Energieffektivitetslagen (1429/2014) uppdaterades genom lagen om ändring av energieffektivitetslagen (1382/2025). Ändringarna fördes in i den uppdaterade energieffektivitetslagen och trädde i kraft 1.1.2026. Genom energieffektivitetslagen genomförs nationellt uppdateringen av energieffektivitetsdirektivet (EED) från 2023 ((EU) 2023/1791). Uppdateringen av energieffektivitetsdirektivet är en del av EU:s Fit-for-55 (FF55)-paket, som syftar till att senast 2030 minska växthusgasutsläppen på EU-nivå med minst 55 procent jämfört med 1990. Medlemsländernas mål och skyldigheter efter 2030 fastställs separat.
Inom kommunsektorn inverkar energieffektivitetslagen på primärkommunernas, samkommunernas och kommunernas dotterbolags energianvändning och energiproduktion. Förutom energieffektivitetslagen är energieffektivitetsavtalen en viktig del av genomförandet av energieffektivitetsdirektivet. Betydelsen av energieffektivitetsavtalet för offentliga sektorn (JETS) beskrivs nedan.
I detta cirkulär beskrivs energieffektivitetslagens innehåll särskilt ur primärkommunens och samkommunens perspektiv. Cirkuläret betjänar i viss mån också behoven hos kommunernas dotterbolag, även om energibolagens andel har behandlats snävt. Cirkuläret har utarbetats i nära samarbete med Energimyndigheten.
Dessa punkter beskrivs närmare nedan.
En del av skyldigheterna enligt energieffektivitetsdirektivet kan uppfyllas genom energieffektivitetsavtal, vilket möjliggör ett flexibelt sätt att uppnå direktivets mål.
Mer om energieffektivitetsavtal:
https://energiatehokkuussopimukset.fi/sv/
Innehållet i energieffektivitetsavtalets handlingsplan (på finska): https://energiatehokkuussopimukset.fi/aineistot-ja-ohjeet/julkinen-ala/jets-toimintasuuunnitelma/
Syfte och tillämpningsområde
Energieffektivitetslagens huvudsakliga syfte för genomförandet av energieffektivitetsdirektivet ((EU) 2023/1791) är att främja energieffektiviteten genom åläggande av skyldigheter i fråga om energianvändning och energiproduktion i Finland.
Energieffektivitetslagens tillämpningsområde omfattar i stor utsträckning energiförbrukande och energiproducerande aktörer. Inom kommunsektorn omfattar energieffektivitetslagen offentliga upphandlande enheter och offentliga organ (ny aktör) samt även kommunernas dotterbolag och intressebolag. Detta beskrivs närmare i avsnittet definitioner.
Definitioner
Offentlig upphandlande enhet
I energieffektivitetslagen finns hänvisningar till lagen om offentlig upphandling och koncession (1397/2016), dvs. upphandlingslagen, och till lagen om upphandling och koncession inom sektorerna vatten, energi, transporter och posttjänster (1398/2016). Bestämmelserna om offentlig upphandling enligt 5 a kap. i energieffektivitetslagen gäller uttryckligen upphandlande enheter enligt dessa upphandlingslagar.
Upphandlande enheter enligt upphandlingslagen är
Dessutom har lagen om upphandling och koncession inom sektorerna vatten, energi, transporter och posttjänster egna bestämmelser för upphandlande enheter som arbetar inom dessa sektorer.
Mer information:Rådgivningsenheten för offentlig upphandling
Offentligt organ
I 3 § 17 punkten i energieffektivitetslagen definieras begreppet offentligt organ som en ny term, och någon exakt motsvarande definition har inte tidigare funnit i finsk lagstiftning. Enligt lagen avses med offentligt organ en nationell, regional eller lokal myndighet eller en enhet som direkt finansieras och administreras av en sådan myndighet men som inte är av industriell eller kommersiell karaktär.
Definitionen av offentligt organ i energieffektivitetslagen grundar sig på det uppdaterade energieffektivitetsdirektivet där definitionerna av upphandlande myndighet och offentligt organ skiljs åt. Den nya definitionen av offentligt organ är mer begränsad och avviker således från definitionen av upphandlande myndighet och upphandlande enhet. Om en aktör är ett offentligt organ så är den också en upphandlande myndighet eller enhet, men alla upphandlande myndigheter och enheter är inte offentliga organ.
Med direkt finansiering och administration avses mer än 50 procent av enhetens finansiering och beslutanderätt. Alla förutsättningar i definitionen ska uppfyllas samtidigt.
I Finland är statliga myndigheter och myndigheter inom välfärdsområden, samkommuner och kommuner myndigheter enligt definitionen av offentligt organ. Definitionen omfattar i princip statliga och kommunala affärsverk och balansenheter, eftersom de juridiskt sett utgör en del av en myndighet (en del av samma juridiska person). En stor del av de offentligt ägda bolagen omfattas inte av definitionen, eftersom de är verksamma på marknaden under normala konkurrensförhållanden eller på grund av att förutsättningen om myndighetsfinansiering inte uppfylls. Aktörer som inte omfattas är bland annat kommunala energi- och nätbolag och kommunägda hyres- och bostadsrättsbolag.
Energimyndigheten har utarbetat en anvisning och bedömningsblankett i fråga om definitionen av ett offentligt organ.
Principen om energieffektivitet först
Principen om energieffektivitet först är ett nytt begrepp i energieffektivitetslagen, som i lagen definieras rätt så invecklat genom olika hänvisningar till EU-rättsakter. Begreppet har redan definierats innehållsmässigt i förordningen om styrningen av energiunionen och av klimatåtgärder (2018/1999) som principen om energieffektivitet först, som fastställer regler för uppföljning, rapportering och planering av energipolitiska mål och klimatmål (såsom förnybar energi och energieffektivitet).
Principen om energieffektivitet först beskrivs ur upphandlingssynpunkt nedan. Mer information om principen om energieffektivitet först finns på Energimyndighetens webbplats.
29 a–29 d § (5 a kap.) Offentlig upphandling (22.12.2025/1382)
Kapitlet om offentlig upphandling i energieffektivitetslagen har kompletterats för att motsvara bestämmelsen i energieffektivitetsdirektivet. De skyldigheter som tidigare endast gällde statliga upphandlande enheter har utvidgats till att omfatta alla upphandlande enheter och deras upphandlingar som överstiger EU-tröskelvärdena.
Den upphandlande enheten behöver inte iaktta de skyldigheter som gäller upphandling om det inte är tekniskt genomförbart. Den upphandlande enheten ska bedöma den tekniska genomförbarheten i planeringsskedet av upphandlingen och dokumentera sin motivering, om den anser att tillämpningsundantaget är tillämpligt. Den upphandlande enheten kan till exempel bedöma att det är tekniskt omöjligt att skaffa energieffektiva värmepumpar om byggnadens värmedistributionssystem inte tillåter de temperaturer som krävs för en effektiv användning av värmepumpen.
Vid planeringen av en EU-upphandling ska den upphandlande enheten tillämpa principen om energieffektivitet först, dvs. bedöma vilka kostnadseffektiva energieffektivitetslösningar som finns för att genomföra upphandlingen.
I energieffektivitetslagen fastställs flera mekanismer för upphandling av varor:
Om föremålet för upphandlingen är en produkt som är försedd med energimärkning, får den upphandlande enheten upphandla endast produkter som hör till de två högsta i betydande grad utnyttjade energieffektivitetsklasserna. Den upphandlande enheten ska i fråga om energimärkta produkter till exempel ur EPREL-registret utreda vilka de vanligaste energieffektivitetsklasserna är för de produkter som upphandlingen gäller. Om det till exempel utifrån registret verkar finnas flera produkter i de högsta klasserna A och B, ska den upphandlande enheten i anbudsförfrågan definiera dessa energimärkningar som krav för produkterna.
Om produkten inte har någon energimärkning men omfattas av energieffektivitetskrav, får den upphandlande enheten upphandla endast produkter som motsvarar de referensvärden för energieffektivitet som anges i den av kommissionen utfärdade förordningen. På webbplatsen Ekosuunnittelu.info finns en förteckning över alla produktgrupper för vilka det har utarbetats förordningar om ekodesign och/eller energimärkning.
Om föremålet för upphandlingen är en uppsättning produkter (ett s.k. produktpaket) som utöver energimärkningarna för enskilda produkter även har tilldelats en energimärkning för hela produktpaketet, kan energimärkningen för föremålet för upphandlingen fastställas så att den överensstämmer med energimärkningen för produktpaketet. Om man då till exempel köper ett paket som inbegriper en fast bränslepanna, en tillsatsvärmare, en värmeregulator och en solvärmeanordning kan det godkännas att solvärmeanordningen bara uppfyller kraven för klass B, om hela paketet uppfyller kravet att höra till högsta tillgängliga klass.
Energieffektivitetslagen är tillämplig på upphandling av tjänster, om den upphandlande enheten i sin upphandling förutsätter att tjänsteleverantören köper in nya produkter för att tillhandahålla tjänsten. Då ska den upphandlande enheten i anbudsförfrågan förutsätta att anbudsgivarens angivna inköp av varor uppfyller de tillämpliga reglerna ovan för upphandling av varor. Om den upphandlande enheten inte förutsätter inköp av nya produkter i samband med tjänsteupphandlingen, innehåller energieffektivitetslagen inga skyldigheter för upphandling.
När den upphandlande enheten planerar att genomföra en byggentreprenad, en tjänsteupphandling som gäller en byggnad eller någon annan tjänsteupphandling, ska den bedöma möjligheten att använda energitjänsteavtal. Det innebär att man som ett led i planeringen av upphandlingen bedömer om upphandlingen kan genomföras som energitjänst, med ett så kallat ESCO-avtal. Energieffektivitetslagen innehåller inga andra skyldigheter i direkt anslutning till entreprenadupphandlingar.
På webbplatsen hankinnat.fi som Rådgivningsenheten för offentlig upphandling upprätthåller sammanställs information om tillämpningen av energieffektivitetslagen på offentlig upphandling. Webbplatsen uppdateras då det finns mer information om tillämpningen av lagen.
Köp och uthyrning av befintliga byggnader omfattas i regel inte av upphandlingslagen. Energieffektivitetsskyldigheterna som gäller dem behandlas nedan (3 f §).
Mer information om energieffektivitetskrav vid upphandling av produkter och tjänster fås från Rådgivningsenheten för offentlig upphandling.
I upphandlingsfrågor är e-postadressen till Rådgivningsenheten för offentlig upphandling: [email protected]
3 a–3 b § (1 a kap.) Principen om energieffektivitet först
Principen om energieffektivitet först är en central princip i energieffektivitetslagen som särskilt hänför sig till beredningen av betydande planerings- och policyåtgärder samt beredningsskedet för EU-upphandlingar. Enligt principen ska kommunen vid beredning av projekt beakta främjandet av energieffektiviteten och dokumentera analyser och reflektioner i den mån det är möjligt.
I stora projekt är man dessutom skyldig att göra en utredning om energieffektiviteten (3 a § 2 mom. i energieffektivitetslagen). Utredningsskyldigheten gäller investeringar eller projekt vars värde överstiger 100 miljoner euro, eller över 175 miljoner euro i fråga om transportinfrastrukturprojekt, och som inverkar på energiförbrukningen och energieffektiviteten. En anmälan om utredningen ska lämnas till Energimyndigheten (3 b § i energieffektivitetslagen).
Principen innebär att man i fråga om planering, policy och investeringsbeslut, oberoende av bransch, tar största möjliga hänsyn till alternativa kostnadseffektiva energieffektivitetsåtgärder samtidigt som målen för dessa beslut uppnås. Åtgärderna kan bidra till effektivare energiefterfrågan och energiförsörjning, framför allt med hjälp av kostnadseffektiva energibesparingar i slutförbrukarledet, efterfrågeflexibilitet samt effektivare omvandling, överföring och distribution av energi.
Trots principen kan dock också andra faktorer, såsom låga utsläpp, i enskilda projekt betraktas som en viktigare faktor än energieffektiviteten. Beaktande av principen innebär alltså inte att man alltid ska välja den mest energieffektiva lösningen i alla planerings- och policyåtgärder, utan att energieffektiviteten ska beaktas i de beslut som gäller åtgärderna.
3 c–3 f § (1 b kap.) Skyldigheter som gäller offentliga sektorn
Redovisning av den slutliga energiförbrukningen (3 c §)
Offentliga organ ska lämna uppgifter om sin slutliga energiförbrukning årligen senast den 30 april för varje föregående kalenderår till Energimyndigheten. Skyldigheten är ny för kommunerna.
Kommunerna börjar omfattas av skyldigheten i etapper. Skyldigheten gäller kommuner med över 50 000 invånare från och med ikraftträdandet av regleringen, kommuner med över 5 000 invånare från och med den 1 januari 2027 och alla kommuner från och med den 1 januari 2030.
Dessutom ska alla kommuner redovisa uppgifterna om den slutliga energiförbrukningen från 2021 senast den 31 oktober 2026. Uppgifterna lämnas in via Energimyndighetens e-tjänst. Anvisningar om redovisningen finns i Energimyndighetens webbtjänst (Anvisningarna hade ännu inte färdigställts då cirkuläret publicerades).
Skyldigheten enligt 3 c § kan uppfyllas genom redovisningen inom energieffektivitetsavtalet för offentliga sektorn (JETS).
Beaktande av energieffektivitet i långsiktig planering (3 d §)
Enligt den uppdaterade energieffektivitetslagen ska regionala och lokala myndigheter beakta energieffektivitet i den långsiktiga planeringen. Energieffektivitetsåtgärder ska inkluderas i befintliga planer och ingen separat energieffektivitetsplan behöver utarbetas. Sådana planer kan till exempel vara klimatplaner som utarbetas i kommunerna, åtgärdsprogram för hållbar energiproduktion eller energianvändning och motsvarande energi- eller klimatåtgärdsplaner, kommunstrategier eller handlingsprogram och handlingsplaner.
Skyldigheten är ny för kommunerna. Skyldigheten enligt 3 d § kan uppfyllas genom åtgärdsplanen som ingår i energieffektivitetsavtalet för offentliga sektorn (JETS).
Värme- och kylplaner (3 e §)
Kommuner med fler än 45 000 invånare ska utarbeta värme- och kylplaner som syftar till att förbättra utnyttjandet av spillvärme och öka användningen av förnybar energi. En kommun som anslutit sig till ett energieffektivitetsavtal kan fullgöra skyldigheten delvis inom ramen för det avtalet.
En anmälan om att planen utarbetats ska lämnas till Energimyndigheten. Anmälan ska åtföljas av en redogörelse över planens innehåll. Energimyndigheten ger kommunerna anvisningar om hur planerna ska lämnas in och om innehållet i planerna (Anvisningarna hade ännu inte färdigställts då cirkuläret publicerades).
Skyldigheten är ny för kommunerna. Skyldigheten har sin grund i REPowerEU-paketet, i vilket ett syfte är att öka användningen av fjärrvärme och minska användningen av naturgas i EU-medlemsländernas städer och tätorter. I Finland har fjärrvärmens andel i städer med fler än 45 000 invånare redan länge varit stor, medan utgångsläget för utarbetandet av planen i länderna i södra och mellersta Europa är betydligt mer krävande.
Köp och hyra av byggnader med hög energiprestanda (3 f §)
Enligt energieffektivitetslagen får offentliga organ köpa och ingå nya hyresavtal om endast sådana befintliga byggnader som uppfyller kriterierna för nära-nollenergibyggnad enligt definitionen i bygglagen (751/2023).
I 1 mom. undantas byggnader från skyldigheten att ställa krav avseende energiprestanda om syftet med att köpa eller hyra är
Dessutom ska det som föreskrivs i 1 mom. iakttas endast om det är möjligt med avseende på kostnadseffektivitet, ekonomisk genomförbarhet, hållbarhet i vidare bemärkelse, teknisk lämplighet samt tillräcklig konkurrens (2 mom.).
Skyldigheten är ny för kommunerna. Vid fastställande av energieffektivitetskrav kan ett offentligt organ i praktiken till följd av preciseringen i 2 mom. vid köp eller hyrning av befintliga byggnader (andra än nya byggnader och byggnader som kräver omfattande renovering) i stor utsträckning beakta lokala förhållanden, såsom tillgång till byggnader som lämpar sig för ändamålet.
3 g–3 h § (1 c kap.) Energiledningssystem
För företag som inte omfattas av definitionen av offentligt organ blir det obligatoriskt att införa ett certifierat energiledningssystem, om den genomsnittliga slutliga energiförbrukningen överstiger 23 600 MWh/år under de föregående tre kalenderåren.
Med energiledningssystem avses i allmänhet en organisations verksamhetssätt och ett därtill hörande system med hjälp av vilket energi används planmässigt, energiförbrukningen övervakas och energieffektiviteten kontinuerligt ökas. Systemet omfattar processer, ansvar och verktyg för att säkerställa att användningen av energi mäts, analyseras och utvecklas i enlighet med målen. Definitionen ovan avviker till sin ordalydelse från den något omständliga beskrivningen i energieffektivitetslagen som härstammar från energieffektivitetsdirektivet.
Skyldigheten att införa ett certifierat energiledningssystem i kommunkoncerner kan till exempel gälla kommunala fastighetsbolag, energibolag och vattentjänstbolag.
Skyldigheten enligt energieffektivitetslagen kan uppfyllas åtminstone genom följande certifierade energiledningssystem:
Enligt Energimyndighetens tolkning kan man befrias från kravet att införa ett energiledningssystem åtminstone i följande fall:
Mera information om energiledningssystem finns bland annat i Motivas webbtjänst.
4–12 § (2 kap.) Energibesiktningar
Om företaget inte är ett offentligt organ blir det obligatoriskt för företaget att utföra en energibesiktning, om företagets genomsnittliga slutliga energiförbrukning under de tre föregående kalenderåren har varit över 2 700 MWh/år. Obligatorisk energibesiktning i ett företag är mer allmän än de frivilliga energibesiktningarna enligt den s.k. Motiva-modellen.
Energibesiktningsskyldigheten för företag utvidgas i praktiken, eftersom den obligatoriska energibesiktningen i företag enligt den tidigare lagen endast gällde stora företag (minst 250 anställda; balansräkning över 43 miljoner euro eller omsättning över 50 miljoner euro). Nu omfattas även små och medelstora företag om energiförbrukningskriteriet uppfylls.
I och med den uppdaterade energieffektivitetslagen fortsätter stora företag genomföra energibesiktningar med fyra års mellanrum. Den första energibesiktningen i små och medelstora företag, som nu omfattas för första gången av skyldigheten, ska göras senast 11.10.2026.
I kommunkoncerner kan den obligatoriska energibesiktningen i ett företag till exempel gälla kommunala fastighetsbolag, energibolag och vattentjänstbolag.
Enligt Energimyndighetens tolkning kan ett företag dock befrias från energibesiktningsskyldigheten om företaget har något av följande:
Genom ett energitjänsteavtal (EPC/ESCO) befrias företaget från skyldigheterna till den del den slutliga energiförbrukningen omfattas av avtalet.
Energistöd kan inte beviljas för energibesiktningar i ett företag då de är obligatoriska, men för frivilliga energibesiktningar och s.k. djuputredningar kan energistöd beviljas, förutsatt att sökanden har anslutit sig till ett energieffektivitetsavtal.
Läs mer:
Övriga skyldigheter enligt den uppdaterade energieffektivitetslagen gäller närmast fjärrvärmebolag inom kommunkoncernen. Energieffektivitetskraven för värme och kyla omfattar bland annat minimiandelar spillvärme, förnybar energi och kraftvärmeproduktion (CHP). Uppfyllandet av skyldigheter kan förutsätta investeringar som kan vara förenade med behov av ägarstyrning.
30–33 § (6 kap.) Särskilda bestämmelser
Energimyndigheten sköter tillsynen över efterlevnaden av bestämmelserna i den uppdaterade energieffektivitetslagen och myndighetsföreskrifterna (30 §).
Konsumentombudsmannen har tillsyn över avtal, marknadsföring och vissa andra frågor som omfattas av konsumentskyddslagen och som gäller detaljförsäljning av värme och kyla (3 a kap.).
SUOMEN KOMMUNFÖRBUND
Pirjo Sirén Vesa Peltola
direktör energisakkunnig
