Med sikte på en ny bostadspolitik

• Kommunerna delar på risken för tillväxtinvesteringar i förhållande till sin bärkraft. 
• Kommunens uppgift är att möjliggöra tillräcklig bostadsproduktion med beaktande av riktlinjerna i det bostadspolitiska programmet. Det handlar om markpolitik och markförvärv, planläggning och tomtöverlåtelse för bostadsproduktion. 
• Kommunerna behöver en aktiv bostadspolitik och ett aktivt bostadsbyggande. De bostadspolitiska och markpolitiska programmen har en allt större betydelse. 
• Bostadsproduktion på marknadsvillkor är det primära i städerna. 
• Också metoderna för och produktionen av bostäder till ett rimligt pris måste främjas. En serieproducerad, standardiserad, kostnadseffektiv flervåningsbyggnad eller modulleasing är bra alternativ. 
• Att aktivt motverka segregation med alla till buds stående medel är en viktig uppgift för kommunen. Prioriterade åtgärder inom bostadspolitiken är ökad mångfald av bostads- och hustyper samt varierande besittningsformer. 
• Kommunerna preciserar sina möjligheter i fråga om finansieringen av nyproduktion och renovering av hyreshusbolag. Kommunerna bör överväga att inrätta hyreshusbolag som omfattar hela bostadsmarknadsområdet för att jämna ut svängningar i efterfrågan på bostäder och konjunkturväxlingar.

Den djupa lågkonjunkturen inom bostadsproduktionen och förändringen i bostadspolitikens verksamhetsmiljö tvingar oss att på nytt granska prioriteringarna och kvalitetskriterierna inom bostadsproduktionen. 

När bostadsproduktionen börjar öka igen är den viktiga frågan inte enbart hur mycket vi bygger utan framför allt var, vad och vilken typ av bostäder vi bygger. 

Boendets och bostadsområdenas utveckling gynnas av ett mångsidigt och långsiktigt bostadsbyggande, som möter olika livssituationer. Ett högklassigt genomförande främjar också mångsidiga lägenhetstyper och förvaltnings- och finansieringsmodeller samt bostäder av en god grundläggande kvalitet. 

Ett nytt kapitel i bostadspolitiken betyder därför en återgång till de grundläggande frågorna: vilken typ av bostadsområden och städer vill vi bygga?

Bostadsfrågor har traditionellt ingått i en mer allmän strukturpolitik. På så sätt har bostadspolitiken bidragit till anpassningen till stora förändringar på arbetsmarknaden och i befolknings- och regionstrukturen.

Finland på 2030-talet kommer att präglas av ökande skillnader mellan regionerna och inom städerna samt anpassningen till omställningarna inom energi och digital teknik. Strukturomvandlingarna hänför sig till både den regionala utvecklingen och arbets- och bostadsmarknaden och de formar våra institutioner långt in på 2030-talet.

Finland tävlar om investeringar inom den gröna omställningen på den globala marknaden. Förnybar elektricitet ger Finland ett bra utgångsläge men var och när investeringar sker kan bara delvis förutspås, det kan ske snabbt och utgången kan vara överraskande. Framgång i konkurrensen förutsätter att kommunerna kan erbjuda företagen kompetent arbetskraft, tomtmark, smidiga tillståndsprocesser, ren energi och dessutom bostäder. 

Tillgång till kompetent arbetskraft förutsätter ett tillräckligt bostadsutbud i rätt tid. Kompetensen rekryteras både inrikes och utomlands och bostäder måste finnas där arbetstillfällen uppstår. 

Investeringar inom den gröna omställningen skapar också en hel del bestående arbetstillfällen. I så fall är bostadsbehovet långvarigt och påverkar områdets utveckling långt in i framtiden. Enskilda investeringar har ofta som mål att fungera som ankare för ett bredare ekosystem, vilket framhäver bostadspolitikens strategiska betydelse. 

Den sedvanliga statligt stödda bostadsproduktionen har inte mött behoven i en omvärld som förändras snabbt. Den är tungrodd och långsam och stödet är behovsprövat, medan bostadsproduktionen som verkar på marknadsvillkor lider av försämrad tillgång till finansiering. För att kunna bosätta den arbetskraft som tillväxten och investeringarna förutsätter krävs mer flexibla och snabbare lösningar som bygger på samarbete mellan staten och kommunerna. 

Kommunernas hyreshusbolag och deras roll i kommuner där det görs investeringar

De senaste åren har hel del investeringar gjorts i ett antal medelstora kommuner. 

De som flyttar på grund av arbetet är ofta inte intresserade av att genast köpa en bostad i kommunen. 

I städernas hyreshusbolag märks detta som en ökning av användningsgraden, då det privata byggandet varit litet, liksom intresset bland marknadsaktörerna över lag. 

I dagsläget räcker det privata bostadsbyggandet inte för att säkerställa utbudet. Kommunal hyresbostadsproduktion är nödvändig för att stödja tillväxten och nya investeringar.

Befolkningsökningen i Finland beror just nu på invandring. Nästan alla kommuner tar emot invandrare. 

Personer med invandrarbakgrund söker sig dock ofta till samma orter inom landet. Medan de med finländsk bakgrund söker sig till olika landskap, samlas de med invandrarbakgrund mest i några få områden, särskilt i huvudstadsregionen. Denna utveckling bidrar till regionala skillnader. 

Ett modernt och lättillgängligt hyresbostadsutbud stöder de invandrades integration, sysselsättning och etablering i kommunen. Hyresbostadsutbudet blir på så sätt en viktig del av kommunens kvarhållningskraft. 

Bostadsbeståndet bör kunna förnyas så att det möter efterfrågan över tid både för den inhemska och den utländska arbetskraftens del.

Till följd av de demografiska förändringarna ökar de regionala skillnaderna i Finland. Befolkningen minskar i absoluta tal i vissa områden och medelåldern ökar bland dem som bor kvar. Denna förändring leder till en allmän avmattning i bostadsefterfrågan samt till att efterfrågan i högre grad riktas mot boende som bättre motsvarar de äldres behov. 

Detta gäller särskilt kommuner med småhusdominerat bostadsbestånd. De äldre bor också ofta i småhus. Underhållet och vardagen i sådana hus blir svårare med åldern. 

Tillgängligt boende i ett flervåningshus är ofta en fungerande lösning före ett egentligt serviceboende, men små kommuncentrum har ofta få hissförsedda flervåningshus. Kommunägda bolag har sällan ekonomiska förutsättningar att bygga sådana hus eller att genomföra omfattande renovering av gamla hus. 

Finland har internationellt sett varit bäst på att eliminera långvarig bostadslöshet. Modellen Bostad först innebär att sociala problem löses genom att först erbjuda klienten permanent boende och sedan andra stödtjänster. 

Nedskärningarna i bostadsbidragen och i den övriga sociala tryggheten har försvagat betalningsförmågan i många hushåll. Hyrorna för de kommunala hyresbostäderna blivit för höga för en del av de boende. Särskilt i stora städer har det lett till en ökad flytt till förmånligare, privata hyresbostäder samt en snabb ökning av bostadslöshet. Kommunala hyresbostäder står tomma.

Till följd av nedskärningarna finns det tecken på att bostadslösheten kommer tillbaka också på landsbygden efter ett uppehåll på flera årtionden. Detta utmanar befintliga verksamhetsmodeller som till stora delar byggts upp enligt behoven i städerna.

Bostadslösheten löses inte med bostadspolitik

På det nationella planet sköts bostadslösheten under ministeriernas styrning och tillsyn, i synnerhet Social- och hälsovårdsministeriets social- och hälsopolitik samt välfärdsfrämjande politik. Vid sidan av prioriteringen av social trygghet när det gäller eliminering av bostadslösheten har helt andra politiska sektorer än bostadspolitiken den främsta rollen. 

I kommunerna hanteras bostadslösheten sektorsövergripande i ett allt tätare samarbete mellan välfärdsområden, aktörer inom hyresboende och organisationer. Kommunernas roll är också att fastställa bostadspolitiska riktlinjer för eliminering av bostadslösheten.