Vad händer med den grundläggande konstundervisningen?

Lagstiftningen om den grundläggande konstundervisningen är under revidering. Under årtiondenas lopp har konstundervisningen splittrats, och det finns nu varierande praxis och skillnader mellan olika konstområden och olika regioner. Det finns alltså ett behov av en reform. 

Undervisningen omfattar uppskattningsvis 130 000 elever, av vilka största delen är barn och unga. 

Arbetsgruppens förslag till ny lag om grundläggande konstundervisning fick 231 utlåtanden. Baserat på utlåtandena verkar det inte finnas någon gemensam ståndpunkt på fältet. 

Vad är grundläggande konstundervisning egentligen? 

Den grundläggande konstundervisningen är en del av vårt allmänbildande utbildningssystem. I Finland har man skapat en särskild form av konstundervisning som erbjuder en långsiktig och målinriktad studieväg inom konstundervisning, som många har gått igenom före en yrkesinriktad eller högre konstutbildning. Den grundläggande konstundervisningen erbjuder också möjligheter att söka sig till fortsatta studier inom olika konstnärliga områden. Eller så kan man bara studera konst utan planer på fördjupade studier. 

Det finns en lag som behandlar ordnandet och bedömningen av undervisningen, dess mål, läroplaner, personal, elevantagning med mera, och det är den som nu revideras. Den grundläggande konstundervisningen omfattar nio olika konstområden från musik till mediekonst. Utbildningsanordnaren ansvarar alltid för hur undervisningen tillhandahålls. 

Kommuninvånarna är relativt nöjda med tillgången till och skötseln av den grundläggande konstundervisningen. Detta framkommer i bland annat Kommunförbundets invånarundersökning. Av de som svarade på enkäten ansåg 63 procent att servicen är välfungerande och 61 procent att den är lättillgänglig (läs mera på finska).

Kommunerna har en betydande roll i det regionala utbudet av grundläggande konstundervisning. Kommunen kan godkännas som utbildningsanordnare av Undervisnings- och kulturministeriet. Kommunen kan också själv besluta att anordna grundläggande konstundervisning. Det är fråga om en uppgift som kommunen kan åta sig frivilligt även i framtiden. Grundläggande konstundervisning kan ges vid medborgarinstitut och vid konstskolor. 

Arbetsgruppens förslag innehåller flera val 

I valen som arbetsgruppen gjort framhävs målet att trygga studievägar för professionell konst inom olika konstområden. Vid sidan av framtidens konst- och kulturproffs behöver vi också en ny konstpublik, konsumenter av konst, och folk som förstår sig på konst och kultur. De största ändringarna som föreslås i propositionen är att man övergår från två lärokurser med olika längd till en lärokurs på minst 100 timmar. Arbetsgruppen ansåg det nödvändigt att stödja och trygga uttryckligen utbudet av längre konstundervisning inom olika konstområden och därigenom profilera den grundläggande konstundervisningen som separat från annan konstfostran. Det handlar också om att resurserna ska räcka till för alla de olika konstområdena.

Jag anser att målet med en enda lärokurs är motiverat, men genomförandet av den måste utvecklas innan den behandlas i riksdagen, så att aktörerna har reella möjligheter att övergå till en enda lärokurs. Det är inte något som enbart kan lösas genom samarbete. I utlåtandena föreslås det att lärokursen spjälks upp i delar, vilket också skulle uppmärksammas i den statliga finansieringen. Detta är något som det finns skäl att ta upp under den fortsatta beredningen av förslaget. 

Risken är annars att många utbildningsanordnare, både kommunala och privata, slutar erbjuda utbildningen, och att tillgången blir lidande. 

Den grundläggande konstundervisningen har potential att nå olika ålders- och språkgrupper i större utsträckning

Att tillhandahålla utbildning kräver resurser och åtaganden av utbildningsanordnaren. Den grundläggande konstundervisningen är dimensionerad enligt ett visst antal timmar och för vissa mål. Detta trots att alla elever inte avlägger alla delar, varken nu eller i framtiden. I synnerhet i början av studierna lär det finnas många som vill delta. Ju längre studierna framskrider, desto färre deltagare. 

I och med att åldersklasserna blir mindre, befolkningsstrukturen förändras, elever dras till konkurrerande hobbyer, och de ekonomiska ramarna samtidigt stramas åt, är det allt viktigare att motivera den offentliga finansieringen av den grundläggande konstundervisningen. 

I utlåtandena har man lyft fram det regionala utbudet och faktorer i anslutning till det, olika konstområdens ställning samt barns och ungas olika behov och önskemål i sina fritidsintressen. 

Beroende på hur den grundläggande konstundervisningen ser ut och styrs i fortsättningen, kan den nå olika ålders- och språkgrupp i större utsträckning än för närvarande. Attraktionskraften påverkas inte bara av att utbudet finns nära till hand, utan också av undervisningsarrangemangen på ett allmänt plan och av hur elevernas önskemål hörs i olika skeden av undervisningen. 

Ändringen – vare sig det är arbetsgruppens förslag eller något annat – kommer i vilket fall som helst att vara en svår fråga för många. Det är svårt att avstå från gammal praxis och gamla arbetsmetoder. Alla involverade ombes tillämpa en attityd som är öppen för förnyelse och göra en kritisk bedömning av den egna verksamheten, och det kommer att ta sin tid.

Den grundläggande konstundervisningen kan främja färdigheter och kunskaper som är till nytta för eleverna i olika livsskeden, studier och arbete. På så sätt har många fått vänner, deltagit i givande evenemang och gjort saker tillsammans, hittat ett yrke eller ett livslångt intresse, fått självkännedom och självförtroende – både unga och vuxna. 

”Jag har lärt mig att fortsätta öva, även om något känns svårt i början.  Genom min hobby har jag lärt mig att stå ut med misslyckanden bättre än tidigare.”

”Via mitt fritidsintresse har jag blivit mer modig och tror mer på mina egna förmågor.”

 Rapporten Upplevda effekter av kulturhobbyn 2024.  Förbundet för grundläggande konstundervisning.