Marjo Orava 23.3.2022

Varför dröjer det att få social- och hälsovård? — från samtyckesdjungel till klientorienterade tjänster

Mats har precis skilt sig från sin fru och flyttat till en liten etta. Pengarna räckte nätt och jämnt till garantihyran. Mats har lidit av oförklarlig huvudvärk under en längre tid. Han har diskuterat saken med en läkare, men inte hittat någon lösning på problemet. Situationen har fått Mats att känna sig som om han hamnat i en återvändsgränd, och han har självdestruktiva tankar.

En tid senare är Mats dagliga liv tillbaka på rätt spår, eftersom han äntligen har fått tillgång till de social- och hälsovårdstjänster han behöver. Mats fortsätter ändå fundera över varför situationen behövde gå så långt innan han fick professionell hjälp från rätt håll?

Mats är en fiktiv person, men de problem han möter är vardag för många. Knepiga situationer kan lösas genom olika social- och hälsovårdstjänster, men att få tillgång till tjänsterna tar för lång tid. Varför tar det så lång tid för Mats och många andra att få tillgång till tjänster?

 Även om syftet med social- och hälsovårdsreformen är att få alla social- och hälsovårdstjänster under samma tak, fungerar det inte så i praktiken. Mats uppgifter finns fortfarande i olika register: klientuppgifter inom socialvården i socialvårdens klientregister och patientuppgifter inom hälso- och sjukvården i patientregistret för hälso- och sjukvården.

Klientuppgifter får inte lämnas ut över registergränserna utan klientens samtycke. Därför kan klienten inte erbjudas tjänster på ett övergripande sätt innan saker och ting ofta har gått för långt och behovet av multiprofessionella tjänster upptäcks. Också Mats skulle ha behövt hjälp med sina problem redan i ett tidigt skede.

Om personer inom vården har en mera övergripande insikt i klientuppgifterna inom social- och hälsovården, skulle klienten kunna hänvisas till rätt service och förebyggande tjänster i tid. Ju tidigare hjälp erbjuds, desto bättre nytta får man ut av lätta tjänster, och man undviker tunga och dyra tjänster.

I stället för en samtyckesdjungel behövs helhetsbetonad hjälp

En bättre insyn i klientuppgifterna skulle kunna utnyttjas i datasystemen: datasystemet skulle till exempel kunna skicka ett automatiskt meddelande till en anställd inom vården om klientens situation förändras, så att den anställda snabbt kan granska situationen och hänvisa klienten till service i god tid.

Så länge vi har en kinesisk mur mellan klientregistren inom social- och hälsovården rör sig informationen ingenstans. Den här muren är ett konstgjort sätt att skydda klientuppgifter. Med modern teknik kunde uppgifterna skyddas så att vårdpersonalen har åtkomsträttigheter till klientuppgifterna på basis av sina arbetsuppgifter.

Just nu baserar sig vårt dataskydd på att klienten ger sitt samtycke till hanteringen av klientuppgifter inom social- och hälsovården. Det är mycket svårt för klienten att förstå varför olika situationer kräver att man på nytt och på nytt måste ge sitt samtycke till hanteringen av klientuppgifterna.

Klienten kan också bli överväldigad av de konstanta frågorna och svarar bara ”Yes to All”, det vill säga ”Godkänn allt”. Om det händer förverkligas inte dataskyddet på ett genuint sätt. Vi har alltså en konstgjord samtyckesdjungel som inte har något att göra med det verkliga dataskyddet.

Kunde vi inte överge det här sättet att tänka? Socialvård och hälsovård borde inte finnas i olika silor, utan i ett och samma välfärdsområde. I välfärdsområdena vill man betjäna klienterna på ett helhetsbetonat sätt och i god tid, för att förutsättningarna för ett gott liv ska uppfyllas. Tjänsterna utvecklas som klientorienterade, obrutna servicekedjor och även hanteringen av klientuppgifter ska vara klientorienterad.

Det här har stor betydelse för Mats vardag och för andra som behöver tjänster. De som berörs mest är de klienter som befinner sig i den allra svagaste ställningen. De är trötta och behöver hjälp. I stället för hjälp får de en guidad tur genom den byråkratiska djungeln av samtyckesblanketter.

När Mats kom för att på ett övergripande sätt söka hjälp i sin situation, borde vårdpersonalen ha haft en lagstadgad rätt och skyldighet att hantera hans uppgifter utan en kinesisk mur som hindrar dem. Med hjälp av samtycke kan uppgifterna hanteras, men ur klientens synvinkel är det alldeles för sent.

Skribent

Skribenten är specialsakkunnig vid Kommunförbundet.