

Finansieringsprincipen

Väsentligt för tillräcklig finansiering och kommunernas självstyrelse är finansieringsprincipen, som baserar sig på grundlagen och grundlagsutskottets vedertagna tolkning. Med finansieringsprincipen avses att när nya uppgifter åläggs kommunerna genom lagstiftning ska staten se till att kommunerna har de resurser som behövs för att sköta dem. Därmed säkerställs att kommunerna har tillräckliga ekonomiska resurser för att sköta både de nya uppgifterna och andra uppgifter som kommunen ansvarar för. Dessutom ska kommunen ha ekonomiskt handlingsutrymme för skötseln av de uppgifter som den åtagit sig med stöd av sin självstyrelse.

Finansieringsprincipen anknyter framför allt till kommunens rätt att besluta om sin egen ekonomi. Enligt den får kommunernas verksamhetsförutsättningar inte försämras så att deras möjligheter att besluta om sin egen ekonomi och därmed också om sin egen förvaltning äventyras. Genomförandet av finansieringsprincipen utvärderas med tanke på utgifterna för kommunernas uppgifter och skyldigheter och kommunernas inkomstbas som helhet. Kostnadseffekterna bör bedömas på längre sikt. Finansieringsprincipen påverkar via kommunalskattesatsen jämlikheten mellan invånarna.

Principen för den kommunala självstyrelsen är att kommunen i princip själv kan besluta hur den ordnar sina lagstadgade och frivilliga uppgifter.

• Kommunen kan själv sköta uppgifterna som egen tjänsteproduktion. Detta är det traditionella sättet att tillhandahålla tjänster i kommunen. I så fall produceras tjänsterna i egen regi av kommunal personal och enligt en överenskommen budget.
• Kommunen kan sköta sina uppgifter via ett affärsverk eller dottersammanslutningar/intressesammanslutningar.
• Samarbete med andra kommuner kan vara effektivt.
• Kommunen kan skaffa tjänsten genom att köpa den av företag.

Styrningen av kommunens verksamhet är en helhet som omfattar kommunen och kommunkoncernen, samkommuner, affärsverk, intressesammanslutningar och företag som producerar köpta tjänster samt tredje sektorn. Kommunens verksamhet omfattar kommunens och kommunkoncernens verksamhet, men därutöver deltar kommunen bland annat i samarbetet med andra kommuner. Kommunens verksamhet omfattar också mycket verksamhet som baserar sig på bland annat ägande, avtal och finansiering. Eftersom kommunerna har frihet att producera tjänsterna på önskat sätt, är kommunerna till sin organisations- och koncernstruktur mycket olika.

Inom kommunalförvaltningen används begreppet kommunkoncern när man avser en större helhet som omfattar kommunen och dess dottersammanslutningar. Kommunen har ensam eller tillsammans med andra sammanslutningar som hör till kommunkoncernen bestämmanderätt i ett eller flera sammanslutningar. Organisationer som hör till en kommunkoncern kan erbjuda olika tjänster.

Beroende på hur tjänsterna har producerats genomförs regleringen av deras uppgifter på olika sätt. Det finns skillnader mellan kommunen och kommunbolagen bland annat när det gäller hur beslutsfattandet fungerar och vilka organ som beslutar om ärendena.

Kommunerna sköter inte allt på egen hand – många saker görs tillsammans med andra kommuner.

Samarbetsformer:

• En samkommun eller modellen med ansvariga kommuner där kommunernas gemensamma organ ansvarar för skötseln av uppgiften.
• Kommunerna kan inrätta gemensamma tjänster eller avtala om att en myndighetsuppgift under tjänsteansvar ska anförtros en tjänsteinnehavare i en annan kommun eller samkommun.
• Privaträttsligt samarbete. Kommunerna kan också tillsammans bilda till exempel en förening, ett aktiebolag eller en stiftelse genom vilken verksamheten ordnas.

Kommunerna samarbetar för att fullgöra sina lagstadgade och frivilliga uppgifter.

Kommunen svarar fortfarande för finansieringen av uppgiften, även om organiseringsansvaret har överförts på någon annan aktör.

Dessutom kan kommunen skaffa tjänster av privata företag eller organisationer på basis av ett avtal eller stödja användarens anskaffning av tjänster på marknaden med en servicesedel.

Enligt grundlagen ska kommunens förvaltning grunda sig på självstyrelse för kommunens invånare. I praktiken innebär detta att invånarna vart fjärde år i ett kommunalval väljer fullmäktige som utövar kommunens högsta beslutanderätt.

Med organ avses kommunala myndigheter med flera ledamöter. Kommunens organ utgör kärnan i den politiska organisationen som består av förtroendevalda.

Enligt kommunallagen är endast kommunfullmäktige, kommunstyrelsen och revisionsnämnden obligatoriska organ. Dessutom kan det finnas nämnder, direktioner och sektioner. Kommunen kan också ha representanter i regionala organ.

Kommunen kan organisera sin förvaltning relativt fritt. Fullmäktige beslutar om grunderna för hur kommunens förvaltning organiseras genom att godkänna förvaltningsstadgan. I den föreskrivs det om den politiska organisationens och personalorganisationens grundstruktur samt om behörighetsfördelningen och uppgifterna för olika organ (obligatoriska och frivilliga) och tjänsteinnehavare.

Kommunens förvaltning och ledning grundar sig på ett nära samarbete mellan kommunfullmäktige och kommunstyrelsen samt kommundirektören eller borgmästaren.

Till den administrativa delen hör kommunens tjänsteinnehavare och arbetstagare som ansvarar för den praktiska verksamheten och produktionen av tjänster.

Till den del som styr politiken hör fullmäktige, kommunstyrelsen och nämnderna/utskotten.

• Fullmäktige ansvarar för kommunens ekonomi och verksamhet samt utövar kommunens högsta beslutanderätt.
• Styrelsen och den förvaltning som lyder under den svarar för kommunens förvaltning, dagliga verksamhet samt beredning och verkställighet av beslut.
• Nämnderna/utskotten leder produktionen av offentliga tjänster i kommunen, till exempel bildningsnämnden i fråga om utbildningsärenden och den tekniska nämnden i byggnadsärenden.

Väestönmuutosten vaikutuksia voidaan tarkastella kasvavien kuntien, kutistuvien kuntien ja pitkien etäisyyksien kuntien näkökulmista. 

Kasvavissa kunnissa lasten määrä lisääntyy ja kunnat kamppailevat muun muassa tilanahtauden ja investointipaineiden kanssa. 

Väestöään menettävissä kunnissa lasten määrä vähenee. Osa kunnista on karsinut palveluverkkoa niin, että jäljellä on vain yksi yhteiskoulu ja päiväkoti, kun taas osassa kunnista voi olla laaja palveluverkko eli useita kouluja ja varhaiskasvatusyksiköitä.

Pitkien etäisyyksien kunnissa välimatkat haastavat palveluiden järjestämistä ja tyypillisesti palveluverkkoa ei voida muuttaa, vaikka yksiköiden lapsimäärät olisivat pieniä.

Usein kuntien erilaisuudesta puhutaan talouden näkökulmasta. Tällöin eri piirteitä ovat muun muassa velkaantuminen, investoinnit, erilaiset maksut sekä verotus. 

Kuntatalouden haasteet eri kokoisissa kunnissa

Kunnat ovat hyvin erilaisissa tilanteissa myös talouden näkökulmasta. Suurissa ja kasvavissa kunnissa investointipaineet ovat kovat, kun taas supistuvissa lapsi- ja nuorisoikäluokkien kunnissa haasteena on sopeuttaa palveluverkkoa ja toimintaa vastaamaan pienenevää palvelutarvetta. 

Väestön ikääntyminen heikentää edelleen verotulojen kehitystä ja vaikeuttaa työvoiman saatavuutta ikääntyvissä kunnissa. Samalla kasvavien kuntien investointipaineet säilyvät suurina ja esimerkiksi korkotason nousu voi lisätä kuntien velanhoitokuluja. 

Kustannusten kasvun hillitsemiseksi sekä palveluiden laadun ja osaavan työvoiman saatavuuden turvaamiseksi joudutaan niin kunnissa kuin valtakunnallisestikin etsimään uusia tapoja tuottaa palveluita. Tästä esimerkkinä on työvoimapalvelujen uudistuksessa tehtävien siirto valtiolta kunnille, jonka myötä vuodesta 2025 alkaen suurin osa kunnista järjestää palveluita yhteistyössä muiden kuntien kanssa.